Mina bästa miljöfilmer

Den här vintern har jag sett otroliga mängder film, så som det lätt blir när det är mörk och kallt och tråkigt. Ibland vill man fly verkligheten och ibland vill man berikas och skakas om. På det temat har jag sammanställt mina bästa och viktigaste spelfilmer med miljötema. Miljöfilmer är ju sällan helt upplyftande och kan lätt bli överdramatiska och i vissa fall övertydliga. Men det är ju någonting visst när en film spänner och spelar på alla ens strängar i olika försök att få folk att förstå, reagera och förändra. Filmerna nedan är helt utan inbördes ordning, men jag gillar dem alla på ett eller annat sätt.

Obs obs! Om jag missat någon grym film tar jag gärna emot tips på nya favoriter.

WALL-E

Få har väl missat den här fina pärlan. Oerhört välgjord Pixarfilm om hur människan sabbat och stuckit från planeten i ett fullt utrustat jätterymdskepp. Ensam kvar på jorden är den sophanterande roboten WALL-E som outtröttligt kompresserar sopor till kuber och lägger dem på hög. En dag nedstiger en annan robot på jorden, Eva, som den sällskapstörstande WALL-E genast blir kär i. De har det fint tillsammans tills dess att Evas dolda uppdrag på jorden byter pleasure mot business och hon kallas tillbaka till rymdskeppet. WALL-E smugglar in sig själv och möter ett helautomatiserat människosläkte som transporterar sig på svävande stolsfordon, kommuniserar med personen bredvid sig via tv-skärmar och med ständig tillgång på läsk och skräpmat. Är det detta som är utveckling? (Och en tanke som slagit mig senaste tiden: Är det inte där vi är idag, när smartphones används av alla på bussen och där vänner kommunicerar via mobilen fast de sitter mittimot varandra på ett fik?) Jag gillar WALL-E eftersom den på ett så snyggt, roligt och tydligt sätt säger oss att det inte finns någon okänd räddande civilisation i universum dit vi kan fly när vi förstört vår egen planet. Vill vi rädda jorden måste vi aktivt göra det själva.

Vägen
Oerhört deppig och rå postapokalyptisk film om världen efter en icke nämnd katastrof som lämnar en smogg/dimma över världen. En dimma som långsamt dödar all växtlighet och förstör ekosystemen. Huvudpersonerna är en man och hans son som efter att frun/mamman dör inser att de inte kan stanna kvar där de bor. Kanske är det bättre förutsättningar söderut? De börjar sin vandring, men med obefintliga ekosystem har maten tagit slut och vägarna, ödehusen och skogarna är fulla av militäriserade gäng som letar efter färsk kött. Överlevnad, misstänksamhet och ständig rörelse är de enda instinkterna. Filmen är både snygg, sorglig och otroligt ångestframkallande. Av alla varianter av postapokalypser tror jag personligen att den här utgången är den mest troliga att faktiskt inträffa. Glöm Armagedons stora kometkrock med jorden, om jorden skulle gå under kommer det gå långsamt med resursbrist, förgiftat vatten och organiserade gäng som lämnat empati och gemenskapskänslorna hemma och istället försöker överleva till vilket pris som helst. hu så ruggigt! Måste ses!



Resan till Melonia
Det här har varit min favoritfilm sedan jag var liten. Melonia - den sista fagra ön som finns i hela världen; hotas av två skurkar som kommer från Plutonia (som förr var lika grönskande som Melonia men som nu bara består av stål och industrier där barn arbetar på fabrikerna). Hela Plutonia har börjat rosta och nu letar skurkarna Slug och Slagg efter en ny ö att industrialisera. Men på Melonia bor trollkarlen Prosperos och hans dotter Miranda, samt den hårt arbetande trädgårdsmästaren Kaliban, och de har inte tänkt att stå handfallna inför dessa oinbjudna gäster. Resan till Melonia är baserad på Stormen av William Shakespeare, men med underliggande utsvävningar kring miljö- och hållbarhetsfrågor. Den är sådär barnrolig, viktig och animeringarna är så himla levande. Extra bra är också alla kända svenska röster bl.a. Allan Edwall, en ung Olle Sarri och en ännu yngre Robyn.



Nausicaä - från vindarnas dal

Alltså den här filmen! Återigen en almost-post-apokalyptisk film med en darrande civilisation som hittills överlevt men som än en gång hotas av rivalitet. För tusen år sedan förintade de ”Sju dagarna av eld” hela civilisationen. Nu lever människorna i små, rivaliserande grupper, skilda åt av den föruttnande djungel som ett resultat av vår försummelse av jorden. I detta döende landskap samlas en mängd jätteinsekter, Ohmer, till synes enbart för att kriga, liksom människorna krigar i djungelns utkant. I det fridsamma Vindarnas dal lever prinsessan Nausicaä. Hon har förmågan att kommunicera med Ohmerna. Sina stridskunskaper till trots drömmer hon om en fredlig planet, där insekter och människor lever sida vid sida.

Hayao Miyazakis film är gjord 1984 och var tidig vad gäller att skildra människans miljöförstörelse på jorden. Förutom miljötemat och de fantasifulla animeringarna gillar jag verkligen att Nausicaä inte bara är princessa utan även är; modig, vetenskaplig forskare, framstående vindflygare samt orädd inför de stridande grupperna. Hon använder sin kunskap till att hitta lösningar på problem som ingen annan kan. Asfin feministisk förebild.

The day after tomorrow
Kanske inte en höjdarfilm men underhållande och väldigt amerikanskt science fiction-drama om enorma isstormar som sveper in över New York (staden som alltid råkar ut för katastrofer). Filmen ska ju inte tas som ett troligt scenario om vad som kan hända vid en klimatkatastrof, men det är ändå en del sanningar invävda i filmen. Om inte annat är det kul med en film som har en klimatforskare och geolog som actionhjälte, händer ju inte allför ofta. Extra plus för den omvända problematiken av klimatflyktingarna, från norr till söder och inte tvärtom. Att öppna gränsen mot Mexiko blev plötsligt väldigt intressant för amerikanerna.

Jag och min högskoleklass fick se den här filmen i bussen på väg hem från naturgeografi-exkursion med uppstyrd diskussion om sannolikhet och faktafel ledd av våra högskolelektorer. Mycket uppskattat.



Ferngully
En av de första miljöfilmer jag såg och hade i VHS-hyllan. Tidigt 90tal och regnsskogsproblematiken var återkommande på TV-nyheterna. Filmen handlar om en ung chillad tuggummituggande kille som sommarjobbar på ett skövlingsföretag och går och lyssnar på walkman medan han jobbar. Ute i skogen råkar han träffa på och skrämma en ung älva  som i överlevnadssyfte förtrollar honom till samma storlek som henne själv. Han får sedan uppleva skogen (som han tidigare fnyst åt) så som hon upplever den, träffa älvbefolkningen (älvorna får gestalta magin som finns i en regnskog, utifall alla djur och växter är för tråkigt/vanligt/omagiskt) som bor i ett stor magiskt träd, se hur allt i naturen hänger ihop. Som en dröm såklart, men så knackar verkligheten/skövlingsmaskinerna på dörren ledd av monsteranden som består av olja och sabbar allt. Ignoranta människor som inte ser naturens känslighet sågar ned träd efter träd och älvorna försöker med tama fötrollningar att hindra dem. Och tuggummikillen måste välja mellan sina ignoranta kollegor eller sina nya älvkompisar.

Den här barnfilmen fick mitt lilla ettagluttshjärta att banka och bli rasande över hur vuxna bara skiter i allt som är viktigt. Tyvärr har väldigt lite hänt sedan jag köpte en hektar regskog och hade diplomet stolt ovanför sängen. Samma regnskogsskövling, samma ignoranta människor som ser pengar och egen vinstmöjlighet och inte ekologiska samspel och långsiktigthet. Samma bultande och rasande hjärta.

Avatar
Behöver väl inte någon vidare presentation. Tvåtusentalets sci-fi-film som tar med oss till den fiktiva planeten Pandora, dit människorna byggt en koloni för att hitta och bryta den svinexklusiva mineralen Unubtanium som anses vara guds gåva till tillväxten. Den här filmens handling är så otroligt kopierad från Ferngully att det finns flera youtube-mashups för att förtydliga det. Skillnaderna är att regnskogen nu är en helt ny planet, älvorna är blåa Navi:er, skogsbolagen är gruvbolag och tuggummikillen är en förlamad indoktrinerad (?) militärnisse. I övrigt: pretty much the same. Men Avatar är väldigt snygg, engagerande och riktar sig till skillnad från Ferngully till vuxna, som faktiskt har möjlighet att göra någonting åt det som de blir upprörda över i filmen. Förhoppningsvis går det fram att det som händer i sci-fi-filmen även händer varje dag på vår egen planet, bortsett från de flygande drakarna som slänger undan attackerande helikoptrar.

