Fem fel i nya vegorätt!

Jag, liksom större delen av Vego-Sverige satt i veckan förväntansfullt bänkade framför SVT:s nya matprogram "Vegorätt". Äntligen... ja, alltså SVT... what took you so long? Känns det inte lite passé med helvegoprogram 2016? Som att det konceptet eg var hett och spännande för tio år sen? Men alltså. Äntligen skulle vegomat få ta plats som vilken mat som helst. Äntligen lite matinspiration där man inte behöver göra om några recept och byta ut protein och tillagningssätt hit och dit, Nu jävlar ska det lanseras nya vardagsrätter även till mitt oinspirerade januarikök. Eller?

Nej tyvärr. Nya Vegorätt är en enorm besvikelse, vilket fler med mig verkar vara överens om. Här är mina 5 punkter om varför.


1. Förstärk inte den gamla dassiga vegetarian-är-lika-med-bohem-och-flum-stereotypen
Alltså jag är verkligen pro att fler entreprenörskvinnor tar plats i rutan och visar vad de går för. Alltså verkligen. Men att två kvinnor ska äta frukost och yoga bland vimpelprydda halmbalsfält, mata varandra med cashewnötsmajonäs och lekandes hänga grönkål i håret på varandra, Alltså really SVT? Det känns så dammigt och ofräscht att jag munkräks lite när jag tänker på det. Sluta reducera vegokulturen till en smal stereotyp av namaste-frälsta tjejer som ääälskar superbär och antioxidanter. Kanske hade programmet mått bättre av att blanda upp programledarna med någon som stod för något annat än dessa två som känns identiskt lika? Kunde inte t.ex. Gustav från Jävligt gott eller Therese från Svenssons mat  ha tillfört fantastiskt mycket mer fokus på själva kärnan dvs MATEN istället på allt lull lull runt omkring? Jag saknar någon med en annan bakgrund, stil, eller annat uttryck än detta vaselinperfekta? Någon som man rent fördomsmässigt tänker kanske inte (ens) är vegetarian. Kanske hade programmet nått ut till fler vego-ängsliga om en Morberg-stereotyp stått och prisat grönsakernas förträfflighet? Jag tror tyvärr att SVT, snarare än Karoline och Elenore, hade formatet klart för sig och formade programledarna och innehållet därefter. Mycket synd.


2. Vegetarisk mat är inte samma som trädgårdsporr
Återigen det känns förminskande att vegetarisk matlagning ska vara lika med nära till naturen. Vore det inte skönt avslappnat om en kunde presentera råvarorna som i vilket matlagningsprogram som helst istället som för nu; hylla fröet för all inneboende livskraft och rabbla upp "klorofyll" som en av många anledningar till att groddar är nyttiga att äta? Måste fuktiga tomater plockas direkt i växthuset och rotfrukterna skrubbas direkt havet? En svepande bild på en blommande aster i förgrunden. Vill vi ha trädgårdsmatlagningsromantik så finns ju Tareq i Trädgårdstisdag, och där känns den mer hemma. Och mindre frireligiös.


3. Kan vi skippa instagram-scenografin?
Och while where at it.. Detta med alla de rustika redskapen; lanthandelsinteriören så som glasburkar, emaljerade tallrikar, decilitermått i plåt, en gammal ullsax från sekelskiftet att pilligt klippa ruccolagroddar med och att avslappnat skiva potatis på en flisig trälåda på stranden känns lika placerat som valfritt Underbaraclara inspirerat instagramkonto. Dessutom får vi lära oss att det är viktigt att göra en piffig "swirl" i röror och tallrikssmoothies för extra perfektion, istället för det man egentligen undrar över t.ex. hur man ska grilla lins-hirsburgarna över öppen eld utan att de bränns. I ett matlagningsprogram önskar i alla fall jag mig tips och instruktioner på hur man faktiskt får till den där riktiga finishen, sånt som oftast inte står med i recepten. Men nu går åtskilliga minuter åt till att se programledarna vandra runt på åkrar och stränder, närbilder på champinjoner som rullar på en skärbräda, stilla bilder på en gullig höna, i vad jag antar, ska skapa en varm jordnära känsla och bidra till inspiration men som i mitt tycke hör mer hemma i ovanstående trädgårdsprogram.


4. Fyll inte ut med frukostrecept och smoothies
Klassiskt fel som även de allra flesta vegokokböcker också gör. Böckerna likväl som programmet ser härligt späckade och välfyllda ut men efter en stunds bläddrande så inser du att många recept är på frukostar eller mellanmål, kanske även massa desserter och inte middagar. Att göra en frukost eller ett mellis köttfritt kan nästan varenda vit kränkt baconman räkna ut hur man gör. Men det är ju middagarna, luncherna, det är där köttätarna behöver hjälp med att se hur man bygger en näringsriktig och GOD vegetarisk rätt där köttet inte saknas alls. Och vi redan frälsta behöver få tips på nya goda rätter som vi kan slänga ihop en onsdagkväll eller nåt festligt att bjuda på en söndag. Att en smoothie eller en gröt är köttfri är väl liksom en självklarhet för de allra flesta människor.


5. Skala av och sluta krångla till det
Om syftet är att visa på hur enkelt det kan vara att laga vegetariskt och locka fler att våga prova vegokäk så dödar man det suget i samma stund som man kvittrar fram ordet näringsjäst, tamari, acaibärspulver eller havremjöl. För hur många har det stående hemma i skåpen? Att behöva leta upp en hälsokost eller ta sig till den välsorterade hipsterbutiken i stan innan man ens kan närma sig att fullfölja recepten, det är ju faktiskt asjobbigt. Att sedan alla recept innehåller minst 35 ingredienser vardera gör det ännu mer motbjudande. Nej, fram med lite mer rakt käk, recept på saker som gemene man har i skåpen och introducera max en ny "udda" ingrediens per avsnitt. Jag förstår att Karoline och Elenore passar på att gå bananas när de får en schysst programbudget att köpa roliga grejer för, men det skrämmer mer än det lockar. Och det är väldigt synd.

Och förresten, whatsup med att alla recept utom rotfruktspaketen kräver en fucking blender/hushållsassistent?

Snälla public service varför är det så svårt att ge oss törstande vegosar ett vettigt, enkelt att följa och oknussligt program som vi kan sätta våra mindre upplysta släktingar och vänner framför så att vi nästa gång vi kommer på besök slipper få ännu en kolhydratmiddag utan proteininslag.


Här, här och här är några andras tankar om programmet.

Tretton saker du känner igen om du är vegetarian

Igår surfade jag in på Allt om mat för att få lite middagsinspiration och hittade samtidigt den här rätt roliga listan med igenkänningsfaktorer för oss som är vegetarianer. Its funny cause its true så att säga, och jag är en sucker för enkla men geniala gif-filmer med träffsäker rubrik till.

Favorit som sommarrepris: Vems ansvar är det att förändra världen egentligen?

För några år sedan när jag var ung och okuvligt optimistisk hamnade jag i en diskussion på en fest kring miljöfrågor med en kille som var mindre optimistisk/villig att förändra sina livsmönster. Han frågade mig om inte världen redan var körd. Jag skrattade torrt och undrade om han sa så för att slippa anstränga sig och känna dåligt samvete. Sedan sa jag att jag verkligen trodde på konsumtionens kraft att förändra. Att alla inte kan göra allt (även om jag försöker). Jag sa att jag var övertygad om att om alla i Sverige/ Europa/ världen valde ut fem saker att förändra i sitt sätt att leva för att minska sin miljöpåverkan så skulle vi tillsammans kunna göra så stor skillnad att världen inte var körd. Inte på något sätt.

Jag gav killen lite exempel på saker som skulle få sjukt stor påverkan OM ALLA valde att:

1) Bara köpa ekologisk mjölk/fil
2) Bara köpa kravbananer
3) Inte äta tonfisk, torsk och jätteräkor
4) Alltid åka kollektivt
5) Sortera sitt avfall; absolut minst glas, metall, tidningar och plast.
6) Äta mer vegetariskt
7) Köpa mindre nytt, fynda mer secondhand.

Idag kan jag ibland känna en hopplöshet inför hur illa uppbyggt vårt världssamhälle är. Att det är omöjlig att förändra och även om det går rent teoretiskt så har lösningarna kommit försent och vi har dessutom fått med för få personer på det tåget. Det är oljan, pengarna och skräcken att tappa välfärdskapital som står i vägen för förändringen. Businessgubbar som vägrar ändra riktning. Som sitter runt stora runda bord och håller fast i sina fallskämspengar. Eller är det småbarnsförändrar som inte orkar byta riktning? Är det deras inrutade livsmedelsbutiksrunda som gör att vi står kvar och stampar på samma ruta? Vems jävla ansvar är det att förändra världen egentligen?

Jag återkommer ibland till min egna tidigare lösning. Att alla i hela världen valde ut 3-5 saker de absolut inte skulle kompromissa med, där man alltid skulle välja att göra det mest miljövänliga och att man på så sätt räddar världen. Vad kan vi som konsumenter egentligen påverka? Ibland är jag lika optimistisk som då, ibland tar jag rollen som skeptisk festkille. Ytterst sällan känner jag att det är dags att ge upp och strunta i allt.

Jag funderar t.ex. på hur stor inverkan hela Sveriges val att köpa ekobananer verkligen skulle ha. I Sverige är bananen den vanligaste frukten som säljs, by the way. Eftersom jag inte är en matematiker kan jag bara uppskattningsvis gissa att 9 miljoner människors val att enbart köpa och äta kravodlade bananer faktiskt kan ge effekt på bananmarknaden. Tänk dessutom om all passiv konsumtion av bananer på t.ex. dagis, äldreboenden och kontor plötsligt skulle införa krav på att det bara skulle köpas in ekologisk frukt? Jag kan misstänka att den typen av utveckling i Sverige skulle uppmärsammas rätt mycket i global media, kanske lyfts frågan tillslut på EU-nivå och Sveriges initiativ kan då förhoppningsvis även påverka och inspirera andra länder att sluta köpa in kemikaliebesprutad frukt. Förhoppningsvis hinner ekobananproduktionen med i svängarna och har möjlighet att direkt erbjuda de kvantiteter som konsumenterna kräver.

Jo i teorin skulle det säkert fungera. Men sen har vi ju alla avtal, företagssnårigheter och övriga politiska motiv och dolda agendor som gör det svårare att helt låta konsumenternas val bestämma. Det finns en massa barriärer som måste hanteras innan utopin ovan är realiserad. Frågan jag ställer mig är om det över huvudtaget är möjligt. Hur mycket marionetter är vi i de stora kostymernas våld? Kan man lita på vad de säger? Vem ligger bakom deras agendor?

Miljörörelsen har ju alltid det klorblekta pappret som ess i rockärmen när man diskuterar konsumtionsmakt. Detta handlar om att man i Sverige ville ha annat än klorblekt papper eftersom pappersindustrin förgiftade vattendrag och hav. Inom pappersindustrin sa man blankt nej till att det gick att ta fram papper utan att klorbleka det. Allmänheten var oresonlig och fortsatte att kräva icke-klorblekt papper och efter ett år eller så hade industrin lyckats ta fram det som konsumenterna krävt. Det som man tidigare sagt var tekniskt omöjligt! Detta innebär att man inte ska ta ett nej för ett nej. Ett "Nej" kan således betyda "Ja, om det är värt det" . Konsumenterna kunde alltså gå ihop och genom krav och påtryckningar förändra en hel industri. En stor vinst och ett viktigt exempel. Men skulle samma sak fungera i bananbranschen? Har inte samhället förändrats sedan 80talets klor-kampanj? Hur många är villiga att gå ihop för att bilda opinion kring kravbananer?

Jag tror att svårigheten ligger i att världens stora miljöproblem är så omfattande och intrikata att en enkel konsument inte vet var hon ska börja. Om man börjar sätta sig in i lite miljöfrågor översköljs man snart av en tsunami av nya miljöproblem. Man inser snart att allting är ett komplext trasigt nät av tidigare hyffsat fungerande (eko)system. Att fokusera på ekobananens vara eller inte vara känns väldigt lätt som en yttepytte droppe i havet. Dels för att det finns så många andra problem som känns större och dels för att det finns så många andra konsumenter som kan göra något.

En sak är klar. Ingen orkar göra allting. Jag återkommer återigen till att man måste välja sina strider. Få människor orkar slåss för minskad fossilbränsleanvändning, mindre kött på tallrikarna, färre utfiskade fiskar, bekämpande av växthuseffekten, försurning, plastpåseanvändning, övergödning, transporter över hela världen, socialt hållbara förhållanden av mat/teknik/klädproduktion i nord och syd, oljeledningar i naturskyddsområden, giftfria produkter till barn och vuxna etc etc etc. Därför tror jag på något sätt att man får välja sina fokusområden. Om du gillar att cykla och äta giftfri mat så fokusera på det. Gör det helhjärtat och försök påverka din närmsta krets att göra detsamma. Du behöver inte tänka att du också borde jobba för att östersjön ska bli mindre övergödd, eller att skriva påverkansbrev till H&M och Cheap monday om att de ska skärpa sina code-of-conduct-listor. Kostymnissarna i EU och FN kanske får lov att flyga runt jorden om de tar ansvar för att smartare beslut och avtal skrivs som påverkar marknaden och det globala samhället i stort.

Dock, och det här är viktigt, tycker jag att man måste fortsätta att vara öppen för att ta in ny fakta kring problem i världen, dvs att man i ett senare skede är villig att addera fler miljöval i vardagen. Jag har sjukt svårt för de personer som inte vill utvecklas och bredda sina egna horisont. Som är helnöjda med sitt resonemang att "jamen jag källsorterar ju, så då kan jag bränna till 500 m till affärn med min SUV och vräka i mig kött till varje måltid jag intar". Jag började min medvetna konsumtion med att inte äta tonfisk när jag gick i 2:an på gymnasiet. Efter ett år bestämde jag mig för att gå vidare och bara äta vegetariskt i skolmatsalen, men kött hemma. Sen åt jag bara vegetariskt + fisk. Sen började jag leta efter fairtradeprodukter i butiken. Sen kom ekobananerna och skippandet av halvfabrikat. Och så där har jag fortsatt. Jag har tagit det i min takt och hela tiden plussat på min egna Do n' Don't-lista. Rom byggdes inte på en dag heter det ju och det stämmer rätt bra in på en ekomedveten livsstil också. Och liksom Rom är en medveten livsstil aldrig riktigt färdigbyggd det finns alltid små hörn att fila vidare på. Men trots det är det rätt imponerande om man tar ett par steg tillbaka för att beskåda det man lyckats bygga upp.


På frågan om var ansvaret ligger när det gäller att förändra världen, försöker jag nog säga att den ligger på oss alla, men att hela världens alla miljöfrågor inte bör ligga på en enskild individs axlar. Låt oss fördela bördan så att allas våra ryggar kan vara fortsatt starka.

Förihelvete LRF!



Alltså älsk på bästa Tankesmedjan i P3 som lägger ut ovanstående bild  med följande text på deras facebooksida:

"Lantbrukarnas riksförbund delade ut kött på en skolas köttfria onsdag. I all välmening! Efter som att kött "är särskilt viktigt för tjejer som växer, idrottar och ska bli snygga." Vi kan här visa deras forskningsunderlag. Tänkvärt!

( LRF borde rimligtvis attackera och konkurera ut skolans importerade kött från random billigt utland, låt säga järpar i brunsås-dagen, istället för att ge sig på modiga skolor som infört EN vegetarisk dag. Då skulle de till och med kunna räkna hem lite klimat-cred istället för att nu bete sig som tröga bönder som bevisligen inte ser djupare än i sin egen navel. Alla barn älskar burgare, visst det kanske stämmer, men jag tror att de föredrar att bo på ett klot där de slipper extremväder, jordskred, elavbrott, matbrist och miljoner klimatflyktingar).

