Häromdagen gjorde jag något som jag inte gjort på många många år.
Bakgrunden till detta var att jag äntligen fick nog av att den gamla Ipoden, som jag fått överta av L, nästan enbart innehåller hans val av album och artister. Känns trist att alltid lyssna på de fem album som jag gillar om och om igen.
Alltså. Jag behövde få fatt på ny musik. På cd-skiva. Väldigt få jag känner köper fortfarande cd-skivor så låna av vänner kändes uteslutet. Därför styrde jag min kosa mot det kära nostalgiska biblioteket.
Nostalgiskt därför att jag och mina bästisar alltid hängde på biblioteket i Tumba under högstadiet och en bit in på gymnasiet. Det var vårt andra hem. Vår fristad. Vi satt där och chattade på internetdatorerna, en hel timme fick man sitta och då kunde man hinna med både lunarstorm, passagenchatten och att skicka gratis sms från nån konstig mobilhemsida. Vi satt också och hängde i de djupa gröna fotöljerna längs glasväggen. Kommenterade folk utanför fönstren och pratade kärlekstrubbel. Bäst var det när ens olycklige kärlek gick förbi, eller ännu hellre passerade oss inne på biblioteket. Vi avhandlade även jobbigare saker som utanförskap och familjeproblem. Biblioteket var som vår egna fritidsgård, utan fritidledare men med vuxna som kunde tipsa om nya filmer för unga vuxna, ljudböcker och en och annan bok. Det fanns självklart en surkärring också som kom och hyschade på oss när vi skrattade för högljutt. Men det gjorde bara att man kände sig ännu mer som hemma. De såg oss. De små pluttarna som var vi.
Bibliotek har egentligen alltid känts välkomnande, det är ju hela poängen med dem. Ett tystlåtet men varmt "välkommen" till ALLA som vill komma på besök, oavsett klass, genus, ålder eller familjebakgrund. Ett mycket trevligt bibliotek som alla bör besöka någon gång är Årsta bibliotek, vid årsta torg. Där är personalen så söt och 50-talsinredningen gör att man känner sig på besök i en gammal film.
Dit åkte jag en eftermiddag efter jobbet och samlade på mig ordentligt med cd-skivor som jag visste att jag skulle vilja lyssna på i överfulla tunnelbanevagnar, på träningen och i joggingspåret. Jag bläddrade igenom deras hela musiksortiment metodiskt. Och hann bli irriterad på tanterna som pratade högt om Lisa Marklunds bok, ända tills en av dem sa att hon hade egen erfarenhet av våld i hemmet. Då blev det tyst. Jag tyckte tanterna kunde få prata mer ostört och tog min gedigna bunt cd-skivor och gick till kassan. Bakom mig i kön stod en typ 14 årig tjej. Medan jag packade mina grejer hörde jag henne fråga bibliotekarien om "en bok på engelska som det också gjorts film på" till en skoluppgift. Och bibliotekarien sa med sin lugna röst "Okej! jag förstår, då ska vi se, som det gjorts film på sa du, ja vi har ju.....".
Åh det är så fint med bibliotekens tystnad som inbjuder till små inblickar i folks liv. Jag glömmer lätt bort att de finns där, biblioteken. Men när jag väl är där är det som om tiden stått still och jag fortfarande är den där fjortonåriga tjejen som ängsligt frågar om boktips.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar