Ett år sedan. Sommarmorgonens bleka solstrålar letar sig in på parkettgolvet och dansandes håller mig sällskap under frukosten. Snart väntar en cykeltur genom bostadsområden, över fält och genom skog. En vanlig cykeltur till sommarjobbet. Men morgonen skulle inte riktigt te sig som vanligt. Från frukostbordet flyttar ögonens fokus från det solbelysta golvet och ut på balkongen. Söker kanske efter en siluett på himlen av en svala eller trast. Istället faller blicken på den kökshandduk som hängts på vädring kvällen innan, men som nu ligger i en hög på balkonggolvet. Ordentlig som jag är öppnar jag dörren, tar upp handduken med en skakande rörelse för att slå ut tyget. Med ett knäpp och en duns faller då en brun stenlik form ut ur duken. Jag rynkar på pannan och tittar efter under bordet dit den bruna klumpen rullat. Förvånat ser jag på när en yrvaken best kravlar fram över golvet. En enorm brunblank skalbagge med ett stort böjt horn i pannan. Den ser helt surrealistisk ut. Som tagen från en valfri dinosaurietidsålder. Jag blir stående fascinerad. Kryper närmre med nunan och stirrar intensivt och intresserat på hur den rör sig och kommer närmre. Jag har aldrig sett något liknande. Fram med kameran. Klick klick klick. Baggen är tydligt upprörd över det burdusa uppvaknandet den nyss fått uppleva och ännu mer upprörd blir den av den stora silvriga fyrkant som kommer emot den med vita blixtrar. Men skalbaggen är morsk och vänder upp sig och sitt horn mot inkräktaren redo för attack, här ska minsann inga profilbilder tas. Vi sitter så en lång stund innan jag inser att det fortfarande finns sådana åtaganden som jobb och punktlighet. Jag lämnar således min nyfunna (motvilliga) vän och störtar på cykeln till jobbet, mycket uprymd över mitt balkongfynd. Säkerligen en raritet som jag bör anmäla till naturhistoriska riksmuseet.
Väl hemma igen googlar jag sönder internet för att artbestämma skalbaggen. Det visar sig att min vän är en sk. Noshornsbagge av hanligt kön, från Skalbaggefamiljen bladhorningar. Noshornsskalbaggen är nattaktiv och är lättast att höra flygande i skymning, då den dånar fram som värsta jumbojetet. Jag får också veta att de tar hela 3-5 år för en noshornsbaggelarv innan den når skallbaggestadiet. Under tiden bor den i sågspånshögar, komposter eller gödelstackar och anses tämligen allmän i Sverige. Ingen raritet på det viset alltså. Men sjukt speciellt att ha fått se en ändå.
Tips! Brygg en kopp kaffe/te, slå dig ned i morgonljuset/kvällssolen och lyssna till detta mysiga Norshornsbaggekåseri i naturmorgon i P1.
Noshornsskalbaggen är nära på naturlig storlek på fotot, dra av sådär 1,5-2 cm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar