.jpg)
Syrénen köptes för säkert sex år sedan, och har de första fem åren stått planterad invid sommarstugan i dalarna. Den har dock aldrig blommat. Kanske främst för att rådjuren varit hungriga under vårvintrarna, och sedan misstänker jag att den inte stått tillräckligt soligt och trivsamt. Därför grävde jag upp den tuktade syrénbusken förra våren och planterade den istället i en stor kruka på vår soliga balkong. I somras kom bara blad men det märktes att den växte och trivdes. Därför har jag i vinter hyst stor förhoppning att det i år kanske kanske kan komma en första bleklila blomma. Det vore verkligen på tiden!
Så, när snöprognoserna stod klara förra veckan, kände jag instinktivt att jag skulle göra vad som tänkas kan för att undvika att stå utan blommor ännu ett år. Vad göra? Jo eftersom jag tyckte att knopparna var nära bristningsgränsen och att de kommit längre än alla andra buskar i planteringarna utanför huset så valde jag att bära in krukan i värmen innan snön slog till. Oj vad nöjd jag var, när deceniets värsta hagelskur föll över Stockholm. Och än mer nöjd var jag när både minusgraderna och snön sedan tog över. Men nu börjar jag bli lite orolig. När sjutton ska jag ställa ut krukan igen? Nu kommer det vara kallt i minst fem dagar till och knopparna har redan löpt amok och bladen har börjat slå ut på bara två dagar inomhus. Syrénbusken verkar tro att vårt vardagsrum är Bahamas och att det nu bara är att satsa stenhårt på att bilda blad. Den ligger säkert två veckor längre fram än alla artfränder ute på gården. Jag som bara ville rädda den från den allra värsta köldknäppen verkar nu ha fått en 1,5 m hög krukväxt på halsen. Om jag ställer ut den med utslagna blad nu, när temperaturen håller sig runt nollan, kommer de säkerligen att frysa sönder. Men kommer den någonsin vara lagom varmt för att ställa ut den igen? Suck. Varför skulle jag börja lägga mig i naturens gång?
En sak är säkert. Jag önskar mig innerligt en varm och solig påsk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar