måndag 29 september 2014

Turkiska paprikor i ugn med citron och fetaost




Här kommer ett nytt recept jag fixade ihop häromdagen.  För att utmana mina hjulspårsmiddagar köpte jag en påse med såna små gröna turkiska paprikor förra veckan. Jag hade för mig att de funkade fint i ugn. Googlade nåt recept men det var mest kladdiga historier med ost och en massa creme fraiche i, vilket inte var det jag sett framför mig. Jag ville åt det oljiga och syrliga hållet. Så jag gjorde lite på måfå, men ungefär så här:

Ingredienser till 2 pers:
Dryga ett halvt paket gröna små paprikor
Olivolja ekologisk
Någon vitlöksklyfta
En halv citron ekologisk
Ett paket fetaost
Någon näve körsbärstomater
Salt
Peppar

Gör:
Sätt ugnen på 200 grader. Lägg de sköljda hela paprikorna, körsbärstomaterna,  och de delade vitlöksklyftorna i en ugnsfast form. Skvätt över massa olivolja och citronsaft. Salta och peppra efter smak. Smula fetaosten över så det täcker grönsakerna glest. Skicka in i ugnen i 20-30 min eller tills osten börjat få färg. Under tiden kan du fixa bulgur eller quinoa till och gärna en god sallad med bönor till.

Om du har någon torr brödkant i skåpen kan du med fördel tärna den och steka krutonger på istället. Jag brukar steka på övre medelvärme (7 av 10) i massa olivolja och lite flingsalt och vända brödtärningarna då och då tills de är jämt gyllene.

En annan god grej som jag hade till är en kall sås på t.ex. creme fraiche eller turkisk yoghurt med vitlök och hackad basilika och mynta i.

Det blev mycket gott som middag, men funkar såklart också bra på buffebordet!


torsdag 25 september 2014

Ungdomsidol i FN och peppchock från oljemagnat






Var nära på att skriva "I love Leo" i rubrikraden, ord jag inte byggt ihop till en mening sedan jag var 14. Men jag vet inte om jag kan stå för det riktigt. Hur som helst har killen, Leo fucking Di Caprio, hållit ett retoriskt snyggt och get-a-grip-and-do-your-job-uppmanande tal i FN. Kolla!



Sen har jag också läst artiklar rörande huruvida Di Caprio är en klimathycklare eller ej för att han jet set:ar runt jorden och äger 5 megahus etc etc. Läses exempelvis här. Kring det tycker jag följande: Ja. Killen har troligtvis svinmycket högre CO2-ton på sitt samvete än gemene hen, men det han säger i sitt tal är ju att det är dags att ta ansvaret från individen och lägga det på FN:s bord där de rätteligen hör hemma. Det är ju alla världens ledare och högt uppsatta klimatstrateger som ska fatta beslut som främjar klimatet och formar om samhället så att lagar och regler tvingar fram bättre anpassning till och minskad påverkan av klimatsförändringarna. Och till Leos försvar, i hyckar-arktikeln står det ju även följande:

DiCaprio has tried to stay green in other parts of his life. He owns a $4million apartment in an eco-friendly apartment building in Battery Park City. 
He drives a Toyota Prius and a $100,000 Fisker electric sports car.  He's been spotted riding a bike around New York. 
In 2007, he produced and narrated the 11th Hour, a documentary about climate change and other threats to the planet. 
He also represents several environmental charities and has thrown his star power behind Formula E, a new racing circuit that uses electric cars, instead of roaring gasoline-powered vehicles. 


Visst kan han säkert göra mycket mer med sina miljarder dollars, men att dra in hans flygresor (som ingår i jobbet som filmstjärna) i ekvationen känns lite torftigt faktiskt. FN-snubbarna (och snibborna!?!) flyger troligtvis lika mycket som Leo. Det ingår liksom i att jobba globalt med klotet som arbetsplats, men de gör ju viktiga saker trots det (eller kanske just därför). Det är svårt att hitta någon som inte påverkar klimatet alls som har samma mediespridning som filmstjärnan. Alla sätt att sprida vikten av framsteg inom klimatfrågan är bra sätt. Därför tycker jag att talet var bra och värt att lyssna till.  

Såg ni förresten den här peppiga nyheten om Rockafeller Brothers Fund som ska ta 50 miljarder dollar i oljeinvesteringspengar och återinvestera dem i förnybar energi. Ett litet steg framåt som förhoppningsvis kan främja forskningen av att få fram effektiv och billig sol och vindenergi.




måndag 15 september 2014

15 september och det är dags att prata om människovärde i annat än i ekonomiska termer





Den kalla råa dimman som möter mig vid ytterdörren får illustrera känslan som jag och många med mig känner idag, dagen efter valdagen. Självklart känns de 12,9 procenten SD erövrat som en käftsmäll, även om jag inte är speciellt överraskad. Grejen är att vi kommer att få vänja oss vid att dras med SD och deras vänner så länge vi har ekonomiska kriser som de kan använda sig av för att ingjuta och elda på rädslor och missnöje hos folk. Tråkigt nog kommer vi även att få vänja oss vid de ekonomiska kriserna så länge vi hänger kvar vid kapitalismen och marknadsekonomin. Så läsningen på denna utveckling är en helomvändning. Vi behöver ställa om. Vi har behövt ställa om sedan länge och det som hände igår är enbart symptom på ett ekonomisk system som är åt helvete.

SD:s framgångar är också symptom på  att regeringen i åtta års tid endast pratat om mänskligt värde i form av ekonomiska termer. Vi behöver ändra språkbruket i Sverige och lyfta fram andra värden. Vissa saker måste få kosta. Vissa saker ks inte ha någon prislapp. Vi behöver rusta upp Sveriges välfärd så att människor som hamnat mitt i nedrustningen, avflyttningen och utförsäkringen åter känner förtroende för våra politiker. Och våra politiker måste måste MÅSTE pressa Sveriges nu tredje största parti hur i helvete deras ekonomiska kalkyler ser ut. Jimpa kan omöjligt låtas komma undan med sitt välanvända "det vet inte jag/det är inte jag ansvarig för"-svar. Lösningen är inte att tysta ner dem och frysa ut dem, utan vi måste konfrontera dem och ställa dem tillsvars för sin ofullständiga budget. Vi måste också pressa dem på att prata om annat än invandringsfrågan. Snacka miljö, bostäder, skola, gruvbrytning och jordbruksbidrag etc.

Jag hoppas innerligt att Löfven och hans gäng lyckas hitta ett stabilt samarbete på något sätt. Det är, som han sa i sitt tal; en tid där vi måste ta varandras händer över blockgränserna. Alliansen och de rödgröna måste kunna analysera vem den verkliga fienden är och göra gemensam sak i att ta Sverige framåt, vilket innebär att lämna blockpolitiken bakom sig (Tyvärr verkar iaf inte Annie Lööf haja det). Alla har redan förlorat på att fokusera på blått kontra rödgrönt istället för brunt. Nu måste vi vara starka nog att svälja stolthet och blicka framåt.

Vi måste lyfta miljön till den centrala plats där den hör hemma. Miljön är ingen lyxfråga som man kan rösta på när inget annat är kritiskt. Vi behöver förstå att ju mer vi åsidosätter miljöfrågorna och ju längre vi väntar med att ställa om energisystemet och klimatanpassar politiken desto mer växer klyftorna och otryggheten. Att anpassa samhället efter ekosystemens gränser innebär att ta tuffa beslut som ibland kommer att iskränka på individers frihet. Men det är omöjligt att styra landet i en hållbar riktning utan att uppröra någon, allra minst en köpstark grupp som är vana att få som de vill. Likväl som en regering kan pressa sjukskrivna att gå och jobba trots värk och depressioner så kan en regering införa köttskatt och grön skatteväxling.

Och rörande Fi. Så jävla synd att deras stöd inte räckte ända fram. Att Gudrun inte släpptes lös i riksdagshuset och få betalt för att härja med Jimmie 8 h om dagen. Men låt oss se det långsiktigt, för precis som SD, måste även feminsmen bida sin tid och nå framgång genom att ta små steg framåt. Vi får inte ge upp. Redan nu har Fi:s framgångar i EU-valet lyckats skaka fram feminister ut de flesta andra partier och fått dem att insett att jämställdhetsfrågan är något som medborgarna efterfrågar. Om fyra år kommer Fi att få sina valsedlar distribuerade av valmydigheten. Det innebär att Fi:s aktiva kan lägga sin energi på att få ut sitt budskap och skapa diskussion istället för att sprida valsedlar. En viktig kugge för att spara resurser och energi i ett litet parti. Dessutom: Fi har faktiskt kommit in i tolv kommuner och kan därifrån etablera sin politik, fila på sin retorik och sina argument. Vilket också är viktigt för ett så ungt parti, med så många unga partimedlemmar, för att verka proffsiga. Det blir då svårare att avfärda dem som ett orakat kvinnoflumparti. Och det är ju mågra av de största kommunerna som Fi numer kommer att besitta. Det här är bara början på det feministiska intåget i politiken.

Det som är viktigt nu, är att alla måste inse att Sverige inte är något helylleland som står emot de kalla vindarna som blåser i Europa. Förändring går långsamt och för att vända skutan måste vi fundera på vad vi kan göra allihop. Dag ut och dag in. Kanske kan flera av oss engagera oss i våra partier? Följa det politiska arbetet i praktiken och debatten. Våga ta diskussioner även om de är obekväma. Och stöter du på en trolig SD:are, så försök förstå, och lyssna utan att förakta, men samtidigt som du inte ger vika för retoriken. Deras fyra år som tredje största parti kommer att gå ut få att försöka förskjuta gränserna för vad vi tycker är okej och inte. Tänk Tyskland 1933. Glöm aldrig det och sätt alltid ner foten när deras ordval, språkbruk och fördomar nästlar sig in på din arbetsplats, bland dina vänner och i din familj.

Vi är bättre än dem. Vi är förkrossande många som vill se dem försvinna från den svenska politiken. Och i och med maktskiftet över till rödgrönt så har vi faktiskt möjlighet att ta nya tag och stöpa om politiken till ett varmare Sverige. Låt oss måla Sverige nya färger!




fredag 12 september 2014

Boktipset: Hungerspelen trilogin





Nu har jag läst en bok (eller egentligen tre) igen. En bok värd att tas upp under miljö- och hållbarhetsluppen. Nämligen Hungerspelstrilogin. En oerhört hajpad ungdomsbokserie med några minst lika hajpade efterföljande filmer (ja jag är lite efter). Jag behöver knappast skriva så himla mycket om handlingen. Många vet säkert redan vad den handlar om i stora drag. Men lite kort kommer här en resumé.

Handlingen utspelar sig i Panem - landet som reste sig ur askan av det som en gång kallades Nordamerika. Efter torrperioderna, stormarna, bränderna, de stigande haven och det brutala kriget om det lilla som blev kvar, efter allt detta skapades Panem. Panem är en lyxig huvudstad med 13 omkringliggande distrikt som är råvaruproducenter och förädlare av produkter till huvudstaden. Pga ett tidigare uppror som slutade med att distrikt 13 utplånades, har centralmakten straffat kvarvarande distrikt genom att skapa Hungerspelen - ett spel för att stävja distrikten så att de aldrig glömmer den mörka tiden tidigare. Reglerna i spelen är enkla: varje distrikt skickar en flicka och en pojke vardera att delta varje år. De 24 ungdomarna (12-18 år) hålls instängda på en enorm utomhusarena där de kämpar på liv och död i ett långsamt gladiatorspel, som övervakas och direktsänds i den enda och hårt kontrollerade tv-kanalen med miljontals tittare. Den sista överlevande vinner. Vi får följa tjuvjägaren Katniss Everdeen som anmäler sig frivilligt till spelen för att skona sin lillasyster som blir framlottad som distrikt 12 kvinnliga spelungdom.

Böckerna som innehåller en ordentlig dos samhällskritik har jämförts med William Goldings klassiker "Flugornas herre" eftersom den handlar om barn som dödar barn. Men medan Flugornas herre vill komma åt vad som händer i en värld i frånvaro av lagar och regler, en anarki, och vilka olika roller (eller innersta drifter) vi människor tar, handlar Hungerspelen snarare om en kritik av tydliga och oöverstigliga klassklyftor, nöjesindustrin och mediefieringen i ett utvecklat konsumtionssamhället.

En sak jag tänkt på i boken, är att den beskriver en annan sida av våldsbruket och dödandet än vad vi idag, är vana vid i andra filmer/böcker. Boken beskriver återkommande mardrömmar och psykisk nedbrutenhet, alkoholism eller andra typer av känslodämpande substanser som ett resultat av morden som sker på arenan. Att döda en annan människa är inte något som går att skaka av sig, som går över efter en vecka, eller när allt verkar gå bra. Oavsett om personen försökte döda dig, din vän, eller betedde sig som ett monster. Det tycker jag är så himla bra. Bra att en ungdomsbok tar upp ett så viktigt och tungt ämne.

Samhällskritiken är ju även det en smocka mot dagens samhälle och vart vi verkar vara på väg. Som ett varnande finger skildras resultatet av all den effektivisering som vi påbörjat. Att det finns en fara i att ett land eller distrikt enbart ska producera en enda vara. Vad händer om skörden slår fel eller det blir torka,  eller om det blir upplopp eller strejk? Mångfald är alltid bättre än enfald.



Det jag tycker är extra intressant ur ett apokalyps-perspektiv är att Katniss klarar sig så bra i Hungerspelen eftersom hon har kunskap om naturen och vad den kan ge i form av föda, medicinalväxter och skydd. En kunskap som i Sverige och andra utvecklade länder blir alltmer bortglömt. De urbaniserade hungerspelungdomarna var farliga medan de hade sina tekniska vapen men när de blev av med dem så stod de sköra och försvarslösa. En intressant aspekt tycker jag. Jag har faktiskt blivit så inspirerad att jag gått med i facebook-gruppen "Ätliga växter i Sverige". Vi får aldrig glömma att vi aldrig är mer än naturen runt omkring oss, och ju bättre anpassade vi är desto bättre överlever vi.

Passa på att läsa boken nu i höst, innan tredje filmen släpps vid jul. Då kan du liksom jag se fram emot en maratonvisning av de två tidigare filmerna innan biobesöket.










tisdag 9 september 2014

Det är en magisk tid just nu.






Att tassa omkring på lotten nu. I skymningsljuset och leta efter squashklot, hängande purpurvaxbönor eller knoppande kronärtskockor mellan bladverken. Omgiven av tystnaden sånär som på ett par förbipasserande bin. Det är smått magiskt. Nästintill en religiös upplevelse. Så nära jag kommer en sån i alla fall. Hur som helst är det en fin lugn stund under övrig stressvecka som skänker perspektiv och ro.



Sveriges sämsta idé


 


Ni har kanske redan sett Greenpeace senaste kampanj; Sveriges sämsta idé? Som belyser dubbelmoralen i att statliga Vattenfall, dvs Sverige, vill bygga ut fler brunkolskraftverk i Tyskland. Om inte vill jag tipsa om att gå in och skriva under uppropet för tt Sveriges riksdagspartier skärper sig och avbryter dessa planer.

Kort bakgrund (klippt från kampanjens sida):

Statliga Vattenfall släpper ut nästan dubbelt så mycket koldioxid som hela Sverige. Nu planerar de att öppna fem nya kolgruvor och släppa ut ännu mer. 98% av svenska folket vill inte att Sverige ska satsa på kolkraft. Men Vattenfall storsatsar ändå, på bekostnad av klimat, miljö och framtida generationer. Vi kan, och måste, stoppa Sveriges sämsta idé.

Kolet i de planerade gruvorna skulle räcka för att fylla Globen med kol 2364 gånger. Som svensk medverkar du till brytning av 125 ton brunkol, det smutsigaste energislaget som finns.

Vattenfall har ökat sina koldioxidutsläpp, halverar satsningarna på vindkraft och vill Vattenfall bygga fem nya brunkolsgruvor i östra Tyskland. Det går tvärt emot regeringens direktiv om att Vattenfall ska leda omställningen till hållbar energiproduktion.


Och hörrni återigen finns en matris över hur partierna om de kan hålla tre löften efter valet i helgen:
 
1. Ett fossilfritt Vattenfall
Vattenfalls produktion av fossil energi ska fasas ut och alla planer på nya gruvor för att utvinna brunkol stoppas.
 
2. Ett hållbart Vattenfall
Vattenfall ska få ett nytt ägardirektiv som tydliggör att Vattenfall till och med 2030 ska ha ställt om hela sin ägarportfölj till 100 procent förnybar energiproduktion.
 
3. Ett klimatsmart Vattenfall
Vattenfall ska göra en klimatvinst genom att inte skjuta över problemen på andra. Existerande brunkolsverksamhet ska därför inte vara föremål för försäljning utan istället avvecklas.





Det är ju ganska tydligt att det här med att alla partier "är samma lika" inte riktigt stämmer. Bra att ta med i beräkningarna när du väljer partilapp på söndag.





tisdag 2 september 2014

Under min livstid kan jag nån gång, få bli ledd av nån som tror på nånting!?


Min inre var-är-det-här-landet-på-väg-frustration 

Nu är det alldeles strax dags för oss medborgare att ta vårt samhälleliga engagemang under armen och knata till närmsta röstningslokal. Det här är stunden då du maxar dina fotavtryck i den stora politiken. När du pekar ut den riktning som du vill att Sverige tar de närmsta åren. När du kan kryssa i en person som du anser kan tala för dina brinnande hjärtefrågor allra bäst. För mig har det alltid självklart att ta detta ansvar. Jag ser det som mitt jobb, min motprestation, som medborgare i det här landet, ett av världens mest privilegierade.

Jag har fått lite frågor om att göra en analys rörande partiernas miljöengagemang här på bloggen. Men det kommer jag inte göra av en enkel anledning; för att så många andra redan har gjort det så himla mycket proffsigare än jag skulle kunna göra. Samt att jag är såklart ytterst subjektiv. För mig finns bara två alternativ. Konstigt nog är det också de två som fått bäst i WWF:s sk. Pandarankning här nedanför.

