99% av alla kycklingar i USA är pumpade med antibiotika, säger Per Morberg och suger tag i kameran och förklarar att han blev fullständigt chockad över att det var "så jävla illa" i köttindustrin är i USA.
Köttet är 30% billigare i Sverige idag än det var år 1990, förklarar Lotta Lundgren.
Alldeles nyss var jag på väg att stänga av tvn för att istället lyssna på lite musik. Men precis innan jag masade mig upp ur soffan började kvällens avsnitt av kulturprogrammet
Babel vars ämne totalt sög tag i mig. Programmet förde en väldigt intressant diskussion om kött, vegetarianism och boken "Äta djur" av Jonathan Safran Foer. En bok som jag själv inte läst. Som jag känt att jag inte behöver läsa. Jag är redan övertygad.
Av programmet förstår man att Safran Foers bok är en fullständig splatterläsning om elstavar i kroppsöppningar, trånga burar, antibiotikaspäckat foder, avbitna svansar etc etc. Men den innehåller även någonting annat, som gör det svårt att nonchalera och att inte påverkas som köttätare, vilket även är det jag själv är intresserad av, nämligen
diskussionen om hur man ställer om. Från kött varje dag till kött ibland, till kött sällan och tillsist kanske att helt sluta att äta kött. Safran Foer älskar själv grillad kyckling, men har börjat fundera på om det är värt att äta det när man vet bakgrunden och effekten av varje mål mat.
Står njutningen av att äta kött i relation till djurets lidande?
Det som känns intressant med Babels inlägg är dels den kulturella diskussionen kring detta provocerande ämne, och dels att alla tre personer i studion faktiskt äter kött. Att de för diskussionen om köttets vara eller inte var, samtidigt som de själva inte ställt om helt. Mycket bra och skönt att ingen vegetarian var närvarande. Faktiskt. Det blev på så vis en diskussion som jag tror fler kunde ta till sig och resonera kring. Jag tror det blir mindre laddat när det sitter folk i studion som är medvetna men som ändå väljer att äta kött på olika sätt. Morberg käkar egenskjutet och Lundgren kör bara eko-kött och programledaren Daniel Sjölin stod för konsumtionen av industriköttet.
Att ett kulturprogram tar upp köttfrågan är bara det en vink om just det som Lundgren och Morberg vill åt, att vi måste ändra vår köttkultur och vår inställning till mat och livsmedel, för snart så har vi fuckat upp jordens ekosystem så mycket att den inte kommer att kunna producera en enda falukorv mer. Om hundra år kommer köttätarna att vara döda, säger Lundgren och Morberg i korus och ler allvarligt.
Det är så sjukt förlösande att sitta och höra på två personer som har inflytande och pondus i samhället och som är insatta i det här ämnet och förstår dess komplexitet. Även om jag redan har all fakta kring vad de säger så blir jag omskakad och påverkad av
hur de säger det.
Jag skulle lätt lägga min röst på Lotta Lundgren som ny jordbruksminister. Ingjuta lite hopp om förändring.
