Säsongsstart på kolonin

Då var det då äntligen dags att sätta händerna i jorden på allvar. Även om vi hängt på kolonin några gånger tidigare var det först idag som vi tog tag i landen på allvar. Innan har vi mest tömt matavfallet i nya facket för kökskomposten, rensat ris och dött gräs och glesat ur hallonsnåren från fjolårets gamla döda kvistar. 

Till vår stora glädje har rabarbern dykt upp ur jorden. Vi som trodde den avreglerat sig då den plötsligt försvann i september och efterlämnade sig några svarta rötter och en nedsjunken grop. 

På grund av det var det alltså mycket glatt att se de karaktäristiska röda knotorna i marsjorden. Vi misstänker dock att den inte mådde toppen på den plats den stod på då det var väldigt skuggigt och med tung ogräsfylld lerjord. Så även om jag vet att rabarber klarar sig nästan överallt så passade vi på att flytta den till en soligare plats med större utrymme för rötterna. Nu står den bredvid pionen och har blivit matad med vår finaste kökskompost som stått till sig över vintern.

Idag tog vi alltså sats med att börja ogräsrensa landen och två pallkragar. Känns som den milda vintern gjort att ogräset passat på att avancera ytterligare och på vissa håll tagit över landen nästan helt. Men i vårsolen får en mer energi än annars och vi kastade upp maskrosor och kvickrötter på löpande band tills det bildade flera gedigna högar. 

Sista veckan i april är det eldningsvecka i Stockholm så vi passade på att redan nu rensa ihop alla kvistrar och annat torrt brännbart material till en egen liten majbrasa. Överst på rishögen la vi några maskrosrötter på tork så vi blir av med dem när vi väl får fyr. 

Nästa helg blir det sådd av bondbönor och sättlök! 

När du bryter ytan och resligt rätar på nacken mot solen

Så var det då äntligen dags. Den 15 mars rensade jag av köksborden och klädde in det i tidningspapper. En viktig ritual för att dels få det lättstädat efteråt och dels förbereda skallen på denna årliga happening.

Jag har köpt en ny såbyttehistoria. Den ska skapa pluggplantor och har ett självbevattningssystem. Bra för mig som har lägenhet i söderläge, där vårsolen transformeras till högsommarsol och fönsterbrädan till en öken = småplantorna torkar ut efter en enda dag på jobbet. Ser fram emot att slippa vattna varje dag innan (och efter) småplantorna har grott.

Jag preppade krukorna med vanlig planteringsjord i botten ca två tredjedelar och sedan såjord på sista tredjedelen på toppen. Sen vattnade jag igenom jorden och därefter sådde jag fröna.

Denna första sådd bestod av tre sorters tomat, fänkål, purjolök och persilja. De flesta fröer är från Runåbergs och är ekologiska. Såjorden och planteringsjorden är Änglamarks ekojord. Känns bäst så. Jag vill ju ge fröknoddarna bästa möjliga start i livet.

Efter en vecka ser det ut såhär i sålådan! Tomaten var såklart först, därefter fänkålen och sedan är det jämt lopp mellan persiljan och purjolöken. De har än så länge endast brutit jordytan för att tveksamt sola nackarna innan de vågar resa sig ur jorden likt en nyfiken struts i en sandpöl.

Kvällslektyr första mars

Detta sysselsätter jag mig med en söndagskväll i tidigaste mars. Perfekt kvällslektyr för den som vill bädda för vilda odlingsdrömmar. Odlarens handbok av André Strömqvist är en finfin bok för den som vill gå mer på djupet, men fortfarande inte är superprofessionell och tekniknördig vad gäller grundstoderna i odling.  Ikväll plöjde jag kapitlet om "Kompost och gödsel" och längtar efter våren så att jag kan börja separera ut grönsaksavfallet och annat komposterbart  från vanliga hushållssopan igen. Jag har även planer på att efterlysa kollegors gräsklipp  och löv samt tömma och ta med mig hem kaffesumpen från kontorets kaffemaskiner som jag ska använda som gödningsmedel till kolonin. Det känns fint att kunna använda det andra ser som avfall. 

Grönsakslandet - Äntligen en grym odlingspodcast!

Alltså januari är en brutal månad för oss odlare, jag menar, vi (läs jag) har inte fått utlopp för våra odlingsnerver sedan ca mitten av oktober. Och mörka kalla januari innebär eg bara en lång lång väntan till ljusare tider för att vi verkligen ska kunna sätta igång med de små efterlängtade jordfyllda krukorna på fönsterbrädan som ska pysslas om.

Vad kan då vara bättre än att precis just denna tid, upptäcka att bästa Sveriges Radio börjat sända en podcast om odling! (Hur kan jag ha missat denna pärla som tydligen började sändas runt jul förra året?) Podden heter Grönsakslandet där de fina vänliga och roliga människorna tillika odlarna Bella Linde och Elin "the secret gardener" Unnes snackar odling på en underbart nördigt men ändå inkluderande sätt så även en nybörjare kan förstå och lär sig mer. Podden är både informativ och himla mysig för den som kan fundera över groddning, kompostering, besk sallad, eller vilken som är den bästa sortens squash.

Jag brände självklart alla tre (hittills) släppta avsnitt på ett bräde och ansåg mig vara, efter ca 5 minuters lyssnande, ny bästis och bundis med dem båda två. Dock blev ju odlingssuget så oerhört mycket större efter detta lyssnande. Jag ville släppa allt för händerna och akut åka in till närmsta trädgårdsbutik och klämma och känna på sättpotatis, pelargonsticklingar och slumpmässiga fröpåsar, även om det egentligen inte alls är tid för det ännu. Eller i alla fall inte akut bråttom att fixa precis just nu.

Så, resultatet av denna upptäckt är att jag gått från att vara en slumrande kolonist till att nu ha abstinens efter att både få börja odla igen och att få lyssna på nästa avsnitt av denna genialt fina podden. Oh well. Får ta och klicka hem ett par fröpåsar från Runåbergs fröer för att stilla den värsta odlingsfrossan.

Den oväntade fortsättningen på sötpotatisprojektet

Gissa min förvåning när jag tömde ut min halvvissna sötpotatisranka ur sin kruka, för vidare transport till komposten, och hittade följande små knölar i jorden!!

Blev så himla överraskad över denna upptäckt. Jag hade ju inte kunnat föreställa mig att det skulle funka att odla sötpotatis i kruka. Så fantastiskt glatt att se.

Och tänk om jag hade vetat vad som jäste i jorden, då hade jag värnat min trötta ranka lite mer än jag gjorde på slutet. Pysslat om och givit mer vatten och näring som värsta sugarmaman.

Nu är knölarna uppätna under högtidliga former och jag smider planer om att testa detta med förökning av sötpotatis i lite större skala nästa år. Är det någon som har egen erfarenhet av detta?

Tidigare episoder av sötpotatisprojektet hittas här:

Inspirationsklippet

Del 1: Groddning

Del 2: Plantering och skottsättning

Del 3: Finns tydligen inte (?) = Har jag missat att uppdatera om hur frodig och grön potatisrankan har varit hela sommaren? Fy skäms mig! Får leta igenom mina foton för att se om jag kan visa en tjusig bild på den.

Lotten i oktober

Kolonin i oktober, det är nästan nu på hösten som den är som vackrast. När allt börjar vissna och frosten nypt sköra plantor en gång för alla. Runt omkring oss jobbar andra kolonister med ris och ogräs och förbereder jorden för en välbehövlig vintervila. Jag hör devise: "Ju mer tid du lägger ner nu desto mer sparar du i vår", eka i huvudet. Men det är svårt att hugga i när ens kropp bara vill sitta i höstsolen och njuta innan 6-månadersmörkret är över oss.

Nåväl, vi har dock gjort lite grejer; t.ex. tagit tag i vår stora trälåda som visade sig krylla av ogräsfrön som grodde och konkurrerade ut våra rödbetor och vår mangold. Vi har skottat ur jorden ur lådan och flyttat över den till svarta plastsäckar/gamla jordpåsar istället. Där ska jorden få ligga i två år så att vi hösten 2016 kan öppna upp och få finfin bearbetad jord som är ogräsfri. Den som väntar på nåt gott etc. etc. I lådans botten la vi markväv och sedan hämtade vi jord från våra vänners övergivna pallkragar. Den jorden silade vi lite snabbt för att få bort det värsta ogräsrötterna. Men det har säkerligen slunkigt förbi några stycken ändå.

Vi har även hämtat gödsel från gödselhögen som ordnats med från koloniföreningen. Det var slitsamt men fint att ha tillhanda för att pytsa ut på de trötta landen.

Jag har satt vitlök, typiskt höstgöra. Två olika sorter faktiskt, en lila (Primor) och en vit (Therador). Kanske att jag satte dem något tätt, men jag får väl gräva upp ett par i vår i så fall. Lika skönt varje gång att ha påbörjat nästa års odlingssäsong redan nu.

Nu återstår bara att skörda det sista av palmkålen, purjolöken och den färgsprakande mangolden. Vi ska även vända några land och sätta jordgubbsplantor från min morfars ägor.

Äppelgirlang av fallfrukt

För någon helg sedan var jag på utflykt och svängde förbi Julita gård (en del av Sveriges lantbruksmuseum). Där har de bl.a. levande samlingar av bevarade gamla äppelsorter i sin fruktträdgård. Vid entréerna hade de gjort äppelgirlander av fallfrukten från alla hundratals äppelträd där. Så himla fint. Såklart blev jag inspirerad. Tycker det är så synd när jag ser alla vackra röda och gula äpplen som ligger på gräsmattorna i villaträdgårdar och ruttnar bort. 

Därför samlade jag cykelkorgen full med stötta små äpplen som ingen hade förbarmat sig över och så pusslade jag ihop min egen äppelgirlang. Såhär gjorde jag:

Mellan 5 till 20 äpplen men gärna många många fler för bäst effekt

Hampatråd

Virknål

Vackra lönnlöv

En "fingergrov" pinne

Sedan är det bara att köra virknålen igenom äpplets mitt och haka fast hampatråden på virknålens huvud och därefter dra tillbaka nålen och tråden genom äpplet. Och så om och om igen. Pynta med lite lönnlöv efter ett tag, om du vill.

När alla äpplen var trädda på tråden så avslutade jag med tre-fyra lönnlöv och sedan en stoppinne som äpplena kunde vila på. Knyt fast hårt. Se till att det även finns krytmån i girlangens topp så att du kan fästa den ordentligt på valfritt ställe, kanske i ett träd eller på farstubron. Tänk dock på att girlangen blir väldigt tung! Om du har en lång girlang kan du hänga den i som ett M för att t.ex. markera en entré. Min räckte bara till ett utropstrecken. Men ett väldigt fint sådant tycker jag. Förhoppningsvis tycker fåglarna på lotten också om det. Tänk va fint om det håller sig ända till snön kommer!

Det är en magisk tid just nu.

Att tassa omkring på lotten nu. I skymningsljuset och leta efter squashklot, hängande purpurvaxbönor eller knoppande kronärtskockor mellan bladverken. Omgiven av tystnaden sånär som på ett par förbipasserande bin. Det är smått magiskt. Nästintill en religiös upplevelse. Så nära jag kommer en sån i alla fall. Hur som helst är det en fin lugn stund under övrig stressvecka som skänker perspektiv och ro.

Vad göra med bondbönor?

Jag har fått en fråga om vad man kan göra av bondbönor egentligen. Svaret är såklart massor. Förutom att blanda dem i pastarätter och varma sallader är röra en ypperlig grej att göra med dem. Gott till grillat, som nyttig dipp till fredagsmyset eller som här till sallad med rostade rotfrukter och stekt halloumi.

Bondböneröra

Ingredienser:

Bondbönor
Olivolja
vitlöksklyfta
Salt
Peppar
Västerbottenost


Gör:
Sprita och koka bondbönorna i 4-5 min, lägg dem sedan i kallt vatten så de svalnar. Skala bondbönorna en gång till. Det är lite som att skala mandel till glöggen. Gör ett litet hål i skalet och pluppa ut bönan. Därefter, tänk pesto. Mixa alla ingredienser till en fin smet och anpassa olja, peppar och salt efter egen smak. Jag använde en halv dl riven västerbottenost och en vitlöksklyfta på ca två nävar spritade bönor.

 

 

Ett odlingstips om du vill försöka få en andra skörd av bondbönor är att efter du skördat första gången och stjälkarna är tomma på bondskidor, så klipper du av stjälkarna en dm över jorden. Då brukar det kunna komma nya skott (om de inte redan finns där). De blir inte så höga med brukar blomma och sätta skidor. Och det är ju alltid trevligt att få några extra bönskidor, helt utan ansträngning, även senare på säsongen.

 

 

 

 

 



 

Hej från odlingslandet

Hej från semestersverige! Förutom att lata mig drivvis i värmen har jag även skördat lite av det slit jag lagt ned tidigare i vår, en handfull bondbönor, ett buskigt fänkål och ett par klot squash. Och det är bara början. Jag älskar den här tiden. Det är nu det riktigt roliga med kolonilivet sätter igång. Och samtidigt börjar den nya utmaningen; att laga mat och förädla allt som vi släpar hem. Men det är en annan historia.

Favorit som sommarrepris: Den andra jordgubbstanken

Ibland skulle jag gärna stänga ner min miljöhjärna ett tag och bara kunna njuta av the moment. Ta semester från medvetenheten. Som till exempel, ni vet, när man sommarhänger i någon park och någon kompis drar fram en ask jordgubbar direkt från torget. Och alla hugger in och åhh:ar sig om hur gott det är och nom nom-njuter. Då sitter jag där och känner att min första tanke är "Åh gott jordgubbar!" snabbt följt av min andra tanke "Åh suck nervgift". Vissa gånger önskar man faktiskt att man bara kan slappna av och sluta scanna av omgivningen hela tiden. Men det är som att det står små informationslappar överallt. Som små kryp som håller i demonstrationsskyltar i jordgubbsasken där det står "Akta nervgift!", "Skölj först för tusan", "Bättre med svenska gubbar". Medvetenheten är bra men i dessa sammanhang gör det ingen skillnad. För jag äter ändå jordgubbarna precis som alla andra. Men med en törn av dåligt samvete och med en tankesnurra över hur många jordgubbar med nervgiftrester som jag stoppat i mig under åren, och en suddig analys på vad det kan göra med min kropp nu idag och om 20 år. Ibland vore det skönt att oventandes kunna njuta av matvaror utan att visuellt se all bakgrundsfakta också. Men det är ju samtidigt det som gör att jag motiveras fortsätta bry mig. För att jag har svårt att just njuta av saker som jag vet sabbar miljön eller min kropp. fast just jordgubbar där det är svårt att hitta något ekologiskt alternativ, där önskar jag att infolapparna slapp dyka upp så jag ostört kunde äta solvarma jordgubbar precis som vem som helst.




Förresten en god nyhet gällande just jordgubbar kom idag. Jordbruksverket har gjort en omfattande undersökning om ursprunget på våra gubbar och kartlagt fusket med svenskmärkningen av jordgubbarna. Det visar sig att 3 av 150 kontrollerade försäljare fuskar med märkningen. Knappt några alls alltså. Det känns iallafall positivt, att man tryggt kan lägga lite extra slantar på svenska jordgubbar som trots allt innehåller färre kemikalierester än andra länders gubbar.

Tillägg: KRAV har sammanställt en guide över var du hittar återförsäljare av ekologiska jordgubbar. Det tråkiga är att det är en ganska skral lista, bara två ställen i hela Stockholms län, och ett enda i Dalarna, respektive Örebro, Värmland, Jämtland etc. Himla deppigt ändå, att så få odlare kör ekogubbar utan besprutning och konstgödsel. Gotland, Skåne och västra götalands län ligger bäst till med fyra odlare/återförsäljare var. Kan vi verkligen inte bättre än så? Men trots allt bra med guiden för de odlare som satsar på eko att få lite bättre spridning och kännedom om sina schyssta jordgubbar.

Längtan och hundratusentankar

Nu är flädersaften tappad på flaskor, palmkålen förvälld och infrusen, sista salladen uppäten, kylskåpet rensat, håret nyklippt, ekologisk solkräm inhandlad och lotten tokvattnad inför semestern som startar imorgon prick kl 17.  Längtan är obeskrivlig, men samtidigt, som alltid, har jag hundratusen tankar snurrandes om måsten och fårinteglömman precis innan jag far iväg på äventyr och lägger jobbet åt sidan för några veckor. Efter någon dag brukar måstena och andra stresstankar ha försvunnit och kvar finns bara den lena sötman av..... tystnad? enkelhet? livet?

Jag har hursomhelst preppat bloggen med några fina gamla favoritinlägg för dig som inte har stämplat ut riktigt ännu, eller för dig som äntligen har tid att läsa inläggen lite mer ordentligt.

Vi ses om några veckor! 

Ta hand om er och era nära. Och medmänniskorna strax bredvid i marginalen. 

Odla staden

Förra veckan var jag på invigningen av en ny utställning på Naturhistoriska Riksmuseet. En utställning om odling i städer och med en egen grönskande innergård för att visa hur vi kan förvandla tråkiga hårdgjorda ytor till gröna rabatter för matförsörjning.

Är det någonting jag brinner för så är det att tänka smart när vi utvecklar våra städer. Att förbättra tidigare dålig stadsplanering och integrera naturen i staden istället för att skära bort den och stänga den ute. Jag är för en vildare stad där stadens landskapsarkitekter väljer träd och plantor utifrån de ekosystemtjänster de tillför. Som blomstrande sälgar, nyponrosor och fruktträd om våren som ger mat till bin och humlor. Att gamla träd i parker få stå kvar så att ugglor kan bosätta sig ett stenkast från de hippa restaurangerna på Södermalm. I gengäld kommer de käka möss och råttor resten av året och hoa mysigt sent på kvällen. Jag vill se att det på gator med höga halter av luftföroreningar planteras träd som är som mest effektiva på att fånga upp dessa partiklar. Jag vill att varje parklek ska ha ett vinbärssnår eller en hallonhäck för barna att äta av. Då blir det gröna även någonting nyttigt. Och det finns så mycket oanvänd yta i staden som skulle kunna användas på ett bättre sätt för att skapa mervärden till oss innevånare. Yta som legat bortglömd men som på senaste åren nyupptäckts och återkoloniserats, ett bra exempel är Trädgården på spåret.

Att odla är ett roligt och givande sätt att förgröna våra bostadsområden och stadsdelar, oavsett om det är på den egna balkongen, utanför förskolan, på bostadsrättsföreningens innergård eller helt sonika i en tovig slänt i parken som ingen brytt sig om på länge. Att skapa mat och tjusiga blomsterstilleben mitt bland asfalten är väldigt kul men också otroligt viktigt eftersom fler och fler stadsbor sällan tar sig ut till naturen. Något som är både synd och en risk för folkhälsan eftersom forskning visar att en stunds promenad eller stillasittande i en skog eller vid ett vatten tydligt sänker stresshormonerna i kroppen. Och odling har en liknande effekt.

Det är också viktigt att ge barn en tidig koppling till naturen, då undersökningar visat att barn som har en egen relation till djur och natur värnar densamma på ett helt annat sätt än barn som aldrig vistas i den. Så för återväxten av naturvänner och miljöfolk som ska ta över stoppa miljöförstörings-stafettpinnen så behöver grunda för att vi har en ung befolkning som lever nära naturen eller i alla fall är nyfiken på den (eller i alla fall typ vet att den finns och kanske tom vad den hjälper oss med!?). Mitt intresse för natur och miljö startade i förskoleåldern när jag blev fascinerad över att paprikafrön från butikspaprikan kunde go till en stor planta och ge nya (förvisso mindre) paprikor. Det var ju helt fantastiskt. Det är det fortfarande.

Det bubblar verkligen av odlingssug i Stockholm, och de koloniföreningar som finns har plötsligt fyrdubblat sina väntelistor. Men utställningen Odla staden visar att du inte alls behöver en odlingslott för att kunna odla din egen mat. Det räcker lika gott med en pallkrage, eller en kruka eller kanske till och med med gamla mjölktetror. Använd fantasin och TESTA! Utställningen vill ge tips på hur du kan vattna resurssnålt, lära dig vad som är ätbara blommor, hur du kan tänka och vilka växter du kan välja att odla för att till exempel maximera avkastningen per yta. Dessutom finns det också en verkstad för kiddos där de kan vika fina fröpåsar, bygga en egen ampel eller ett humlebo. Jag kan varmt rekommendera ett besök dit om du vill få lite tips och idéer kring vad stadsodling är och hur du lättast kommer igång.

Veckans sallad och ett snacksrecept

 

Såhär ser det ut i mitt kylskåp just nu. Dvs fullproppat med röd romansallat, mizunakål och rädisor. Vi äter fetaostsallader, sidosallader, sallad med quinoa och halloumi, ungsbakade rotfrukter med sallad men det tar aldrig slut. Fantastiskt såklart! Men alltså, har ni något annat salladstips så hojta för sjutton. Vad för annat kul kan jag göra med mizunakålet till exempel????

Förresten. Ni vet väl vad som är helt sinnessjukt gott snacks? Här kommer ett "recept".


Ta en krispig rädisa
Bred en klick ekosmör på
Strö lite flingsalt över
Bit av.

Jag vet inte vad det är men det är en fulländad smakkomposition. Den här typen av kvällsmyssnackstillbehör käkade jag och mina vänner intensivt under en period i gymnasiet. Nu med alla rädisor i kylen fick den en revival hos mig igen.

Min nya lott i livet!

I helgen var det äntligen dags för en sak som jag gått och trånat och längtat efter i säkert två års tid. Över påsk blev vi med ny lott och kunde vinka hej då till vår gamla. Den gamla charmiga men skruttiga lotten som vi haft i fyra säsonger, där vi utvecklat våra odlingsfärdigheter, provat på och lyckats och misslyckats, testat nya sätt. Men också där stor del av tiden gått åt till krig mot mördarsniglar, sorkar, huggormar (mer respekt än krig), harar och rådjur. Och så kvickroten. Och åkerfräken. Och torkan. Det var mysigt, men ganska utmattande helt enkelt.

Inte så att vi blåögt tror att allt kommer att gå smärtfritt på detta nya ställe, gud nej! Det väntar både gamla bekanta utmaningar och säkerligen en hel del nya. Men den här koloniföreningen känns lite mer etablerad och uppstyrd. Och en stor anledning till att vi ville få en ny lott var för att vi inte stod på kontraktet för den gamla, utan hyrde den i andra hand (odlingssuget i Stockholm är tydligen enormt eftersom det finns en andrahandsmarknad även för enkla kolonilotter). 

I helgen lånade jag familjens släpkärra och tillsammans med tre starka snubbar och en en-manna-hejarklack tömde vi gamla lotten på grejer och fyllde hela släpet! Vi grävde upp rabarberplantorna och vitlöken vi satt i höstas och vinkade morsning och good bye till vår lilla täppa. Sedan bar det av... 

...hit. Till vårt nya paradis på jorden. Ser inte så mycket ut för världen kanske. Men här ska det hända grejer, kan jag lova!

Efter en lång och välförtjänt fikapaus efter allt kånkande och bärande av pallkragar och jordsäckar med mer, så vinkade vi hejdå till bärhjälpen och bilägaren. Och så satte vi igång. Det viktigaste var att få ned vitlöken i jorden. Och därför var vi tvungna att bearbeta ett gammalt bortglömt land. Efter 1,5 timme hade vi rensat landet från en hyfsad mängd ogräs och planterade vitlöken på sin nya plats. 

Vattning och avslutningsvis en obligatorisk beundrande stund av dagens dagsverke: En megaflytt samt en och en halv kvadrat nytt grönsaksland! Trötta och lyckorusiga stapplade vi hemåt i sommarvärmen. Med solsvedda näsor och hjärnan bubblandes av olika idéer och planer.

Dagen efter var vi på plats igen. Efter en morgon med bak av vaniljbullar hade vi laddat muskelbatterierna för ytterligare koloniinsatser. Och söndagen bjöd först och främst på en storrensning av ris, kvistar, hallonsly och gammalt gräs. 

Efter fikapaus satte vi igång att sila gammal pallkragejord eftersom den var fullt duglig om man bara fick bort ogräset och kastar på lite hönsgödsel. Ett ypperligt litet tips om man vill minska jordinköpen. Det tar tid men är så sjukt tillfredställande att skapa en så löjligt finfördelad jord som annars skulle ätas upp av ogräsmattan runt ikring. Se upp för att mangla sönder maskarna bara! Dem vi hittade kastade vi över i den nya jordkragen, där vi hoppas dem ska trivas. 

Ja. Det var väl ungefär så långt vi kom vår första helg på nya kolonin! Jag behöver inte ens säga hur peppad jag är på den här odlingssäsongen!