måndag 25 augusti 2014

Vad göra med bondbönor?






Jag har fått en fråga om vad man kan göra av bondbönor egentligen. Svaret är såklart massor. Förutom att blanda dem i pastarätter och varma sallader är röra en ypperlig grej att göra med dem. Gott till grillat, som nyttig dipp till fredagsmyset eller som här till sallad med rostade rotfrukter och stekt halloumi.

Bondböneröra

Ingredienser:

Bondbönor
Olivolja
vitlöksklyfta
Salt
Peppar
Västerbottenost


Gör:
Sprita och koka bondbönorna i 4-5 min, lägg dem sedan i kallt vatten så de svalnar. Skala bondbönorna en gång till. Det är lite som att skala mandel till glöggen. Gör ett litet hål i skalet och pluppa ut bönan. Därefter, tänk pesto. Mixa alla ingredienser till en fin smet och anpassa olja, peppar och salt efter egen smak. Jag använde en halv dl riven västerbottenost och en vitlöksklyfta på ca två nävar spritade bönor.


 
 
Ett odlingstips om du vill försöka få en andra skörd av bondbönor är att efter du skördat första gången och stjälkarna är tomma på bondskidor, så klipper du av stjälkarna en dm över jorden. Då brukar det kunna komma nya skott (om de inte redan finns där). De blir inte så höga med brukar blomma och sätta skidor. Och det är ju alltid trevligt att få några extra bönskidor, helt utan ansträngning, även senare på säsongen.
 
 
 
 
 

 

lördag 16 augusti 2014

Holkbygge till slagugglan





För några veckor sedan satt jag rastlös i sommarstugan och trummade med fingrarna mot kaffekoppen. Jag behövde ett litet lagom sommarprojekt. Efter en del bollning med sambon bestämde vi oss för att bygga en holk. Men för att festa till det lite extra rent utmaningsmässigt valde vi ganska snart att bygga en uggleholk. Vi googlade runt på olika uggleholksritningar och valet föll på en holk till en slaguggla av två skäl; dels för att vi haft besök av två slagugglor på tomten för några år sedan (de finns alltså i närheten och verkar trivas), och dels för att de behöver hjälp med boplatser pga det moderna skogsbruket som fäller skog innan den hunnit bli gammal, vilket gör att högstubbar från gamla tallar etc inte ofta finns naturligt i skogen längre. Slagugglan vill ha nära till sina jaktmarker, varför det är lämpligt att sätta holken i närheten av hyggen och öppna marker. 


Vi utgick ifrån de här två ritningarna. När en läser instruktioner om holkar kan man lätt få för sig att det är otroligt viktigt att det är prick rätt mått. Till exempel är det lätt att bli förtvivlad om det står det 65 cm i instruktionen och plankan bara räcker till 60 cm. Men jag tänker att en måste komma ihåg att naturens egenskapade bohålor sällan är perfekta eller för den delen identiska. Jag finner det ganska  otroligt att ugglan skulle tvärvända i dörren för att det är 5 cm lägre i tak än på ritning. Sagt och gjort anpassade vi vår holk efter våra bräders passform och begränsningar.



Vi använde ganska grova plankor, spillbitar som visade sig vara ohyggligt vinda och sneda. Men även dessa bräder ska ju tas omhand och förädlas. Bättre att använda än att slänga, resonerade vi. Här är framstyckets insida där vi spikade på två trappsteg för att uggleungarna ska få det lättare att ta sig ur holken när det är dags.


Det blev en rejäl pjäs. Bottenplattan var 30x30 cm. Baktycket var ca 65 cm och framstycket var ca 45 cm. Sidostyckena sluttade från 65 cm till 55. Men de behöver ju inte slutta alls egentligen. Holken kan vara rak som ett hus.



När holken är färdigsnickrad så är det viktigt att fylla den med kutterspån eller något annat mjukare material. Vi hade en massa sågspån/flis från motorsågens framfart i vedhögen, så det tog vi och fyllde med. Vi öste på med 3 eller 4 sådana hinkar med spån.


Sedan återstod bara balansakten att sätta upp holken i vårt utvalda träd. Holken ska sitta på mellan 4-6 meters höjd, vilket inte var det lättaste att få till med en stege och två höjdrädda krakar till byggare. Men det gick tillslut. Och fint blev det! Nu väntar vi med spänning på när första inflyttaren kommer. Ska det bli en slaguggla eller blir det en ekorrfamilj?







onsdag 13 augusti 2014

Dags att kavla upp ögonlocken och bestämma oss för vilken värld vi vill ha-film

 
 
 
 
 
Precis allt i den här filmen vill jag kommunicera till samtliga personer jag träffar nu. Med en månad kvar till dagen D (eller snarare dagen V) i september måste vi alla bestämma oss för vilken värld och vilket (samhälls)klimat vi vill ha. Dags att sluta gömma huvet soffkuddarna och istället kavla upp ärmarna och ögonlocken inför valet. Det är faktiskt nu vi lägger grunden till en bättre framtid, dvs låt oss tänka längre än den där eventuella extra 500 kr i plånboken.


torsdag 31 juli 2014

Hej från odlingslandet





Hej från semestersverige! Förutom att lata mig drivvis i värmen har jag även skördat lite av det slit jag lagt ned tidigare i vår, en handfull bondbönor, ett buskigt fänkål och ett par klot squash. Och det är bara början. Jag älskar den här tiden. Det är nu det riktigt roliga med kolonilivet sätter igång. Och samtidigt börjar den nya utmaningen; att laga mat och förädla allt som vi släpar hem. Men det är en annan historia.


onsdag 23 juli 2014

Favorit som sommarrepris: De okända äppelskogarna i Kazakstan




I dag på jobbet fick jag höra om något alldeles fantastiskt. En vacker äldre kvinna berättade under fikastunden om sin senaste resa till Kazakhstan och till de vilda apelskogarna som växer där. Dessa vilda apelträd är urföräldrarna till hela världens äpplen. Jag fick direkt fantasirysningar om Astrid Lindgrens Nangilima - äppeldalen. Tänk att det finns en sån plats på riktigt! Som så få känner till dessutom. Tänk hur vackert det måste vara där på våren när hela skogarna blommar i vitt och rosa. Den riktiga Äppeldalen heter Tien Shan och ligger i östra Kazakhstan på gränsen till Kina. Precis som i sagans törnrosdal är Tien Shan kuvat under en envåldshärskare, området kring apelbergen är militärt område och för att komma dit som turist krävs otaliga visum och stämplar.


Runt om Kazakstans största stad Almaty ligger många fruktträdgårdar där flera biodiversitetsprojekt pågår för att bevara de vilda frukssorterna. Förutom äpplen växer nämligen både aprikoser, körsbär, vinbär och många nötsorter vilt här. Områdets breddgrad och klimat är perfekt för att fruktträden ska trivas. Det är så nära paradisets lustgård vi kommer att komma.

Men! Liksom på så många andra vackra platser i världen så hotas dessa arter av både urbanisering, överutnyttjande av mark och klimatförändringarna. Äppelskogarna huggs ner till förmån för nya stadsdelar.

Det känns så sorgligt att en så unik plats som en vild äppelskog är starkt hotad och på väg att försvinna. Och detta i total tystnad. Ingen trycksvärta slösas för att uppmärksamma detta i vår del av världen. Min varma känsla i magen förbyts mot nedstämdhet. Om världen ändå kunde vara mer som en saga ibland.



måndag 21 juli 2014

Favorit som sommarrepris:Köttguiden!






Efter Fiskguiden och Återvinningsguiden kommer nu Köttguiden; som ska lotsa osäkra konsumenter till ett mer miljövänligt middagsval. Den här guiden är otroligt genomarbetad och går igenom nötkött, fläskkött, kycklingkött och ägg, lammkött samt alternativa proteinkällor. Dessutom skiljer man på köttets ursprung och eventuella märkningar och allt illustreras med de glada och ledsna gubbarna som vi känner igen från de svenska miljömålen. Det jag tycker är bäst med köttguiden är att den tar ett helhetsgrepp på de största djurskydds- och miljöproblemen kopplat till köttproduktionen och inte enbart klimatpåverkan som många andra sammanställningar tar upp.

