onsdag 25 juni 2014

Veckans sallad och ett snacksrecept

 


Såhär ser det ut i mitt kylskåp just nu. Dvs fullproppat med röd romansallat, mizunakål och rädisor. Vi äter fetaostsallader, sidosallader, sallad med quinoa och halloumi, ungsbakade rotfrukter med sallad men det tar aldrig slut. Fantastiskt såklart! Men alltså, har ni något annat salladstips så hojta för sjutton. Vad för annat kul kan jag göra med mizunakålet till exempel????



Förresten. Ni vet väl vad som är helt sinnessjukt gott snacks? Här kommer ett "recept".


Ta en krispig rädisa
Bred en klick ekosmör på
Strö lite flingsalt över
Bit av.

Jag vet inte vad det är men det är en fulländad smakkomposition. Den här typen av kvällsmyssnackstillbehör käkade jag och mina vänner intensivt under en period i gymnasiet. Nu med alla rädisor i kylen fick den en revival hos mig igen.

tisdag 24 juni 2014

Alice och meningen med livet




From i helgen kan vi i vanlig ordning lyssna till Sommarpratarna i P1. Programmet som för många är lika med att ligga i hängmattan, åka bil till landet, dricka kaffe i köket medan det regnar utanför. Jag älskar sommar i P1 för dess skildringar, oväntade historier och för att de ibland ställda djupare frågorna som fastnar i mig. Förra veckan sökte jag igenom radioarkivet bland alla tidigare års sommarprat. Jag fastnade för det här med Alice Bah Kunkhe. Lyssna på det! Hon pratar om många viktiga frågor, bl.a. global rättvisa, den rådande arbetslinjen, om att våga misslyckas och om att våga förlåta. Ämnen som är ständigt aktuella. Jag gillar Alice, mycket för att hon bytt riktning i sitt arbetsliv från programledare till något som hon tror på och brinner för, som generalsekreterare på Rättvisemärkt, eller hållbarhetschef på ÅF. Men också för att hon verkar vara en härlig människa som kan erskänna sina svagheter och vara stolt över sina styrkor och som bara kör.

Det som berörde mig mest med programmet var Alice insikt om vad hon anser att hennes liv går ut på. Hon säger nämligen att varje dag som går i hennes liv utan att hon gjort någoting gott är en helt meningslös dag. Det satte lite ord på tankar som formats i mitt eget huvud. Jag fick nämligen frågan ställd till mig för ett tag sen men svarade aldrig riktigt på den. Men jag tror, precis som Alice, att vi som lever idag i ett så välbärgat land som Sverige, på något sätt har en skyldighet att göra livet lite lite drägligare för andra som inte är lika tursamma. Det behöver inte vara stordåd, det behöver inte kosta så mycket. En hjälpande hand kan vara en fullgod daglig gärning. Att ge bröd eller växelmynt till en av alla tiggare på stan. Hjälpa en åldring med en krånglande rullator. Eller köpa rättvisemärkt kaffe. Skänka pengar till Naturskyddsföreningen eller engagera sig i någon läxläsningsorganisation en dag i veckan. Alla behöver inte åka på volontäruppdrag även om det också är en konkret och viktig grej.

Men att göra någonting meningsfullt med tiden vi disponerar här på jorden är en trevlig livsåskådning tycker jag. En blir liksom lite mer ödmjuk.

Så lyssna på Alice. Gör det. Det är en bra start på dagen.


onsdag 18 juni 2014

2 x WTF




WTF 1

Visste ni att det inte finns en enda kvargprodukt i våra butiker som är tillverkad i Sverige? Nej det är sant, kolla själv nästa gång du går och handlar. Kvarg som blivit lika viktigt för träningssverige som chips och dipp är för fredagsmyset. Kvargen som säljs kommer från Tyskland, Frankrike, you name it. Är inte det konstigt? Vad är det i vår mejeriproduktion som sätter stopp för svensk kvarg? Är det för dyrt? Är vi dåliga på att framställa den? Jag misstänker att det är en kostnadsfråga. Och om så är fallet måste konsumenterna kräva svensk kvarg för att det ska vara lönsamt att ta fram, vilket är svårt om konsumenterna inte ens vet att utbudet som finns idag inte är svenskt. Det känns så sniket av de stora mejeriföretagen att smyga in produkter under som flagg som för så många är lika med svensktillverkat. Att Arlas Yalla youghurt är dansktillverkad och är därmed GMO-baserad är nog också något som väldigt få konsumenter känner till. Jag tycker att Arla bör kunna krävas att märka ut de produkter som inte är från Sverige med det landets flagga. Men tills dess ligger det hos dig som konsument att läsa innehållsförteckningen efter tillverkningsland, alt. leta efter Svenskt sigill-loggan, alternativt leta efter arla-kossan som enbart får sitta på svensktillverkade produkter.





WTF 2

För några dagar sedan skummade jag igenom flödet på Supermiljöbloggens senaste inlägg. Där hittade jag följande rubrik: Illinois förbjuder farlig plast i tvål. Och min första tanke var så bra! Och min andra var, men vaddå finns det plast till och med i tvål? Det ante mig liskom! Den här jäkla plasten finns ju för sjutton precis överallt. Sedan när jag läste vidare så blev jag bara trött. Det är så sjukt deppigt hur vi fortfarande spyr ut plastpartiklar som ansamlas i haven och i djuren och oss själva för något så löjligt som skrubbeffekt i flytande tvål. Jag blir galen på sånt. Kan vi snälla tänka ett varv till, och se längre än avståndet till vår egen själlösa plånbok någon jävla gång?

måndag 9 juni 2014

Odlingsmetaforer och årets första skörd





Juni, denna härliga men åh så hektiska tid. Allt som ska göras och planeras innan sommarsemestrarna drar igång. På jobben och på fritiden. Som tur är har nykolonialieringen av vår nya markplätt rullat på enligt planerna. Vi har reclame:at meter efter meter från ogräsrötternas våld. Försökt hitta samförstånd och skapar en plats för alla, både kultiverade kulturväxter, vackra utomlandsfödda bönor och råbarkade lokala asfaltsblommor. Dock har både ogräsarméer och rabattblommor tvingats bort och även sätta huvudena till för att skapa ordning i vår lottanarki. You can't win them all. Att etablera en ny koloni innebär bokstavligt att du får offra både blod, svett och tårar (av glädje och/eller uppgivenhet). 

Ok. Nog med metaforregnet. Vi har planterat ut fänkål, squash och kronärtskocka i omgångar. Vi har sått rättika, mangold, sallat, bondbönor och rödbetor. Vi satte potatis tre veckor efter alla andra. Och i helgen har vi skördat våra första blad av mitzunakål och dragit upp späda rädisor nog för att räcka till flera krispiga middagssallader.


Nu återstår en ynka pallkrage att rensa och fylla med de vaxbönor och gurkplantor som förgror hemma på balkongen. Och därefter ser jag framför mig detta; kaffe och bok i solstolen medan vår nyförvärvade gamla vattenspridare arbetar hårt men rättvist för att fördela vattenresurserna till alla landets plantor som behöver assistans.




Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...