Nytt test av hälsobra solkräm

Lagom till högsommarvärmen har slagit till så har Norska Konsumentverket gjorts ett solkrämstest som kontrollerar marknadens vanliga solkrämer och dess innehåll av allergerner, hormonstörande ämnen och nanoparktiklar. Dessvärre var det inte så många krämer som klarade alla tre testområden, men några finns det iallafall. 11 av de 35 solkrämerna som var med i testen är godkända inom alla tre områden. Se suddig bild nedan.

Dessvärre är inte den jag köpt för säsongen någon av dessa. Min solkräm innehåller tydligen både nanopartiklar och hormonstörande ämnen. Ruggigt och trist. Får försöka köpa en ny godkänd så fort som möjligt! Men även om det är jobbigt att höra att man köpt en dålig produkt, så är det är ju väldigt tacksamt att dessa tester görs för att genomlysa marknaden och sätta press på producenterna av solkrämer att skärpa till sig. Hoppas verkligen dem gör det! Och att detta testresultat får bra med spridning så att så många konsumenter som möjligt blir informerade om vilka solkrämer som bör undvikas och inte, t.ex. klarar ingen av Niveas solkrämer testet, vilket är skrämmande med tanke på hur många som använder deras produkter nu på sommaren.

Testets tre testområden faller alla under försiktighetsprincipen och bör därför undvikas av alla som vill var på den säkra sidan, men framförallt om barn och unga ska använda produkterna då barn är mer känsliga för dessa kemiska ämnen än vad vuxna är. Testet visar att även om barnsolskydden får överlag får fler gröna gubbar än övriga solkrämer så är det ändå bara 5 av 14 solkrämer för barn som blir godkända på alla tre testområden. På tok för få när det handlar om produkter som är specifikt framtagna till kids!

Se hela testet här.

Varför dålig plast i tuber för miljömärkt tandkräm?

Ni har säkert också koll på att det bara finns två svanenmärkta tandkrämer bland alla de vanlig tandkrämsmärkena (ja, sedan finns det flera alternativa flourfria /naturliga tandkrämer i hälsokostbutiker också). Vad jag inte hade koll på var att dessa två typer av tandkrämer inte säkert är så trevliga vad gäller förpackningen. Acta är nämligen inte märkt alls och Zendium Classic är märkt med plastmärkningen 7 O. Plast som märks med 7:an är en samlingsgrupp för "övrigt"-plaster där både skadliga och mindre skadliga plastprodukter bakas in. Exempelvis hittas här polykarbonat-plast som innehåller det hormonstörande ämnet bisfenol A. 7o-plaster bör därför inte användas till matprodukter. Nu vet jag inte hur farligt det är i och med att vi inte sväljer tandkrämen utan spottar ut den, men samtidigt så fingrar vi ju på tuben två gånger per dag och om den då innehåller bisfenol A så är ju det lika illa som att fingra på hormonstörande kvitton? 

Att märka plasten är en frivillig handling för leverantören för att underlätta vid återvinning. Acta har inte valt att märka sin förpackning alls och det är därför svårt att veta vilken typ av plast som förpackningen är gjord av. Kanske är den reko, kanske är den inte det.

Men frågan jag ställer mig är varför inte dessa tandkrämsmärkena som ansträngt sig och svanenmärkt sina produkter (och därmed tagit ett miljö- och hälsoinitiativ) inte tänker miljö och hälsa hela vägen? Varför inte anstränga sig lite till och vara tydlig mot sina kunder konsumenterna för att visa att man är medveten och vill erbjuda en helschysst produkt utan onödiga hälsorisker. Våga göra saker ordentligt liksom.

Vill ni läsa mer om plastmärkningar så har jag skrivit om det tidigare här.

En PK-reko bankguide

Ett av de viktigaste sakerna du som privatperson kan göra för att minimera dina ekologiska och sociala fotspår är att försöka ta reda på hur du (och din bank) placerar dina pengar. Att få koll på dina kapitalplaceringar är faktiskt långt viktigare än om du väljer ekologiska äpplen i fruktdisken eller inte. Tyvärr är det ju verkligen lättare sagt än gjort. De flesta banker lovar guld och evig hållbarhet om du går in och läser om deras miljö- och hållbarhetsarbete på respektive hemsida. Huruvida detta engagemang är grundat i sanning eller inte är svårt för gemene man att säga något om. Som tur är har det kommit en schysst bankguide som heter Fair Finance Guide som har kollat upp just detta.

Hur investerar och arbetar våra svenska banker när det kommer till frågor som:

- mänskliga rättigheter
- biologisk mångfald
- vapen
- olja och gas
- klimatförändringar
- skatteflykt och korruption
- bonusar
- energi
- gruvor
- skog
- arbetsvillkor

Och hur villiga och öppna är de med att dela med sig av sina investeringsval? Det är detta som den här bankguiden går igenom. På ett mycket enkelt och lättfattligt sätt kan du se hur din bank ligger till, och du kan även lätt jämföra två banker med varandra. En annan finess är att du enkelt kan skicka iväg ett påverkansmejl till din bank om att du vill att de tar ett större ansvar i dessa frågor.

Bakom bankguiden står organisationerna Amnesty International, Naturskyddsföreningen, Diakonia, Fair trade center och Sveriges konsumenter. Ett rätt pålitligt gäng skulle jag säga.

Även om det finns stora skillnader, ger bankguiden underkänt till samtliga sju storbanker som har analyserats. Det visar sig att:

"Bland annat investeras svenska sparpengar i några av de mest klimatförstörande företagen i världen. Beräkningar visar att dina sparpengar därför genererar lika mycket växthusgaser som all din konsumtion, ditt boende och dina resor tillsammans."

En sak som känns allt annat än kul med tanke på alla medvetna val många konsumenter gör varje dag. Förhoppningsvis blir det med den här guiden lättare att sätta press på våra svenska banker så att de tar sig i kragen och städar upp i sina finansgarderober.

Ekologisk mat är dyrare!!

 

 

 

Veckans nyhet, förutom en Luxemburgskandal och ett snövädet, har varit att KRAV gjort en undersökning som jämför ekologiska varor med konventionella. Summan av kardemumman är att; ja ekologiskt är dyrare, men inte speciellt mycket! Något som folk som köper ekologiskt troligtvis redan visste om. Det går att handla medvetet utan att bli ruinerad.

Jag tycker att det är så himla intressant att alla klagorop som kommer så fort en nämner att fler bör handla ekologiskt i större utsträckning genast kommer exempelviftandes med en stackars ensamstående mamma som inte har råd med ens några kronor dyrare mat än nödvändigt. Detta kommer ofta från andra än just de ensamstående mammorna, ofta från medelklass, gärna från män och kvinnor som har välbetalda jobb, som gärna "lyxar" med take-away-kaffe varje dag, som gärna diskuterar allt arbete det innebär med att ha en segelbåt, eller en sommarstuga i skärdgården, eller hur skönt det är att räkna ner inför den stundande semestern på Bali.

Jag skulle kunna komma viftandes med min egna (ensamstående) mamma som trots otroligt tuffa ekonomiska svårigheter prioriterade några varor som vi alltid hade ekologiskt hemma när jag växte upp. Jag skulle kunna komma viftandes med mig själv och mina vänner som trots skrala studentplånböcker alltid hade en handfull ekologiska varor i kylskåpen. Men jag gör inte det, jag konstaterar bara torrt att allt handlar om prioriteringar. Prova själv. Hoppa över den extra chipspåsen eller jag-är-dödshungrig-efter-jobbet-snickersen du hetsäter direkt vid kassan. Eller ta med matlåda med rester en gång i veckan istället för utelunch för 90 spänn så har du plötsligt möjliggjort att du kan köpa den ekologiska mjölken framför den konventionella 257 gånger (90/0.35=257) utan att gå back.

Och det ska ju vara skillnad. Som KRAV skriver på sin hemsida: I en ekologisk produktion återspeglar priset i större utsträckning vad maten kostar att producera, man tillåts inte pressa produktionskostnaderna med hjälp av bekämpningsmedel och konstgödsel eller lägre djurvälfärd. Konkret utgörs de högre kostnaderna för lantbrukaren av bland annat krav på större stallytor för djuren och mer betesmark, lägre skördar, att ogräs rensas för hand/mekaniskt och dyrare ekologiskt foder som är GMO-fritt.

Ekologiska produkter är än så länge en relativt liten del av den totala livsmedelsförsäljningen (4 procent) och då krävs särhantering av dessa produkter och det innebär merkostnader. Att särhantera små volymer av livsmedel i såväl produktion som distribution kostar mer per enhet. Därför kan priserna sjunka om fler handlar KRAV-märkt.

Favorit som sommarrepris:Köttguiden!

Efter Fiskguiden och Återvinningsguiden kommer nu Köttguiden; som ska lotsa osäkra konsumenter till ett mer miljövänligt middagsval. Den här guiden är otroligt genomarbetad och går igenom nötkött, fläskkött, kycklingkött och ägg, lammkött samt alternativa proteinkällor. Dessutom skiljer man på köttets ursprung och eventuella märkningar och allt illustreras med de glada och ledsna gubbarna som vi känner igen från de svenska miljömålen. Det jag tycker är bäst med köttguiden är att den tar ett helhetsgrepp på de största djurskydds- och miljöproblemen kopplat till köttproduktionen och inte enbart klimatpåverkan som många andra sammanställningar tar upp.

Det här typen av både översiktlig och enkel information tillsammans med fördjupande avsnitt täcker in det mesta av det konsumenter kan vilja ha reda på gällande köttets miljöpåverkan. 

För det är inte enkelt att förstå och räkna ut allt själv som konsument. För att ta ett exempel så har jag en vän vars kille kommer ifrån Argentina (där det äts en hel massa kött hela tiden). Min vän berättade att de brukade köpa kött från Argentina i hötorgshallen i Stockholm väl medveten om de långa transporterna. Men eftersom köttet ansågs ha bättre kvalitet, vara billigare och även om det är flygtransporter så trodde hon att det var ett bättre miljöval då nötdjuren går ute året om och bara äter gräs på det stora stäpplandet Pampas. Inget sojafoder eller bekämpningsmedel. Jag tyckte det lät rimligt. Men om man letar upp Sydamerikanskt kött  i köttguiden kan man läsa följande:

Exempel - Importerat nötkött från Sydamerika

Klimat: Allt importerat nötkött ger som det svenska upphov till stor klimatpåverkan, p.g.a. utsläpp av metan från fodersmältning, samt utsläpp från foderodling och gödselhantering. Nötkött från Sydamerika ger extra höga utsläpp, nästan dubbelt så höga som det europeiska nötköttet, p.g.a. att djuren där växer långsamt och hinner släppa ut mycket metan under sin livstid. Dessutom sker mycket stora utsläpp av koldioxid från marken och från växtligheten som tas bort när skogs- och buskmarker omvandlas till betesmark. Klimatpåverkan från transporter av kött bidrar bara med några procent av köttets totala klimatpåverkan även om transporten sker från Sydamerika 

Biologisk mångfald: Ökad efterfrågan på kött från Sydamerika leder till att skogs- och buskmarker med mycket hög biologisk mångfald skövlas och omvandlas till betesmark. Detta är mycket allvarligt då dessa marker är bland de artrikaste i världen. Därför får kött från Sydamerika stort rött ljus. 

Kemiska bekämpningsmedel: I Brasilien betar djuren ute året om och användningen av kemiska bekämpningsmedel på betesmarkerna är sannolikt låg (data saknas). Betesmarkerna i Brasilien har dock anlagts på marker där den naturliga floran med hjälp av bekämpningsmedel ersatts med högproducerande gräsarter. På andra platser i Sydamerika och även i mindre omfattning i Brasilien slutgöds djuren i så kallade "feed-lots", trånga fållor där de ges kraftfoder för att växa snabbt. I sådana system blir användningen högre. 

Djurskydd och bete:  Nötdjuren i Sydamerika lever ett fritt liv med bete utomhus hela året (Sydamerika). Djur som går ute på stora ytor riskerar dock sämre tillsyn och kan få dras med skador och sjukdomar längre än djur som står i stall eller går på mer begränsade betesmarker. Djuren i Sydamerika skyddas inte av lika sträng djurskyddslagstiftning som i Sverige. Tjurarna kan t.ex. kastreras utan bedövning. I Brasilien och Argentina finns lagar kring slakt som är strängare än i EU. Slakt utan bedövning är inte tillåtet. Därför blir det gult ljus för det sydamerikanska köttet där djuren betar hela året.

Se där. Det är alltså inte alls ett miljöbättre alternativ än svenskt kött, och och framförallt inte bättre än svenskt kravmärkt kött. Det är på så många olika sätt miljöförkastligt. Och med det menar jag inte att hänga ut min vän som är väldigt insatt och miljömedveten, utan bara påvisa att det är så himla svårt att se hela bilden och produktionens miljöproblem.

Jag önskar verkligen att alla jag känner skulle ge köttguiden minst en halvtimmes surfning för att få större förståelse för hur produktionen av kött faktiskt ser ut i Sverige och världen idag. Att den är långt ifrån Bregottfabrikens ystra och välkammade kossor som skuttar i prästkragsbeklädda hagar. Om man ger köttguiden sin uppmärksamhet kommer det blir svårare att sträcka sig efter den billiga danska fläskfilén eller de importerade kycklingarna. Låt oss inte blunda för denna annars så dolda verklighet!

Favorit som sommarrepris: Soffengagemanget och dubbelmoralen

Det finns en del egenskaper hos människor som jag verkligen blir triggad av. Det är när folk blir bedrövade/soffengagerade/lagom-arga över skeenden i världen när de ser en dokumentärfilm, ett nyhetsinslag eller läser något i tidningen. Usch och fy!, vedervärdigt!, trist! och typiskt det här samhället! Må det vara svältkatastrofer, ungdomsmisshandel, miljöbrott eller att Ingvar Kamprads möbler framställs av barnarbetare. Soffegagemanget är vida spritt och infiltrerar säkerligen alla svenska hem större delen av året. Och det är inget fel i det. Om man faktiskt vaknar och försöker förändra problemet.

Ett typexempel från sommaren var när ett par släktingar (vi kan kalla dem Bill och Bull) tittade på den finstämda dokumentären "bondens tid på jorden". Där får man följa en man som brukar sin jord och skog med häst och vagn, slår sina slåtterängar och ystar sin egen ost. Lever nära och i harmoni med naturen.  Man får höra honom berätta om artrikedomen på sina marker, om tystnaden, relationen till sina djur, om eu-regler och bidrag och att han oroade sig överom och i så fall vem som skulle ta vid där hans arbete slutade.

De vackra bilderna och den fina historien får exakt den reaktionen som den strävar efter. Man blir tankfull, sorgsen och engagerad över att fler borde leva som honom. Bill och Bull börjar prata om vilken insats mannen gör, att det storskaliga industriella jordbruket är bedrövligt, EU är styltigt och så vidare. Men det här med att bli tankfull, sorgsen och engagerad utan att se hur ens egna vardagliga val kan påverka mannen i filmens öde, det ger mig en fadd smak i munnen.

Bill och Bull verkar inte se sambandet med bonden och de val de själva gör på Willys varje vecka. Konventionell mjölk och youghurt, ägg från frigående höns inomhus, dansk fläskfilé, billiga havregryn och potatis och alla andra prispressade produkter rätt ner i korgen bara. De kan för allt i världen inte se att deras willyskorg stödjer och hejar på det storskaliga industriella jordbruket. De kan inte se att de själva aktivt bidrar till att mandelblommen dör ut. Att sparvarna i odlingslandskapet minskar kraftigt. De kan inte sätta upp en spegel framför ögonen och se sig själva som bovarna i dramat. Jag skulle vilja veta hur de själva ser på problemet om man bryter ned det. Vem ska se till att bonden får fortsätta bruka sin jord på ett småskaligt ekologiskt sätt? Vem ska se till att mandelblommen och sparvarna återkommer varje år? Vilka anser de är skyldiga att agera?

Direkt efter dokumentären tog nyheterna vid och rapporterade om problemen med skärgårdsnära sommarstugor och dess enskilda avlopp som skapar stora problem för miljö- och hälsoskyddskontoret. Detta nyhetsinslag var som strössel på glassen i mitt redan triggade stadium av irritation och fördömmande. Bill och Bull fortsatte på inslagen bana att skaka på huvudet och fnysa åt sommarstugeägarna som gjorde skärgården övergödd och som spred bakterier och medicinrester i mark och vatten. Jag satt själv osade och bet mig i läppen och mumlade något om att Bill och Bull själva tömt sin dasstunna i ett grävt hål i marken förra året och att Bull bara några timmar tidigare hällt ut penselburken med lacknafta i gräsmattan. Jajjamänsan. Dubbelmoralkakor till kaffet!

Att inte se in egen del i saker som sker, det är något av det värsta miljöbrotten som finns. Det är dessutom så vida spritt att alla kan skjuta ifrån sig och skylla på någon annan. Men världen blir inte vackrare av det.

Det hjälper tyvärr inte alls att sitta och sucka och oja sig i soffan. Det är ingen makthavare som hör dig. Det är ingen som bryr sig. Det är ingenting som förändras av att dina samvetskval väller ut över kvällsfikat. Det gäller faktiskt fortfarande att göra aktiva medvetna val. Varje dag. Inget direkt nytt och revolutionerande, men fortfarande det största du kan göra för att förändra världen.

Favorit som sommarrepris: Vems ansvar är det att förändra världen egentligen?

För några år sedan när jag var ung och okuvligt optimistisk hamnade jag i en diskussion på en fest kring miljöfrågor med en kille som var mindre optimistisk/villig att förändra sina livsmönster. Han frågade mig om inte världen redan var körd. Jag skrattade torrt och undrade om han sa så för att slippa anstränga sig och känna dåligt samvete. Sedan sa jag att jag verkligen trodde på konsumtionens kraft att förändra. Att alla inte kan göra allt (även om jag försöker). Jag sa att jag var övertygad om att om alla i Sverige/ Europa/ världen valde ut fem saker att förändra i sitt sätt att leva för att minska sin miljöpåverkan så skulle vi tillsammans kunna göra så stor skillnad att världen inte var körd. Inte på något sätt.

Jag gav killen lite exempel på saker som skulle få sjukt stor påverkan OM ALLA valde att:

1) Bara köpa ekologisk mjölk/fil
2) Bara köpa kravbananer
3) Inte äta tonfisk, torsk och jätteräkor
4) Alltid åka kollektivt
5) Sortera sitt avfall; absolut minst glas, metall, tidningar och plast.
6) Äta mer vegetariskt
7) Köpa mindre nytt, fynda mer secondhand.

Idag kan jag ibland känna en hopplöshet inför hur illa uppbyggt vårt världssamhälle är. Att det är omöjlig att förändra och även om det går rent teoretiskt så har lösningarna kommit försent och vi har dessutom fått med för få personer på det tåget. Det är oljan, pengarna och skräcken att tappa välfärdskapital som står i vägen för förändringen. Businessgubbar som vägrar ändra riktning. Som sitter runt stora runda bord och håller fast i sina fallskämspengar. Eller är det småbarnsförändrar som inte orkar byta riktning? Är det deras inrutade livsmedelsbutiksrunda som gör att vi står kvar och stampar på samma ruta? Vems jävla ansvar är det att förändra världen egentligen?

Jag återkommer ibland till min egna tidigare lösning. Att alla i hela världen valde ut 3-5 saker de absolut inte skulle kompromissa med, där man alltid skulle välja att göra det mest miljövänliga och att man på så sätt räddar världen. Vad kan vi som konsumenter egentligen påverka? Ibland är jag lika optimistisk som då, ibland tar jag rollen som skeptisk festkille. Ytterst sällan känner jag att det är dags att ge upp och strunta i allt.

Jag funderar t.ex. på hur stor inverkan hela Sveriges val att köpa ekobananer verkligen skulle ha. I Sverige är bananen den vanligaste frukten som säljs, by the way. Eftersom jag inte är en matematiker kan jag bara uppskattningsvis gissa att 9 miljoner människors val att enbart köpa och äta kravodlade bananer faktiskt kan ge effekt på bananmarknaden. Tänk dessutom om all passiv konsumtion av bananer på t.ex. dagis, äldreboenden och kontor plötsligt skulle införa krav på att det bara skulle köpas in ekologisk frukt? Jag kan misstänka att den typen av utveckling i Sverige skulle uppmärsammas rätt mycket i global media, kanske lyfts frågan tillslut på EU-nivå och Sveriges initiativ kan då förhoppningsvis även påverka och inspirera andra länder att sluta köpa in kemikaliebesprutad frukt. Förhoppningsvis hinner ekobananproduktionen med i svängarna och har möjlighet att direkt erbjuda de kvantiteter som konsumenterna kräver.

Jo i teorin skulle det säkert fungera. Men sen har vi ju alla avtal, företagssnårigheter och övriga politiska motiv och dolda agendor som gör det svårare att helt låta konsumenternas val bestämma. Det finns en massa barriärer som måste hanteras innan utopin ovan är realiserad. Frågan jag ställer mig är om det över huvudtaget är möjligt. Hur mycket marionetter är vi i de stora kostymernas våld? Kan man lita på vad de säger? Vem ligger bakom deras agendor?

Miljörörelsen har ju alltid det klorblekta pappret som ess i rockärmen när man diskuterar konsumtionsmakt. Detta handlar om att man i Sverige ville ha annat än klorblekt papper eftersom pappersindustrin förgiftade vattendrag och hav. Inom pappersindustrin sa man blankt nej till att det gick att ta fram papper utan att klorbleka det. Allmänheten var oresonlig och fortsatte att kräva icke-klorblekt papper och efter ett år eller så hade industrin lyckats ta fram det som konsumenterna krävt. Det som man tidigare sagt var tekniskt omöjligt! Detta innebär att man inte ska ta ett nej för ett nej. Ett "Nej" kan således betyda "Ja, om det är värt det" . Konsumenterna kunde alltså gå ihop och genom krav och påtryckningar förändra en hel industri. En stor vinst och ett viktigt exempel. Men skulle samma sak fungera i bananbranschen? Har inte samhället förändrats sedan 80talets klor-kampanj? Hur många är villiga att gå ihop för att bilda opinion kring kravbananer?

Jag tror att svårigheten ligger i att världens stora miljöproblem är så omfattande och intrikata att en enkel konsument inte vet var hon ska börja. Om man börjar sätta sig in i lite miljöfrågor översköljs man snart av en tsunami av nya miljöproblem. Man inser snart att allting är ett komplext trasigt nät av tidigare hyffsat fungerande (eko)system. Att fokusera på ekobananens vara eller inte vara känns väldigt lätt som en yttepytte droppe i havet. Dels för att det finns så många andra problem som känns större och dels för att det finns så många andra konsumenter som kan göra något.

En sak är klar. Ingen orkar göra allting. Jag återkommer återigen till att man måste välja sina strider. Få människor orkar slåss för minskad fossilbränsleanvändning, mindre kött på tallrikarna, färre utfiskade fiskar, bekämpande av växthuseffekten, försurning, plastpåseanvändning, övergödning, transporter över hela världen, socialt hållbara förhållanden av mat/teknik/klädproduktion i nord och syd, oljeledningar i naturskyddsområden, giftfria produkter till barn och vuxna etc etc etc. Därför tror jag på något sätt att man får välja sina fokusområden. Om du gillar att cykla och äta giftfri mat så fokusera på det. Gör det helhjärtat och försök påverka din närmsta krets att göra detsamma. Du behöver inte tänka att du också borde jobba för att östersjön ska bli mindre övergödd, eller att skriva påverkansbrev till H&M och Cheap monday om att de ska skärpa sina code-of-conduct-listor. Kostymnissarna i EU och FN kanske får lov att flyga runt jorden om de tar ansvar för att smartare beslut och avtal skrivs som påverkar marknaden och det globala samhället i stort.

Dock, och det här är viktigt, tycker jag att man måste fortsätta att vara öppen för att ta in ny fakta kring problem i världen, dvs att man i ett senare skede är villig att addera fler miljöval i vardagen. Jag har sjukt svårt för de personer som inte vill utvecklas och bredda sina egna horisont. Som är helnöjda med sitt resonemang att "jamen jag källsorterar ju, så då kan jag bränna till 500 m till affärn med min SUV och vräka i mig kött till varje måltid jag intar". Jag började min medvetna konsumtion med att inte äta tonfisk när jag gick i 2:an på gymnasiet. Efter ett år bestämde jag mig för att gå vidare och bara äta vegetariskt i skolmatsalen, men kött hemma. Sen åt jag bara vegetariskt + fisk. Sen började jag leta efter fairtradeprodukter i butiken. Sen kom ekobananerna och skippandet av halvfabrikat. Och så där har jag fortsatt. Jag har tagit det i min takt och hela tiden plussat på min egna Do n' Don't-lista. Rom byggdes inte på en dag heter det ju och det stämmer rätt bra in på en ekomedveten livsstil också. Och liksom Rom är en medveten livsstil aldrig riktigt färdigbyggd det finns alltid små hörn att fila vidare på. Men trots det är det rätt imponerande om man tar ett par steg tillbaka för att beskåda det man lyckats bygga upp.


På frågan om var ansvaret ligger när det gäller att förändra världen, försöker jag nog säga att den ligger på oss alla, men att hela världens alla miljöfrågor inte bör ligga på en enskild individs axlar. Låt oss fördela bördan så att allas våra ryggar kan vara fortsatt starka.

2 x WTF

WTF 1

Visste ni att det inte finns en enda kvargprodukt i våra butiker som är tillverkad i Sverige? Nej det är sant, kolla själv nästa gång du går och handlar. Kvarg som blivit lika viktigt för träningssverige som chips och dipp är för fredagsmyset. Kvargen som säljs kommer från Tyskland, Frankrike, you name it. Är inte det konstigt? Vad är det i vår mejeriproduktion som sätter stopp för svensk kvarg? Är det för dyrt? Är vi dåliga på att framställa den? Jag misstänker att det är en kostnadsfråga. Och om så är fallet måste konsumenterna kräva svensk kvarg för att det ska vara lönsamt att ta fram, vilket är svårt om konsumenterna inte ens vet att utbudet som finns idag inte är svenskt. Det känns så sniket av de stora mejeriföretagen att smyga in produkter under som flagg som för så många är lika med svensktillverkat. Att Arlas Yalla youghurt är dansktillverkad och är därmed GMO-baserad är nog också något som väldigt få konsumenter känner till. Jag tycker att Arla bör kunna krävas att märka ut de produkter som inte är från Sverige med det landets flagga. Men tills dess ligger det hos dig som konsument att läsa innehållsförteckningen efter tillverkningsland, alt. leta efter Svenskt sigill-loggan, alternativt leta efter arla-kossan som enbart får sitta på svensktillverkade produkter.

WTF 2

För några dagar sedan skummade jag igenom flödet på Supermiljöbloggens senaste inlägg. Där hittade jag följande rubrik: Illinois förbjuder farlig plast i tvål. Och min första tanke var så bra! Och min andra var, men vaddå finns det plast till och med i tvål? Det ante mig liskom! Den här jäkla plasten finns ju för sjutton precis överallt. Sedan när jag läste vidare så blev jag bara trött. Det är så sjukt deppigt hur vi fortfarande spyr ut plastpartiklar som ansamlas i haven och i djuren och oss själva för något så löjligt som skrubbeffekt i flytande tvål. Jag blir galen på sånt. Kan vi snälla tänka ett varv till, och se längre än avståndet till vår egen själlösa plånbok någon jävla gång?

Frågor och svar del 1

Nu så blir det frågasvarsstund hörrni. Blir så glad när jag läser igenom kommentarsfältet och era kloka och engagerade tankar och funderingar. Heja er! Här kommer första högen med svar på frågorna jag fått den senaste tiden.


Hur tänker du när du handlar vad väljer du av ekologiskt/närproducerat/producerat med bra arbetarvillkor? Tycker själv det är en riktigt svår avvägning och vill veta lite hur du tänker kring detta.

Jättebra fråga! Det skiljer sig från produkt till produkt skulle jag säga. Men för att dra någon tumregel så brukar jag vilja att mitt kaffe och mitt socker, min kakao och choklad jag köper är fairtrademärkt eftersom just den branschen dras med stora sociala problem där plantagearbetare saknar grundläggande rättigheter och ofta är livegna. Genom att köpa fairtradeprodukter bidrar du till att stödja de plantager där arbetare har möjlighet att organisera sig fackligt och i och med det kan driva sina egna frågor om arbetsmiljö som skador/sjukdomar pga. gifter, bekämpningsmedel etc.

Sedan är det ju så att i och med att produkten är Fairtrade så är det även troligt att det används mindre farliga medel i produktionen eftersom det är dåligt för människan, vilket ju även främjar den lokala miljön också. Men bra att veta är att fairtrade inte behöver ha krav på t.ex. konstgödsel. Och på samma sätt innebär ju ekologisk odling att det inte används farliga kemikalier och gifter i produktionen för miljöns skull, som såklart även minskar risken att arbetarna blir sjuka. Med skillnaden att ekologisk produktion behöver inte ha krav på minimilöner eller fackförbund. Helst väljer jag produkter som är märkta med både ekomärkning OCH fairtrade. Och när det inte är möjligt köper jag varannan gång fairtrade och varannan gång ekologiskt.

Grönsaker, bakgrejer, ägg och mejeriprodukter väljer jag alltid ekologiskt över närodlat. Med undantaget jordgubbar (för att de är nästintill omöjligt att hitta eko) och svenska höstäpplen (för att smakskillnaden är så himla enorm). Närodlat innebär ju eg. ingenting förutom att produkten producerats närmre dig än de konventionella varorna har. Men det finns ju inga säkra krav på noll kemikalier eller nada konstgödsel eller att djurhållningen är schysst, mer än nationella (svenska) krav som ibland är högre än andra länders (som t.ex. svenskt kött är oftast bättre än utrikeskött pga bättre djurhållning, och svenska jordgubbar innehåller färre kemikalier än t.ex. spanska eller belgiska). Men om du vill vara riktigt säker på djurhållningskrav eller liknande är det kravmärkta/ekologiska produkter som gäller skulle jag säga.


Hejhej! Jag är en av dina nya besökare och fastnade från första läsningen! Miljön borde vara ett livsintresse för alla vi människor och jag tycker verkligen du gör ett bra jobb att få oss bli mer kunniga och motiverade :) Jag har länge sökt efter ett naturvänligt schampo och balsam, antingen är dom svindyra eller fungerar inget vidare, har du några tips på det?

Jag känner igen problemet med ekologiska hårprodukter som inte riktigt håller måttet om de inte ska kosta en förmögenhet. Dock är jag långt ifrån ett proffs i frågan. Jag kan väl säga att jag letat och testat runt en del. Jag tycker att  faith in nature funkar bra, löddrar fint och har bra gel-konsistens (vissa andra ekoschampon har jag upplevt som väldigt rinniga). Men just nu använder jag Body Shops rainforest-produkter som är fria från parabener, silikoner, sulfater och färgämnen och dryga så de räcker länge och inte kostar hål i plånboken.

Men det är klart att det finns olika grader i detta med miljövänliga hår- och hudvårdprodukter. Först och främst tycker jag samtliga ska sluta köpa Head and shoulders-schampoo, eftersom dess aktiva antibakteriella substans som är skadligt (läs dödligt) för vattenlevande organismer (inte bara mikroskopiska djurplankton utan även större fiskar) och dessutom använder de sig av massa palmolja som skövlar regnskog.

Vill man ta ytterligare steg kan du välja Såklart-produkterna som är svanenmärkta, parfymfria och klimatkompenserade. Dock innehåller dessa produkter bla. ämnet Sodium Laurent sulfat (liksom alla konventionella schampoon) som är extremt uttorkande på huden och som tvättar FÖR bra, vilket leder till torr hårbotten och ibland allergier. Läs innehållsförteckningen på ditt schampoo!

Vill man levla ett steg till kan du välja schampoo-kakor från LUSH, eller produkter på Body shop, eller t.ex. Björn Axens organic produkter. Som har plockat bort många sådana uttorkande och allergena ämnen. Dock tycker många av de som är riktigt insatta i schampofrågan att dessa märken lovar mer än de kan hålla. Läs mer om det här. Vill du köpa ett helt miljösmart och hudsnällt schampo med enbart naturliga ingredienser är det att vända dig till hälsokostbutiker och liknande och fråga personalen där om råd. Jag har testat några som var helt okej men som jag glömt namnet på. Anledningen till att jag inte kör dem nu är av bekvämlighetsskäl (meckigt att pinna förbi hälsokosten). Har ni andra något tips på bra hårvård så lämna en kommentar.


Hej! Jag undrar hur du tänker kring smink och hudvård? har du något tips på bra produkt eller nåt man verkligen ska undvika? /Anna

Återigen är jag ingen expert i ämnen. Men jag tänker att det är bra att använda få men bra produkter. Rensa ut badrumsskåpet på allt du inte använder/vill använda och fundera på vad du verkligen behöver för produkter. Det första jag skulle fasa ut är mineraloljor, eftersom dessa – liksom bensin och asfalt – framställs ur råolja och alltså bidrar till användningen av fossila bränslen.

Trots att den varken innehåller vitaminer eller fettsyror används mineralolja fortfarande i många ansiktskrämer och hudlotioner. Mineraloljan täpper till hudens porer med mellan 40-60 procent, vilket försämrar hudens naturliga återfettning. Det är därför man blir beroende av krämer eller cerat för att fetta in huden. (källa)

Jag var tex. helt beroende av idominsalva som jag smörjde torra läppar och nariga händer med i flera år ända till en vän sa att idominsalvan just innehåller mineralolja. Vaselin och försvarets hudsalva är två andra välanvända produkter som innehåller detta ämne.

Jag använder fortfarande läppcerat med hög frekvens, men numer endast ekovarianter som jag köpt på hälsokost eller från en bekants bekant som gör egna cerat med ringblomma och bivax. I övrigt har jag (återigen) några produkter från Bodyshop (fotkräm, body butter) samt handkräm och saltskrubb från L:a bruket. I sminkväg har jag en mascara från Une ”green pride” samt gamla omedvetna sminkartiklar typ ögonskuggor mm som jag ändå inte använder då ofta. Jag tycker inte att en behöver kasta dyra sminksaker en köpt. Men när du köper nytt kan det vara värt att läsa på vilka märken som är bra för din hud och för miljön. När en betänker att huden är vårt största organ och att vi faktiskt smörjer in den med allehanda syntetiska ämnen dagligen, känns det rätt främmande när en tänker på det.

Jag funderar på att söka till Miljö och utveckling programmet på Södertörn men är osäker på jobbmöjligheterna efteråt. Vad tycker du såhär i efterhand är du nöjd med utbildningen eller hade det varit bättre att söka Sthlm universitet från början? Är det "flummigare" på Södertörn? Jag vill verkligen att utbildningen leder till ett jobb. Tacksam för svar!

Hej och tack för intressant blogg. Lustigt, jag har varit inne på den tidigare när jag googlat något om kolonilottsintresset, som vi delar. Jag är liksom Anonymen ovan intresserad av om du kan ge ett råd kring ansökan till Miljö och utveckling vid SH jämfört med Miljö och fysisk planering vid SU. Vilkens av de två skulle du välja om du visste då det du vet idag och är/var intresserad av (bra) jobb efteråt, alltså vilken utbildning ger mest kunskaper som efterfrågas på arbetsmarknaden? Eller snarare om man ska jämföra äpplen med äpplen ska man väl jämföra med någon av SH's motsvarande kandidatexamen.

Kul att ni funderar på att utbilda er inom miljö! Ett väldigt bra beslut skulle jag säga. Jag är nöjd med bägge mina utbildningar och ska försöka svara på era frågor. Miljö och utveckling på Södertörns högskola är enligt mig en väldigt bra kandidatutbildning med stor bredd och ger dig kunskap om allt från jordens funktioner och ekosystem, naturens processer, naturgeografi och ekotoxikologi. Hardcore naturvetenskap alltså. Men samtidigt har den en samhällelig del också som ger dig kunskap om miljöpolitik och miljölagstiftning och hur och varför samhället utvecklas som det gör idag, varför klimatmötena inte går framåt osv. Att programmet har bägge sidor är en stor styrka.

Nu har de ändrat kursupplägget sedan jag gick men vad jag kan se så är det till det bättre. De har kompletterat utbildningen med kurser som miljöekonomi och miljöstatistik som kan låta trist med som jag tror är skitbra att ha när du kommer ut i arbetslivet. För det kommer du att göra, kanske efter en vidareutbildning, men jag stöter på väldigt många personer på miljökonferenser och i andra jobbsammanhang som har läst MU-programmet på Södertörn. De allra allra flesta av mina kursare har fått jobb inom kommuner, som konsulter, på länsstyrelsen eller andra miljönischade företag.

Med det sagt har även de flesta, liksom jag, vidareutbildat sig och läst en magister eller masterutbildning efter MU-programmet. Och det är vid vidareutbildningen som du kan rikta in dig mer på vad du är extra intresserad av. Jag valde miljövård och fysisk planering på Stockholms universitet. Andra valde utbildningar på Stockholm Recilience center t.ex. hållbart företagande som är en väldigt välrenomerad masterutbildning. Min master är det inte så många som har hört talas om, men det handlar ju också om hur du själv säljer in din utbildning när du söker jobb. Är du intresserad av samhällsbyggande och hållbar byggteknik så skulle jag nog rekommendera att läsa något sådant program på KTH. Men allt beror ju på var du vill jobba med i framtiden. Är det mer åt skog och naturvård (kanske det är bäst på SLU?), stadsplanering, vill du hjälpa företag att jobba miljömedvetet genom miljöledningssystem som ISO14001? Det finns ju en uppskog med spännande miljöjobb där ute. Gå på mingel med arbetslivet och våga fråga alumner eller företagsrepresentanter vad just de gör på jobbet och varför de tycker det är kul att jobba där de gör. Eller varför inte vara djärv och ringa upp en arbetsplats och miljöbefattning som du är intresserad av att utbilda dig till och köra en snabbintervju! Då kanske du får lite koll på om det jobbet är något för dig, och personen du pratar med kommer med största sannolikhet bli glad och smickrad.

Det att jämföra MU-programmet med min master är alltså svårt eftersom de inte är på samma utbildningsnivå. Däremot kan du jämföra MU-programmet med t.ex. biogeo-programmet på SU som också är ger en bred kandidatexamen. Det är flera jag träffat som har läst den och är nöjda, men jag har tyvärr ingen koll på kursupplägg eller nivå av flum. Hoppas det var till någon hjälp! Lycka till med utbildningen!

Tycker du inte om mig nu Anders Borg?

Ikväll har public service visat ett intressant program om att ta fram förstoringsglaset och kritiskt granska vårt samhälle och våga ställa sig frågor om vår egna roll i de större kugghjulens Sverige. Det enda jag har att invända mot var att idéerna inte fick utvecklas ytterligare. Men stillbilder över norrländska skogar ger kanske en viktig möjlighet att beakta det som nyss sades.

Programmet jag såg var UR:s "De obekväma" med Clara Lidström aka. Underbaraclara, som huvudperson.  Hon ifrågasätter arbetslinjen som det enda sättet att bygga ett liv, ett samhälle och ett land på. Varför anses arbetet vara det finaste vi medborgare kan syssla med? Varför ska de som ha ett arbete jobba ihjäl sig och de som inte har det ska gå med hundhuvudet och kallas utsugare? Skulle inte både vi och jordklotet må bättre av att jobba mindre, tjäna mindre och därmed konsumera mindre? Jag gillar tanken. Om vi omfördelar det arbetsuppgifter som faktiskt finns idag borde vinsterna bli stora. Individuellt får vi mer fritid. Vilket innebär mer tid att utforska vilka vi själva är, få syssla med sin hobby mer, hinna träna, läsa böcker, sova ut etc. Vi skulle få mer tid till att ta reda på vilka våra vänner och familjemedlemmar egentligen är? Vad ens eventuella kids tänker på och vi skulle få mer ork att engagera oss i frågor som vi egentligen brinner för men inte hinner eller mäktar med i vardagskarusellen. På samhällelig nivå skulle fler komma i arbete, dvs fler få en inkomst högre än bidragen från staten och dessutom skulle färre hamna i utbrändhet. AF skulle inte behöva hitta på jobb som inte finns för fas 3:are. Och ja. Färre skulle ha råd att flyga till Thailand två gånger om året. Färre skulle kunna köpa den senaste mobilmodellen. Mindre i plånboken absolut, men även mer kvalitetstid. Men är verkligen en tjock bunt sedlar i plånboken vägen till lyckan? Är peka-köpa-ha-konsumtionen det som gör oss lyckliga? Eller är det här pengar-gör-dig-lycklig-ekorrhjulet en självuppfyllande profetia som skapats av ett falskt rykte?

Jag tänker ju att vi nog blir lyckligare av att inte skapa en värld som svämmar över av klimatförändringseffekter? Att våra barn och barnbarn får möjligheten att bygga snögubbar, dricka rent vatten direkt från kranen, slippa se dagliga klimatflyktingkatastrofer på tv, hantera extremt väder. Även om det är svårt att föreställa sig är det ju faktiskt det vi gamblar med i våra handlingar idag.

En sådan här omfördelning känns ju nästan som en utopi för vissa (och en dystopi för andra). Det kommer ju inte att gå smärtfritt i ett land där framgång och status går hand i hand med ägandet och valfriheten över inköp. Där vi identifierar oss och andra genom befattningsbeskrivningar. Och där vi hatar lagstiftning som inskränker de egna friheterna. "I det här landet ska ingen jävel säga åt mig vad jag ska göra eller inte". Men som Clara säger i programmet. Även om det låter svårt att se att ett system som bygger på kortare arbetstid skulle funka som ny arbetslinje så måste vi ju också kunna erkänna att vårt system som vi har idag inte heller fungerar. Vi har skaffat oss både ekonomiska, sociala och ekologiska topplån som vi egentligen inte har råd med. Inte nu och framförallt inte på sikt. Vi belånar vår egen hälsa och våra nästas rörelse- och valfrihet genom vår strävan att tjäna pengar för att nå frihet och välfärd.

Jag tror att det finns andra sätt. Jag hoppas att fler människor vågar se och vill förändra samhällsbygget som det ser ut idag. Även om det känns som orimligt mycket jobb. Vi har ju faktiskt skapat dagens system som ersatte ett äldre. Och det kan vi faktiskt göra igen. För det är ett fallfärdigt hus nu, som inte står upprätt om något sekel. Och nej, det hjälper inte med att byta fönsterfog, ett par glödlampor eller att snickra en ny entré. Vårt samhällshus behöver ett genomgående stambyte som blåser ut alla miljöbelastande system och ersätter med hållbara lösningar och som står på en grund av jämlikhet, jämställdhet och med friska trygga medborgare som boende.

Gröna påskstrategier

 

Imorgon är det skärtorsdag hörrni, och en ledighet står och hoppar utanför jobbets dörr efter bara några timmars arbete. Jag preppar för dagar av lugn och ro, ny litteratur att lära känna och så god mat.

Vill man göra sin långhelg grönare än den skira växtligheten utanför fönstret så kommer här ett par tips i påskkonsumtionsivern:

- Äggen; Köp alltid kravmärkta ekologiska ägg. Om du inte brukar köpa ekologiska ägg så gör det i alla fall nu i påsk för sjutton. Då kan du passa på att jämföra smak och struktur och färg mellan ekoägg och vanliga hönsförtryckarägg. Du kommer absolut märka en skillnad! Och då har vi inte ens snackat om hur bra det är för miljön eller den enskilda hönan. Behöver du ytterligare motivationshjälp kan du bara bildgoogla burhöns eller frigående höns. That should do the trick.

Ägg från frigående hönor är något bättre än burhöns, men det är ändå väldigt långt ifrån en vettig miljö för höns (väldigt stressig miljö med tusentals hönor i stora hallar vilket gör att hönorna plockar fjädrar från varandra, samt att smittor lättare sprids).  Dessutom käkar frigående hönor foder gjort på grödor som besprutats med bekämpningsmedel samt gödslats med konstgödsel. Sojan i fodret bidrar vanligtvis till regnskogskövling. Tabellen ovan är från Köttguiden där man kan läsa mer om hur olika typer av ägg och höns produceras i Sverige och utomlands.

- Påskfjädrar;  Missade du inslaget på nyheterna i veckan, om att påskrisets färgglada fjädrar kommer ifrån inte-så-glada-broilerkalkoner i Kina och Kanada som föds upp under hemska förhållanden. Tips är att byta ut fjädrarna mot annat pynt, eller bara ha gröna kvistar i en vas. Om du inte kan tänka dig en påsk utan fjädrar i riset hoppas jag att du iallafall sparar fjädrarna från år till år och återanvänder dem. De håller i många år om du är varsam med dem.  Ett annat alternativ är att du på strand- och skogspromenader plockar fina fjädrar från naturen och decinficerar innan användning.

- Godis och chokladägg; Snacka om att påsken är godisets egen högtid och det är lätt att stå och kollektivösa upp billigt godis i påsar stora som matkassar. Sedan snaskas det socker och gelé tills tänderna värker. Det billiga godiset kostar tyvärr i en annan ände. De folieklädda chokladäggen, för att ta ett exempel, innehåller både palmolja och orättvis kakao som sabbar liv och lem för plantagearbetaren och hens familj samtidigt som den skövlar regnskog och använder ruggiga bekämpningsmedel och gifter. Förutom det känns det där foliepappret så himla onödigt. Svårt att få av för det första och svårt att lyckas få det att hamna i den viktiga metallåtervinningen, för att spara på jordens metallresurser.

Jag för min del äter inte godis, men bjussar gärna på nåt gott till de som gör det. I så fall satsar jag på kvalitet snarare än kvantitet. Köper mörka chokladkakor som är fairtrade och kravmärkta och slår in. Till kids fyller jag ibland påskäggen med ekologiska vindruvor, pixiböcker, ekorussin, nåt hemmagjort, kanske egna lyxiga chokladtryfflar eller kokosbollar eller så köper jag de mindre (dyrare) påsarna med ekologiskt godis. Låt fantasin skena och tänk utanför godisboxen. Kanske blir kidsen lika glada för färre godisar om de får en lite pysselbok också.

Känns allt detta trist och otroligt jobbigt är ett bra första steg helt enkelt att köpa mindre godis. Testa om det uppstår en stor tomhet om jätteskålen med godis byts ut mot en normalskål. Baka en god påskkaka eller köp en eller tio bullar istället. Att man ska njuta av påskledigheten är en självklarhet men en kan ju göra det med en lagom mängd sötsaker och lagom mycket mat.

- Övrigt; Kolla WWFs fiskguide och välj bara grönlistad fisk.
- Köp tångkaviar istället för ishavsrom till ägghalvorna.
- Välj bort strömming och annan östersjöfisk om du inte vill tugga i dig dioxinhaltig fisk. Det är speciellt viktigt om du är kvinna och planerar att bli gravid inom 9 månader.  Detta eftersom dioxinet du får i dig idag stannar kvar i kroppen i nio månader och kan skada det eventuella fostrets utveckling av hjärnan och nervsystemet, vilket bland annat kan ge beteendestörningar. Ämnena misstänks också påverka immunförsvaret, fortplantningsförmågan, hormonsystem samt orsaka cancer. Foster och spädbarn är extra känsliga för dioxiner eftersom ämnena förs över via moderkakan och modersmjölken. Tyvärr har vår regering sett till att vi har en tjusig dispens från EU på gränsvärderna av dioxinhalterna i livsmedel. Vår fisk får alltså innehålla halter som är förbjudna som livsmedel i övriga EU-länder. I Sverige är det tydligen viktigare att främja den inhemska fiskerinäringen framför folkhälsan.

- Angående kött gäller samma gamla vanliga devis. Ät mer vilt och mindre producerat kött. Käp ekologiskt lamm. Fyll påskbordet med goda sallader med potatis och primörer. Rotsaker och råkost.

- Köp kravmärkt påsköl, vin och nubbe.


Nog rabblat.

Glöm inte att njuta av sol och fågelkvitter.
Gla påsk på er små kycklingar!

Entreprenörskap som slår flera flugor i en smäll

"Det här är ingen vanlig fluga. Det är en fluga som slår flera flugor i en smäll. Den är snygg. Den är unik. Den bidrar till välgörenhet. Den är återvunnen. Men det bästa av allt den är gjord utav Lena Endres gamla kläder."

Flugor av gamla avdankade kändisplagg. Mmm. Ett resurssmart företagskoncept med snygg paketering tycker jag. Fick nys om detta i veckan och gillade idén och passar på att tipsa vidare det till er. De fyra kvinnorna bakom företaget har utsetts till Norra Stockholms UF-företag (Ung Företagsamhet) 2014 och därmed kvalat in till SM i samma kategori.

Formatet är tjusigt och tänket enkelt men rätt briljant. Konceptet att skapa en fysisk produkt som har en kul historia är smart i detta hipsterifierade samhälle där det är en hit med saker som funkar som anekdotmaterial och skrytsamhetsprylar som samtidigt inte bygger på ökad resursanvändning och där pengarna går till välgörande ändamål. Kan verkligen tänka mig att köpa en tidlös produkt som en fluga i present till något tjusig person när den har ett sånt schysst tänk bakom sig. Såhär skriver Bow & Curtsy om sitt driv och sitt mål med produkten:

"Vårt interna mål är att ändra synen på återvinning till något ballt med hjälp av välkända profiler inom kultur, politik och finans och samtidigt bidra till välgörande ändamål. 

När Bow & Curtsy startade hade vi ett internt mål; Vi ville bekämpa massproduktionen. Vi ville trampa ner på slit-och-släng-samhället. Vi var trötta på hur dagens produktion ser ut idag. 

Vi vill visa alla hur viktigt och framförallt hur coolt det är med handarbete, återvinning och nytänk! Därför skapade vi våra återanvända produkter.

Men vi tyckte inte att det räckte där, kunde vi göra något här vill vi att det skall hända något på andra sidan jorden också. One Acre Fund är organisationen som ger mikrolån till bönder i Afrikanska utvecklingsländer. Beloppet som en bonde belånas varje gång Du köper en fluga räcker till spadar, frön, gödsel och allt vad en bonde skulle kunna tänkas behöva. 

Vi tror att detta är framtidens välgörenhet. Visst kan man ge fattiga människor bidrag men ett lån tillåter en utsatt människa att ta sig upp på egna ben och det skapar inte bara välmående, det skapar livsambition, och det, det skapar välfärd."

Jag tycker verkligen om att det skapas nya företag som bygger sin verksamhet med hållbarhet som en viktig grundstomme. Jag tycker också om att det lyfts fram på dessa inovations- och branschtävlingar etc så att företagsidéer med miljötänk får uppmärksamhet och publicitet. Samtidigt drömmer jag om dagen då detta blir en hygienfaktor, och vi ser hållbarhetstanken i företag som en självklarhet och en del av målbilden, snarare än som nu, en självklarhet att målet är att ge så mycket avkastning som möjligt. Men tills den dagen kommer, så glädjs jag åt att höra och läsa om liknande reko företagsidéer och  jag hoppas att det blir framgångsrika av denna typ av företagskoncept.

No more livet på en räkmacka

Idag har WWF uppdaterat sin fiskeguide och meddelar att det numer inte går att äta svenska nordhavsräkor (Skagerack och Kattegatt) med gott samvete. Ett hårt slag för alla Toast Skagen-fantaster där ute. Men så klart ett ännu hårdare slag för ekosystemen i våra hav och inte minst för räkan själv.

Tyvärr är inte den svenska nordhavsräkan ensam på den röda listan över fiskar som överfiskats på randen till utrotning. Även stenbitsrom ska undvikas eftersom Stenbiten är en långsamväxande art som vi fiskar för hårt pga rommen. Skippa alltså bägge lyxförrätts-stammisarna på restaurangmenyn.

Ny på fisklistan är bläckfisk, både åttaarmad och tioarmad, vilka bägge får gult ljus dvs ska undvikas och kanske bara ätas som lyxmat.

Fortsatt dåligt är det att konsumera tonfisk, ål, sik, svärdfisk, jätteräkor, vild och odlad lax (förutom miljömärkt) osv osv osv. Det är faktiskt rätt otäckt att bläddra i fiskeguiden och inse att nästan alla fiskarter är rödlistade på något sätt. Gå in och kolla vilka fiskar du kan och inte kan äta med gott samvete. Läs gärna den lägre guiden så du får koll på bakgrunden till märkningen, så att arten får mer djup och inte bara blir ett namn med en färg på en lista.

Dock är det fortfarande rätt enkelt att välja bra fiskad fisk genom att alltid välja MSC/ASC eller KRAVmärkt fisk. Några fiskar som fiskas på ett hållbart sätt är:

- Linfångad makrill
- Sill
- Handplockade pilgrimsmusslor
- Aborre och gös från Hjälmaren och Vättern
- Odlade blåmusslor
- Torsk från östra Östersjön
- Burfångad havskräfta
- Svensk burfångad krabba
- Norsk kungskrabba
- Garnfångad sej från Island

Det som är gemensamt för dessa är att det som är okej att äta från havet är där fisken fångats med småskaliga och skonsamma fiskemetoder. Bottentrålning är riktigt uselt för såväl ekosystemen och för klimatet (metangasutsläpp från bottnarna + bränsleåtgång från båtarna).

Men förutom att välja miljömärkt fisk i fiskdisken så kan vi konsumenter inte göra annat än att framtvinga förändring i den svenska fiskepolitiken genom att kräva bättring från våra politiker. Och om dem inte lyssnar får vi överväga att rösta dit de som gör det. Som Isabella Lövin skriver på Miljöpartiets EU-parlamentssida:

– Rödlistningen hade kunnat undvikas om den svenska regeringen hade agerat i tid och infört strängare fiskekontroller. Att några fiskare dumpar små räkor till havs har varit känt länge – och det gör de för att den stora räkan ger upp till tio gånger så mycket pengar. Det är upprörande att regeringen under lång lång tid har valt att blunda för larmen från miljöorganisationer, danska fiskare och vetenskapsrådet ICES, säger Isabella Lövin, EU-parlamentariker för Miljöpartiet de gröna.

– Att också stenbitsrom får rött ljus är ett resultat av att det inte finns någon förvaltning av sjurygg (arten som stenbitsrom kommer från) trots att den är utsatt för akut överfiske. Jag tycker det är fel att ha ett riktat fiske på sjuryggen, eftersom man bara använder rommen. Jag uppmanar alla matlagare att istället använda ishavsrom som kommer från lodda, en fisk som det finns gott om, säger Isabella Lövin.

– Hållbar fiskepolitik kan inte bara vara läpparnas bekännelse – man måste också sätta in konkreta åtgärder, som fiskerikontroll. Inom ramen för den nya fiskepolitiken måste Sverige och EU:s andra länder se till att satsa på att skaffa mer kunskap om fiskbestånd och inrätta förvaltningsplaner för sjurygg och andra arter, säger Isabella Lövin.

Vårt röstkort i september är vår största möjlighet att skapa den förändring vi längtar efter. Ett annat sätt är att ge tid och/eller pengar till organisationer som bryr sig. Det skadar inte heller att fråga på restauranger och visa att du bryr dig om vad du stoppar i munnen.

Förihelvete LRF!



Alltså älsk på bästa Tankesmedjan i P3 som lägger ut ovanstående bild  med följande text på deras facebooksida:

"Lantbrukarnas riksförbund delade ut kött på en skolas köttfria onsdag. I all välmening! Efter som att kött "är särskilt viktigt för tjejer som växer, idrottar och ska bli snygga." Vi kan här visa deras forskningsunderlag. Tänkvärt!

( LRF borde rimligtvis attackera och konkurera ut skolans importerade kött från random billigt utland, låt säga järpar i brunsås-dagen, istället för att ge sig på modiga skolor som infört EN vegetarisk dag. Då skulle de till och med kunna räkna hem lite klimat-cred istället för att nu bete sig som tröga bönder som bevisligen inte ser djupare än i sin egen navel. Alla barn älskar burgare, visst det kanske stämmer, men jag tror att de föredrar att bo på ett klot där de slipper extremväder, jordskred, elavbrott, matbrist och miljoner klimatflyktingar).

Det finns mycket i LRF:s resonemang som är triggande. Men jag blir mest tonårig och stönar: ORKA. För jag allmänt trött på att följande situation bevisligen uppstår precis hela tiden idag, år 2014:



Kartläggning av vegetariska matkassar 2014

Jag är egentligen inget fan av matkassar levererade till dörren. Jag gillar att gå och handla, stå med beslutsångest i frukostflinghyllan, klämma, känna och kolla in om det kommit nya produkter. Dock är det ju inte alltid det är helt lyckat rent tidsmässigt och handlingen blir ofta stressig mellan träning och sen middag. Det är nog en anledning till att en färdigplockad matkasse säljer så bra i de svenska hemmen. Det som skulle få mig att falla dit och beställa en kasse, skulle snarare vara att få testa nya rätter och nya recept. Våga laga nåt med typ selleri eller persiljerot, som jag aldrig köper annars.

Det finns numer ett fång av vegetariska matkassar att välja mellan. Och nu har Sveriges största leverantör; Linas matkasse sällat sig till skaran som äntligen fattat att det finns en efterfrågan på en helt vegetarisk kasse.

Jag har gjort en snabb sammanställning av helt vegetariska matkassar till dörren. Och har tittat på vilken typ av mat (vego/vegan), andel ekologiskt, antal personer/portioner, antal middagar samt pris. Det finns ju såklart massa andra aspekter man kan vilja ta in. Till vilka orter de levererar, vilket bränsle går leveransbilarna med? Är det lätt/svårt att beställa/avbeställa etc. Men här är alltså en snabb överblick.


Gröna kassen: Helt vegansk. 90% ekologisk. 4 pers, välj antal mellan 3-5 middagar. För 4 middagar 795kr

Årstiderna: Vegetarisk (lakto-ovo) 100% ekologisk. 2 pers, 4 middagar, 355 kr.

Linas Matkasse: Vegetarisk (lakto-ovo) vissa ekologiska varor ca 2-5/kasse. 4 pers, 3 middagar 559 kr (just nu prova på 299 kr)

Ecoviva: Både vegetarisk (lakto-ovo) och veganska rätter. minst 75% ekologisk. 4 pers, 4 middagar, 749 kr.

Citygross: Vegetarisk (lakto-ovo), inslag av ekologiska varor. 4 pers, 3 middagar, 449 kr.

Framtidens mat: Vegetarisk (lakto-ovo), 4 pers, 4 middagar 795 kr.


Det är ju superbra med ett så stort vego-utbud av matkassar och att så många faktiskt också har ekologiska varor (mer eller mindre). Förhoppningsvis vågar nyfikna köttisar beställa en sån här matkasse för att lära sig laga mer vegomat några dagar i veckan. Och för de redan frälsta tror jag som sagt att kassarna kan bidra med att utveckla receptbanken och minska stressen i vardagen.

Vill dock skjuta in att för benhårt inkörda och vego-ovana köttätare som säg; min pappa, har ändå Linas vanliga matkasse gjort att han både konsumerar mer ekologiska varor och mer vegetariska rätter (1) i veckan än tidigare. Han är jättestolt och det är ju ett bra första steg för nån som inte alls vet hur man lagar vegetariskt förutom soppa och pannkaka.

Fler tips om hur du tänker miljö även innan, under och efter jul

Förra året sammanställde jag ett par inlägg om hur man gör sitt ekologiska fotavtryck så litet som möjligt under julhelgerna och eftersom det inte skett något revolutionerande på den punkten kommer här en sammanställning av de inläggen. Jag började redan vid första advent och gav tips både högt och låg om hur jag tänkte kring hur man julstökar och bedriver smarta miljöinsatser samtidigt. Därefter kom God jul-inläggen som i mångt och mycket är friskt inspirerat från Naturskyddsföreningens gröna jultips (vad skulle man göra utan bästa Naturskyddsföreningen och deras enkla listor med bra saker att göra och dåliga saker att undvika??).

God jul del 1: Gröna klapptips
God jul del 2: Grön julgran
God jul del 3: Maten: Välj rätt rätter och köp ekologiskt
God jul del 4: Spara el och miljöutsläpp
God jul del 5: Skräpet: Återvinn julen


Och när du ändå är igång! Vill även passa på att lyfta fram det här viktiga inlägget om den ständigt julaktuella frågan: Om Apan, arbetaren och julchokladens mörka hemlighet. Tyvärr minst lika aktuellt idag som förra årets jul och julen innan den. Jag blev själv nytänd i mitt engagemang kring dessa askar, som i alla fall inte får min mun att vattnas när jag blir trugad med de masstillverkade chokladpralinerna.

PK-reko julklappstips!

Snart två veckor kvar till jul. I sann blogganda kommer här lite PK-reko julklappstips till den som börjar få julklappspanik.

Random T-shirt från agoodtshirt. Välj vilken organisation (bl.a. Kvinna till kvinna, BRIS, Läkare utan gränser, Räddningsmissionen, Djurens rätt) du vill stödja och klicka hem en T-shirt eller tygväska i ekologisk bomull. Typiskt bra grej.

Rättviseförmedlingens shop har laddat upp med Deal with it-kökshanddukar i samarbete med  ReThink Design,Vägen ut! och designern Ellinor Bjarnolf. Pengarna går till att stötta projekt, organisationer och medier att hitta rätt kompetens oavsett kön, ursprung eller fysiska förutsättningar. Passa på att slå in paketet med rättesnöret! Finns att gilla på facebooksidan  Rättviseförmedlingen.

Boken 438 dagar av Johan Persson och Martin Schibbye. Jag har ju skrivit om den tidigare, och tycker att det är en ypperlig bok att ge bort i julklapp. Den passar lika bra till fredsaktivist-syrran som till kriminalromansfrossande pappan. Boken som enligt augustprisnomineringen är ”Som en mix mellan Gökboet och Black Hawk Down. Filmiskt och hudnära beskriver Martin Schibbye och Johan Persson vardagen i det karga Kalityfängelset som de förs till efter att ha tagits till fånga under en reportageresa i Etiopien. Med skärpa, känsla och dynamisk dramaturgi delar de med sig i en blivande reportageklassiker som ger perspektiv på frihet och rätten att skriva och säga vad man vill. Tystnaden har fått ett slut.” Dessutom går 10 kr per bok till Kalityfonden för att hjälpa fängslade fotografer och journalister med ekonomiska bidrag för faktisk och praktisk överlevnad i fängelser runt om i världen.

En prenumeration på tidningen Hunger, från filterredaktionen. Jag har precis börjat prenumerera och gillar att få läsa reportage som kritiskt granskar livsmedelsbranschen och som ifrågasätter perfektionen i fruktdisken och som ger bra alternativ till allt industrikött där ute. Så som att det springer runt en massa vildsvin i mellansverige och bökar upp åkrar och muckar gräl med markägare. Så mycket bättre att äta dem än att föda upp kusingrisen i spiltan under vidriga förhållanden som vi sett på nyheter så många gånger förr och senast i veckan. Klimatsmart mat utan resursslöseri. Snygg och intressant läsning precis som filtermagasinen alltid är.

Ekologiska fröer från Runåbergs. Passar till trädgårdsägaren eller små och stora personer med tillgång till uteplats eller balkong/eller gerillaplätt. Att odla är att få en förståelse för att morötter inte kommer i plastpåse och att hemodlade tomater smakar hundra gånger mer än växthusodlade. När man ger bort fröer ger man också bort en insikt om hur lång tid det faktiskt tar att få fram en grönsak från frö till gryta. Förhoppningsvis får personen utökad respekt för att inte slänga mat på köpet. 

Bonniers vegetariska kokbok. För den som redan äter eller gärna vill äta mer vegetariskt är det här en ruskigt bra inspirationskälla till nya goda recept. Har skrivit mer om den här.

För smarta teknikprylar ska du kolla in ETC Varuhuset. Massa solelsdrivna prylar, snåla duschmunstycken och Ipad/Iphoneskal i trä. De har även prenumerationer på den utmärkta inredningstidningen Kloka hem.

Up-cyclad ryggsäck från Adisgladis. Gjord av tältduk och gamla tyska tvättsäckar. Adisgladis har ju allt möjligt annat också. Som kemikaliefria matlådor, plånböcker i återvunnen brandslang, vevradioapparater etc. Gå in och kolla. 

Miljöpussel från Ekokul. Pusslet är utformat så att komplexa miljöproblem kan tas upp på barnets nivå, med hjälp av illustrationer och rim som är lätta att komma ihåg. Varje rim påbörjar en liten berättelse som gömmer sig i varje bit. Genom att täcka en dålig företeelse med en bra, lär sig barnet vad som är positivt för miljön och djuren.



Upplevelse är ju alltid en bra present och behöver inte kosta skjortan. Men skippa gärna de klassiska upplevelsesighterna och komponera ihop någonting själv. Det är mer uppskattat när det blir personligt och dessutom råder man själv över deadlinen så att man inte bara pyntar i pengar till stora upplevelseföretag som lever på bortglömda utgångna presentkort. Fixa en trerättersmiddag i hemmamiljö eller bjud på god mat ute. Ordna en helgtripp någonstans eller styr upp en hästtur. Ordna en temadag. En studiecirkel. En bokklubb. Lär någon åka skidor. Var personlig tränare till någon som behöver komma igång. Fixa ett hemmaspa med schyssta produkter, fotbad och massage. Ge bort danslektioner.

Allt är möjligt och det finns många sätt att inte göra stora ekologiska fotavtryck i julesnön.

Ha en fin adventshelg nu hörrni!