söndag 30 juni 2013

Kolonin i slutet av juni






Bondbönor i blom, potatisdjungel, rödlök och palsternackor i rader. Björnbärsrankor dignande med gröna små kart. Första skörden av lök och sockerärtor och så mer skörd av rabarbern. Juni på kolonin är en händelserik tid. Igår gjorde vi klart det sista och satte ut gurkplantorna i pallkrage och sådde störbönor i massor. Störbönor är det bästa som finns och i år kör vi på både purpurstörbönor och störvaxbönor. Det är egentligen lite för sent att så dem från scratch såhär sent i juni, men jag tror nog det ska bli nåt av dem ändå. En sak det inte blir något av i år är tyvärr morötter. De ville inte alls växa till, och efter en solig vecka i maj så fanns inga spår av de sköra morotsplantorna. Jag sådde nya morotsfrön men de ville inte heller komma upp. Så nu gror spenatfrön och sojabönor i den pallkragen istället. Vissa år går det andra inte. Och det är omöjligt att veta i förhand vad som ska funka och inte. Men det är väl lite det som är tjusningen.

Ibland är det svårt att kombinera kolonilivet med resten av ens vardags- och helgbestyr. Man kan ju ge kolonin hur mycket tid som helst och det skulle ändå finnas saker kvar att göra. Jag tycker det är viktigt att lägga sig på en nivå som känns lagom för en själv. Även om alla drömmer om proffsodlingarna i trädgårdsböckerna, så är det inte realistiskt att genomföra för de allra flesta. Iallafall inte om man inte vill besöka och jobba på lotten 3 gånger i veckan. För min del är det inte eftersträvansvärt. Det räcker gott med en kanske ibland två gånger i veckan och gärna i kombination av ett dopp i sjön bredvid, eller en lunch i solen. Jag är nöjd så länge jag kan få med mig några grönsaker hem då och då. Den känslan av rikedom är min målbild.





onsdag 26 juni 2013

Sommarprat om hjärnan och vår möjlighet att att ta beslut






Idag sommarpratade hjärnforskaren och fysiologen Katarina Gospic i P1. Jag lyssnade och tycker att ni också kan göra det. Jag hörde henne när hon gästade morgonpasset i P3 förra året och blev så inspirerad att jag skrev ett helt blogginlägg om det hon pratat om. Katarina berör detta igen i sitt sommarprat men pratar även om sin uppväxt och hur hon blev fascinerad av hjärnan och vad som styr den. Väldigt intressant, speciellt om man applicerar det till hur vi människor hanterar miljöproblem och att ändra våra vanor.



måndag 24 juni 2013

Visste du att det här 15 vanliga hushållsgrejerna är klassat som farligt avfall?






Om jordens hela befolkning skulle konsumera som vi i Sverige gör, så skulle vi behöva fler än ett jordklot. Men i och med att vi lever på en planet med begränsade resurser är det superviktigt att som världsmedborgare aka privatperson både försöka minska sitt avfall men också att källsortera det rätt så att man minskar resursslöseriet och bidrar till en bättre miljö och en mer hållbar framtid.

Den enskilt viktigaste saken man som privatperson kan sortera ut och återvinna är farligt avfall. Farligt avfall innefattar allt avfall som är farligt för oss människor och/eller vår miljö och ska därför aldrig aldrig läggas i soppåsen eller hällas ut i vasken. Varför då? Jo för att farligt avfall kan vara cancerframkallande, frätande, explosivt eller brandfarligt. Eller sabba liv och lem för vattenlevande organismer och därmed kunna sprida runt massa dåligheter i ekosystemen.

Kanske tänker du att eftersom du inte driver en privat billackering eller har ett mindre laboratorium i köket så är det ingenting som berör dig? FEL och åter fel. Här nedan har jag samlat ihop några vanligt förekommande farligt avfallsprylar som hanteras i vanliga svenska hem:

- Hårfärg/hårtoning (tomma förpackningar)
- Spelande gratulationskort
- Matfetter
- Aceton/nagellacksremover
- Nagellack
- Bilvårdsprodukter (även tomma förpackningar)
- Cigarettändare
- Klister/alla typer av limmer
- Färgburkar/färgrester /penselvatten (även om det är vattenlöslig färg)
- Maskindiskmedel
- Parfymflaskor (fulla)
- Batterier (mobil/uppladdningsbara/knappcellsbatterier)
- Hårspray/hårmousse
- Raklödder
- Tvättmedel/sköljmedel


Tyvärr är farligt avfall det minst smidiga du kan källsortera i och med att man uppmanas besöka en återvinningsstation, och det kräver ofta biltransport. Inte särskilt användarvänligt och dessutom exkluderande för medborgare som tar sig fram med kollektivtrafik. Användarovänligheten i systemet resulterar därför i att många som står där med sin parfymflaska ofta väljer att slänga den i glasinsamlingen i fastighetens miljörum istället, bara för att det känns så överjäkla segt och jobbigt att fara iväg med en liten flaska till ÅVC-stället.

Men det finns försök till lösning på just detta problem. De flesta kommuner och återvinningscentraler (iallafall i Stockholm) har börjat erbjuda en mobil miljöstation, dvs en lastbil som stannar på vissa platser vissa tider för att hämta upp privatpersoners farliga avfall. Ett jättebra initiativ, men med det stora problemet att det är ytterst få som känner till 1) att 2) när och 3) var dessa mobila enheter stannar. Dessutom sker det vanligtvis bara någon gång om året vilket minskar chanserna betydligt att man faktiskt skulle komma ihåg när det sker. Har svårt att se att grannarna bara i mitt hus engagerar sig så pass att de skriver upp i kalendern de tre ggr om året som återvinningsbilen kommer till våra kvarter.

Så för trångbott folk i Sveriges miljoner lägenheter kan jag tänka mig att det är en promille som bryr sig så pass mycket att man antingen går in på kommunens hemsida för att hitta de mobila miljöstationernas ruttschema alternativ samlar ihop ett gäng farligt avfallsprylar innan man beger sig till återvinningscentralen utanför stan i sin eller någon annans bil. Man har alltså krånglat till och lagt på ännu en grej på oss privatpersoner; att göra rum för ytterligare en återvinningsfraktion under diskbänken, samt att komma ihåg, ta sig tid och ork för att åka ut till ÅVC:en. Och det är vårt fel om vi inte gör rätt.

Om vi ska bli bättre på att sortera farligt avfall, vilket jag verkligen hoppas att vi blir, så att vi säkerställer att vi inte sprider cancerogena, brandfarliga eller miljö- och hälsovådliga ämnen i vår natur. Om vi ska bli bättre så måste det börja med att vi dels vet om vad som är klassat som farligt avfall, men det måste också bli enkelt och smidigt att göra rätt. Jag för min del anser att det just nu finns stora brister i både informationsspridningen och i förenklandet för privatpersonen. Kan det inte gå att lösa så att farligt avfallsfraktioner finns i fastigheternas miljörum precis som vilken annan avfallsfraktion som helst?




onsdag 19 juni 2013

Ett yeah, ett tips och nåt klokt att skriva ut och ha på väggen






Tre bra grejer jag ramlat över i veckan:

- Ett delsegers- yeah
- Ett köttlyssnings-tips
- En kul, sann och kreativ omarbetning av en klassisk affisch (ovan).
  (Snodd från facebooks oändliga flöde utan källor)





måndag 17 juni 2013

Miljöfrågestund





Tycker vi börjar veckan med en räcka frågor jag fått senaste tiden på temat miljö. Undrar du någonting annat får du gärna lämna en kommentar.


När blev du intresserad av miljöfrågor?
Jag har alltid brytt mig om naturen och blivit upprörd över när andra människor inte brytt sig, oavsett om det gäller slängda tuggummin, regnskogsskövling eller valjakt. Intresset och engagemanget har växt och förändrats successivt. 

Ge tre av dina bästa tips till någon som vill komma igång och vara mer miljömedveten.
Wow, var ska man börja? Jag skulle nog be personen fundera över vad det är som gör att denne vill bli mer miljömedveten. Alltså, olika människor blir ju engagerade och triggade av olika saker. Vissa för lokala skogsfrågor, andra för vad kemikalier gör med våra kroppar, någon tredje för globalt överfiske. Fundera över vad du vill förändra och börja där.  

1.Oavsett vad man engagerar sig i är det alltid givande att läsa på i ämnet (det är ju ofta så det börjar och växer sig starkt). 2. Förändra därefter någonting konkret i din livsstil (t.ex. börja med att alltid välja kravbananer när du handlar, eller sluta köp rödlistade fiskarter). 3. Börja diskutera frågorna med din omgivning. Det ger ofta mervärde i form av nya infallsvinklar, tips på andra saker man kan göra, och en god känsla av att sprida budskapet.

Vad är du mest nöjd med att du gör för miljön?
Jag är nog mest nöjd när jag lyckas påverka någon annan till ett mer medvetet val. Alltså inte det där ofrivilliga "ah antar att man inte borde köpa X" utan mer de som verkligen "Skojar du! Är det dåligt med Y, shit då ska jag sluta på direkten".

Vad är din största svaga punkt?
Jag gör inte alltid så miljömedvetna val när jag köper kläder, men försöker väga upp det med att köpa bättre kvalitet och handla mer sällan istället. Dock gör jag tabbat som att köpa ett fint plagg som sen krymper i tvätten och därefter används väldigt glest. Har därför många HM-skelett i garderoben tyvärr. Jag är dålig på att hitta fina secondhand-kläder som sitter snyggt på mig och har inte heller tid att leta igenom alla skrymslen på Myrorna. Dessutom ruttnar jag på att många ekokläder antingen är flummigt bohemstuk, eller bara är vita eller limefärgade basplagg. 

Vad känner du mest frustration över?
Att det ska vara så svårt att se sin egen del i miljöproblemen. Att det alltid kan viftas iväg som en droppe i havet både på individnivå och nationell nivå = allmänt dålig inställning, tycker jag.

Jag blir också frustrerad över att det ska vara så känsligt för andra att jag försöker ha en hållbar livsstil. Som att mitt sätt att leva får personer att börja försvara sina egna val och indirekt tycker att jag är anal och "borde slappna av lite". "Här ta en jätteräka och spänn av, det har ingen dött av." (Svar: Eh. Jo det har det).

Roligaste sättet att vara ekoreko?
Jag tycker att det är ballt att kunna odla sin egna mat. Det ger en viktig pedagogisk insikt i hur lång tid det faktiskt tar att få fram en squash eller en näve tomater. Vilket gör att man blir mer noggrann med att ta vara på allt på grönsakerna när man odlar själv. man skär inte bort och slänger det gröna på purjon och man använder även lite skrynkliga tomater. Och så smakar det så mycket godare. Och så äter man säsongsanpassat utan att anstränga sig.

Om du fick råda bot på ett av världens miljöproblem vilket skulle det vara då?
Om jag kunde trolla skulle jag vilja trolla bort människans kortsiktighetsglasögon, och trolla hit ett par ruskigt långsiktiga panoramaglasögon som kan se in i framtiden och ge oss konkreta svar på vad vår livsstil idag leder till. Gärna med barnbarnsanknytning. Då tror jag att många skulle göra mer för att få slut på resursslöseriet och tänka mer hållbart.

Vilken kommentar är du mest trött på att höra?
Det är nog jämt skägg mellan "Hur kommer det sig att du är du vegetarian (saknar du inte kött)?" och "Jag köper inte ekologiskt för jag litar inte på att miljömärkningarna kan garantera att produkten lever upp till kraven?"

En bra förebild?
Isabella Lövin, för att hon halkade in på fiskefrågan och blev förbannad, läste på, hårdgranskade industrin, Skrev en bok om det hon kommit fram till, ställde upp i EUparlamentsvalet, blev invald, och har nu lyckats förändra och förbättra fiskeripolitiken i hela EU. Isabella I salut you!

tisdag 11 juni 2013

Improviserad potatisodling i säck





Nu under långhelgen var jag på landet och njöt av några av årets bästa dagar. Men det var inte bara vila och dekadens utan en del arbetsamma insatser också (det är det alltid). Bland annat hade jag med en famn med groddad sparrispotatis som jag tänkte sätta någonstans. Men eftersom vår tomt mest består av skogsmark med packad torr jord så kände jag att det här med att gräva nya land kändes för hopplöst. Istället åkte jag och köpte en prima påse grönsaksjord (kravmärkt) att plantera i istället. Kanske inte så snyggt, men jag var ju ute efter funktionen mer än tjusigheten på odlingskärlen.

I alla fall. Easy peasy var det att fixa en portabel (nåja) liten potatisodling. Jag tog helt enkelt fram morakniven och drog ett snitt mitt över jordpåsen (bara ena sidan). Sedan vek och ställde jag upp påsen på kortsidorna så att det bildades två stabila "krukor". Därefter körde jag ner sättpotatisen djupt i jorden (jag har ju begränsad möjlighet till att kupa potatisen så för att minska risken för att solen gör potatisen grön och giftig så satte jag dem djupt). Därefter vattnade jag dem och ställde dem hyffsat skuggigt (pga. begränsad möjlighet till vattning). Jag tror att det kan funka fint. När jag kommer upp om några veckor igen så får jag försöka kupa potatisen med mer jord eller gräsklipp. Eftersom jordpåsen är svart inuti så tror jag dock att den håller solens strålar borta från småpotatisen. Vi får väl se, men det är alltid lite spännande med odlingsexperiment!


söndag 9 juni 2013

Kinas tillväxt tuggar på ekosystemen






Dagens tips för den som vill få bättre koll på Kinas ekologiska fotavtryck är att lyssna på senaste sändningen av Klotet i P1. Kina som är en av världens mäktigaste aktörer har en extremt snabb ekonomisk tillväxt vilket gjort mycket för att lyfta hundratusentals människor ur fattigdom men har samtidigt blivit det världsledande landet i att släppa ut koldioxid. Kina har byggt sitt välstånd på att tillfredsställa externa aktörer (andra länder) utan att ta hand om de interna tillgångarna (medborgare, natur och miljö). Om Kina ska fortsätta växa i tillväxt och utveckling måste landet, menar klotets reporter, ta tag i sina stora miljöproblem på hemmaplan. Bara luftföroreningarna är 800 mikrogram partiklar (sk. pm 2,5), vilket kan jämföras med Stockholms mest förorenade gata, Hornsgatan, vars högsta uppmätta partikelnivå någonsin är på 70 mikrogram pm 2,5. Och nu sker en stor utflyttning av utbildade och välbärgade (som behövs för att utveckla landets business och ekonomi) från Kina för att man inte vill låta sina barn (och sig själv) bo kvar pga de höga föroreningsnivåerna i vatten och luft.

Väldigt spännande och viktigt att ha lite koll på i och med att det Kina donar med på hemmaplan påverkar, i mångt och mycket, resten av världen.

Inslaget börjar 5.45 min in i programmet.



måndag 3 juni 2013

Måndagsklipp





Låt oss börja veckan med den här kloka lilla människan. Glad (köttfri) måndag och jippiyey för kortvecka!


lördag 1 juni 2013

Ny urfin vegetarisk kokbok.


Det har kommit en ny vegetarisk kokbok från Bonniers som jag blivit helt såld på (så pass att smyger in i bokaffärer och smygbläddrar i den). Så fin med riktigt sådär suktande inspirerande och nästandoftande foton. Dessutom fina illustrationer, säsongsteman, tips- och faktasidor där man lär sig att krydda quorn och tofu samt koka bönor. och menyförslag. Vi tittar lite:



Såhär skriver Bonniers själva:

Här finns inte bara en uppsjö av vardagsrätter, sorterade under rubrikerna Frukost, Lunch och Middag, utan också lyxiga helgmenyer då maten får kosta lite mer och ta lite längre tid att laga. Även högtider som jul och påsk kan bli gröna med bokens hjälp. Och vill du samla många till fest finns det mängder med inspirerande recept till fina vegetariska festbufféer. 


Inspirerande bilder tycker jag är A och O i alla typer av kokböcker och receptsamlingar. Och den här boken har fattat vinken. Bilderna får mig hungrig oavsett om jag nyss ätit. Jag vill laga, baka och äta allt i den här boken. Och jag vill ge den till alla jag känner så jag får komma hem till dem och bli bjuden på lyxig och GOD vegetarisk mat! Aldrig mer uppstekt quornfilé utan krydda. Från och med nu finns inga anledningar att låta bli. Nu ska det banne mig lagas vegomat i alla svenska kök. Pronto.



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...