Det är med sorg i hjärtat som jag ser de vita kronbladen ett efter ett släppa från blomskaften. Finns det nåt vackrare än vitsippsmattor som täcker hela skogar med vita prickar som tillslut flyter ihop till en enda bländande klar massa? Aldrig känner man sig riktigt tillfredställd i sin hunger efter dessa vyer.
Det enda som gör sorgen lite lättare att bära är att vitsippstiden alltid följs av en häggtid, liljekonvaljstid, syréntid, flädertid, midsommarblomstertid, lupintid, smörblomstid, näckrostid, bärtid, lövtid och svamptid.
Men hur färgsprakande det än är mitt i högsommaren så blir det sällan så andäktigt som vårens efterlängtade blomsterexplosion. Aldrig får en enda art ta för sig så ohämmat som vitsipporna i majsolen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar