tisdag 13 december 2011

Det var då ett jävla liv för ett gammalt ruttet träd. Eller?


Ingen har väl undgått att läsa och höra om den numer rikskända radioeken som stod på oxenstiernsgatan utanför radio- och tvhuset. Jag har följt den här processen noga och det finns flera saker som gör mig förbannad.

För det första känns det fruktansvärt unket av Trafikkontoret (TK) att i sitt beslut att fälla eken hoppa över att lyfta radioeksfrågan bland Stockholms politiker. TK ansåg att den 500-1000 år gamla ekens fällning låg på samma värdenivå som snöröjning och att man därav inte behövde politikernas medgivande. Förfarandet skedde dessutom ovanligt snabbt för att ske på en kommunal förvaltning då man satte upp informationslappar på eken och meddelade att den skulle fällas inom 14 dagar. Kan man ana att detta gjordes för att så få som möjligt skulle hinna reagera?

För det andra valde TK att inte vänta in den fristående aboristrapporten som höll på att tas fram. De behövde bara vänta en dag till för att den skulle bli klar. Kan man ana att de var medvetna om att rapportens resultat skulle ge fällningen röd flagg? Kan man ana att det var därför de  valde att snabbt fälla eken mitt i natten innan det fanns bevis för att eken var solid?

För det tredje blir jag förbannad över tjänstemännens medieövertag. Engagerade och arga stockholmare viftades undan i och med benämningen trädkramare och övervintrade almstridare. Media hakade på och lyfte inte frågan till den nivå den förtjänade utan intervjuade flummiga trubadurer. Miljörörelsen och stockholmarna höjde rösten för att exploateringarna i stadens grönområden aldrig upphör, för att man bygger och bygger och tar stora kakor av grönmark och asfalterar och spränger och plattar till berg. Eken fick stå som symbol för den unika biologiska mångfalden som finns mitt i Stockholm. Men eken är också en kulturellt värdefull organism som på ett svindlande sätt har upplevt Stockholms historia som ingen annan. Rent ekologiskt kan en enda gammal ek hysa 1000 arter av insekter, lavar, mossor, fåglar som i sin tur fyller ekosystemen med liv. Att bevara Radioeken som står på ett så strategiskt ställe hade varit ett bra och ett förhållandevis enkelt sätt för Stockholms stads tjänstemän att visa  för allmänheten (om än bara som ett spel för gallerierna) att man värdesätter Stockholms närnatur.

För det fjärde blir jag ledsen och uppgiven över att TK fortsätter att hålla fast vid att eken var svårt rötskadad även efter fällning, trots att man ser på stubben att den var stabil och livskraftig. En gammal ek kan som ni säkert vet vara fullständigt ihålig och bara stå kvar som ett skal, men ändå inte utgöra en fara för att falla. Det ingår i ekens biologi att angripas av röta. Radioeken hade en gren som sedan länge varit helt död. Av samtliga huvudgrenar var det bara en som inte var bladbeklädd. Tänk att det var just bitar från den grenen som TK valde att ta med till tekniska nämndhusets reception för allmän beskådan. Kan man ana att det bara var den grenen som påvisade den röta som de så högljutt pratat om?

Slutligen blir jag förbannad över folk som gått på detta mediala spel som TK är dirigent över och som suckar och pustar över att det är ett onödigt jävla liv för ett ruttet träd när barn svälter, regnskog skövlas och folk bor på gatan i Stockholm. Det finns även de som tycker att man inte ska gapa så mycket över ett enda träd när det finns stora exploateringshot mot biologisk värdefulla skogar i förorten. Jag har lust att säga många saker till dessa personer. Till exempel att man KAN vara engagerad i flera frågor samtidigt. Det är säkert. Så bara för att man värnar om Radioeken betyder det inte att man struntar i alla övriga exploateringar. Och återigen; genom att föra ljuset på Radioeken som i och med sin höga medial bevakning gavs stockholmarna möjligheten att samtidigt höja sina röster och protestera över andra avverkningshot.

Men framförallt vill jag fråga personerna som suckar och pustar över regnskog och svältade barn vad de själva gör för att förändra världen? Lämnar de husvärmen när det vankas demonstration för kvinnors rättigheter? Skriver de insändare om svälkatastrofen i Somalia eller uppmaningsbrev till Scan om att svenska kossor inte ska äta sojaprotein från regnskogarna i Brasilien? Om svaret på dessa frågor är nej så tycker jag faktiskt att de kan hålla käften och sluta gnälla över folk som faktiskt går ut och försöker förändra någonting som är skevt i samhället. Det är som att det finns sådär 3 procent av samhällsmedborgarna som engagerar sig i olika frågor och att resterande 97 procent anser sig ha någon slags rätt att  från tv-soffan ropa åt denna minoritet vad de ska fokusera sin energi på. Jag har lust att trycka upp dessa suck- och stönpersoner mot en vägg och gapa på min allra farligaste förortssvenska "Amen DURÅ???"

2 kommentarer:

  1. Håller fullständigt med dig i sista stycket.. har själv varit engagerad i djurskydd i många år och tagit hand om hemlösa katter - hur ofta tror du jag fått höra "men det finns ju barn som svälter...". Man kan tydligen inte engagera sig i någonting så länge det finns barn som svälter.

    Jämställdhet - men det finns ju barn som svälter!
    Djurplågeri - men det finns ju barn som svälter!
    Miljön - men det finns ju barn som svälter!

    Du förstår poängen... och väldigt sällan är personerna som säger den typen av kommentar engagerade i någon fråga överhuvudtaget.

    SvaraRadera
  2. Ett väldigt bra och viktigt inlägg! Det viktiga är att i alla fall engagera sig så gott man kan i stället för inget alls. Tycker överhuvudtaget att miljömedvetna (eller vad vi nu ska kallas) får flumstämpel. Kommentaren på att jag kemikalierensar: "Ja ni bor ju på landet, då ska det ju vara lite så... naturligt." Hmmm, man blir inte alls arg?

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...