15 september och det är dags att prata om människovärde i annat än i ekonomiska termer

Den kalla råa dimman som möter mig vid ytterdörren får illustrera känslan som jag och många med mig känner idag, dagen efter valdagen. Självklart känns de 12,9 procenten SD erövrat som en käftsmäll, även om jag inte är speciellt överraskad. Grejen är att vi kommer att få vänja oss vid att dras med SD och deras vänner så länge vi har ekonomiska kriser som de kan använda sig av för att ingjuta och elda på rädslor och missnöje hos folk. Tråkigt nog kommer vi även att få vänja oss vid de ekonomiska kriserna så länge vi hänger kvar vid kapitalismen och marknadsekonomin. Så läsningen på denna utveckling är en helomvändning. Vi behöver ställa om. Vi har behövt ställa om sedan länge och det som hände igår är enbart symptom på ett ekonomisk system som är åt helvete.

SD:s framgångar är också symptom på  att regeringen i åtta års tid endast pratat om mänskligt värde i form av ekonomiska termer. Vi behöver ändra språkbruket i Sverige och lyfta fram andra värden. Vissa saker måste få kosta. Vissa saker ks inte ha någon prislapp. Vi behöver rusta upp Sveriges välfärd så att människor som hamnat mitt i nedrustningen, avflyttningen och utförsäkringen åter känner förtroende för våra politiker. Och våra politiker måste måste MÅSTE pressa Sveriges nu tredje största parti hur i helvete deras ekonomiska kalkyler ser ut. Jimpa kan omöjligt låtas komma undan med sitt välanvända "det vet inte jag/det är inte jag ansvarig för"-svar. Lösningen är inte att tysta ner dem och frysa ut dem, utan vi måste konfrontera dem och ställa dem tillsvars för sin ofullständiga budget. Vi måste också pressa dem på att prata om annat än invandringsfrågan. Snacka miljö, bostäder, skola, gruvbrytning och jordbruksbidrag etc.

Jag hoppas innerligt att Löfven och hans gäng lyckas hitta ett stabilt samarbete på något sätt. Det är, som han sa i sitt tal; en tid där vi måste ta varandras händer över blockgränserna. Alliansen och de rödgröna måste kunna analysera vem den verkliga fienden är och göra gemensam sak i att ta Sverige framåt, vilket innebär att lämna blockpolitiken bakom sig (Tyvärr verkar iaf inte Annie Lööf haja det). Alla har redan förlorat på att fokusera på blått kontra rödgrönt istället för brunt. Nu måste vi vara starka nog att svälja stolthet och blicka framåt.

Vi måste lyfta miljön till den centrala plats där den hör hemma. Miljön är ingen lyxfråga som man kan rösta på när inget annat är kritiskt. Vi behöver förstå att ju mer vi åsidosätter miljöfrågorna och ju längre vi väntar med att ställa om energisystemet och klimatanpassar politiken desto mer växer klyftorna och otryggheten. Att anpassa samhället efter ekosystemens gränser innebär att ta tuffa beslut som ibland kommer att iskränka på individers frihet. Men det är omöjligt att styra landet i en hållbar riktning utan att uppröra någon, allra minst en köpstark grupp som är vana att få som de vill. Likväl som en regering kan pressa sjukskrivna att gå och jobba trots värk och depressioner så kan en regering införa köttskatt och grön skatteväxling.

Och rörande Fi. Så jävla synd att deras stöd inte räckte ända fram. Att Gudrun inte släpptes lös i riksdagshuset och få betalt för att härja med Jimmie 8 h om dagen. Men låt oss se det långsiktigt, för precis som SD, måste även feminsmen bida sin tid och nå framgång genom att ta små steg framåt. Vi får inte ge upp. Redan nu har Fi:s framgångar i EU-valet lyckats skaka fram feminister ut de flesta andra partier och fått dem att insett att jämställdhetsfrågan är något som medborgarna efterfrågar. Om fyra år kommer Fi att få sina valsedlar distribuerade av valmydigheten. Det innebär att Fi:s aktiva kan lägga sin energi på att få ut sitt budskap och skapa diskussion istället för att sprida valsedlar. En viktig kugge för att spara resurser och energi i ett litet parti. Dessutom: Fi har faktiskt kommit in i tolv kommuner och kan därifrån etablera sin politik, fila på sin retorik och sina argument. Vilket också är viktigt för ett så ungt parti, med så många unga partimedlemmar, för att verka proffsiga. Det blir då svårare att avfärda dem som ett orakat kvinnoflumparti. Och det är ju mågra av de största kommunerna som Fi numer kommer att besitta. Det här är bara början på det feministiska intåget i politiken.

Det som är viktigt nu, är att alla måste inse att Sverige inte är något helylleland som står emot de kalla vindarna som blåser i Europa. Förändring går långsamt och för att vända skutan måste vi fundera på vad vi kan göra allihop. Dag ut och dag in. Kanske kan flera av oss engagera oss i våra partier? Följa det politiska arbetet i praktiken och debatten. Våga ta diskussioner även om de är obekväma. Och stöter du på en trolig SD:are, så försök förstå, och lyssna utan att förakta, men samtidigt som du inte ger vika för retoriken. Deras fyra år som tredje största parti kommer att gå ut få att försöka förskjuta gränserna för vad vi tycker är okej och inte. Tänk Tyskland 1933. Glöm aldrig det och sätt alltid ner foten när deras ordval, språkbruk och fördomar nästlar sig in på din arbetsplats, bland dina vänner och i din familj.

Vi är bättre än dem. Vi är förkrossande många som vill se dem försvinna från den svenska politiken. Och i och med maktskiftet över till rödgrönt så har vi faktiskt möjlighet att ta nya tag och stöpa om politiken till ett varmare Sverige. Låt oss måla Sverige nya färger!