Det finns mycket i LRF:s resonemang som är triggande. Men jag blir mest tonårig och stönar: ORKA. För jag allmänt trött på att följande situation bevisligen uppstår precis hela tiden idag, år 2014:



Bäst just nu!



1. Mikael Persbrandts resonemang i intervjun i DN. Han är ju inte riktigt där än, men uppfriskande och överraskande uttalande måste jag säga. Vegetarianer kan behöva en fackelbärare av det mer macho slaget för att vinna ny mark och förklara hur osmart det är med kött för klassiskt raljerande män som blir kränkta om man tar deras biff ifrån dem. 

2. Att min blogg hamnat på Lisa Maries lista över bra saker just nu. Right back at ya! Blev så glad!

3. Att jag varje morgon får svepa in mig i min nya ullhalsduk. Kommer att överleva även de bistraste av vintervindar i den. Nästan lika mjuk och go som en kurrande kattamage. Tumme upp för att den är svensktillverkad.   

4. Att smarta lånegarderoben lanserar långlån på ett halvår för kläder. Toppen eftersom man inte gärna vill lämna tillbaka plaggen man fastnat för efter futtiga 4 veckor.

5. Och sist men egentligen först; Johan Ehrenberg. Som person och krönikör. Alltså jag vet inte ens var jag ska börja. Bästa bästa människa! Jag vill klona dig och placera ut dig på samtliga arbetsplatser, i ledningsgrupper och grabbagäng och sedan luta mig tillbaka och bara njuta av förändringens vindar som kommer att svepa över detta land. Du får bara inte missa hans krönika Män förmår inte att göra världen bättre eller hans uppföljande 10 tips på hur man blir en mer jämställd man. Inte nog med att han knäckt nöten om vad vi behöver göra för att jämställa Sverige, han är en framstående miljökämpe som sliter för att Sverige ska börja producera egentillverkad sol- och vindel istället för ohållbar kärnkraft. Älsk på hans battle mot den moderata EUparlamentarikern under Sweden Green Building Conference. Citerar Skorpan Lejonhjärta: om alla vore som Johan så skulle det inte finnas någon ondska.

Peace out!

Sommarprogramtips och KRAV-honungsförklaring

                        

Hörde ni gårdagens sommarpratprogram? Om inte vill jag bara tipsa er om det. Karin Adlesköld, komiker, pratade varmt och roligt om hur det var att växa upp i en familj som levde gröna vågen-liv. Jag hoppas att det hänt en del gällande den vegetariska skolmaten. Potatis och sås eller fil och flingor är ju rent kränkande att få i nio års tid varje lunchrast. Snacka om att skolan förankrar att barn som inte äter kött är något udda och konstigt. Karin pratar även om dagens matsituation om hästköttsskandalen, giftvindruvor etc. Och att hennes grönflummiga föräldrar verkar fått rätt i många av deras hjärtefrågor.

Dock vill jag förklara för Karin och alla andra som undrar vad som skiljer ekologisk honung från konventionell. Det är inte riktigt som Karin raljerar i programmet "väldresserade honungsbin som bara hämtar nektar från ekologiska blommor". Alla som har sett filmen "Inte bara honung" förstår att det används en mängd antibiotika i honungsbranschen. Kuporna ställs ut på odlingar som besprutas av bekämpningsmedel som fastnar på nektaren och bina och hamnar därmed även i honungen. Dessutom sker det även utspädning med sockerlag i billig honung. Rent fusk alltså!

Ekologisk kravmärkt honung gör från kupor som placeras på platser där det är så fritt som möjligt från bekämpningsmedel. Och vill man vara säker på att det är 100 procent honung i burken som dessutom är fri från antibiotika så bör man välja en sån burk.

