Så får du sittplats i tunnelbanan - en tutorial

En ekorekoblogg kan ju inte undgå att pusha för att man ska åka mer kollektivt. Men eftersom jag liksom många andra ogillar trängseln i kollektivtrafiken och har smått agorafobi är det allra mest bekvämt att åka kollektivt när man får sittplats. I Stockholm liksom andra städer är dock sittplats under rusningstrafik lika ovanligt som vilda ålar i Sargassohavet. Det kräver således sin kvinna för att lyckas få syn på, för att inte tala om att tag på en.

För en tid sedan gjorde tidningen Metro en (rätt usel) trestegsguide om hur man får sittplats i kollektivtrafiken. Den gick ungefär såhär:

1) Leta efter plats
2) Hitta en ledig plats
3) Sätt dig ned

Jag vill hävda att det krävs mycket mer skills än så. Det är rentav en konstform. Och eftersom jag anser mig besitta just sådana skills ska jag nu dela med mig av mina tips, trots risken att jag på sikt får mer kvalificerad konkurrens än i dagsläget. För er i andra städer kan denna tutorial självfallet tillämpas på spårvagnar, pendeltåg och till viss del även bussar. Dock utövar jag själv främst denna rutin i Stockholms tunnelbanesystem.

Gör såhär:

1. Det börjar egentligen redan på perrongen. Se till att lära dig ungefär var dörrparen stannar på perrongen (eftersom det är standardiserade stopplinjer hamnar dörrarna alltid på samma ställe på perrongen). Det är ju en fördel att få försprång in i vagnen för att få välja strategisk placering mer fritt. Om du hamnar mittemellan dörrparen måste du snabbt gå mot en dörr, ett tips är då att angripa dörren från sidan, dvs parallellt med tågvagnen. Detta eftersom de flesta andra går rakt mot dörren från mitten av perrongen.

2. Väl inne i vagnen går du direkt in i gångarna och ställer dig bredvid de som sitter ned. Stå alltså inte kvar vid utrymmet vid dörrarna eller i mellansektionerna. Du ska dra dig mot sittplatserna likt en törstig gasell dras mot öknens vattenhål. Kanske har du tur redan här och hittar en ledig plats. Om inte är det ändå mer bekvämt och mindre trångt att stå i gångarna än vid dörrutrymmet.

3. Börja studera vilka personer som gjort sig väldigt hemmastadda, dessa kommer troligtvis inte gå av de närmsta hållplatserna och kan därför sållas bort direkt. Se till att använda alla dina sinnen för att titta, lyssna, känna och lukta till dig när folk börjar samla ihop sig och sina prytlar för att stiga av.

4. När tillfälle till slut ges och en sittande i ditt upptagningsområde slår ihop boken och tar på sig sina handskar, låter du denne passera samtidigt som du ställer dig ivägen för eventuell konkurrens.

5. Var målmedveten och tveka inte att ta ett bestämt kliv i riktning mot den lediga platsen. Det finns gott om folk som är lite för tvekande/ouppmärksamma/artiga vilket du självklart ska utnyttja. Det fungerar allra bäst om du undviker ögonkontakt och helt sonika sätter dig utan att "se" att andra hade samma avsikt. Gamla, barn och gravida undantages eventuellt från denna rätt bryska metod.

Du lär dig snart vilka stationer som det brukar stiga av mest folk på, skärp dina sinnen vid dessa stopp. Spänn av och sätt på autopiloten vid övriga. Det kan dessutom finnas skillnader på var i tåget du sitter. Långt fram, bak eller i mitten. Vissa stationer som t.ex. Gullmarsplan kan man ofta få plats om man sitter långt bak, medan det sällan går av folk i mitten eller långt fram. Detta kräver övning och utvärderingar för att förstå vad som är resmönster och vad som är slumpen.


För att få plats på bussen när hållplatsen kryllar med folk som väntat längre än du, kan du smyga dig bakom busskuren och stå osedd skymd av kurväggen. När bussen är på ingång kliver du några steg fram för att visa att du stått och väntat precis som de övriga gjort. Lämna dock företräde för tre fyra personer för att visa dig ödmjuk och inte alls tävlingsinriktad. Du undviker på så sätt sura miner och framförallt att avslöja hur uträknande ditt beteende egentligen är.


Självklart inser jag att jag nu kanske inte framstår som stans mest sympatiska person, men jag vill betona att kollektivtrafiken i rusningstid på många sätt är en kamp likt den på savannen som således kräver en överlevnadsguide. Det är survival of the fittest som gäller och jag använder hellre min hjärna än mina muskler för att överleva resorna till och från jobbet. Gör du dessutom allting med ett leende på läpparna så är det få som ens läggs märke till dig.

Lycka till!