Idag är min första dag som nyexaminerad. Det är en konstig känsla. Är jag klar nu? Utsläppt i samhället för att göra det lite bättre? En studievana och ett arbetssätt som man nötts in i under sex år och som format ens sätt att ta sig an uppgifter skall nu stöpas om till arbetstagare. Hela min identitet är kopplat till studierna. Jag har levt ett sant studentliv. Så pass innerligt att jag inte riktigt kan se mig själv som en del av den arbetande befolkningen. Men jag ser fram emot att lära mig det! Förutom arbetserfarenheten längtar jag efter att njuta av pendlingen till och från arbetsplatsen, att sitta i lunchrummet och med dem runt omkring tillhöra ett sammanhang. Att vara på samma nivå. Att gå in i mötesrum och prestera, tycka till och bli lyssnad på. Att trycka på kaffeknappen för hundrasjuttioelfte gången. Att bli tjenis med receptionisten. Sånna vardagliga saker.
Idag är den första, på riktigt, lediga dagen sedan jag började min uppsats en mörk dag i januari. Efter nio månaders växande textmassa förlöstes dokumentet igår i och med min redovisning. Nu är jag fri.
Och denna frihetsdag har tillbringats tillsammans med den mest tålmodige personen jag känner, som utstått otaliga uppsatssammanbrott från min sida, promenerandes i höstsolen, pallandes äpplen hos en vän, röda kinder av oktoberluften. Gå kisande till man blir blind och får huvudvärk, men utan att lägga märke till det eftersom allt är så vackert. En smått fantastisk dag helt enkelt!
Detta nya icke-studentliv innebär också att det påbörjas en helt ny tid på måndag. Tills dess ska jag njuta av min lediga helg och inte lyfta en bok eller öppna ett worddokument eller uttala det sönderanvända uppsatsordet hållbarhet förrän nästa vecka. Så skönt det ska bli!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar