Första året på kolonin.

Nu när våren blir mer och mer närvarande så tränger årets tankar och planer för kolonin in i tankeverksamheten lite hela tiden. I helgen är det trädgårdsmässa och jag hoppas kunna samla på mig en hel del ekologiska fröer och förhoppningsvis ett och annat gott råd. Men för att få inspiration innan dess så gick jag igenom foton från vårt första år som kolonister. Ett år med både med- och motgångar. Många lärdomar och ännu fler härliga utflykter. Vi fick lära känna ett par nya bekanta; Flera fina kolonistgrannar, Herr och fru Kvickrot samt den spanska klanen skogssnigel (som visade sig, föga förvånande, vara lönnmördare). Jag tänkte att vi kunde ta en titt på året som gått.


I mars 2010 fick vi frågan om vi ville dela en kolonilott med en av L's gamla kollegor. Hell yes tänkte vi. I april åkte vi äntligen ut och tittade på den. I mitt huvud snurrade många tankar på vad som skulle finnas på lotten, en krusbärsbuske fanns det visste vi, men säkert mycket annat också...

.. Men där gick vi bet. På lotten fanns precis ingenting annat än ogräs. Tuvor stora som brunnslock. Långt gulnat gräs som låg likt hår huller och buller överallt. Och så den gammal skruttig krusbärsbusken. Övriga trädgårdsgröngölingar var entusiastiska. Själv insåg jag hur mycket jobb detta skulle innebära för att få det bra. Vi började iallafall att kratta bort det torra gräset för att lättare kunna se vad som fanns därunder. Jag hade köpt lite frön av rödbeta, mangold och morot som jag petade ner i första färdigställda jordrutan.

I maj var vi på kolonin allt oftare. Tog en rabarberplanta från landet och satte ned. Hittade lite rotade potatisar i kylen som även de hamnade i jorden. Vi vattnade och fortsatte rensandet av kvickroten.

En till synes ojämt fight där kvickroten överbemannade oss med tiotusen mot en. Men fint väder hade vi iallafall.

Vi hade förkultiverat sockerärtor och squash hemma som planterades ut. Squashen försvann spårlöst efter bara en vecka. Sådde en ny, som även den försvann, sånär på den grövsta stjälken. Jag började ana att det inte var kleptomaner som tagit dem utan de va något mycket värre.

I juni fixade vi små pallkragar, ett bord och lite bättre verktyg. Vi köpte kryddor och jordgubbsplantor. Jag fick ännu en rabarberplanta och en gräslökstuva från mitt sommarjobb.

Och så började det äntligen synas resultat! En tidig lärdom var att fiberduk är guds gåva till grönsaksodlaren. Utan den torkar de små sköra plantorna lätt ut. Fiberduken skyddar från stark sol samtidigt som den släpper igenom regn och bevarar fukten i jorden. Dessutom fungerar den bra som snigelavspärrning om man är noga med att lägga tyngder utmed kanterna.

Här syns rabarbern i förgrunden till vänster. Bakom den syns en rad med potatis och sedan små plantor mangold bakom dem.

I juli började vi kunna skörda. En squash och en kasse mangold i veckan ungefär. Dessutom rödbetor och några få få sockerärtor.

Mangolden förvälde vi i lättsaltat kokande vatten och frös sedan ned i portionsförpackningar. 

Hallon fick vi förvisso inte från vår kolonilott, men nära på..

I augusti och september växte det så det knakade. Både grönsaker, blommor och ogräs.

Vi upptäckte glatt att skogarna erbjöd finsvamp trots att de har lika hög besöksfrekvens som skansen.

I oktober fick vi jordärtskockor från grannkolonisten. Vi satte några knölar och gjorde soppa på resten.

I oktober anordnade vi också stora jordvändardagen med några vänner för att hinna bli klara med ett hörn som hittills bara bestått av en ogräsdjungel. Ovan krattar jag bort djungeln, och nedan ser ni resultatet.

Vi grävde, fikade, grävde, krattade, satte vitlök och tog en påtår, ordnade med de större pallkragarna vi fått överta från en vän som lämnat sin kolonilott för ett tjusigt torp. I dem ska det odlas morötter och squash.

Någon vecka efter att vi var och vände den sista jorden på lotten så föll första snön.
Nu efter nära fem månader av snötäcke så börjar jorden bli synlig igen. Snart är den så varm att man kan så de första fröna och efter det är vi där varje helg och påtar, fikar och vattnar. I huvudet har jag många planer. Det ska bli spännande att se hur många som förverkligas.