torsdag 29 augusti 2013

”Vad fasen ska jag pröjsa två kronor mer för en ekologisk gräddfil för?”






Dagens/veckans/månadens bästa text står Naturskyddsföreningen för. In your face!
 
”Vad fasen ska jag pröjsa två kronor mer för en ekologisk gräddfil för?” funderar kanske du när du står i butiken och peppar inför fredagsmyset. Ja, vad är egentligen skillnaden på gräddfil och gräddfil? Nu ska vi berätta. Men håll i hatten, för vi ska runt jordklotet, ner i myllan, upp i atmosfären och tillbaka.

Om du står med en o-ekologisk gräddfil i handen kan du lita på att kossorna har ätit galet hårt besprutad soja från Sydamerika. Sojan har duschats med ett av världens farligaste bekämpningsmedel, som är förbjudet i EU sedan länge. (Vi vill alltså inte ha giftet här, men tycker det är helt okej att göra storaffärer med länder som använder det. Mysig stil? Not!) Bönorna har växt på enorma fält där ytterst få andra arter trivs, ofta på marker där regnskog en gång frodats. Den största orsaken till att Amazonas huggits ned är just odling av soja.

Och sojan vi importerar från Sydamerika används inte till vegokorv och sojalatte. Nej, den gå...r till foder till boskap så att vi i slutändan ska få så billigt kött och mejeriprodukter som möjligt.

Om du däremot väljer en ekologisk gräddfil så har kossorna mest mumsat på obesprutad mat från den egna gården. Ibland lite soja, men då har den inte duschats med kemiska bekämpningsmedel utan odlats ekologiskt i Italien.

Sedan använder ekomjölkbonden kossornas gödsel som växtnäring, istället för att köpa industriellt tillverkat konstgödsel. Det är himla fiffigt eftersom konstgödsel är en riktig klimatvärsting. Dessutom kryddar det världens åkrar med mer kadmium, ett ämne som ökar risken för benskörhet och njurskador. Varje år får svenska staten hosta upp fyra miljarder kronor på grund av de benfrakturer som kadmium i maten orsakar. Ja, du läste rätt. Fyra miljarder. Inget din ekogräddfil bidrar till alltså.

Som gräddfil på moset får ekokossorna dessutom vara utomhus mer än andra kossor. Det gillar både kossorna och det sprakande, surrande livet i vår svenska natur. När våra marker hålls öppna av betande djur så frodas massor av värdefulla och häftiga arter, som i sin tur gör att våra ekosystem fungerar som de ska. Och friskt vatten, öppna landskap och ren luft vill vi ju ha.

Värt två kronor extra? Självklart tycker vi i Naturskyddsföreningen, och hoppas att du är med oss.

Ha ett trevligt fredagsmys!

#byttilleko

Vill du veta mer om hur ekodjuren har det? Kolla in www.naturskyddsforeningen.se/eko
 
 
 
 

 

The Climate name change





Låt oss börja denna festliga torsdag med en kreativ idé som presenteras i det här klippet. Något att fundera på kanske? Dock! Det kan väl ändå vara rätt svårt att skilja på "naturliga" stormar och stormar som uppkommit pga klimatförändringarna? Klimatförändringarna bidrar ju till fler stormar sammanlagt, inte att enstaka stormar är vanliga och andra är "nya klimatstormar".





tisdag 27 augusti 2013

Kvartersnära återvinningscentraler





Minns ni att jag för ett tag sen skrev om farligt avfall? Och att det är ett så dåligt system eftersom man måste åka iväg (med bil) utanför stan för att kunna kasta det på ett miljövänligt sätt och enligt regelverket.

Men nu kommer precis en sån lösning jag efterfrågade! Miljökonsultgruppen på Tyréns har fått i uppdrag att ta fram en vägledning för hur sk. Kvartersnära återvinningscentraler kan utformas och användas. De här avfallshusen är inte en ny uppfinning utan finns redan i Oslo och Köpenhamn. Många svenska kommuner har nosat på idén men ingen har vågat genomföra något hus ännu. Det är där vägledningen förhoppningsvis kan hjälpa till.


– Poängen med kvartersnära återvinningscentraler är att de på en liten yta i den tätbebyggda staden omsätter hållbarhetsambitioner till verklighet. Medborgare kan byta grejer eller lämna grovavfall och farligt avfall och samtidigt blir det en ny mötesplats i stadsdelen som också ger nya jobb.
En viktig grundsten är tillgänglighet och att man ska kunna gå eller cykla till en kvartersnära återvinningscentral. De konventionella återvinningscentralerna har hittills inte haft ett så starkt fokus på återbruk och vänder sig dessutom till medborgare med bil, förklarar miljökonsulten Britt-Marie.

Som jag förstår det så kommer dessa återvinningshus vara bemannade så att man kan få hjälp med avfallshanteringen. Det kommer även vara fokus på återbruk och återanvändning och finnas möjlighet att öppna upp så att husen kan inrymma designverksamheter och kanske tom caféer, för att utveckla återvinningscentralerna till lokala mötesplatser. Låter helt toppen tycker jag. Att kunna cykla eller promenera iväg med hopsamlade grovsopor, hårtoningsförpackningar, gamla nagellack etc. ja det känns inte oöverstigligt. Och kan man dessutom hitta nåt spexigt där som någon annan tröttnat på så går det ju ännu lättare att ta sig dit. Jag hoppas verkligen att svenska kommuner är redo att hoppa på detta när vägledningen blir klar i september. Jag för min del kommer att hugga rapporten när den kommer. En god idé kan ju vara att uppvakta kommunpolitikerna och fråga efter denna lösning där man själv bor. Tre personer är en folkstorm! Glöm inte det.









torsdag 22 augusti 2013

Högsommar på kolonin




Odlingsåret 2013 ser ut att blir tio gånger bättre än det regnsura 2012. Jag kan just nu skörda gurka, potatis i massor, vitlök, palmkål, bondbönor och björnbär. Krusbärsbusken gav som vanligt massor av röda krusbär och fänkålen och purjon börjar bli skördeklara. Nu väntar jag spänt på purpurstörbönorna, kronärtsskockorna (än så länge enbart en knopp av fem plantor) och palsternackorna. Dock har jag fått måndagsexemplaren av squashplantorna. Än så länge har jag bara fått en enda klotrund squash. Skamligt. Och löken (röd och gul) hälften så stora som förra året.

Jag börjar få den där känslan som jag alltid får den här tiden på året. Att naturen är magisk, och att jag är lyckligt lottad över att få gå och hämta hem massa gratis mat varje vecka. Det är svårt att inte bli hooked. Dock oroar jag mig lite över hur sjutton jag ska få plats med all mat när jag väl skördat den. Kylskåpet och frysen är proppfulla och vi hinner inte äta undan allt. Ett litet problem, dock ett väldigt lyxigt sådant!



Och palmkålen alltså, jösses vilken skörd. Palmkål smakar ungefär som grönkål. Jag efterlyser härmed samtliga vego-recept på palm/grönkål.



måndag 19 augusti 2013

Gyllene havtornsmarmelad







Nu är det säsong för havtorn, detta exklusiva C-vitaminproppade bär som trängs på sin buskes taggiga grenar. Här och var kan man faktiskt hitta havtornsbuskar i kommunala planteringar, ofta utmed vatten och på vindpinande platser. Där trivs havtornet som bäst. Leta! På just en sån plats har jag gerillaskördat havtornsbär som sedan fick bli den här gyllene marmeladen.

 Ingredienser:
300 g havtorn
4,5 dl vatten
4 dl syltsocker

Såhär gjorde jag:
Koka upp havtornen med vattnet ca 5 minuter tills de mjuknat. Tryck sönder bären lite lätt med en slev eller liknande mot kastrullkanten. Sila av vätskan i en annan kastrull och pressa bären i silen över kastrullen så att allt bärigt försvinner från kärnorna. Missa inte att skrapa av moset på undersidan av silen där det lätt fastnar.

