onsdag 29 februari 2012

The gardener

 



Jag vet att jag totalt snöat in på trädgård och fröer och lökar just nu, men det gör jag alltid den här tiden på året. Hur som helst tänkte jag  bara tipsa om att det ikväll börjar en ny serie för trädgårdstörstande själar som min. Lite fånigt namn bara men med bra innehåll hoppas jag. "Den njutbara trädgården" handlar om stadsodling, självförsörjning och recept kopplat till det som odlas. De brittiska trädgårdsprogrammen är alla aningen tantiga om du frågar mig (suck på the yellowbook-tanten som pratar som hon var en karaktär i Wallice och Gromit). Men den här rödtotten är ju bara runt 30 och skiljer sig förhoppningsvis från övriga programledare i genren. I trailern gillar jag det jag ser. Jag har samma ambitioner och syften med min odling. Ska bli trevligt att följa nu när mars är annalkande. Det är nu man behöver inspiration som bäst för att få till sin egen kalasodling. Vare sig det är på balkongen eller i den fria jorden.

Serien visar på SVT 2 idag; onsdag 29 februari kl. 20.00 och sex onsdagar framöver.
(En perfekt upptakt till festliga trädgårdsfredag som jag hoppas börjar där i krokarna.)


måndag 27 februari 2012

Finfina lökar för återanvändning




Just nu dignar alla blombutiker med lökar åt höger och vänster. Pärlhyacinter, irisar, påskliljor, tête á têter och krokusar. Jag föredrar att köpa lökar och andra perenner eftersom de både är fina just nu, men även har ett liv efter detta. Så fort tjälen går ur jorden kan du plantera ut dem och då återkommer de nästa år och nästa och nästa. Ett himla fiffigt sätt att sprida vårkänslor i din egen trädgård, din lott eller utmed din dagliga promenad till bussen eller tåget (för gerillaplanterade lökar är det ingen som gråter över).

Men i och med det stora utbudet av lökar hinner många blomma klart i butiken. De flesta vill ju ha knoppande blommor med sig hem. Det är logiskt, men innebär ett himla svinn för butikerna som får hiva massa överblommade lökar i onödan. Jag brukar fråga butikerna om de säljer eller ger bort de lökarna. Igår drog jag full pott och köpte två vita påskliljor för en tia var. De är fortfarande såhär fina och har till och med några outslagna knoppar kvar. Fullständigt onödigt att slänga. Jag gillar att man kan minska svinnet och samtidigt få det fint och vårigt hemma. Forsythiakvisten knyckte jag från en övergiven buske och duschar med vatten så knopparna inte ska torka. Snart blommar även den med skrikgula blommor och gör mig än mer glad.



söndag 26 februari 2012

Geranium - breaking dawn



Så var det dags. Vårvintersolens återkomst innebär bara en sak. Dags att plantera om alla krukväxter (som i mitt fall till 95 procent består av tantpoängblomman pelargon). För den hugade kan man läsa om hur jag övervintrar dem här. Att få plantera om och klippa ner pelargonerna är för mig ett lika säkert och efterlängtat vårtecken som sopbilarna och fågelsången. Att få täcka köksbordet i tidningar och sedan sprida ut jord och krukor. Jo det tycker jag faktiskt är himla trevligt. Jord luktar gott. Man känner sig duktig, och man ser att det spritter av liv i de där tjocka gröna stjälkarna.


Vid själva omplanteringen är jag försiktigt oförsiktig om ni förstår vad jag menar. Jag river bort och skakar ut överflödig jord från rotklumpen ganska bryskt, men samtidigt försiktigt så inte alla rötter stryker med. Är rotklumpen snustorr sänker jag ner den i vatten en stund tills det slutar bubbla.



 Sen klipper jag bort stjälkarna så att det bara återstår små stubbar. planterar om med ny (eko)jord och vattnar lite lätt.




Sen får de stå på rad på förstaparkett i sovrumsföntret och sola sig. Stympade men med hopp om nytt liv.



 Stjälkarna som blivit över blir fina sticklingar. Antingen sätter jag dem i vatten direkt eller så trycker jag ner en lagom stjälk i en kruka med jord direkt. Isåfall ser jag till att ta bort de flesta bladen och lämnar kanske två tre stycken bara. Sedan drar jag en plastpåse med lufthål över krukan och låter den sitta kvar tills det bildats rötter. När rötterna tagit sig är det dags att plantera (om).


Det blir fint med små stilleben. Och så snart de har rotat sig har jag fördubblat min pelargonkoloni.





fredag 24 februari 2012

En annan tankeställare

 

I slutet av Maj avgörs Eurovision Song Contest
i Azerbajdzjans huvudstad Baku.



Arrangörerna putsar stadens fasader och bygger konserthus enkom för det här tillfället. Men under ytan döljer sig en annan verklighet. Kvinnorna i Azerbajdzjan lever långt bort från strålkastarljus, paljetter och fjäderboor. De lever sina liv långt från berömmelse, uppmärksamhet och respekt. De lever sina liv långt från demokratiska röstningsförfaranden, rättvisa och medmänsklighet. 53 procent av alla kvinnor i Azerbajdzjan utsätts för våld av en manlig familjemedlem. (Enligt en undersökning gjord av "The Women’s Rights Monitoring Group of the Human Rights Centre of Azerbajdzjan")

I Azerbajdzjan erkänns inte mäns våld mot kvinnor som ett offentligt problem. Därför finns heller ingen hjälp att få. Även våldtäkt anses vara ett internt familjeproblem. Därför finns inget förebyggande arbete eller rehabilitering för våldtäktsoffer. Många kvinnor i Azerbajdzjan känner inte till sina rättigheter. De har ingen plats på den offentliga och politiska arenan. Därför lyser kvinnofrågorna med sin frånvaro på den politiska dagordningen.

När du sitter i TV-soffan den 26 Maj och funderar över om du ska rösta på Norge eller Malta - ge istället din röst till de som verkligen behöver den. SMS:a MAKT till 72930 för att skänka 50 kronor till Kvinna till Kvinna.

Kvinna till kvinna är en insamlingsstiftelse som stödjer kvinnors organisering i konfliktområden. De samarbetar med kvinnoorganisationer som tar en aktiv del i arbetet för fred och återuppbyggnad. Bland dem 4 organisationer i Azerbajdzjan.


For those who are stuck..



tisdag 21 februari 2012

Promenaden till ekobageriet




En disig dag i februari är det viktigt att ha ett mål och en mening för att inte tappa bort sig själv. För mig denna dag var målet mitt favoritbageri och meningen var att äta en ekologisk semla. För att toppa målet och meningen med extra allt ringde jag även två vänner. Vi möttes upp och började promenera. Vi traskade förbi drömska sekelskiftsvillor med hemliga fönstergardiner.



Fötterna började frysa och kinderna blev äppelröda. Vår marsch drog fram under lindalléer och på krokiga små genvägar.


Vi passerade fina gatunamn som tagna ur barndomens böcker.


Och plötsligt var vi framme. Gamla Enskede Bageri. Bästa fiket i (eller egentligen utanför) stan.


Vi slog oss ner på de lyxigaste platserna  i sekelskiftssoffan och lät värmen i fingrar och tår återvända.


Sedan var det bara att välja vad man skulle ha. Semlan var given den här gången. Allt är hembakt och semlornas chunkiga mandelmassan är så god att man döden dör.



Vaniljbullarna är annars en säker klassiker. Här knusslas det inte på smöret, precis som sig bör.


Surdegsbröd är ju ett måste för ett ekobageri och bröden varieras beroende på dag och årstid. Min favorit är Bergamottbrödet som är lite grönt och smakar svagt av earl grey.


Självklart kan man få en nygräddad fralla till kaffet. Såhär frestande borde det alltid vara att välja det nyttiga alternativet.



Tillslut. Kaffe, semla och fransk 40-talsmusik i bakgrunden. Där i soffan stannade vi i flera timmar. Tog påtår på påtår och pratade om semesterplaner, sommar och framtiden. Helt klart ett av de bättre sätten att glömma den disiga februaridagen där utanför.


Ett år och en liten livsberättelse


Några av er är nyfikna på vad jag egentligen sysslar med. Eftersom bloggen idag fyller ett år tänkte jag fira det med att skriva om mig mig mig. Om de små pusselbitarna som gjort att jag blivit jag. Om vad jag studerat och vad jag vill jobba med. Jag skulle kunna ge ett väldigt snabbt och kort svar men hur kul är det? Eftersom jag har mitt eget bloggforum tänker jag banne mig fylla det med vad jag vill och just idag innebär det en lång härlig berättelse om vad som fick mig att bli den jag är, en miljömedveten smått störig person som trivs allra allra bäst ute bland skogarna och bergen.

Jag tror att jag tillhör en rätt medveten generation rent generellt. Vi som föddes i mitten av åttiotalet var små när Tjernobylkatastrofen, DDT, Hallandsåstunneln och Östersjöns säldöd var heta nyheter. Det är klart att det har påverkat oss. Vi blev dessutom matade med en hel del politiska barnprogram och filmer som hjälpte till att influera oss. När jag har försökt spåra vad de första tecknen på mitt engagemang för naturen kom ifrån och har jag hittat några viktiga beståndsdelar. Bland annat fastnade jag väldigt mycket för, såhär i efterhand rätt så miljöengagerade, filmer när jag var liten. Varje gång det var min tur att välja film i videobutiken så valde jag Samson och Sally en film om valfångst, oljeutsläpp och dumpningen av radioaktivt avfall, men också kärlek och vänskap ska väl tilläggas. Inga jävla knattar, fnattar och tjattar här inte. Andra filmer jag gillade var Resan till melonia, som handlade om den grönskande paradisön Melonia och den förgiftade maskinön Plutonia där det bodde skurkar som hade planer att exploatera och förgifta även Melonia. Jag ville bo i en trädkoja som Miranda i filmen och ha ett växthus precis som Prosperos. Det vill jag nog fortfarande förresten. Regnskogsfilmen Ferngully  var också en hit. Den handlar om regnsskogsälvor som lever i harmoni med naturen i regnskogen och en ung kille som jobbade på skogsskövlingsbolaget. Killen och en älva träffas och han förtrollas och blir lika liten som henne (och får sakta hennes perspektiv på skövlingen). Hela handlingen är fruktansvärt lik en senare rätt känd film: Avatar. Älvorna bor till och med, liksom Navifolket, i ett stort moderträd som hotas att förstöras. Förutom dessa tecknade filmerna tittade jag väldigt mycket på barnen i bullerbyn (landsbygdskärlek och svensk naturlängtan) samt pappas inspelade avsnitt av mitt i naturen, vetenskapens värld och andra naturfilmer. Så himla bra så här i efterhand. I början tittade jag mest på hästarna och lejonen, men tillslut så kunde jag rätt mycket fakta om arterna och om hoten mot dem. Genom dessa filmer fick jag en förståelse för att människan inte riktigt tog hand om alla djur och träd där ute i naturen. Att det fanns elaka fabriker och skogsbolag som förstörde, och snälla människor som försökte rädda oljeskadade fåglar, föräldralösa sälar och regnskogens träd.

En stor anledning till att jag just fastnade för dessa filmer har förmodligen att göra med att jag spenderade flera veckor på somrarna i vår sommarstuga på landet. Där blev jag fullkomligt förtrollad i djuren på mina grannars bondgård. Kossor blev snabbt mina favoritdjur och jag hade till och med (i mina ögon) egna killingar som jag var ute och promenerade med och lärde hopptricks som värsta kaninhoppartränaren. Jag var med på eftermiddagsmjölkningen varje dag, varje sommar som vinter, från att jag var 6 år till att de sålde sina djur när jag var 12. Jag jagade kalvar i hagen, ryktade koryggar och matade getterna med kall kokt potatis. Jag döpte också alla djur efter mig och min bror alternativt till blomnamn. Det var mitt paradis på jorden där jag lärde mig så sjukt mycket om djur och natur och människor. Jag är väldigt tacksam över mina grannars otroliga tålmodighet med ett stockholmsbarn som kom och hängde med dem på jobbet varje dag på skolloven.

Så där fortsatte mitt begynnande engagemang ända fram till att jag gick ut högstadiet. Då var det plötsligt dags för att välja inriktning på gymnasiet. Jag var lika rådvill som alla andra. Jag hatade matte men tyckte biologi var roligt. Naturvetenskaplig linje kändes rätt men då innebar det att jag var tvungen att läsa Matte A-D vilket kändes helt oövervinnerligt jobbigt. Jag funderade på att bli målare ett tag. Jag gillade förändringar och före- och efterbilder i magasin och tv-program. Men sen slog det mig att naturen och miljön ändå låg mig varmast om hjärtat och jag hittade tillslut ett naturbruksgymnasium med riksintag. Jag sökte och kom in på naturvetenskaplig linje och inriktningen miljövård. Det bästa av allt tyckte jag var att de bara krävde att man skulle läsa matte A-C. Jag packade väskan kramade min familj och mina vänner hej då. Flyttade till internatskola ute i bushen utanför Nyköping. Där fanns det fårhagar, växthus, slott och skogshuggarsöner. Jag trodde kanske att alla andra på skolan också skulle vara miljövänner och naturnördar. Men hästtjejerna gillade mest cigg och suparfester. Jord- och skogkillarna gillade mest snus och bögskämt. Jag och min lilla miljöklass på fyra personer var någon slags utbölingar och trots att alla var snälla så var det ingen jag klickade med ordentligt. Jag levde således för helgerna då jag fick komma hem och träffa mina bästisar. Dock ska sägas att jag trivdes himla bra med den vackra naturen där ute. Att få passera vitsippstäckta hagmarker på väg till frukosten, att få lära mig att skilja en lind från en ask. Att få ta traktorkörkort, blomsterbinderikurser och smyga in i fårhuset när tackorna just lammat för att gosa med de mjuka nyfödda ullbollarna. Att få ha lektioner utomhus året om. Just de sakerna vägde upp upptäckten över att matte D trots allt ingick i min utbildning. Tack vare min minimala klass fick jag tillräckligt med hjälp för att fixa alla mattekurserna. En bedrift som jag fortfarande är sjukt stolt över.

När gymnasiet var slut jobbade jag lite inom vården och sökte en terminskurs i global utveckling på högskolan. En kurs med högt tempo som var så krävande att den skrämde mig från att fortsätta plugga. Jag jobbade på café och sedan på gruppboende i två år. Sen tröttnade jag på det och tog upp stridsyxan mot min dåliga studiesjälvförtroende. Jag sökte lite olika program och kurser och kom in på mitt förstahandsval. Miljö och utveckling på Södertörns högskola. Där träffade jag äntligen likasinnade. Frustrerade naturvänner som gärna diskuterade växthuseffekten, snedfördelningen i världen och  vad man borde göra med alla kapitalstinna idioter. Vi lärde oss om bergbildning och vulkaner, svensk och global miljöhistoria, ekotoxikologi, flodpärlmusslor och miljölagstiftning. Vi samlade örter till egna herbarium och tentade av alla svenska träd på latin. Himla fina år med himla fina människor. När min examen var ett faktum kände jag mig trots det inte riktigt klar. Ju mer jag lärde mig desto mer förstod jag att jag inte kunde.

Jag sökte mig vidare och började läsa mitt masterprogram på Stockholms Universitet. Miljövård och fysisk planering. Stockholm var annorlunda. Ett universitet med större självförtroende än SH, och därför inte med samma ödmjuka och avslappnade attityd, på gott och ont. Jag specificerade mig inom samhällsplanering. Läste modellering, planering- och lagstiftningskurser. Åkte till Riga och kollade på sophantering och vattenkraftverk. Insåg att baltikum inte riktigt har så mycket kulinariskt att erbjuda en vegetarian. Hade praktik på Naturskyddsföreningen i Stockholms län och läste lite valbara kurser innan det var dags för uppsatsskrivandet. Uppsatsen tog lite extra lång tid att skriva, som för så många andra. När man är mitt uppi det tror man att uppsatsen är det viktigaste som finns. Allt måste vara perfekt. Men så fort man är klar inser man att det inte är så fruktansvärt många som bryr sig egentligen. En uppsats är helt enkelt någonting man måste klara av på resan till någonting annat. Det viktigaste är att man själv blir nöjd med vad man åstadkommit.

Uppsatsen avlöstes ganska direkt av en praktikplats på Stockholms stad. Där är jag just nu och lär mig om hur man bygger, exploaterar och miljöplanerar Stockholm. Väldigt nyttigt och lärorikt. Väldigt trevliga människor även där och det trots att många har en annan agenda än jag själv har. Men praktiken lämnar jag snart snart för att börja mitt yrkesverksamma liv som sakkunnig miljöperson. Det känns som om det här är slutet på en lång era. Eoner av tid. Studentliven är slut och nu börjar en mycket längre era. Arbetslivseran. Jag är lika pepp som jag är orolig. Det är väl nu det ultimata beviset ska skakas fram? Min livs viktigaste tenta. Vad har jag lärt mig? Är det tillräckligt? Minns jag allt jag någonsin läst? Så klart är det inte så blodigt men det känns så bekvämt att vara student. Så oprövat att jobba. Varje dag, jobba med det jag brinner för. Så himla spännande alltså! Och for the record: Jag är så sjukt stolt över mig själv. Att äntligen få det där jobbet är som att vinna guld i sitt eget OS-lopp.



söndag 19 februari 2012

Veckans främsta bedrifter



Den här veckan har jag:

- skidat två mil i snötunga dalaskogar
- ätit världshistoriens största semla
- fått mitt livs första riktiga jobb
- lagat en riktigt god tomatsoppa
- åkt tåg utan platsbiljett men med sittplats hela vägen
- druckit bubbel på en onsdag och arbetat felfritt dagen efter
- påbörjat trädgårdssäsongen genom att så smörgåskrasse på bomullspads

torsdag 16 februari 2012

Krav vs Rainforest Alliance 1-0


Det här med märkningar av produkter är ju till för att förenkla för konsumenten, men ibland blir det tvärtom och därför tänkte jag att det vore på sin plats att försöka förtydliga vad de olika märkena står för och faktiskt garanterar. Man kan lätt bli invaggad i tron att miljömärkningarna är likvärdiga. Så är tyvärr inte fallet. Kanske tydligast är skillnaderna mellan följande märkningar: KRAV och Rainforest Alliance.
Jag har hittat all info på medveten konsumtions hemsida men tagit bort de punkter under KRAV som handlar om djurhållning då Rainforest A. inte har sådana produkter.




KRAV-märkningen står för bra miljö, god djuromsorg, god hälsa och socialt ansvar.
KRAV uppfyller EU-förordningen för ekologisk produktion men har vissa egna regler utöver denna. Den största skillnaden mellan KRAV och EU:s regler är kraven på djurhållning, där KRAV har en högre nivå.

Produkter Livsmedel men även t.ex. jord, gödsel, hund- och kattmat och textilier. På KRAVs hemsida kan du söka på produkter i deras register.

Miljöhänsyn

Produktionen är ekologisk.
Kemiska bekämpningsmedel, konstgödsel eller genmodifierade organismer (GMO ) får inte användas.
Vattenanvändning: Det finns KRAV-regler kring att man inte får överutnyttja vattenresurserna och åtgärder ska vidtas om det finns risk att marken blir försaltad.
Förpackningar: Det finns en övergripande regel om att välja miljöanpassade förpackningsmaterial och att undvika klorbaserade plaster.

Hälsa

Tillsatser: KRAV tillåter inga smakförstärkare, sötningsmedel, klumpförebyggande medel (utom i salt) eller färgämnen. Av de 316 tillsatser som är godkända inom EU har KRAV godkänt en tiondel av dem.
Joniserande bestrålning är inte tillåtet enligt KRAV:s regler, alltså inte heller av kryddor, som annars är godkänt i Sverige.
GMO: inte tillåtet.

Etiska arbetsvillkor En KRAV-godkänd produktion kan bli underkänd om arbetsvillkor och sociala förhållanden vid produktionsplatsen är undermåliga.

Kontroll
Varje företag får minst ett besök per år av en revisor som kontrollerar att KRAVs regler följs. Det är både anmälda och oanmälda kontrollbesök.





Rainforest Alliance är en internationell och ideell miljöorganisation. Dess uppdrag är att skydda ekosystem och de människor och vilda djur och växter som är beroende av dem. Rainforest Alliance arbetar för att skydda vilda djur och växter, naturresurser, samt för att hantera bekämpningsmedel på ett ansvarsfullt sätt och främja de anställdas välmående och samhällets välfärd. Rainforest Alliance märkningen bygger på miljöskydd, social rättvisa och ekonomisk livskraftighet.

Produkter
I Sverige finns till dags dato certifierat kaffe, te (Lipton), bananer och choklad. Kraft Foods kommer att använda Rainforest Alliance certifierad kakao genomgående för Côte d'Or och Marabou märkena till slutet av 2012.

Miljöhänsyn

  • Krav på ekologiskt: Nej det är inte en ekologisk märkning
  • GMO är förbjudet.
  • Gödsel: Man använder organiskt gödsel.
  • Vattenanvänding: Ja man har ett vattenbevaringsprogram.
  • Använding av bekämpningsmedel är tillåtet. Man följer UEPA United States Environmental Protection Agency och Europeiska Unionens, samt Pesticide Action Network North America (Dirty Dozen) listor om restriktioner.
  • Krav på förpackningsmaterialet: Nej. Vissa företag jobbar med FSC (Forest Stewardship Council) inom ramen för sitt eget arbete med företagsansvar (CSR).
Hälsa
Joniserande strålning: Inga krav
Inga specifika regler om livsmedelstillsatser.
GMO är inte tillåtet.

Etiska arbetsvillkor
Man följer International Labor Organization (ILO)s konventioner.
Farmarna har ett hälso- och arbetssäkerhetsprogram.
Det sociala programmet ska göras känt och tillgängligt för arbetarna på farmen.
Möter minst lagens minimilön i landet, ej levnadslön. (Man planerar att införa konceptet levnadslön till 2013 års uppdaterade standard.) För produktionsarbete eller betalning per andel måste arbetaren kunna tjäna sin minimilön på åtta timmars arbetsdagar under normala arbetsförhållanden.

Kontroll
Oberoende revisorer, Sustainable Farm Certification International, utvärderar sociala och miljö-initiativ. SFC är ett dotterbolag till Rainforest Alliance.
Frekvens på kontrollerna: Ingen information


Sammanfattning
Ja = tillåtet, Nej= inte tillåtet

GMO
K: Nej
RA: Nej

Kemiska bekämpningsmedel
K: Nej
RA: Ja

Konstgödsel
K: Nej
RA: Nej

Vattenanvändningspolicy
K: Ja finns
RA: Ja finns

Krav på miljöanpassade förpackningar
K: Ja
RA: Nej

Tillsatser
K: Nej
RA: Ja

Arbetsvillkor
K: Krav på ej undermåliga arbetsvillkor
RA: Ej levnadslön, enbart landets minimilön.

Summering miljökrav:
K= 7/7
RA= 3/7


Ps. En lärare som vi hade under en miljökurs berättade att den lilla groda som RA-märkningen avbildar har blivit utrotad eftersom den inte tålde de bekämningsmedel som är tillåtna enligt RA. Där kan vi snacka hyckleri och greenwash!

tisdag 14 februari 2012

Den lilla samlevnadskonstruktion som vi i vårt samhälle valt att kalla alla hjärtans dag.



 

Alltså inte för att lägga sorti på den kärleksfulla stämmningen där ute. Men jag tycker det känns obehagligt hur inpräntad denna dag har blivit. Hur man nära på MÅSTE uppvakta sina nära med kärleksförklaringar som innebär att man lämmeltågsmässigt stressar sig iväg efter jobbet och köper sin kärlek ett bevis på att denne är betydelsefull för en. Denna kärleksförklaring är tyvärr inte ruskigt unik utan ser exakt likadan ut som för alla andra. Geléhjärtan med gelatin-svin, hetsuppdrivna besprutade-så-in-i-döden-rosor, aggressiv regnskogsodlade kakao- och palmoljepraliner. Och ja jag är väl medveten om hur fruktansvärt långt jag drar detta. Hur sur, cynisk och bitter jag låter. Tagga ner och ta en pralin liksom. Och dessutom. Konsumtionsaspekten är ju ingenting nytt. Så länge det funnits konsumtionshets har det även funnits ett motstånd. Så sluta låtsas vara nytänkande.. Att ha en dag där man påminns om att ösa lite extra kärlek över någon är väl inget fel i sig. Det jag är ute efter är att det inte är mycket till kärleksförklaring som 95% av befolkningen sysslar med idag. "om jag inte köper den här rosen kommer min fru känna sig oälskad. Alltså verkligen? Och hur kul är det egentligen att få en massproducerad godishjärtform för 49 kr? Hur kul egentligen är det att ge bort det? Det finns såklart folk som går "all in" en dag som denna och kör champagne, ostron, hummer och ett rum fullt med rosor och som samtidigt ger andra dåligt samvete. Men de allra flesta skakar ur sig två tjugor och tycker det är bra så. Jag vänder mig mot att man knappt försöker. Att man gör det som marknaden vill att man ska göra. Man tar the easy way och sträcker sig efter hjärtformerna. Marknadsstrategen klappar händerna.

Det finns dessutom många som känner att man inte egentligen bryr sig och många uttalar tom att dagen tillkommit av kommersiella syften. Men till och med för de mest sturska konsumtionskritiker smyger det sig in tankar om att kanske bara köpa någonting litet med sig hem. Inte nåt rosa massproducerat. Nej. Men nåt extra till kvällsfikat kanske eller en flaska vin till maten. Eller kanske nåt rosa, men i så fall bara på skämt. Man känner att andra människor och kanske också ens partner tycker att man är lite väl torr och fyrkantig om man inte myser till det alls. Jag säger då det. En eloge till marknadsstrategen som myntade alla hjärtans dag. De älskar när vi gör saker utan att tänka till och likt robotar köar för rosor från Kenya.

Marknaden är väl medveten om hur ogärna vi står och värderar våra käraste i pengar. Vi vill dem väl, ge dem allt och struntar således i att allting med hjärtformer eller färgen röd plötsligt går för dubbla priset mot vad det vanligtvis kostar. För nog är väl mannen värd en blodröd ros för åttio riksdaler? Kostnader för den man älskar värderas annorlunda än andra kostnader. Och det här vet de kommersiella företagen. Åttio riksdaler är någonting som de flesta inte skulle betala extra för, låt säga, 5-10 ekovaror. Men fula plasthjärtan med I love you-text på som hamnar i något skrymsle om en vecka, det går fint seddu.

Den här onödiga konsumtionen alltså. Jag spyr på den. På väg hem från jobbet såg jag säkert 20 par som gick med identiska rosor och som säkerligen hade nära på identiska kvällsplaner. Jag tyckte det kändes så sorgligt. Att alla tvingats in i detta beteende av någon större makt utifrån. Lite som att alla bara vet ETT sätt att fira den här dagen på. ETT korrekt sätt. Lite som julafton. Och alla som inte är med i samhörigheten känner sig ensamma och illa till mods. Utan att värdera och kritiskt granska beteendet går man blindbock till närmaste affär och gör det som alla andra gör. Gott så? Skönt att tillhöra den stora massan?

Fairtrade choklad och rosor i all ära, men kan inte det finaste av allt vara att uppmärksamma någon genom att tänka lite mer själv. Att ifrågasätta. Att inte dras med. Att göra något oväntat. Och inte konsumera skräp och onödigheter?



Bilden är bästa Liv Strömquists såklart.

måndag 13 februari 2012

Vinterns outfit




Söndag var en helt fantastisk dag. Jag tillsammans med halva Stockholm var ute på solpromenad på årstavikens is och odlade fräknar på näsa och kind. Men även om solen värmde så blåste det kallt emellanåt. Jag var därför glad åt min säsongsnya jacka som jag köpte i september (jo jag var ute i extremt god tid). Den värmer gott även riktigt kalla dagar trots att den inte är så fasligt tjock. Kommer från HM:s Concious Collection och gjord av återvunnen ylle. Lovikavantarna är stickade av min brors flickvän och mössan är både second hand och snodd från en bästis. En värdig utstyrsel för en lagom politisk korrekt person helt enkelt.




söndag 12 februari 2012

Fröbytarsöndag


 Klädbytardagar i all ära, men jag går nog mer igång på den fröbytareftermiddag jag och min vän hade idag. Med en kolonilott var har vi avverkat otaliga planteringsfrågor och trädgårdsfunderingar. För ett tag sedan kom vi på den geniala idén att byta fröer med varandra och idag gjorde vi slag i saken.


Förutom att det är trevligt att prata ogräs, såtider och strategiska samplanteringar med en likasinnad så finns det flera fördelar med att byta fröer med varann. Du får t.ex. möjlighet att prova på helt nya sorters köksväxter/blommor eller nya varianter av tidigare beprövade sorter. Det är ju nästintill omöjligt att själv lyckas beta av alla intressanta växter som finns i fröhyllorna och än mer omöjligt att veta vilken sort som passar bäst i din trädgård. Nu när jag har bl.a. två sorters morötter, två sorters mangold och tre sorters squash minskar ju sannorlikheten att alla varianter ska slå fel. Lite som i naturen i stort. Ju fler arter vi bevarar desto hållbarare ekosystem. Ja ja.. det var ett sidospår..


Det är trots allt rätt dyrt med fröer och hållbarheten/ grobarheten försämras snabbt. Så istället för att stå och snåla i butiken kan man våga testa några nya grönsaker och kryddor som man kanske ofta rationaliserar bort. Dessutom hinner man använda upp fröna innan man blir paranoid över att grobarheten är paj och allt är försent.

Istället för fröpåsar använde vi kaffefilter till de nya fröna. Smidigt och fröna hålls perfekt torra.


Jag är sjukt nöjd med alla nya fröer, men kanske mest peppad över kronärtskockan, den klotrunda squashen och kålroten. Nu är min frölåda fylld till bredden och jag längtar ännu mer till att börja planteringarna i köksfönstret. Kanske redan nu i veckan..!


Flera av fröerna vi bytte med varann var ekologiska från Runåbergs fröer. Går att få hem som ett brev på posten.

fredag 10 februari 2012

Jag minns den ek som föll i fjol



Att ha en analog kamera öppnar ofta upp en värld av minnen när man väl tar sig till fotobutiken för framkallning. Jag brukar ofta ha glömt hälften av motiven på fotografierna och med varje bläddrat foto följer en våg av förväntan och överraskning. En skarp kritisk blick synar också bilderna och jag blir ofta besviken över min och kameras oförmåga att samarbeta. De här bilderna har min pojkvän tagit. Han samarbetar bättre med min bråkiga kamera. En dag i september skickade jag honom för att föreviga den hotade eken utanför radiohuset. Detta var innan lägereldarnas och trubadurernas tid. Innan de politiska utspelens och nyhetsföljetongens era. Det var bara han och eken och kameran. De här bilderna är inte sådana som jag glömt att de togs. De här bilderna har med glödgande visshet legat oframkallade i kameran, fram tills nu.

 

På bilden syns den lapp från Trafikkontoret som meddelande områdets boende och arbetstagare om att eken skulle fällas. Till varje pris visade det sig. Nu återstår en stubbe och underliggande misstro till tjänstemännen på Stockholms stad. Vilket pris ekens fällning kostade återstår att se. Folkets misstro och raseri är sällan billigt. Sällan kortvarigt.

Och inte ser eken så rasande sjuk ut va? Oktoberlöven som precis övergått till höstbrunt sitter på alla grenar och vinkar farväl i höstblåsten.

onsdag 8 februari 2012

Göra-rent-bränd-kastrull-tricket



Det här tricket är lite som trolleri. När jag fick tipset om att göra rent de där omöjligt fastbrända kastrullerna som vi alla känner till, fnös jag åt att en enkel sockerbit påstods kunna klara det som inte ens min superugnsrengöringsspray klarar. Men tji fick jag. Funkar varje gång.

Du behöver:

En bränd kastrull
2-3 sockerbitar, gärna av råsocker (de är hårdare)
Lite vatten

1. Fukta det brända kastrullområdet med lite vatten. Häll bort överflödig väta.
2. Ta en sockerbit i taget och skrubba bort det brända. Ibland suger sockret upp för mycket vatten så att biten faller isär innan man hunnit få bort allt, så ha ett par stycken sockerbitar i beredskap.
3. Diska ur kastrullen som vanligt. Lätt som en kotlett. Och rent utan urschliga kemikalier.


tisdag 7 februari 2012

Bra och dålig hudvård.


För ett drygt år sedan var jag på en himla bra föreläsning som hölls av en av mina vänner och styrelsekollegor i Naturskyddsföreningen. Den handlade om bra och dålig hudvård och vad ämnena i de konventionella produkterna gör med kroppen och miljön. Det är faktiskt helt sjukt att t.ex. schampoon för känslig hud innehåller ämnen som Natrium-och Sodium Lauryl Sulfate som verkar uttorkande och irriterande på huden. Hur går det ihop?

Men en av de viktigaste sakerna som min vän uppmärksammande under föreläsningen är att det som oftast är absolut bäst för huden och håret kanske är att använda så få produkter som möjligt. Jag tror att man lätt glömmer att man kommer långt med en bra olivolja att smörja huden med. Hudvårdsindustrin klappar ju händerna när vi blint följer deras råd om att ha en kräm för kroppen, en annan för händer, en för fötter, en för ansiktet, en för ögonen, en för feta områden, en för barnen och tre för männen.

Jag har en fet kräm som jag smörjer mig med på de områden som jag tycker behöver lite extra fukt och fett. Det enda jag är beroende av är läppcerat. Det får jag från min mammas kollega som gör egna salvor och cerat av ringblommor och bivax. Om man inte har en egen hudvårdsproducent i närheten har hälsokostbutikerna ofta bra prylar. Dock är jag lite skeptisk till Life-butikerna, som blandar bra produkter med mindre bra.

Från föreläsningen fick jag med mig följande punkter som är bra att ha i medvetandet när man köper hud-och hårvårdsprodukter.


LETA EFTER:
• Vegetabiliska oljor
• Tensider av vegetabiliskt fett
• Eteriska oljor, gärna ekologiska

UNDVIK:
• Mineralolja/ paraffin
• Syntetiska färgämnen
• Sk PEG- emulgatorer
• Parabener och EDTA
• Natrium-, Sodium Lauryl Sulfate
• Zink Pyrition (finns i Head and Shoulders)
• BHT, BHA
• Triclosan
• Parfym

Exempel på bra märken:
• Lavera
• Logona
• Dr Hauschka
• Weleda
• Faith in nature
• Urtekräm
• John Masters organic
• Green people

Bra affärer i Stockholm:
• Gryningen
• Moonsun
• Ekovaruhuset
• Life-butikerna (om du vet vad du letar efter)
• Hälsokostbutiker



Här är en bra sida om du vill läsa mer: green people organic lifestyle


Tack fina Åsa för din kunskap och inspiration.

(Fotografen är Sally Mann. Såklart).

måndag 6 februari 2012

Konsten att övervintra pelagoner


Det finns ett antal sätt att övervintra en av landets mest älskade och vanligaste krukväxter, pelargonen på. Bland annat:

- att på hösten ta ur dem ur krukan och slå ut jord från rotklumpen. Trä en plastpåse över växtdelarna (inte rötterna) och hänga upp dem i källaren eller annat svalt utrymme fram till mars.
- att glömma bort dem hela vintern, typ ställa dem mörkt och svalt helt utan vatten, för att i feb-mars klippa ned dem till stubbstumpar och börja vattna dem igen. Detta har jag dock sällan lyckats med då de flesta plantor torkat ut helt och dött. Förmodligen för att det inte är tillräckligt svalt där jag bott.
- vissa vattnar dem varje vecka precis som på sommaren, med då får pelargonen inte den vintervila den behöver för att samla kraft inför nästa års blomning. resultatet blir många spenliga blad, inga blommor.

Jag har provat de flesta sätt, men har kommit fram till att det alternativ som fungerar bäst för mig, framförallt av logisktiska skäl, är att på hösten ta in dem från balkongen och ställa dem i sovrumsfönstret och högst upp på vår bokhylla. Detta för att de slumrande växterna är minst i vägen just där. Därefter får de klara sig bäst de vill. Ibland pyttsar jag i ett halvt glas vatten. Kanske en gång i månaden, kanske mer sällan. Jag plockar bort torkade blad, mest för att det ser finare ut. Men överlag så glömmer jag bort dem, även om de är under uppsikt hela vintern och ser de ruskigt risiga ut får de en extra shot vatten då och då.

När solen återkommit med ordentlig styrka brukar jag klippa ned dem. Inte till stubbstorlek, men jag putsar dem rejält och tar sticklingar. Ibland är jag schysst och planterar om dem. Ibland lägger jag bara lite ny jord eller näring (kaffesump) uppe på jorden. Efter några veckor brukar det skjuta ut små gröna skott ur stammarna. Då vet du att du lyckats! Fortsätt vattna och ställ ut plantorna på balkongen när risken för frost är över, typ mitten av juni. Det är på balkongen som stimulansen och produktionen av nya blommor brukar bli bäst.

Eftersom jag inte tycker om att slänga skotten jag klipper av, resulterar detta ofta i väldigt många sticklingar. Alldeles för många för att jag ska kunna behålla alla. Istället fördelar jag ut dessa småplantor till min släkt och eventuellt pelargonintresserade vänner.

Bloggtips



Jag och 440 000 andra bosparare inom HSB fick förra veckan medlemstidningen i brevlådan och jag var nog inte den enda som blev sjukt inspirerade och imponerade av den är kvinnan och hennes upfinningsrikedom. Hon letar skräp och gör om det till funktionella prylar i hemmet. Jag fick ett starkt behov av att gå ned och rota i mitt eget soprum, att åka ut och spana in ödetorp på landsbygden och dra till myrorna och fynda fina bortlämnade saker. Artikeln och bloggen är en tydlig kommentar till slit och slängsamhället och en stor motivation för att ta till vara på och hitta nya användningsområden för alla prytlar som finns runt omkring oss. Jag är t.ex. sjukt sugen på att göra en egen glödlampssnörlampa.

Kolla in hennes blogg Skrotochskräpimitthjärta.

söndag 5 februari 2012

Årets bästa lördag








Alltså, lördagens väder var ju helt perfekt för en lång skidtur. Sagt och gjort. Våra lagg tog oss över golfbanor, skogar, berg, sjöar, åar och vandringsleder. Det är så roligt att samma skogar och stigar upplevs helt annorlunda på vintern. Att man kan ta sig över sjöar och kanaler och krypa under broar. Att få nya perpektiv på omgivningen. Som när man sitter och fikar på strandkanter man aldrig skulle nå på somrarna. Vår matsäck bestod av varm choklad, frukt och kokt ägg. Svårare än så behöver det inte vara.

En sån här helg är precis vad jag behöver för att samla energi inför en spännande och kanske livsavgörande vecka. Som jag saknat en dag som den här under den snöfattiga vintern! För min del får det gärna vara snö fram tills vitsipporna tittar fram bortåt april. 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...