Inget juleljus i världen kan väga upp det här jävla SD-mörkret

Waldersten

Jag blir inte ens förvånad när jag avbryter jobbet för en stund och kollar nyheterna på datorn och ser hur SD meddelar att de kommer sänka regeringens budget. Ingen direkt överraskning. Icke desto mindre en oerhörd svart nyhet. SD har ju sedan valdagen haussat upp, viftat och hotat med den här vågmästarrollen svenska folket givit dem. De har verkligen lyckats optimera medias och invånarnas fokus på makten som SD besitter i och med sin roll som vågmästare. De har gång på gång sedan valdagen gjort utspel och därmed påmint väljarna om vad de besitter och gång på gång riktat blickarna mot sig och sin politik. Smart. Medias politiska bevakning har har legat på SD sedan valdagen, bortsett från grillningen och dreven som skickats på nya kvinnliga ministrar, något som btw enbart spelat SD i händerna för att underminera deras främsta nemisis MP.

De spelar det här spelet bättre än alla andra. Media är SDs marionetter oavsett vilka intentioner som redaktionerna har. Partiets nyhetsvärde är för högt för att media ska kunna säga nej och inte bevaka varje ord och möte SD har haft. Det ger medborgarna en skev bild av att SD är det mäktigaste partiet i Sverige.

Och så kommer dagen som SD i veckor har gapat om; att där och då ska vi berätta för er om vilken budget vi ska rösta på. Be there or be square. Nu är vågmästarrollen totalt urmjölkad och mediebevakningen maximal. Självklart tar de tillfället i akt att oemotsagda sprida sin rasistiska propaganda och rabbla felaktiga siffror om invandringen i 20 minuter innan de ger sitt budgetbesked. Alla landets öron är riktade mot dem. Direktsänt rätt ut i etern i Sverige 2014. Goebbels skulle gråta av stolthet.

Och likt ett samvetslöst vidrigt malligt småsyskon raserar de budgeten för att sedan peka på S och MP och skrika att de var NI som gjorde det här. Och invånarna som precis tittar upp från soffan och sin smartphone och ser på röran som uppstått utgår ifrån att den som skriker högst och pekar frenetiskt som är oskyldig. I kommentarsfälten väller det över med föraktfulla kommentarer om att MP och S ska växa upp och ta ansvar för Sverige, att i en demokrati borde alla samarbeta och man är omogen om man utesluter någon annan, att ansvar är att samarbeta med (stackars utstötta) SD etc. etc. Avsaknaden av en kritisk tanke om vem som utesluter vem här egentligen..

SD har skapad det kaos som de lovade att inte skapa, när de kom in i riksdagen för 4 år sen. Att gå emot praxis och sikta på nyval-kaoset skyller de på regeringen. Och minst 1/5 av Sverige nickar med. Det är nu mer än någonsin dags att på riktigt sluta underskatta SD. De är inte ett parti enbart fyllt med fjuniga rassar från Skåne som vill bevara den svenska julen, fornminnen och svensk pizza. De är vassa, mediatränade och har ett strategiskt entourage bakom sig som analyserar varje sväng som politiken tar och vilka spelpjäser som ska flyttas eller utspel som ska göras för att nå dit de vill. De jobbar på flera fronter och dolt bakom ett prydligt och samlat yttre vinner de förtroende genom att ständigt peka på någon annan än sig själva.

Deras största ess i rockärmen är att de kommer med enkla lösningar. Enkla lösningar är ju något som vi människor älskar, för enkelt är enkelt och komplicerat är svårt, och ingen (läs få) orkar ta tag i saker som är komplicerade och som kommer att kosta tid, resurser och energi. Inte ens om det på sikt leder till någonting bättre. Kortsiktigthetens synfält är SDs bästa medspelare.

Det är såhär de jobbar. Det var precis hit de ville. Rampljuset följer dem av scen. Full bevakning och maximal maktutövning för vågmästarna. De leker med oss och vi hinner inte med att organisera motstånd. De är för få som förstår allvaret, och för många som har lagt sin röst och sitt engagemang för sina hjärtefrågor i malpåse. Det är jobbigt att vara med, lättare att stå på sidan av och säga vad de andra gör för fel. Det dumma är att det är precis hit de vill få oss. Trötta och oengagerade och okritiska så att vi lättare sväljer ner deras sverigedemokratiska kletiga smörja, utan att reflektera i tid på den äckliga eftersmaken som kommer med deras skitiga politik.

Ang medias okritiska refererande till SLU-forskarna

Skärmdump från dn.se 2014-11-17

Ni har väl inte missat SLU-forskarna som skrivit en debattartikel rörande att ekologisk produktion är lika med svält? Svårt att missa förresten eftersom deras ord smetats ut i alla mediakanaler under senaste dygnet. Förutom att forkargruppens förenklade och smala synsätt triggar igång blodcirkulationen på morgonkvisten, så blir jag ännu mer triggad över att media (i mitt fall; sr och  svt) framställer detta som fakta och ställer mycket få okritiska frågor. Ingen motpart får heller uttala sig på ett objektivt sätt utan refereras till "Miljörörelsen ger mothugg" eller liknande.

Läste dock ett bra blogginlägg angående medias roll i hur forskning framställs, från Jens Johansson på U&We, där han bl.a. skriver följande:

"Imorse möttes man av nyheten i ekot att “ekologisk mat inte är bättre”.
Det visade sig att det var det gamla vanliga gänget på SLU som skrivit en debattartikel i SvD som helt utan kritiska kommentarer refererades. Var det ny forskning? Inte vad jag kan se. Att de personer som skrivit debattartikeln tycker som de tycker är ingen nyhet. De framför dem regelbundet. Här är två exempel från 2005 och 2009.

Så varför släpps det fram som en nyhet? Varför ställer man inga kritiska frågor?

En annan vinkling på denna nyhet hade ju kunnat vara: ”Forskare på SLU påstår att ekologisk odling är vägen till svält. Vad säger FN och den bredare forskningen?” Det är ju ett väldigt långtgående påstående från deras sida som inte håller vid närmare granskning. Avskogning, markförstöring och svält är stora problem men inte är det ekologisk odling som är orsaken till det. "

Oberoende media bör skapa plattformar där olika forskningsresultat kunde diskuteras och vridas och vändas på. Men media måste kanske även hjälpa konsumenten och gemene man att få veta hur många i varje läger som står bakom idéerna. Precis som när klimatskeptiskers argument, som står för 2 % av den enade klimatforskningskåren, framställs med samma tyngd som de över 12000 forskningsartiklarna från FN:s klimatpanel. Det blir framförallt skevt att enbart framhålla dessa 2% som fakta och det utan "mothugg". Jag efterlyser att media läser på om hur forskningsvärlden fungerar och hur media ska förhålla sig till alla publicerade forskningsartiklar.