Grodan i kokande vatten och Europaparlamentsvalet

 

 

 

 

Bildkälla

 

 

Har du hört metaforen om att om du placerar en groda i en skål med kokande vatten så kommer grodan direkt att hoppa ur vattnet. Men om du istället placerar grodan i en skål  med kallt vatten och långsamt kokar upp vattnet så kommer grodan succesivt vänja sig vid temperaturökningen och på så vis missa sina medfödda flyktsignaler. När vattnet väl kokar så har grodan dött för länge sedan utan att ens försökt att sätta sig i säkerhet.

 

Det här är en klassisk analogi som ofta används för att beskriva varför människan inte reagerar tillräckligt starkt på långsamväxande hot som t.ex. de globala klimatförändringarna. Vi agerar inte på hotet för att det är för långt bort och för att förändringarna kommer stegvis. Ta vår beroende av fossila bränslen och energifrågan som exempel. Vi har vant oss vid att energin och bensinen brukar vara billig, vi har byggt vårt samhälle efter det, och vi reagerar inte nämnvärt över när priserna långsamt stiger. Det resulterar i att vi inte i tillräcklig utsträckning tar fram en beredskapsplan för hur vi ska lösa problemen som följer i peak oil:s framfart. Vi har ingen beredskap alls. Vi märker inte när det börjar hetta till.

 

På samma sätt fungerar de nazistiska framgångarna i Europa vilket vi kan se resultatet av i valet till EUparlamentet nu ikväll. Det är sorgligt men otroligt viktigt att vara medveten om att detta är SD:s och deras europeiska partipolares strategi. Det är ingen slump vad som händer.  Långsamt förändras sättet att prata om främlingsfientliga frågor i Sverige och Europa. Begrepp som tvättas rumsrena, rasistiska åsikter som draperas i EUkritik. SDs strategi har varit att först plantera oro i Sverige, att hela tiden prata om brottslighet, våld, arbetslöshet och invandrare i samma andetag, gång på gång på gång. Det gör ju att folk för det första börjar tro på att brottsligheten ökar, att det finns skäl att vara rädd för din granne, eller snubben på bussen. Sedan när oron i bakhuvudet är ett faktum så kopplas oron ihop med de andra begreppen som nämns i samma mun. Vi börjar leta efter en förklaring till detta. En syndabock. Långsamt långsamt förändras den politiska dialogen. Förändringar i vilka frågor som får störst utrymme i politiken. I media. Plötsligt antar vi att vi har ett problem med invandringen i Sverige, när vi egentligen har ett problem med förlust av välfärd och en ökad arbetslöshet.

 

Och sådär fortsätter det, i Sverige, i Grekland, i Storbrittanien, i Frankrike, i Danmark osv osv. Den ekonomiska krisen i Europa letar enkla syndabockar och de nazistiska och fascistiska partierna utnyttjar oron och börjar peka finger mot marginaliserade grupper. Och de lyckas och når framgångar i länder som för bara några decenier sedan var mitt upp i ett andra världskrig där fruktansvärda omänskliga handlingar genomfördes med eftervärldens fördömande. Tydligen är några decenier tillräckligt lång tid för att sudda ut allas goda minne. Nya generationer växer upp, hittar inga jobb och känner sig frustrerade. Och så går de och röstar med kortsiktiga glasögon. Eller är det skygglappar? Nu ser vi de skrämmande resultaten, när parlamentariker öppet börjar frågar en publik om de vill ha fler eller färre marockaner i landet, varpå publiken skanderar "färre" och han ler och säger att han ska ordna det. Där parlamentariker öppet pratar om att ebola-viruset är det som kommer att vara bäst på att hantera EU:s flyktingproblem. Det är inte ett skämt. Ingen mardröm. Det är i dagens Europa som detta sägs på valmöten, i TV. Där det blivit rumsrent att prata om medmänniskor utifrån deras etniska rötter som något som bär skulden till hela samhällets förfall.

 

Jag är spyfärdigt skräckslagen över vad som kommer att hända framöver. Och hur större delen av Europas medborgare kommer att stå vid sidan av och titta i himlen och låta de små stegens tyranni bli mer och mer framgångsrik. Ikväll känns de rosa och gröna framgångarna i Sverige som en klen tröst för resultatet i Europa. Men det är den enda tröst jag har. Och jag hoppas att den stora mängden slumrande medborgare (och politiker) i Sverige vaknar till nu och vågar syna detta resultat, svart på vitt, och därefter vässa argumenten och ta diskussionerna när det smygrasistiska kommentarerna tassar in på arbetsplatserna, i krogkön, på ICA och i hemmen. Det är dags att vi känner av att vattnet snart når kokpunkten i EUparlamentets kittel. Det är hög jävla tid att ta ett livsavgörande hopp ut ur den främlingsfientliga bruna bajsgrytan och till frihet och säkerhet, för alla.