Jag trånar efter det här. En kort stund varje dag. Det är lite deppigt att de få timmarna som ljuset är framme nuförtin så sitter man själv bakom en skärm i ett dunkelt kontorsrum. Jag sitter och tittar upp på himlen och tänker på frisk kall luft och lukten av förmultnad växtlighet.
Frostnupna nypon går inte av för hackor. Inte i mina dagdrömmar iallafall.
Och så de där oändliga havet av löv. Fint så.
På lördag har jag date med solen och kalluften igen. Längtar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar