Boktipset: Hungerspelen trilogin

Nu har jag läst en bok (eller egentligen tre) igen. En bok värd att tas upp under miljö- och hållbarhetsluppen. Nämligen Hungerspelstrilogin. En oerhört hajpad ungdomsbokserie med några minst lika hajpade efterföljande filmer (ja jag är lite efter). Jag behöver knappast skriva så himla mycket om handlingen. Många vet säkert redan vad den handlar om i stora drag. Men lite kort kommer här en resumé.

Handlingen utspelar sig i Panem - landet som reste sig ur askan av det som en gång kallades Nordamerika. Efter torrperioderna, stormarna, bränderna, de stigande haven och det brutala kriget om det lilla som blev kvar, efter allt detta skapades Panem. Panem är en lyxig huvudstad med 13 omkringliggande distrikt som är råvaruproducenter och förädlare av produkter till huvudstaden. Pga ett tidigare uppror som slutade med att distrikt 13 utplånades, har centralmakten straffat kvarvarande distrikt genom att skapa Hungerspelen - ett spel för att stävja distrikten så att de aldrig glömmer den mörka tiden tidigare. Reglerna i spelen är enkla: varje distrikt skickar en flicka och en pojke vardera att delta varje år. De 24 ungdomarna (12-18 år) hålls instängda på en enorm utomhusarena där de kämpar på liv och död i ett långsamt gladiatorspel, som övervakas och direktsänds i den enda och hårt kontrollerade tv-kanalen med miljontals tittare. Den sista överlevande vinner. Vi får följa tjuvjägaren Katniss Everdeen som anmäler sig frivilligt till spelen för att skona sin lillasyster som blir framlottad som distrikt 12 kvinnliga spelungdom.

Böckerna som innehåller en ordentlig dos samhällskritik har jämförts med William Goldings klassiker "Flugornas herre" eftersom den handlar om barn som dödar barn. Men medan Flugornas herre vill komma åt vad som händer i en värld i frånvaro av lagar och regler, en anarki, och vilka olika roller (eller innersta drifter) vi människor tar, handlar Hungerspelen snarare om en kritik av tydliga och oöverstigliga klassklyftor, nöjesindustrin och mediefieringen i ett utvecklat konsumtionssamhället.

En sak jag tänkt på i boken, är att den beskriver en annan sida av våldsbruket och dödandet än vad vi idag, är vana vid i andra filmer/böcker. Boken beskriver återkommande mardrömmar och psykisk nedbrutenhet, alkoholism eller andra typer av känslodämpande substanser som ett resultat av morden som sker på arenan. Att döda en annan människa är inte något som går att skaka av sig, som går över efter en vecka, eller när allt verkar gå bra. Oavsett om personen försökte döda dig, din vän, eller betedde sig som ett monster. Det tycker jag är så himla bra. Bra att en ungdomsbok tar upp ett så viktigt och tungt ämne.

Samhällskritiken är ju även det en smocka mot dagens samhälle och vart vi verkar vara på väg. Som ett varnande finger skildras resultatet av all den effektivisering som vi påbörjat. Att det finns en fara i att ett land eller distrikt enbart ska producera en enda vara. Vad händer om skörden slår fel eller det blir torka,  eller om det blir upplopp eller strejk? Mångfald är alltid bättre än enfald.



Det jag tycker är extra intressant ur ett apokalyps-perspektiv är att Katniss klarar sig så bra i Hungerspelen eftersom hon har kunskap om naturen och vad den kan ge i form av föda, medicinalväxter och skydd. En kunskap som i Sverige och andra utvecklade länder blir alltmer bortglömt. De urbaniserade hungerspelungdomarna var farliga medan de hade sina tekniska vapen men när de blev av med dem så stod de sköra och försvarslösa. En intressant aspekt tycker jag. Jag har faktiskt blivit så inspirerad att jag gått med i facebook-gruppen "Ätliga växter i Sverige". Vi får aldrig glömma att vi aldrig är mer än naturen runt omkring oss, och ju bättre anpassade vi är desto bättre överlever vi.

Passa på att läsa boken nu i höst, innan tredje filmen släpps vid jul. Då kan du liksom jag se fram emot en maratonvisning av de två tidigare filmerna innan biobesöket.