I tisdags när årets första riktiga höststorm drog in över Stockholm sökte jag skydd inne på en bokhandel. Det är en speciellt grej det där. Tiden står liksom stilla och årstider finns inte längre. Jag passerade hyllorna och stod och luktade på de nytryckta böckerna medan regnet droppade från hårtesarna. Några böcker stod jag och klämde och kände jag på extra länge.
T.ex. den här.. om starka tanter.
...och den här om starka kvinnor...
Och den här om att inte alls vara stark. En så otroligt vacker och vemodig bok för barn och vuxna med magiska bilder. Vunnit Astrid Lindgrens ALMA-priset har författaren också gjort. Så värd!
På väg hem möttes jag av en ledsam syn. En paraplykyrkogård vid tunnelbanespärrarna. Säkert åtta tio stycken låg slängda i hörnen. Sönderslitna och övergivna i pölarna av sina egna paraplytårar. De små tingens gud grät nog den natten av skam över slit- och slängmänniskorna. Låt de regna på dem tänkte hen nog.
Liv Strömqvist är SÅ bäst. Jag blir nästan tårögd när jag tänker på hur sjukt bra hon är. Läste Prins Charles känsla i bokklubben, sen gav jag den i julklapp till typ alla. Och typ alla älskade den.
SvaraRaderaLiv Strömqvist for statsminister! Yes, she can!
Åh Jonna ja! Jag önskar Liv Strömqvist och alla hennes böcker bodde hemma hos mig. Hon är så sjukt vass och skarp och bra. I intervjusammanhang och i det jag sett i böckerna. Bästa julklappen, verkligen!
SvaraRadera