Igår när första snön föll över Stockholm blev jag inspirerad till kolakok. Tydligen överraskade detta min pojkvän som hade tolkat vårt julfirande utomlands som att vi inte skulle jula till det alls här hemma. Tji fick han.
Jag gjorde så klart PK-kola med enbart ekologiska ingredienser och dessutom kortdatum-ekogrädde. Perfekt för mitt julkonsumtions-karma! I fjol kokade vi tillsammans med min familj tre sorters kola; apelsinchoklad, ingefära och lakrits. I år ville jag prova något nytt och testade därför saffranskola och lingonkola. I saffranskolan skippade jag kokosen i men i övrigt körde jag (faktiskt) enligt recept. Att koka saffranskola är som att koka flytande guld. Det var så vackert och terapeutiskt att titta ner i kastrullen och följa de små bubblorna med ögonen innan de dränktes av omgivande bubblor. Lite som att se sig själv skynda genom centralens vimmel varje morgon. Hur många drunknar inte där varje dag?
Om de blev goda? Ja, hur ska jag beskriva det..
De smakar som den finaste prosan som bränner rakt in i hjärtat och lämnar en varm osynlig hinna runt ens hud.
Det bästa av allt är att det är så fint att sitta tysta tillsammans och slå in kola i smörpapper alldeles försent på måndagskvällen medan snöflingorna singlar utanför och dämpad musik spelar i bakgrunden. Då gör det inget att själva inslagningsprocessen påminner om Henry Fords monotona löpandebandsprincip. Det är där och då som min julkänsla sätter in på allvar. Där och då utspelar sig kanske vardagsminnen för livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar