lördag 28 april 2012

Kriskött?


Jag tänkte försöka skriva något om det här med att odla kött. Det är ju en väldigt intressant fråga. Går det att hindra världens stora konsumtionsbubbla genom odlade muskelceller?

I vintras gick en forskargrupp på ett holländskt laboratorium ut med nyheten om att de lyckats odla fram kött på konstgjord väg. Motivet har varit att ta fram ett alternativ till dagens miljöbelastande köttproduktion. Och det låter ju bra. Men frågan är hur det praktiskt ska gå till. Just nu kostar en odlad köttbit av hamburgerstorlek 250 000 euro(!). Ganska långt ifrån pangpriset för ett skrovmål på favorit-tjorren på hörnet. Forskargruppen menar dock på att man om 10-20 år kan ha fått fram en produkt som kan gå ut på marknaden.

I dag går hälften av jordens odlingsbara mark åt till köttproduktion och konsumtionen kommer att fördubblas de närmsta 40 åren enligt forskaren Mark Post. Man behöver inte vara matematiker för att förstå att dagens köttproduktion inte kan fortsätta som den gör nu. För om det sker en fördubbling av köttkonsumtionen så kommer all odlingsbar yta gå åt till enbart kött. Inga grödor, ingen mjölkproduktion. Bara kött. Det är dessutom en omöljig ekvation i och med att stora delar av spannmålproduktionen, dvs en andel av de övriga 50 markprocenten som i dagsläget odlas upp, går åt till foder till alla världens kreatur. Kossorna ska alltså produceras utan käk.

Det är ju tydligt att man behöver göra nåt åt den här ohållbara utvecklingen. Men är en svindyr smått gummiaktig burgare från labb verkligen rätt väg? Tyder inte hela den här frågan på hur sjukt invant behovet av kött är? Är kött så begärligt att vi är beredda att satsa miljarder på forskning i flera decenier för att eventuellt lösa en matkrisfråga som egentligen redan har en lösning? Dessutom en enkel och billig sådan som inte kräver mer forskning. Ät mindre kött. Ät inte kött alls. No BIG deal eller hur?

Om världens hela resursbalans står och faller med om du tuggar i dig skinka på frukostmackan och lövbiff på firmalunchen. Skulle du verkligen inte kunna offra de korvarna då? För att slippa vara delaktig i att rasera hela planetbalansen? För det är faktiskt så det ser ut. Och i och med att den här forskargruppen får anslag för att fortsätta sin forskning måste det finnas stora incitament för de betalande företagen. Kanske en framtidsbransch till och med.

Jag tror såhär, för att det här labbköttet på riktigt ska kunna vara med och minska överutnyttjandet av jordens resurser, minska klimatpåverkan och stoppa förlusten av biologisk mångfald, så måste den gå från att vara svindyr till att ersätta det här vardagliga slit-och-släng-köttet. Köttet till makaronerna och potatisen. Köttet som barnfamiljerna och ungkarlarna och de snåla tanterna köper. Det icke värdesatta köttet som man köper bara för att mätta magen. Det kommer inte att vara med och förändra världen om labbköttet fortsätter att vara så dyrt att bara några få flotta människor äter det på samma sätt som man idag hivar i sig rysk kaviar och ostron. Man behöver nå massorna för att kunna påverka helheten. Men för att ta sig hem till Svensson så måste labbköttet vara övertygande gott och vara spöklika dagens köttprodukter. Det borde addera något forskningsdecenium till va? Gummiburgare kommer inte att slå i de kräsna svenska hemmen, det är ett som är säkert. (Då borde väl sojakorvarna och quornbitarna ha slagit för länge sen?)

Men det är inte bara svenskarna som måste övertygas, labbköttet måste slå internationellt också. Även om britterna och amerikanerna överlag äter junkmeat och förmodligen inte skulle känna någon större kvalitetsskillnad så tror jag att det finns stor risk att det odlade köttet kommer att kunna utvecklas till en nord-sydproblematik med tydliga uppdelningar på vilka som kommer att äta labbodlat och inte.  På samma sätt kan det bidra till klasskillnader inom länder. Antingen förblir det en dyr vara som välbeställda provar på någon gång ibland, lite som man gör med strutskött idag. Eller så lyckas det bli ett slit-och-släng-kött och då är det bara låginkomsttagare som kommer köpa det. Välbeställda kommer alltid ha råd att köpa äkta djurkött. Närodlat och vilt.

Jag tycker att labbköttet, trots att det tagits fram med godtagbara motiv, tar udden av stundens allvar. Man skottar fram en osäker genväg istället för att rikta om alla vägskyltar mot den stora enkelriktade motorvägen. Istället för att människor kommer att tvingas finna sig i en lägre köttkonsumtion så intalas konsumenten till att det finns mildrande alternativ. Det är precis samma problematik som med diskussionen kring de sk. ekologiska jätteräkorna. Idag är individens val så upp över öronen h-e-l-i-g-t att marknaden med alla medel försöker hitta någonting som får yrvaknade konsumenter till att sätta sig tillrätta igen och fortsätta konsumera nästan som vanligt.

Att inte basera varje mål mat med animaliska produkter verkar vara en omöjlig utmaning för gemene man. Konsumenterna beter sig som Kung John i tecknade Robin Hood och köttet är deras älskade tumme. Att dra ner på köttet är ju inte svårt i sig. Tidigare generationer har gjort det. Då ansågs man inte vara vegetarian och radikal för att man käkade rovor och havregrynsgröt dagarna i ända. Eftersom alla gjorde det. Så såg matvanorna ut då. Så såg ekonomin ut. Och det är dit vi är på väg igen. Havregrynsgröt 2.0 om vi inte självmant väljer bort korven oftare. Och nu för tiden finns det mycket sexigare rätter att äta än rovor, även om biff-förespråkarna fnyser åt linssoppor som vore de sopor.

Jag tror alltså inte att det odlade köttet är rätt väg att gå. Att ersätta vår största proteinproduktion med en ännu dyrare och krångligare produktion känns inte hållbart. Det effektivaste sättet att lösa miljöproblem brukar vara att reducera dem. Att identifiera källan till problemet och hitta ett alternativt bränsle med mindre utsläpp och till en lägre kostnad. Har man redan den effektivaste lösningen så brukar inte en mer kostnadskrävande och tidsödande variant vara så himla intressant.


torsdag 26 april 2012

Lalehs fotavtryck




Förra veckan var jag på Lalehs konsert på cirkus i Stockholm. Förutom att hon är en musikalisk begåvning och tar toner som få andra klarar av, så är hon också en medveten artist som vill göra vad hon kan för att påverka omgivningen till att bli lite bättre. Jag tycker att hon har en inerlighet inneboende hos sig och hon verkar inte göra någonting som inte är hundra procent enligt hennes ideologi. Därför blir jag egentligen inte överraskad när jag får koll på att Laleh inlett ett samarbete med Fairtrade under hennes vårturné. Såhär skriver Fairtrade på sin hemsida;

"Hennes konserter kommer inte bara bjuda på vacker musik och bra show utan också på information om, och försäljning av, Fairtrade-märkt.

Under hela turnén kommer besökarna få möta Fairtrade-ambassadörer som sprider information. Lalehs merchandise, kassar och t-shirts, är också tillverkade av Fairtrade-märkt bomull och med giftfria tryck.

Laleh och hennes manager Gustaf Thörn tog kontakt med Fairtrade i början på året när de letade ett schysst alternativ till deras merchandise.

 - Det har tidigare inte känts rättvist att framställa t.ex. billiga tygpåsar med plasttryck som omöjligen kan vara framställda så billigt på ett värdigt sätt, som inte bygger på arbetarnas olycka. Nu när vi upptäckt bolag som delar våra åsikter och kan garantera oss ekologiska, giftfria, miljökompenserade, Fairtrade-märkta varor så har vi sett en öppning. Så i samband med att vi träffar vår publik i mars på vår klimatkompenserade turné kommer vi kunna erbjuda dem varor som uppfyller alla våra krav, berättar Laleh."


Nu när jag jobbar med miljö har jag insett att alla branscher kan inventera och kartlägga sin miljöpåverkan och det finns alltid någonting man kan göra för att minska just sina fotavtryck även på arbetstid. Laleh visar på att även artistbranschen har stora möjligheter att påverka och förändra.

Hoppas fler artister följer efter i hennes nu lite mindre ekologiska fotspår.

söndag 22 april 2012

DIY Tetrakrukor





Vare sig om du är en storodlare eller aldrig tidigare satt ett frö så är det här ett bra knep om planteringskrukorna ekar med sin frånvaro. I mitt fall har alla krukor redan gått åt så då passar det fint med dessa hemmagjorda komplement. Det går supersnabbt att klippa till krukor av gamla förpackningar. De förpackningar som jag tycker fungerar bäst är de som har en plastfilm på insidan typ, mjölk- och juiceförpackningar. Andra tenderar att tappa formen och ibland också mögla vilket vi odlare gärna vill undvika. Se till att klippa ett dräneringshål i krukan innan du planterar nåt i den och ställ dem sen på en bricka. Snabbt och enkelt och miljövänligt.

lördag 21 april 2012

Ärtan pärtan




Den här tiden är kanske den svåraste vad gäller att äta någonting egenodlat. Vinterns förråd har sedan länge sinat och vårens inträde tvekar fortfarande så pass att primörerna så som rädisor, rabarber och gräslök har långt kvar innan de kan pryda matbordet.

Men misströsta icke! Köp istället en förpackning ekologiska gula ärtor. Strö dem tätt i en kruka med jord. Tryck till lite lätt på ärtorna så de myllar ned sig en bit. Men de kan fortfarande ligga synligt och behöver inte täckas helt med jord. Vattna ordentligt och spänn över en plastfilm. Gör hål i plastfilmen. Vänta någon vecka så har de säkerligen börjat gro. Vänta 1-2 veckor till så har du en sån här trasslig trevlig skog av ärtskott att skörda av. Om du lämnar sista bladparet så kan du dessutom skörda två-tre gånger på samma ärtskott.



Näringsmässigt ger de också ett välkommet tillskott av vitamin C och A samt folsyra. Enligt en brittisk sajt så innehåller ärtskott sju gånger mer C-vitamin än blåbär. Jag använder ärtskotten i sallader, direkt på mackan eller pimpar middagstallriken med ett knippe, de ska tydligen också vara goda wokade i asiatisk mat. HUr som helst en nyttig, god och användbar grön sak.


torsdag 19 april 2012

Byteshandel revival!





Idag har jag lärt mig att EU:s avfallstrappa prioriteras såhär:

I första hand: Minimera
I andra hand: Återanvända
I tredje hand: Återvinna
I fjärde hand: Energiutvinna
I femte hand: Deponera

Dessa steg ska efterlevas i alla EU-länder men också på alla nivåer i samhället. Ett sätt för dig som konsument  att dra ditt strå till stacken är ju dels att inte köpa onödiga prylar/mat/plagg. Men också att man faktiskt använder och sliter ut sina grejer innan man slänger dem. Det sist nämnda är ibland lättare sagt än gjort.. Speciellt när det gäller kläder. Jag och fler med mig får lite ågren av att gå omkring i samma gamla paltor år ut och år in.. Livet förändras och så gör även ens klädstil (och kropp). Det är därför jag gillar de olika initiativen med klädbytardagar. Jag har ju haft ett par stycken privata sådana tillställningar. Men när ens vänners garderober redan är genomsökta och rensade kommer Sveriges största klädbytardag som ett välkommet evenemang. Nu på lördag rasslar det till och runt om i Sverige ordnas det klädbyten genom Naturskyddsföreningens lokala kretsar. Förra året var jag med på den sjukt populära klädbytardagen i Stockholm och i år tror jag minsann att jag ska svänga förbi där igen. Man har liksom inte så mycket att förlora, man blir av med plagg som man inte längre gillar och har möjligheten att gå därifrån med plagg som man gillar mer. I fjol kom jag över en jeansskjorta från Acne som jag fullkomligt Ä-L-S-K-A-R och har nästan jämt.

En liten ändring för i år är att man har begränsat antalet plagg från max tio till max fem. Det tror jag är bra för att få bättre ruljans och minska köandet. Det var så sjukt mycket plagg att gå igenom!

Såhär skriver Naturskyddsföreningen om den nationella Klädbytardagen:

På över 60 orter i Sverige ordnas det klädbyten lördagen den 21 april. Konceptet är enkelt och glömmer du plånboken hemma behöver du inte oroa dig, allt är helt kostnadsfritt. Du tar helt enkelt med dig några av de plagg du tröttnat på, trots att de är fräscha och fina, och byter på plats mot plagg som någon annan tröttnat på. Valutan på klädbytardagen är klädbytarbrickor som du får när du lämnar in dina plagg på plats.

Om svenskar skulle byta till sig ett kilo kläder per år istället för att köpa nya skulle vi tillsammans spara:
- 142 000 ton koldioxid (CO2 e)
- 25 600 ton kemikalier       
- 600 miljoner badkar med vatten (eller 95 milj m3 vatten)



 Jag tycker att det här konceptet är ett av det roligaste sätten att leva upp till EUs avfallsregler. Heja byteshandelns revival!



söndag 15 april 2012

Mandelmuffins med väldigt väldigt mogen banan


Söndag och jag är lite trött efter gårdagen. Lite trött efter veckan. Och lite trött inför kommande vecka. En solig promenad med fint grannfolk piggar upp så pass att jag tar mig för ett litet bakprojekt efter gårdagens misslyckade ljusgjutningsprojekt. Muffins till eftermiddagskaffet är aldrig fel. Och för att få inviga min mandelkvarn så dundrar jag i mandel. Sjukt fin belöning efter söndagsstädningen!

Ingredienser

3 ekoägg
1,5 dl råsocker
1 tsk vaniljsocker
100 g smör
1 dl mjölk
3,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 nypa salt
1 dl mandlar
en svart banan (synd att slänga).

Gör:

Sätt ugnen på 175 grader. Vispa ägg, socker och vaniljsocker vitt och pösigt. Smält smöret och ha i det i smeten tillsammans med mjölken. Riv mandeln i mandelkvarnen. Blanda ihop mjölet med mandelrivet, bakpulvret och saltet. Vänd ned mjölmandelblandningen i smeten och rör den försiktigt slät. Pyttsa ut smeten i muffinsformar och tryck ned en bit banan i varje form. Det blir prick 12 stora muffins. Grädda i ca 15 minuter tills muffinsarna fått fin färg.

lördag 14 april 2012

Ljussufflé?




Dagens hemmapyssel har inte helt gått enligt planerna. Jag fick för mig att gjuta ljus eftersom jag fick en påse med ljusstumpar från min mormor för ett tag sen. Det började bra. Ljusstumparna smälte, massan var klar och jag skulle hälla upp ljusmassan i kopparna jag tänkte använda till formar.  Jag insåg dock snabbt att jag använde en dålig behållare att smälta stumparna i eftersom halva ljusmassan rann utmed kanten och ned på spisen! Stearin är ju vad jag vet inte sjukt känt för att vara enkelt att få bort från olika typer av ytor. Så jag röt något lämpligt och kladdade vidare i en halvtimma sådär. När ljusmassan väl var i kopparna och vekarna satt på plats var det bara att vänta på att ljusen skulle stelna fint.. Trodde jag ja.

Efter 30 minuter är detta vad som möter mig.. Är det tre suffléer? Råkade jag omedvetet vispa ljusmassan till maräng innan de hamnade i formarna? Eller är det mormors paraffinstumpar som är boven i dramat?

Dagens ljusgjutningsövning har pajat en skärbräda, en kopp, en kastrull och eventuellt en spishäll av keramik. En gedigen skörd för tre relativt värdelösa ljus.

Det är tydligt att jag inte ska ta mig för någonting mer kreativt idag.

Morsning!



torsdag 12 april 2012

Stadsodling och skepsismaffian




Åh. Jag läste just ett så bra inlägg på bloggen "Ett år med lotten" angående det vanliga ifrågasättandet att stadsodling "väl inte kan vara så hälsosamt pga stadens luftföroreningar". Läs hela inlägget här. Det är ju ändå märkligt att stadspersoner som försöker minska sitt intag av gifter och kemikalier eller kanske bara vill ha bättre koll på vad man stoppar i sig ska mötas av skepsis och fnysningar. Personerna som skickar ut denna skepsis och fnysstorm, har de i tanken följt sin egen middag tillbaka till ursprungsfröet? Har de förstått hur kommerciell odling går till? Vill de pådyvla att stadsodlande människor är lurade eftersom luftföroreningar faktiskt kanske även impregnerar deras odlingar och att de således gör allt detta bökiga med att odla på balkongen HELT i onödan? Jag vet faktiskt inte hur de tänker. Men såhär skriver Ett år på lotten-Elin i frågan (Heja Elin!);

"En av de vanligaste frågorna när man pratar om stadsodling brukar handla om just avståndet till närmaste väg. Vilket är en helt legitim fråga. Det är klart att man inte ska odla under dåliga förhållanden, eller på nån gammal industrimark där kvicksilvret står som spön i backen.

Men så här brukar jag tänka med stadsodling: vad vet vi egentligen om hur grönsakerna vi köper odlats?

Med allra största sannolikhet växer de nära en väg eller flygplats för att transporten ska bli så billig som möjlig. Åk bil genom södra Sverige och du kommer att ha en utsikt av grönsaksfält åt båda hållen. Potatis, majs, lök, bönor, jordgubbar. Och det är i Sverige, där gamla lager av utfasade bekämpningsmedel varit slut i många, många år. I andra länder, där förbuden kommit senare, jobbar man fortfarande på att tömma sina lager…


Så förutom det – förutom att köpegrönsakerna med största sannolikhet vuxit ÄNNU närmare en väg än vad dina egna stadsodlade grönsaker – så finns alltså även de här variablerna att förhålla sig till: jord, gödsel, vatten.

Hur ser gifterna i jorden ut där de köpta grönsakerna odlats? Om det är en grönsak som inte kommer från Sverige kan det vara allt från gammal DDT till utbrunnet uran. Och hur har de gödslats? Är det nåt skumt konstgödsel? Eller om det är kogödsel, vilken typ av insektsmedel/ ogräsmedel/ svampgift har kornas foder besprutats med? Och vilka mediciner har de fått?

Så även om det bara handlar om tre månader om året så är det i alla fall tre månader när du med säkerhet kan stryka DDT, teslor och svampgifter från listan över lunchingredienser."


Hörrni skepsismaffian, har ni tänkt på det va, va, VA?

onsdag 11 april 2012

Kostar skjortan


För ett tag sedan var jag på ett seminarium i en kontorslokal där all inredning var någon form av återbruk. Fotöljerna var omklädda med hårdrocks-tshirts, stolarna var ommålade och hade fått en sittpuff av gamla plyschgardiner, i hallen hängde man av sig i graffitisprayade gymnastikskåp. Industrilampor, trasmattor och bord kom från andra företags gamla kontor. Och där fanns även de här fina skjortgardinerna. Jag vet att jag sett typen på andra platser tidigare, men aldrig helt i vitt. Jag gillar verkligen idén. Jag är svag för vita skira gardiner överlag, men detaljerna med knappar och fickor gör det hela ännu finare.  Det är nog lite svårare att göra själv än vad man får intryck av, men helt omöjligt är det ju inte.

onsdag 4 april 2012

Grön skön påsk



Naturskyddsföreningen har sammanställt tips på hur man kan fira en medveten grön påsk. Eftersom jag inte kunde sagt det bättre själv så gör jag inte det heller, utan kopierar tipsen rakt av (se nedan). För den som vill veta vad som skiljer kravmärkta ägg från burägg/frigående inomhusägg rent näringsmässigt så gjorde jag ett enkelt ett äggexperiment förra året och kompletterade med lite fakta från en pålitlig källa.


Så firar du en miljöschysst påsk enligt Naturskyddsföreningen:

Äggen

Under påsken äter vi mer ägg än under någon annan period under året. Välj ekologiska ägg, som är schysstare mot både hönor och miljö än icke-ekologiska ägg.

En höna mår bäst av att få bejaka sina naturliga beteenden. En favoritsyssla är att strosa omkring och picka i marken på jakt efter mat. Ekologiska hönor äter gröna växter, maskar och annat som de hittar själva och de ges foder som är helt naturligt och ekologiskt. Kravmärkt foder tillverkas dessutom under stränga kontroller för att minimera påverkan på miljön.

 

Fördelarna med ekologiska ägg

  • hönorna får bejaka sina naturliga beteenden
  • de får alltid gå fritt och har möjlighet att vistas utomhus
  • de har gott om sysselsättning och tillgång till föda
  • de föds upp på naturliga och ekologiska råvaror
  • inga konstgjorda gödnings- eller bekämpningsmedel används som skadar naturen

 

Fisken

Sillen är inte bara god, den är också en av de bästa fiskarna du kan välja som medveten konsument. Vår marina handläggare Ellen Bruno förklarar varför:
– Sill är bra för att det är en art som är långt ner i näringskedjan. Till skillnad från rovfiskar som satt i sig flera kilo annan fisk under sin livstid har sillen mest ätit plankton. Därför spar man på havets resurser genom att äta exempelvis sill. De flesta bestånden är starka och har en snabb återhämtningsförmåga och fisket ger heller inte så mycket bifångster.

Andra populära inslag på påskbordet är lax, och på sina håll i landet, ål. Bra lax finns i många butiker med miljömärkningarna Krav och MSC. Båda märkningarna ställer krav på att fisket bedrivits på hållbara bestånd med bra fiskemetoder och att odlingen bedrivs på ett miljövänligt sätt. Ålen däremot är riktigt illa ute och kämpar just nu för sin överlevnad. Alltså: låt bli att äta ål, låt den stanna i sjön eller havet.

 

Grönsakerna

Smartaste ingredienserna till din vegetariska påskbuffé finns förstås att hitta bland säsongens grönsaker. När grönsakerna är i säsong får de mogna på egen hand. Då går det åt mindre energi än om de odlas i växthus. De brukar dessutom smaka mer, innehålla mer näring och är ofta billigare. (Man räknar även de grönsaker som kan lagras länge till säsongens grönsaker).

Grönsaker i säsong lagom till påsk är: isbergssallad, kålrot, lök, morrötter, palsternacka, potatis, purjolök, rotselleri, rödbeta, salladskål, sparris, vitkål från Sverige och blomkål, broccoli, fänkål och mangold från andra delar av Europa.

Potatis ligger högt i besprutningsligan. Ekologisk potatis odlas utan bekämpningsmedel. Det finns Kravmärkta tvåkilospåsar i de flesta butiker.

 

Lammet

Bästa valet den här delen av året är fryst, svenskt lamm. Gärna Kravmärkt. (Tillägg: Läs mer om varför fryst lammkött är så mycket bättre än färskt här).

 

Drycken

Smaksatt kranvatten eller egna bubblor är lika elegant som köpt kolsyrat. Systembolaget börjar få ett brett utbud av ekologiska drycker (utan rester av bekämpningsmedel i) och på maten sitter en kopp Kravmärkt (och gärna Fair trade-märkt) kaffe fint. 

 

Godiset

De obligatoriska sötsakerna till alla små påskkärringar och påskgubbar då? Jo, även här finns ekologiska alternativ. I ekologiskt godis kommer färgämnen och smakaromer från frukt, bär och kryddor. Betydligt fräschare än ”vanligt” godis som ofta innehåller konstgjorda färg- och smakämnen.

En ny studie visar att skumgodis är den typ av godis som påverkar miljön mest, mer än till exempel gelégodis och choklad. Samma studie visade att mörk choklad har mindre påverkan på miljön än mjölkchoklad. (Tillägg: Och allra minst negativ påverkan på miljön har ekologisk och fairtrade choklad såklart).

Glad påsk på er!

måndag 2 april 2012

Apropå balkongen..



...såhär ser den ut. Lite skitig och halvstädad men ändå vårig med påskliljor och pärlhyacinter som blommar (och flera som blommat över och väntar på utplantering). Och så alla tomma krukor som jag ska fylla med massa kryddor och blommor så det räcker hela sommarhalvåret.

I matlådan på bordet förgror jag sallatsfrön. De behöver kyla för att gro så jag har låtit dem stå ute i någon vecka tills jag sett att de börjat grodda sig. Nu står lådan inne på fönsterkarmen och jag hoppas att de första sallatsbladen visar sig snart.

Så fort solen återvänder ordentligt ska jag inreda balkongen ytterligare, men nu har denna process avstannat pga snön och kylan. Jag har istället valt att köpa hinkvis med tulpaner till köksbordet för att kompensera den grådaskiga utsikten.


söndag 1 april 2012

Jag har kanske gjort något dumt


När vädergudarna för några dagar sedan talade om kommande minusgrader och snö blev jag lite orolig över att min syrénbuske balkongen hade knoppat sig för mycket under alla varma dagar i mars. "Tänk om alla knoppar fryser och dör" tänkte jag förskräckt.

Syrénen köptes för säkert sex år sedan, och har de första fem åren stått planterad invid sommarstugan i dalarna. Den har dock aldrig blommat. Kanske främst för att rådjuren varit hungriga under vårvintrarna, och sedan misstänker jag att den inte stått tillräckligt soligt och trivsamt. Därför grävde jag upp den tuktade syrénbusken förra våren och planterade den istället i en stor kruka på vår soliga balkong. I somras kom bara blad men det märktes att den växte och trivdes. Därför har jag i vinter hyst stor förhoppning att det i år kanske kanske kan komma en första bleklila blomma. Det vore verkligen på tiden!

Så, när snöprognoserna stod klara förra veckan, kände jag instinktivt att jag skulle göra vad som tänkas kan för att undvika att stå utan blommor ännu ett år. Vad göra? Jo eftersom jag tyckte att knopparna var nära bristningsgränsen och att de kommit längre än alla andra buskar i planteringarna utanför huset så valde jag att bära in krukan i värmen innan snön slog till. Oj vad nöjd jag var, när deceniets värsta hagelskur föll över Stockholm. Och än mer nöjd var jag när både minusgraderna och snön sedan tog över. Men nu börjar jag bli lite orolig. När sjutton ska jag ställa ut krukan igen? Nu kommer det vara kallt i minst fem dagar till och knopparna har redan löpt amok och bladen har börjat slå ut på bara två dagar inomhus. Syrénbusken verkar tro att vårt vardagsrum är Bahamas och att det nu bara är att satsa stenhårt på att bilda blad. Den ligger säkert två veckor längre fram än alla artfränder ute på gården. Jag som bara ville rädda den från den allra värsta köldknäppen verkar nu ha fått en 1,5 m hög krukväxt på halsen. Om jag ställer ut den med utslagna blad nu, när temperaturen håller sig runt nollan, kommer de säkerligen att frysa sönder. Men kommer den någonsin vara lagom varmt för att ställa ut den igen? Suck. Varför skulle jag börja lägga mig i naturens gång?

En sak är säkert. Jag önskar mig innerligt en varm och solig påsk!



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...