Det här med att köpa en ny mobil

Jag är en av få som fortfarande har en sk fossilmobil, dvs en uråldrig mobil anno 2008. Inte lastgammal rent åldersmässigt, men det är med teknik som med hundar. Ett människoår är minst fyra teknikår. Utvecklingen spurtar ständigt framåt och nu är man helt lost om man inte är en del av smartphonesamhället. Jag kan ärligt talat säga att jag länge suktat efter en ny mobil. Men samtidigt har min skruttiga mobil varit den som är mest pålitlig när det kommer till kyla, värme och brist på laddningsmöjligheter. Min mobil klarar sig lätt en vecka utan att ladda, förutsatt att man inte ringer överdrivet mycket med den då. Prova det med en smartphone! Att mobilen kostade 400 spänn vid inköp får mig också att känna att tvärbilligt inte alltid är lika med dålig kvalitet.

Kontentan är att det egentligen inte är någonting fel på min mobil. Den saknar vissa funktioner, jo. Man kan bara ringa, sms:a och lyssna på radio på den. Inget wordfued:ande eller facebook:ande. Inga foton eller MMS och inget internet. Lite stökigt kan det ju vara när man inte kan kolla upp saker direkt som när sista tåget för kvällen går, kunna fota saker in the moment eller när man åker till landet i en vecka och inte har tillgång till sin mail etc. Därför har jag suktat efter en smartphone. för att det vore himla trevligt med en sån helt enkelt. Allting skulle vara lite enklare, lite snyggare, lite bättre. Men sen såg jag den här filmen och fick mig en tankeställare. Det är det jag älskar med the story of stuff-filmerna. De är så sjukt informativa på ett komprimerat och pedagodiskt sätt.

Filmer gör mig arg över hur utstuderat slit- och slängsamhället är för att elektronikföretagen ska gå med vinst. Antingen köper vi en ny produkt för att vi vill ha det senaste, eller för att vår gamla gått sönder. Dagens produkter är gjorda för att bli uttjänta efter bara något år och bolagens vinster bygger på att naturen och människor i syd betalar med sorgligt stora insatser. För elektronikprylar är ju inte bara lite plast, sladdar och en glasskärm utan innehåller väldigt otrevliga kemikalier och tungmetaller som sabbar miljön både vid extrahering av råmaterialet, vid produktionen och inte minst vid tippen när de slängs bort (eller bränns upp). Dessutom avger elektronikprodukterna en del gifter även under användningen. Men gifterna för oss användare är ingenting i jämförelse med det som människorna som arbetar på elektronikfabrikerna utsätts för. Det känns så jävla fel att vi ska göra livet mer bekvämt med en ny Iphone, samtidigt som den bidrar till att livet för fabriksarbetaren blir långt ifrån bekvämt, med kontaminerat dricksvatten, luftvägsförgiftningar, missfall och sjukdomar. Och som om inte det vore nog är det ju ingen överraskning att dessa smarta mobiler och andra elektronikprylar även drar en hel del el, som åhej och hå påverkar klimatet och avskogningen. Jag är ingen bakåtsträvare vad gäller mobiler, tvärtom hoppas jag att telefontillverkarna satsar stora pengar på att göra såpass moderna mobiler att jag med gott samvete kan köpa en. Jag hoppas att efterfrågan på ekologiska och socialt acceptabelt tillverkade mobiler finns på marknader redan om några år.

Så föga oväntat har jag valt att fortsätta ha min fossilmobil ett tag till. Tills den pajar iallafall. Varför kasta det som funkar liksom?


Om du inte riktigt är mätt på info om hur mobiltelefoner påverkar miljön, så kan du ju spana in den här snabbguiden...

klicka på bilden för källa.