Men i ett försök att verka objektiv kommer här en sammanställning av de undersökningar och artiklar som jag sett som rör miljö- och klimatengagemanget bland Sveriges partier.




1) Inför höstens val har Världsnaturfonden WWF frågat partierna i riksdagen och EU-parlamentet hur de ställer sig i tio viktiga miljöfrågor. Därefter har de jämfört partiernas svar med hur WWF ställer sig i de olika frågorna, och sedan betygsatt svaren med noll till tre pandor (se ovan). Läs hela undersökningen här.



2) Naturskyddsföreningen har också gjort en valenkät Rösta för miljön, som släpptes idag 2 sept 2014. Här granskar de vad varje parti sagt och vad de gjort, dvs här syns både deras ambitioner och huruvida de förverkligat dem eller bara snackat skit. De har även granskat vad partierna lovat inför nästa mandatperiod. Dessutom har de miljömärkt riksdagskandidaterna! Enkelt för väljaren att få överblick!

3) Här kan du läsa om partiernas miljövalslöften, från Miljöaktuellt 2014-08-28

4) Här kan du läsa om partiernas EU-parlamentarikers miljöengagemang (även om frågorna sker på EU-nivå ger det ändå en vink om vilka ambitioner moderpartiet har).

5) Här förklarar skarpa Nina Åkerstam varför hon röstar grönt. Läs detta om du vill få en snabbguide till miljöpartiet, eller bara undrar om Mp är ett enfrågeparti eller inte. Vi människor (och vår ekonomi) är totalt beroende av planeten, inte tvärtom. Alltså borde alla ekonomiska resonemang utgå ifrån det. Att bygga ekonomisk politik på teorier från förra sekelskiftet (som många andra partier gör) tycker jag är jättemärkligt.

6) Gamla Naturskyddsföreningsorföranden Mikael Karlsson skriver i miljöaktuellt "Så kan Sverige lyfta sig ur det miljöpolitiska mörkret". Kontenta: Valrörelsen har delvis bidragit till att fördumma miljödebatten och har fört partierna bort från varandra när de tvärtom borde verka mer över blockgränsen, i alla fall om miljömålen ska nås och Sverige åter ska bli internationell föregångare.

7)  Miljöfrågan spurtar inför valet.

8) Ebba (90+) skriver kedjebrev för att få ut sitt budskap om hur vi ska slippa SD:s vågmästarroll de närmaste 4 åren.




9) Kolla in Naturskyddsföreningens klimatmaxa-film

10) Har du lite mer tid? Tycker du att politiken nu är tandlös? Läs eller ögna igenom Naturskyddsföreningens rapport Klimatmaxa politiken: 100 styrmedelsförslag.

Men kortfattat kan jag väl säga: RÖSTA. Rösta så fingrarna blöder. Rösta på vilka du vill bara du inte röstar på SD (helt obvious) eller Moderaterna. Varför då då? Jo för att de är de två partierna som alltid hamnar på botten på alla partianalyser rörande miljö. De är nästan alltid kontraproduktiva och motarbetar miljöarbetet och dess förslag som vill bryta fram i det här landet. SD för att de inte ens hymlar om att de inte bryr sig ett skit om miljön. Och Moderaterna för att de nedprioriterat frågan i 8 år nu, skjutit av varg, dränerat klimatbudget två gånger och lägger krokben för åtgärder som gör att fler vågar satsa på egen solenergi och vindkraft för att enbart nämna tre exempel. Och så greenwashar de sin egen politik genom att slänga in miljöbilspremie (för att kunna peka på någon klimatåtgärd när journalisterna frågar) som endast riktar sig till den bilburna övre medelklassen som har råd med en sprillans ny bil i (minst) 300 000 klassen.
Jag är så sjukt oroad och spänd inför det här valet. Det känns som att det är nu vi bestämmer vilken väg vi ska ta, antingen vägen rätt in i inskränkthet, rädsla, misstro och syndabockshat. Eller mot ansvar, jämlikhet, jämställdhet, långsiktighet och medmänsklighet. Stora ord kanske, men det är så det känns.

Jag har slutat följa valspurten, för nu haglar fläsket och flosklerna från alla håll. Men försök gå på djupet i partierna och hittar deras kärna. Vad har de gjort tidigare? Hur medvetna är de om jordens begränsade resurser? Tänker de långsiktigt? Vill de främja jämställdhet? Ta de skarpt avstånd från rasismen i samhället och politiken? Säljer de ut Sveriges naturresurser?







Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...