torsdag 21 januari 2016

Fem fel i nya vegorätt!




Jag, liksom större delen av Vego-Sverige satt i veckan förväntansfullt bänkade framför SVT:s nya matprogram "Vegorätt". Äntligen... ja, alltså SVT... what took you so long? Känns det inte lite passé med helvegoprogram 2016? Som att det konceptet eg var hett och spännande för tio år sen? Men alltså. Äntligen skulle vegomat få ta plats som vilken mat som helst. Äntligen lite matinspiration där man inte behöver göra om några recept och byta ut protein och tillagningssätt hit och dit, Nu jävlar ska det lanseras nya vardagsrätter även till mitt oinspirerade januarikök. Eller?

Nej tyvärr. Nya Vegorätt är en enorm besvikelse, vilket fler med mig verkar vara överens om. Här är mina 5 punkter om varför.


1. Förstärk inte den gamla dassiga vegetarian-är-lika-med-bohem-och-flum-stereotypen
Alltså jag är verkligen pro att fler entreprenörskvinnor tar plats i rutan och visar vad de går för. Alltså verkligen. Men att två kvinnor ska äta frukost och yoga bland vimpelprydda halmbalsfält, mata varandra med cashewnötsmajonäs och lekandes hänga grönkål i håret på varandra, Alltså really SVT? Det känns så dammigt och ofräscht att jag munkräks lite när jag tänker på det. Sluta reducera vegokulturen till en smal stereotyp av namaste-frälsta tjejer som ääälskar superbär och antioxidanter. Kanske hade programmet mått bättre av att blanda upp programledarna med någon som stod för något annat än dessa två som känns identiskt lika? Kunde inte t.ex. Gustav från Jävligt gott eller Therese från Svenssons mat  ha tillfört fantastiskt mycket mer fokus på själva kärnan dvs MATEN istället på allt lull lull runt omkring? Jag saknar någon med en annan bakgrund, stil, eller annat uttryck än detta vaselinperfekta? Någon som man rent fördomsmässigt tänker kanske inte (ens) är vegetarian. Kanske hade programmet nått ut till fler vego-ängsliga om en Morberg-stereotyp stått och prisat grönsakernas förträfflighet? Jag tror tyvärr att SVT, snarare än Karoline och Elenore, hade formatet klart för sig och formade programledarna och innehållet därefter. Mycket synd.


2. Vegetarisk mat är inte samma som trädgårdsporr
Återigen det känns förminskande att vegetarisk matlagning ska vara lika med nära till naturen. Vore det inte skönt avslappnat om en kunde presentera råvarorna som i vilket matlagningsprogram som helst istället som för nu; hylla fröet för all inneboende livskraft och rabbla upp "klorofyll" som en av många anledningar till att groddar är nyttiga att äta? Måste fuktiga tomater plockas direkt i växthuset och rotfrukterna skrubbas direkt havet? En svepande bild på en blommande aster i förgrunden. Vill vi ha trädgårdsmatlagningsromantik så finns ju Tareq i Trädgårdstisdag, och där känns den mer hemma. Och mindre frireligiös.


3. Kan vi skippa instagram-scenografin?
Och while where at it.. Detta med alla de rustika redskapen; lanthandelsinteriören så som glasburkar, emaljerade tallrikar, decilitermått i plåt, en gammal ullsax från sekelskiftet att pilligt klippa ruccolagroddar med och att avslappnat skiva potatis på en flisig trälåda på stranden känns lika placerat som valfritt Underbaraclara inspirerat instagramkonto. Dessutom får vi lära oss att det är viktigt att göra en piffig "swirl" i röror och tallrikssmoothies för extra perfektion, istället för det man egentligen undrar över t.ex. hur man ska grilla lins-hirsburgarna över öppen eld utan att de bränns. I ett matlagningsprogram önskar i alla fall jag mig tips och instruktioner på hur man faktiskt får till den där riktiga finishen, sånt som oftast inte står med i recepten. Men nu går åtskilliga minuter åt till att se programledarna vandra runt på åkrar och stränder, närbilder på champinjoner som rullar på en skärbräda, stilla bilder på en gullig höna, i vad jag antar, ska skapa en varm jordnära känsla och bidra till inspiration men som i mitt tycke hör mer hemma i ovanstående trädgårdsprogram.


4. Fyll inte ut med frukostrecept och smoothies
Klassiskt fel som även de allra flesta vegokokböcker också gör. Böckerna likväl som programmet ser härligt späckade och välfyllda ut men efter en stunds bläddrande så inser du att många recept är på frukostar eller mellanmål, kanske även massa desserter och inte middagar. Att göra en frukost eller ett mellis köttfritt kan nästan varenda vit kränkt baconman räkna ut hur man gör. Men det är ju middagarna, luncherna, det är där köttätarna behöver hjälp med att se hur man bygger en näringsriktig och GOD vegetarisk rätt där köttet inte saknas alls. Och vi redan frälsta behöver få tips på nya goda rätter som vi kan slänga ihop en onsdagkväll eller nåt festligt att bjuda på en söndag. Att en smoothie eller en gröt är köttfri är väl liksom en självklarhet för de allra flesta människor.


5. Skala av och sluta krångla till det
Om syftet är att visa på hur enkelt det kan vara att laga vegetariskt och locka fler att våga prova vegokäk så dödar man det suget i samma stund som man kvittrar fram ordet näringsjäst, tamari, acaibärspulver eller havremjöl. För hur många har det stående hemma i skåpen? Att behöva leta upp en hälsokost eller ta sig till den välsorterade hipsterbutiken i stan innan man ens kan närma sig att fullfölja recepten, det är ju faktiskt asjobbigt. Att sedan alla recept innehåller minst 35 ingredienser vardera gör det ännu mer motbjudande. Nej, fram med lite mer rakt käk, recept på saker som gemene man har i skåpen och introducera max en ny "udda" ingrediens per avsnitt. Jag förstår att Karoline och Elenore passar på att gå bananas när de får en schysst programbudget att köpa roliga grejer för, men det skrämmer mer än det lockar. Och det är väldigt synd.

Och förresten, whatsup med att alla recept utom rotfruktspaketen kräver en fucking blender/hushållsassistent?

Snälla public service varför är det så svårt att ge oss törstande vegosar ett vettigt, enkelt att följa och oknussligt program som vi kan sätta våra mindre upplysta släktingar och vänner framför så att vi nästa gång vi kommer på besök slipper få ännu en kolhydratmiddag utan proteininslag.


Här, här och här är några andras tankar om programmet.



fredag 8 januari 2016

The resurrection of Fröken Ekoreko



2016. Ett nytt år och kanske därför äntligen dags för att säga hej hej och ge ifrån mig ett litet livstecken på den här bloggen. 2015 var ett år som alltid kommer att finnas kvar i mig. På många sätt ett svart år i många frågor, både på hemmaplan och globalt. Men även en del att glädjas åt och som ingjuter hopp om framtiden. Ett globalt klimatavtal tex! Hur peppigt är inte det!? Eller att många svenskar reste sig ur soffan och aktivt började engagera sig i flyktingfrågan. Det om något visar på  solidaritet och medmänsklig värme.

Själv har jag under året gått från att jobba med att styra upp byggandet av miljösmarta fastigheter, till att jobba med att bygga en ny miljösmart världsmedborgare. Det uppdraget visade sig kräva väldigt mycket tid och energi. Därav har bloggen fått hamna i ett tillstånd av permafrost ett tag. Men jag hoppas att nu när ljuset och våren snart återvänder så ska även denna blogg börja tina upp och komma tillbaka till livet.

Detta med att skapa en ny person till en värld med rätt taskiga framtidsutsikter är något jag grubblat över i flera år. Kanske skriver jag mer om mina tankar kring detta framöver. Men just nu tänkte jag faktiskt mest tipsa om ett litet gästspel jag gjort på Scouterna webbtidning, där ger jag lite tips på vad man kan tänka på om man vill bli lite mer miljösmart, med fokus på friluftsliv och scoutaktivitetet. Läs artikeln här.





Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...