Vandringsvänlig vegomat

Nu är jag tillbaka från min en och en halv vecka i Kebnekaisefjällen. Det var en fantastisk vecka med helt otänkbart fint väder. Jag hade laddat för 10 grader, regn och mygg men fick 20-24 grader full sol och nästintill myggfritt. Det innebar att jag gått med samma stackars sunkiga linne och shorts i över en vecka. Fjällen visade sig verkligen från sin bästa sida och jag besteg Kebnekaises sydtopp när solen strålade och fluffiga moln låg i fjärran. Helt fantastiskt. Men också galet jobbigt såklart! 2,4 mil tur och retur i mestadels terräng som fotot nedan.

En vecka i tält och med nästan dagliga vandringsturer kräver ju också bra bränsle i form av mat. Dessutom ska maten ta så liten plats och vara så lätt som möjligt, men också vara snabb att tillaga och klara sig utan kylskåp hela tiden. En utmaning för vem som helst, men kanske ännu mer för en vegetarian. Det finns ju ett relativt stort utbud av frystorkade köttgrytor, ölkorvar och annat torkat kött som ger näring och energi.
Utan att vara proffs på detta (kom gärna med tips på smarta matlösningar) tänkte jag berätta lite om hur jag tänkte och löste det:

Frukost 
Till frukost körde vi Sempers fruktgröt Banan och Päron, för att det är den enda gröten jag kan äta utan mjölk och sylt/mos, dessutom är den berikad med järn och vitaminer. Till det käkade vi knäckebröd med tubost. Kanske lyxade vi till det med en kopp te.

Lunch/Mellis
Tubost och knäckebröd är ju en hit till både frukost, lunch och mellis. Tubost finns i flera vegoutföranden; vi körde bl.a. hot jalapeno. God till lunchsoppan! Om man ogillar eller vill variera tubosten finns ju även messmör på tub (godast är ju "gammeldags") eller såklart den ekologiska vegopastejen Tartex.

En standardlunch för oss blev pulversoppor typ kantarell, sparris, eller minestrone. Den lyxigaste varianten var att en av de första dagarna, när vi fortfarande hade kvar ett hörn med mjukt bröd hemifrån, göra krutonger med lite citronolja och salt som vi toppade soppan med. Ett annat lyxtips är att ta med en liten bit parmesan och ett litet rivjärn som du kan toppa all typ av mat med. Blir plötsligt stjärnkrognivå (nåja) på pulvermaten. Utflyktslunch när vi lämnat gasköket i tältet fick bli varma koppen och knäckebröd såklart.

Som mellis/fika körde vi pulverkaffe (med pulvermjölk). Ballerina kladdkaka. Hemgjorda veganska powerbars, Knäckebröd med tubost. Nöt- och fruktpåsar. Den bästa gastronomiska upplevelsen under hela veckan var dock att efter 11 timmars vandring tillbaka från Kebne dricka Varma koppens blåbär/hallonsoppa på en sten bredvid en jokk. Himmel så gott det var! Den kan jag verkligen tänka mig att köpa till svamp- och skidutflykter framöver.

Middag
För att få utspel för min tveksamma läggning att hobbyaktigt recensera restaurangbesök likt krogkommisionen i tidningen följer här en recension av påsmaten vi köpt med oss till middagarna. Sammanfattningsvis kan vi säga att det var både högt och lågt. Även om högstanivån inte är speciellt skyhög vad gäller pulvermat.

Ett första middagstips är att köpa snabbris som bara behöver dra i hett vatten i 3 min. Perfekt både i lägret och ute på tur. Och dessutom väldigt bra att mata-till lite tunna soppor/varma koppen med.

- Knorr Sparrisrisotto: Väldigt bra faktiskt. Riktigt god och lätt att få till bra krämig konsistens på. Långt ifrån skolrisotton med ärtormajspaprika. Dock lite proteintunn. Och det skadar inte att fylla ut den med nåt mera matigt.
- Knorr Spaghetteria Formaggio: God och ostig! Men lite innehållslös, pimpa gärna med torkad trattkantarell eller kanske soltorkad tomat!
- Blå band Vegetarisk Pasta Carbonara: Bra att det är sojakött i det kan jag ge den, MEN hallå, det här är inte Carbonara någonstans. Snarare en gräddig färssås. Hur svårt kan det att strö lite hickory i varje påse för att få till den karaktäristiska baconsmaken som ÄR det enda som carbonara ska smaka. Besviken? Jo. Mycket.
- Blå band Chili sin Carne: Blå band går från botten till toppen kan man säga. Chili sin Carnen är riktigt riktigt bra. Mättande, mycket smak, bra med protein!


Vill man undvika färdigpåsarnas E-nummer, eller bara är ambitiös eller har gott om tid innan man reser så kan man ju göra egna middagspaket med t.ex. risoni och trattkantareller, linser, örter och buljong. Tänk bara på att riset/pastan bör ha lika lång koktid som linserna i så fall.

Är man ännu mer ambitiös kan man torka sina egna grönsaker i ugnen. Broccoli, lök, svamp, tomat. Vad som helst. För att lyxa till sina hemgjorda eller färdigköpta matpåsar.

Och vill man vara lite nostalgisk kanske man blandar till påsar med ingredienserna till pinnbröd.

Att vara vegetarian på fjällvandring är alltså rätt okej egentligen även om man får tänka till och leta lite extra efter bra mat innan man åker.

Måndagsklipp

Låt oss börja veckan med den här kloka lilla människan. Glad (köttfri) måndag och jippiyey för kortvecka!

Ny urfin vegetarisk kokbok.

Det har kommit en ny vegetarisk kokbok från Bonniers som jag blivit helt såld på (så pass att smyger in i bokaffärer och smygbläddrar i den). Så fin med riktigt sådär suktande inspirerande och nästandoftande foton. Dessutom fina illustrationer, säsongsteman, tips- och faktasidor där man lär sig att krydda quorn och tofu samt koka bönor. och menyförslag. Vi tittar lite:

Såhär skriver Bonniers själva:

Här finns inte bara en uppsjö av vardagsrätter, sorterade under rubrikerna Frukost, Lunch och Middag, utan också lyxiga helgmenyer då maten får kosta lite mer och ta lite längre tid att laga. Även högtider som jul och påsk kan bli gröna med bokens hjälp. Och vill du samla många till fest finns det mängder med inspirerande recept till fina vegetariska festbufféer. 


Inspirerande bilder tycker jag är A och O i alla typer av kokböcker och receptsamlingar. Och den här boken har fattat vinken. Bilderna får mig hungrig oavsett om jag nyss ätit. Jag vill laga, baka och äta allt i den här boken. Och jag vill ge den till alla jag känner så jag får komma hem till dem och bli bjuden på lyxig och GOD vegetarisk mat! Aldrig mer uppstekt quornfilé utan krydda. Från och med nu finns inga anledningar att låta bli. Nu ska det banne mig lagas vegomat i alla svenska kök. Pronto.

En vegetarian på konferens

Aldrig känner man sig så udda som vegetarian som när man är iväg på konferens (eventuellt jämlikt med julbord). Antingen är sällskapet ett annat än de man träffar varje dag eller så blir folk man vanligtvis träffar bara mer uppmärksamma på ens kost på konferens. För jag får så otroligt mycket mer frågor om min mathållning på konfa-luncherna än jag får i lunchrummet på jobbet. Är det för att man alltid får in sin mat separat som det blir tydligare att jag äter nåt annat? Eller är det bara den nya omgivningen som öppnar upp för sådana frågor?

Dessutom händer det alltför ofta att jag som vegetarian på konferens känner mig kränkt pga. dålig kunskap om vegetarisk mat. Jag vet inte hur många gånger som jag enbart får äta tillbehören till köttet eller fisken. "Jaha, du vill ha en fullgod vegetarisk maträtt? Så du är missnöjd över att vi helt sonika plockat bort proteinkällan? Räknas inte ostmackan till soppan? Du får ju bulgursallad och bröd. Sluta sjåpa dig" Jag skulle vilja se den restaurang som skulle göra detsamma mot köttätare. "Varsågod här är kokt potatis och köttbullar, jaha vill du ha sås, inlagd gurka och lingonsylt också? Nej nej. Nu är du väl lite väl knusslig va? Du ska vara glad att du får något överhuvudtaget. Du blir ju mätt iallafall."

En vanlig händelse är även att hovmästaren på flotta restauranger muntligt berättar för gästerna vad som kommer att serveras till lunch/middag. Jag har dock inte varit med om att man nämner vad den vegetariska maträtten är, den är liksom fördold i dimmor. Är det inte rätt märkligt att det för restaurangen känns viktigt att ge den servicen till vissa kunder men inte andra? Jag tänker att om alla VD-pampar och högt uppsatta slipsnissar var vegetarianer så skulle det se annorlunda ut ute i konferens-Sverige. Då hade nog många fler restauranger varit mer noga med att även skryta om den vegetariska maten, och dessutom jobbat hårdare för att den faktiskt håller samma standard som kött- och fiskrätterna.

Restaurangerna har även en möjlighet att påverka gästernas nyfikenhet kring vegetarisk kost genom laga spännande god mat och att stolt berätta om det. Att våga flytta den vegetariska maten från undantagshyllan och istället fronta den som något exklusivt och nytt är något jag otåligt väntar på.  

Days like this - i skuggan av hästköttsskandalen

Dagar som dessa, med osande fuskköttsoro i nyhetsflödet är det extra sweet att vara vegetarian. Det måste liksom alltid komma minst en kött-som-inte-är-som-det-ska-nyhet varje år, och varje gång står man på sidan om och betraktar utan att vara berörd. Så skönt! Det är ju sällan som det sker fusk inom grönsaksbranschen. Tänk er till exempel rubrikerna att en morot blivit blekt och säljs som palsternacka eftersom morötter är billigare i produktionen än andra rotfrukter. Nej. Inte så vanligt på löpsedlarna.

Det mest verkningsfulla vegetarian-argumenten jag själv fick höra när jag var en velande köttätare var när min vego-vän och jag åt pizza och hon sa att "det bästa med att vara vegetarian är just att man alltid alltid kan vara säker på att det inte är något konstigare än grönsaker i ens mat". En skinkpizza t.ex. kan man aldrig riktigt vara säker på verkligen innehåller skinka, eller vilken kvalitet på skinkan det är? Är den gammal? Har den legat på golvet innan? Kommer den från en svensk gård eller från en dansk djurskyddsvidrig svingård? En vegorätt är en vegorätt är en vegorätt. Inget konstigt. Inget fuffens. Man vet att det alltid bara är grönsaker och kanske en ostbit i.

Det intressanta med alla krampaktiga köttätare är också den skepsis som ofta flödar när man pratar om ekologisk mat, Kravmärkt och Fairtrademärkt. "Kan man VERKLIGEN vara SÄKER på att det ÄR en kravprodukt och att de inte "FUSKAT" med märkningen????
På detta argument brukar jag svara att det enda du kan vara säker på är att de produkter som inte är märkta förmodligen INTE lever upp till kravkriterierna. Att om du är osäker på att de extra pengarna du lägger på t.ex. fairtradekaffe verkligen kommer producenterna till gagn, att det inte är barnarbetare, låna arbetsdagar, lägre löner än minimilön etc. Det du kan vara säker på när du väljer ett vanligt ickemärkt kaffe är att det garanterat är just; lägre löner, sämre arbetsmiljö, långa dagar, ev barnarbetare etc.

Tänk om denna skepsis istället skulle riktas mot de livsmedelsprodukter som ofta omnämns i media kopplat till orden skandal, krismöte, fusk och härva? Det vore ju faktiskt mer logiskt att tvivla på att produkter som tidigare t.ex. omkrivits för att det: innehållit glas, ändrats datummärkning för, behandlats med syra för att verka mer aptitliga, frustits in och tinats upp, malts om, fyllts med vatten, ändrats ursprungsmärkning för, eller som nu helt enkelt innehåller ett annat djur än det utger sig för.