Det här typen av både översiktlig och enkel information tillsammans med fördjupande avsnitt täcker in det mesta av det konsumenter kan vilja ha reda på gällande köttets miljöpåverkan. 

För det är inte enkelt att förstå och räkna ut allt själv som konsument. För att ta ett exempel så har jag en vän vars kille kommer ifrån Argentina (där det äts en hel massa kött hela tiden). Min vän berättade att de brukade köpa kött från Argentina i hötorgshallen i Stockholm väl medveten om de långa transporterna. Men eftersom köttet ansågs ha bättre kvalitet, vara billigare och även om det är flygtransporter så trodde hon att det var ett bättre miljöval då nötdjuren går ute året om och bara äter gräs på det stora stäpplandet Pampas. Inget sojafoder eller bekämpningsmedel. Jag tyckte det lät rimligt. Men om man letar upp Sydamerikanskt kött  i köttguiden kan man läsa följande:


Exempel - Importerat nötkött från Sydamerika

Klimat: Allt importerat nötkött ger som det svenska upphov till stor klimatpåverkan, p.g.a. utsläpp av metan från fodersmältning, samt utsläpp från foderodling och gödselhantering. Nötkött från Sydamerika ger extra höga utsläpp, nästan dubbelt så höga som det europeiska nötköttet, p.g.a. att djuren där växer långsamt och hinner släppa ut mycket metan under sin livstid. Dessutom sker mycket stora utsläpp av koldioxid från marken och från växtligheten som tas bort när skogs- och buskmarker omvandlas till betesmark. Klimatpåverkan från transporter av kött bidrar bara med några procent av köttets totala klimatpåverkan även om transporten sker från Sydamerika 

Biologisk mångfald: Ökad efterfrågan på kött från Sydamerika leder till att skogs- och buskmarker med mycket hög biologisk mångfald skövlas och omvandlas till betesmark. Detta är mycket allvarligt då dessa marker är bland de artrikaste i världen. Därför får kött från Sydamerika stort rött ljus. 

Kemiska bekämpningsmedel: I Brasilien betar djuren ute året om och användningen av kemiska bekämpningsmedel på betesmarkerna är sannolikt låg (data saknas). Betesmarkerna i Brasilien har dock anlagts på marker där den naturliga floran med hjälp av bekämpningsmedel ersatts med högproducerande gräsarter. På andra platser i Sydamerika och även i mindre omfattning i Brasilien slutgöds djuren i så kallade "feed-lots", trånga fållor där de ges kraftfoder för att växa snabbt. I sådana system blir användningen högre. 

Djurskydd och bete:  Nötdjuren i Sydamerika lever ett fritt liv med bete utomhus hela året (Sydamerika). Djur som går ute på stora ytor riskerar dock sämre tillsyn och kan få dras med skador och sjukdomar längre än djur som står i stall eller går på mer begränsade betesmarker. Djuren i Sydamerika skyddas inte av lika sträng djurskyddslagstiftning som i Sverige. Tjurarna kan t.ex. kastreras utan bedövning. I Brasilien och Argentina finns lagar kring slakt som är strängare än i EU. Slakt utan bedövning är inte tillåtet. Därför blir det gult ljus för det sydamerikanska köttet där djuren betar hela året.


Se där. Det är alltså inte alls ett miljöbättre alternativ än svenskt kött, och och framförallt inte bättre än svenskt kravmärkt kött. Det är på så många olika sätt miljöförkastligt. Och med det menar jag inte att hänga ut min vän som är väldigt insatt och miljömedveten, utan bara påvisa att det är så himla svårt att se hela bilden och produktionens miljöproblem.

Jag önskar verkligen att alla jag känner skulle ge köttguiden minst en halvtimmes surfning för att få större förståelse för hur produktionen av kött faktiskt ser ut i Sverige och världen idag. Att den är långt ifrån Bregottfabrikens ystra och välkammade kossor som skuttar i prästkragsbeklädda hagar. Om man ger köttguiden sin uppmärksamhet kommer det blir svårare att sträcka sig efter den billiga danska fläskfilén eller de importerade kycklingarna. Låt oss inte blunda för denna annars så dolda verklighet!


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...