Koka upp "mosvattnet" med syltsockret igen, tar någon minut. Under tiden kan du värma vatten i vattenkokaren och ta fram rena syltburkar som du decinficerar med det heta vattnet. Häll av vattnet från burkarna efter någon minut och häll över havtornsmarmeladen i de varma burkarna. Sätt på locket direkt och låt svalna utomhus eller på köksbänken innan du placerar burkarna i kylskåpet. Räcker till ungefär två lagom stora syltburkar.

Ät marmeladen på ostkex, skorpor, frukostmackan eller toppa en pannacotta med någon sked. Typiskt fint att lyxa till höstens testunder med!


söndag 18 augusti 2013

Min resa till Kebnekaise





Jag tänkte dela med mig av lite fler bilder från min semester i Kebnekaisefjällen. Det var en helt fantastisk vecka som öppnade ögonen för hur vacker natur vi har i Sverige. Bor man i detta nordliga land måste man uppleva den här orördheten någon gång i livet. Det är det som är unikt med våra fjäll jämfört med andra bergsnationer. Tystnaden, ödsligheten om man så vill. Dalar som sett likadana ut i årtusenden frånsett vandringsstigar och jokkar som ändrar riktning då och då.

Vi gick från Nikkaloukta till Kebnekaises fjällstation och tältade någon km ifrån fjällstationen (eftersom ju närmre stationen man bor desto mer festprissar bor det i granntälten). Vi hade som jag nämnt förut, otroligt tur med vädret och blev nästan trötta på solen som brände vårt skinn. Ibland kröp man in i tältets tropiska värme bara för att söka skugga. Ett riktigt lyxproblem i svenska fjällen kan jag tänka.


Dag 3 besteg vi Kebnekaises sydtopp. Vi tog det väldigt lugnt och efter 6,5 timmar var vi uppe på toppen. Efter totalt 13 timmar var vi tillbaka till tältet igen. Det var utmanande på helt andra sätt än jag trott. Jag var förberedd på brännande skavsår, att man skulle gå i evigheter utan att märka att man kom närmre toppen, att man skulle känna stress över att "hinna" tillbaka till tältet i tid etc. Men jag tycker att leden var lätt att dela upp i etapper och därmed även lätt att bocka av en etapp när man klarat av den. Vi slapp dessutom skavsår. Och eftersom midnattssolen fortfarande lyste fanns ingen direkt stress att nå tältet innan mörkret. Dock var jag väldigt glad över alla mina pulsspinningpass och alla utfallsövningar jag gjort under våren. För det var ingen picknick att kliva över alla stora stenblock, trampa i branta stigar med lösgrus eller försöka hitta rätt stenar som låg fast och inte vacklade till när man klev på dem.


Jobbigast passagen enligt mig var att bestiga Virrevarra, berget som ligger "i vägen" för att nå Sveriges högsta topp (dvs som man måste gå upp och nedför för att sedan stå vid foten av Kebnekaise. Ett berg av lösa stenblock och som var så drygbrant att man trodde att man strax nådde toppen av det ca 10 gånger innan man faktiskt såg toppen och alla staplade stenrösen där uppe. Från Virrevarras topp såg man även de två toppstugorna på Kebnekaise samt anade den snöklädda toppen bakom bergskammen. Där och då visste jag att vi skulle fixa att nå toppen. Och från och med då gick vandringen som en långsam men taktfast dans. Att tillslut nå toppen var en speciell känsla, svår att ta in i stunden, men glädjen av att ha nått målet som man siktat på hela året spred sig långsamt i magen och hela vägen upp till skrattgroparna. 




 Uppe på toppen!


Dag 5 vandrade vi dagturen till Tarfaladalen. 8 km genom en mycket grön och vacker dal. Väl framme möttes vi av renar, glaciärer och de små röda husen som utgjorde Tarfala Forskningsstation. Själva Tarfaladalen var karg och blåste snålt. Men var ändå vacker med glaciärerna från alla håll och den blågröna glaciärsjön i mitten. Här ger min gamla institution på Stockholms universitet sommarkurser i glaciärologi, något jag funderade på att läsa men aldrig gjorde. Kan dock tänka mig att det är någonting utöver en vanlig universitetskurs. Fatta att få göra exkursioner ut på Björlings glaciär och ta borrprover och jämföra storleken på glaciärens utbredning med för hundra år sedan. Säkerligen ett minne för livet!

torsdag 15 augusti 2013

Sommarprogramtips och KRAV-honungsförklaring






                         Lyssna: Sommar i P1 med Karin Adelsköld 20130814 13:00

Hörde ni gårdagens sommarpratprogram? Om inte vill jag bara tipsa er om det. Karin Adlesköld, komiker, pratade varmt och roligt om hur det var att växa upp i en familj som levde gröna vågen-liv. Jag hoppas att det hänt en del gällande den vegetariska skolmaten. Potatis och sås eller fil och flingor är ju rent kränkande att få i nio års tid varje lunchrast. Snacka om att skolan förankrar att barn som inte äter kött är något udda och konstigt. Karin pratar även om dagens matsituation om hästköttsskandalen, giftvindruvor etc. Och att hennes grönflummiga föräldrar verkar fått rätt i många av deras hjärtefrågor.

Dock vill jag förklara för Karin och alla andra som undrar vad som skiljer ekologisk honung från konventionell. Det är inte riktigt som Karin raljerar i programmet "väldresserade honungsbin som bara hämtar nektar från ekologiska blommor". Alla som har sett filmen "Inte bara honung" förstår att det används en mängd antibiotika i honungsbranschen. Kuporna ställs ut på odlingar som besprutas av bekämpningsmedel som fastnar på nektaren och bina och hamnar därmed även i honungen. Dessutom sker det även utspädning med sockerlag i billig honung. Rent fusk alltså!

Ekologisk kravmärkt honung gör från kupor som placeras på platser där det är så fritt som möjligt från bekämpningsmedel. Och vill man vara säker på att det är 100 procent honung i burken som dessutom är fri från antibiotika så bör man välja en sån burk.






onsdag 14 augusti 2013

Potatissäckarna - del 2




Minns ni min provodling av potatis i jordsäck? Så här ser den ut just nu. En galen djungel av potatisblast som väller ut ur säckarna och täcker dem helt! Jag hoppas att det inte bara är blast som växer utan även knölar. Dock har jag inte grävt fram några än, jag tänker att de behöver mer tid eftersom sparrispotatis är en sen potatissort. Återkommer med slutresultatet i september.



tisdag 13 augusti 2013

Vandringsvänlig vegomat




Nu är jag tillbaka från min en och en halv vecka i Kebnekaisefjällen. Det var en fantastisk vecka med helt otänkbart fint väder. Jag hade laddat för 10 grader, regn och mygg men fick 20-24 grader full sol och nästintill myggfritt. Det innebar att jag gått med samma stackars sunkiga linne och shorts i över en vecka. Fjällen visade sig verkligen från sin bästa sida och jag besteg Kebnekaises sydtopp när solen strålade och fluffiga moln låg i fjärran. Helt fantastiskt. Men också galet jobbigt såklart! 2,4 mil tur och retur i mestadels terräng som fotot nedan.

En vecka i tält och med nästan dagliga vandringsturer kräver ju också bra bränsle i form av mat. Dessutom ska maten ta så liten plats och vara så lätt som möjligt, men också vara snabb att tillaga och klara sig utan kylskåp hela tiden. En utmaning för vem som helst, men kanske ännu mer för en vegetarian. Det finns ju ett relativt stort utbud av frystorkade köttgrytor, ölkorvar och annat torkat kött som ger näring och energi.
Utan att vara proffs på detta (kom gärna med tips på smarta matlösningar) tänkte jag berätta lite om hur jag tänkte och löste det:

Frukost 
Till frukost körde vi Sempers fruktgröt Banan och Päron, för att det är den enda gröten jag kan äta utan mjölk och sylt/mos, dessutom är den berikad med järn och vitaminer. Till det käkade vi knäckebröd med tubost. Kanske lyxade vi till det med en kopp te.



Lunch/Mellis
Tubost och knäckebröd är ju en hit till både frukost, lunch och mellis. Tubost finns i flera vegoutföranden; vi körde bl.a. hot jalapeno. God till lunchsoppan! Om man ogillar eller vill variera tubosten finns ju även messmör på tub (godast är ju "gammeldags") eller såklart den ekologiska vegopastejen Tartex.

En standardlunch för oss blev pulversoppor typ kantarell, sparris, eller minestrone. Den lyxigaste varianten var att en av de första dagarna, när vi fortfarande hade kvar ett hörn med mjukt bröd hemifrån, göra krutonger med lite citronolja och salt som vi toppade soppan med. Ett annat lyxtips är att ta med en liten bit parmesan och ett litet rivjärn som du kan toppa all typ av mat med. Blir plötsligt stjärnkrognivå (nåja) på pulvermaten. Utflyktslunch när vi lämnat gasköket i tältet fick bli varma koppen och knäckebröd såklart.

Som mellis/fika körde vi pulverkaffe (med pulvermjölk). Ballerina kladdkaka. Hemgjorda veganska powerbars, Knäckebröd med tubost. Nöt- och fruktpåsar. Den bästa gastronomiska upplevelsen under hela veckan var dock att efter 11 timmars vandring tillbaka från Kebne dricka Varma koppens blåbär/hallonsoppa på en sten bredvid en jokk. Himmel så gott det var! Den kan jag verkligen tänka mig att köpa till svamp- och skidutflykter framöver.



Middag
För att få utspel för min tveksamma läggning att hobbyaktigt recensera restaurangbesök likt krogkommisionen i tidningen följer här en recension av påsmaten vi köpt med oss till middagarna. Sammanfattningsvis kan vi säga att det var både högt och lågt. Även om högstanivån inte är speciellt skyhög vad gäller pulvermat.

Ett första middagstips är att köpa snabbris som bara behöver dra i hett vatten i 3 min. Perfekt både i lägret och ute på tur. Och dessutom väldigt bra att mata-till lite tunna soppor/varma koppen med.

- Knorr Sparrisrisotto: Väldigt bra faktiskt. Riktigt god och lätt att få till bra krämig konsistens på. Långt ifrån skolrisotton med ärtormajspaprika. Dock lite proteintunn. Och det skadar inte att fylla ut den med nåt mera matigt.
- Knorr Spaghetteria Formaggio: God och ostig! Men lite innehållslös, pimpa gärna med torkad trattkantarell eller kanske soltorkad tomat!
- Blå band Vegetarisk Pasta Carbonara: Bra att det är sojakött i det kan jag ge den, MEN hallå, det här är inte Carbonara någonstans. Snarare en gräddig färssås. Hur svårt kan det att strö lite hickory i varje påse för att få till den karaktäristiska baconsmaken som ÄR det enda som carbonara ska smaka. Besviken? Jo. Mycket.
- Blå band Chili sin Carne: Blå band går från botten till toppen kan man säga. Chili sin Carnen är riktigt riktigt bra. Mättande, mycket smak, bra med protein!


Vill man undvika färdigpåsarnas E-nummer, eller bara är ambitiös eller har gott om tid innan man reser så kan man ju göra egna middagspaket med t.ex. risoni och trattkantareller, linser, örter och buljong. Tänk bara på att riset/pastan bör ha lika lång koktid som linserna i så fall.

Är man ännu mer ambitiös kan man torka sina egna grönsaker i ugnen. Broccoli, lök, svamp, tomat. Vad som helst. För att lyxa till sina hemgjorda eller färdigköpta matpåsar.

Och vill man vara lite nostalgisk kanske man blandar till påsar med ingredienserna till pinnbröd.




Att vara vegetarian på fjällvandring är alltså rätt okej egentligen även om man får tänka till och leta lite extra efter bra mat innan man åker.




Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...