Vardagsolikheter och feminism

Idag är dagen när jag tänker på allt i vardagen som gör mig förbannad över huruvida det är en snopp eller snippa som sitter på kroppen. Hur det kan påverka hur man blir behandlad, bemött och vilka förväntningar som finns och inte finns på ens person på grund av det.

Idag tänker jag på alla små saker i vårt samhälle som skiljer sig åt vad gäller kvinnor och män. Jag tänker på Lego, som förr var ett av få genusneurala leksakskoncept. Jag tänker på att ytterkläder gjorda för pojkar är mer slit- och lektåliga än de för flickor. Jag tänker på alla machomän och småpojkar som sitter bredskrevandes på tunnelbanan och alla kvinnor och flickor som inte gör det. Jag tänker på alla de otal gånger jag hört femtiopluskvinnor benämnas/tilltalas som "tjejer" i radio och TV. Jag tänker på att programledare/journalister, trots all uppmärksamhet kring detta, fortsätter att fråga framgångsrika kvinnor om livspusslet och framgångsrika män om karriären och drivkrafter. 

Jag tänker på alla tv-program där det är en kunnig jury medverkande. Jag tänker på att det alltid är (minst) tre av fyra jurymedlemmar som är män.  Jag tänker på kommentarer på facebook från män som kommenterar kvinnliga vänners kvinnodagsstatusar med "Nu får nog din man ta bort ett par länkar i din kedja ;)".

Jag tänker på alla hetropar som påstår att de lever jämställt. Jag tänker på alla nyblivna mammor som inte vågar lita på sin partners förmåga att ta hand om barnet. Jag tänker på diskussionerna kring alkohol och amning. Att när livsmedelsverket kom fram att alkoholen inte överförs med bröstmjölken så kommer man ändå fram till att man som mamma inte bör dricka ändå, eftersom man kan tappa omdömmet och tappa barnet eller något annat hemskt. Jag tänker på alla nyblivna pappor som dricker utan diskussioner. Jag tänker på att BB-avdelningarna håller räkningen på hur många barn som föds med hjälp av rosa och blå nålar i kalendern.

Jag tänker på huruvida chefer medvetet ger kvinnorna på sin arbetsplats lägre lön jämfört med män eller om de bara inte uppmärksammar att kvinnorna gör samma arbete som männen. Jag tänker på att män "designar" och kvinnor "pysslar". Jag tänker på forskningen kring typiska kvinnosjukdomar. Jag tänker på alla som varje år surar över rosa bandet-kampanjen. Jag tänker på hur kvinnors kroppar framställs i reklamer för att sälja allt från kaffeapparater, till pinnglass, till flygresor.

Jag tänker på alla som inte förstår syftet med en kvinnodag. Jag tänker på dem som tycker att Sverige kommit långt vad gäller jämställdhet. Jag tänker att jag ska köpa en Prins Charles Känsla-bok av Liv Strömquist på väg hem från jobbet och känna att vi är fler som tänker på såna här saker.