Medicine man
Det är tidigt nittiotal; en vetenskapsman, en regnskog, medicinforskning, ett yttre hot. Och så Sean Connery med random bitsk labassistent-brud (Lorranie Bracco) såklart. Filmen handlar om en lite socialt speciell forskare som en gång hittade ett ämne som kan vara ett botemedel mot cancer, men som nu tappat bort det. Skitjobbigt tycker han och efterfrågar en labbassistent för att få hjälp att återfinna det. Till djungeln skickar hans crew en svinduktig men stadsorienterad labbassistent, dessutom tjusig kvinna i klackskor och dräkt (för så ser alla kvinnliga labbassistenter ut). Självklart frodas fördomarna snabbt från bägge håll, men forskningen binder dem samman. och precis då kommer det yttre hotet och förstör: Skogen hotas av skövling INNAN de funnit botemedlet. Filmen hamnar i samma genre som Crocodile Dundee och Den vilda jakten på stenen (som skämsunderhållande) men har ändå vävt in ett djupare ämne i och med den biologiska mångfaldens dolda medicinska lösningar.

Samson och Sally
Varje gång i säker ett års tid, när jag fick välja film i videobutiken på lördagarna letade jag fram den här. Kan vara därför den har präglat mig så mycket? Det är en regelrätt miljöfilm för barn och tar upp problematiken med valfångst, oljeutsläpp till havs, dumpning av radioaktivt avfall och annat käckt som barnfilmer brukar innehålla. Dessutom handlar det om att hitta kärleken (Och Moby Dick) och att sörja föräldrar som dör. Den kastar sig mellan skoj och allvar mest hela tiden precis som bra filmer gör. Den börjar kanske bli något daterad i uttrycket men har fortfarande mycket att säga om hur vi behandlar havet som ekosystem. Är dock jäkligt svårhittad. Jag ramlade över den på stadsmissionen för några år sedan. Men annars verkar den finnas på youtube.

Erin Brockovich
Alltså detta, så jävla klockren film. Alla har ju säkert sett den minst tre gånger redan, men den kan gott ses igen och igen. Julia Roberts bästa roll någonsin. Så vass, så smart och tyvärr så sann. Erin är en ensamstående småbarnsmorsa som kräver till sig ett jobb på en juristbyrå och så småningom börjar undersöka varför ett kemiföretag i trakten vill lösa in närboendes hus. Erin upptäcker att många av dessa människor lider av kroniska sjukdomar och det börjar osa katt (om vattnet). Åh den är så bra och boostande att se, att en enda person kan göra skillnad för flera hundra människor.

Silkwood
Påminner en hel del om Erin Brockovich, men utspelar sig på ett kärnkraftverk där huvudpersonen Karen Silkwood (spelad av fantastiska Meryl Streep) jobbar tillsammans med sin bästa vän (Cher) och kille (Kurt Russell). I början är hon sorglöst omedveten om vad som försiggår på kraftverket, men hon börjar snart lägga pussel med de olika bristande säkerhets-bitarna hon lägger märke till. Hon går med i facket och likt Erin Brockovich offrar hon tid, energi och sina relationer för att nysta vidare i det spår hon fått upp. Även denna film baseras på en verklig person och händelse. Karen Silkwood var en av de första sk. Whistleblowers som råkade ut för en oförklarlig olycka när hon var på väg för att träffa och avslöja det hon visste för en reporter från New York Times. Ruggig och varm film på en och samma gång. Om du missat denna; gör något åt det pronto.




Bubblare: 

One hundreds mornings
Åh det kanske är konstigt att skriva med en film jag inte sett, men jag tror stark på den. Någon som vet var man kan komma över den? Verkar vara liknande handling som i "Vägen" men mer stillsam. Har inte hittat den någonstans än, vilket grämer mig otroligt.

Melancolia: för att ångesten man får av den filmen kan likställas med den ångest man kan (eller kanske bör) känna inför klimatförändringarnas långtgående effekter på vårt liv på jorden. Jag var inte mig själv på flera veckor efter att ha sett den. Vågar knappt se den igen, så sjukt stark och medtagande. Von Triers bästa.

Laputa - Slottet i himlen: För att den är så vacker och för att det gömda slottet i himlen är en plats där naturen återerövrat människans gamla stad. Men vad du gör, se den på originalspråket och inte någon dålig dubbad version!