På grund av inredningskonflikter i min tidiga barndom svor jag på att aldrig aldrig ha en vit ful billyhylla hemma hos mig. Vad som helst men inte en sån. Efter ett halvt decenium av andrahandslägenheter flyttade vi äntligen till en lägenhet som dessutom hade så pass många kvm att den gick att möblera. Som ett brev på posten fick vi ett tjog leveranser med lådor från föräldrarnas vindsutrymmen. I dessa lådor låg många saker däribland en hel del böcker. Vi insåg att vi behövde en bokhylla och dessutom en med specifika mått. Mått som var svåra att matcha med en bokhylla, visade det sig! Efter ett par månader av surfande på blocket nämnde min käre far att han hade en Billy på vinden som skulle slängas. Jasså minsann sa jag misstänksamt. Färg? Vit.
Molloken gick jag med på att titta på den. Jodå, visst hade den rätt mått och allt. Dessutom tilltalade återbrukskänslan mig för mycket för att tacka nej och istället köpa en ny. Sagt och gjort tog jag med den hem, tillsammans med känslan av att jag svikit mig själv och mina inredningsideal.
Dock hade jag en remake plan och spände ut och häftade fast lite fint tyg på baksideskivorna med en häftpistol. Lite varmare och mer personifierat. Lite mindre ful-Billy. Nu kan jag också se att det positiva med en vit Billy faktiskt är variationsmöjligheterna.
Ett tips är att inte ta det tjockaste tyget i samlingen. Då det blir lite körigt att få dit de tyginklädda skivorna i skårorna på baksidan. Trial and error.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar