Tycker du inte om mig nu Anders Borg?

Ikväll har public service visat ett intressant program om att ta fram förstoringsglaset och kritiskt granska vårt samhälle och våga ställa sig frågor om vår egna roll i de större kugghjulens Sverige. Det enda jag har att invända mot var att idéerna inte fick utvecklas ytterligare. Men stillbilder över norrländska skogar ger kanske en viktig möjlighet att beakta det som nyss sades.

Programmet jag såg var UR:s "De obekväma" med Clara Lidström aka. Underbaraclara, som huvudperson.  Hon ifrågasätter arbetslinjen som det enda sättet att bygga ett liv, ett samhälle och ett land på. Varför anses arbetet vara det finaste vi medborgare kan syssla med? Varför ska de som ha ett arbete jobba ihjäl sig och de som inte har det ska gå med hundhuvudet och kallas utsugare? Skulle inte både vi och jordklotet må bättre av att jobba mindre, tjäna mindre och därmed konsumera mindre? Jag gillar tanken. Om vi omfördelar det arbetsuppgifter som faktiskt finns idag borde vinsterna bli stora. Individuellt får vi mer fritid. Vilket innebär mer tid att utforska vilka vi själva är, få syssla med sin hobby mer, hinna träna, läsa böcker, sova ut etc. Vi skulle få mer tid till att ta reda på vilka våra vänner och familjemedlemmar egentligen är? Vad ens eventuella kids tänker på och vi skulle få mer ork att engagera oss i frågor som vi egentligen brinner för men inte hinner eller mäktar med i vardagskarusellen. På samhällelig nivå skulle fler komma i arbete, dvs fler få en inkomst högre än bidragen från staten och dessutom skulle färre hamna i utbrändhet. AF skulle inte behöva hitta på jobb som inte finns för fas 3:are. Och ja. Färre skulle ha råd att flyga till Thailand två gånger om året. Färre skulle kunna köpa den senaste mobilmodellen. Mindre i plånboken absolut, men även mer kvalitetstid. Men är verkligen en tjock bunt sedlar i plånboken vägen till lyckan? Är peka-köpa-ha-konsumtionen det som gör oss lyckliga? Eller är det här pengar-gör-dig-lycklig-ekorrhjulet en självuppfyllande profetia som skapats av ett falskt rykte?

Jag tänker ju att vi nog blir lyckligare av att inte skapa en värld som svämmar över av klimatförändringseffekter? Att våra barn och barnbarn får möjligheten att bygga snögubbar, dricka rent vatten direkt från kranen, slippa se dagliga klimatflyktingkatastrofer på tv, hantera extremt väder. Även om det är svårt att föreställa sig är det ju faktiskt det vi gamblar med i våra handlingar idag.

En sådan här omfördelning känns ju nästan som en utopi för vissa (och en dystopi för andra). Det kommer ju inte att gå smärtfritt i ett land där framgång och status går hand i hand med ägandet och valfriheten över inköp. Där vi identifierar oss och andra genom befattningsbeskrivningar. Och där vi hatar lagstiftning som inskränker de egna friheterna. "I det här landet ska ingen jävel säga åt mig vad jag ska göra eller inte". Men som Clara säger i programmet. Även om det låter svårt att se att ett system som bygger på kortare arbetstid skulle funka som ny arbetslinje så måste vi ju också kunna erkänna att vårt system som vi har idag inte heller fungerar. Vi har skaffat oss både ekonomiska, sociala och ekologiska topplån som vi egentligen inte har råd med. Inte nu och framförallt inte på sikt. Vi belånar vår egen hälsa och våra nästas rörelse- och valfrihet genom vår strävan att tjäna pengar för att nå frihet och välfärd.

Jag tror att det finns andra sätt. Jag hoppas att fler människor vågar se och vill förändra samhällsbygget som det ser ut idag. Även om det känns som orimligt mycket jobb. Vi har ju faktiskt skapat dagens system som ersatte ett äldre. Och det kan vi faktiskt göra igen. För det är ett fallfärdigt hus nu, som inte står upprätt om något sekel. Och nej, det hjälper inte med att byta fönsterfog, ett par glödlampor eller att snickra en ny entré. Vårt samhällshus behöver ett genomgående stambyte som blåser ut alla miljöbelastande system och ersätter med hållbara lösningar och som står på en grund av jämlikhet, jämställdhet och med friska trygga medborgare som boende.