Fem fel i nya vegorätt!

Jag, liksom större delen av Vego-Sverige satt i veckan förväntansfullt bänkade framför SVT:s nya matprogram "Vegorätt". Äntligen... ja, alltså SVT... what took you so long? Känns det inte lite passé med helvegoprogram 2016? Som att det konceptet eg var hett och spännande för tio år sen? Men alltså. Äntligen skulle vegomat få ta plats som vilken mat som helst. Äntligen lite matinspiration där man inte behöver göra om några recept och byta ut protein och tillagningssätt hit och dit, Nu jävlar ska det lanseras nya vardagsrätter även till mitt oinspirerade januarikök. Eller?

Nej tyvärr. Nya Vegorätt är en enorm besvikelse, vilket fler med mig verkar vara överens om. Här är mina 5 punkter om varför.


1. Förstärk inte den gamla dassiga vegetarian-är-lika-med-bohem-och-flum-stereotypen
Alltså jag är verkligen pro att fler entreprenörskvinnor tar plats i rutan och visar vad de går för. Alltså verkligen. Men att två kvinnor ska äta frukost och yoga bland vimpelprydda halmbalsfält, mata varandra med cashewnötsmajonäs och lekandes hänga grönkål i håret på varandra, Alltså really SVT? Det känns så dammigt och ofräscht att jag munkräks lite när jag tänker på det. Sluta reducera vegokulturen till en smal stereotyp av namaste-frälsta tjejer som ääälskar superbär och antioxidanter. Kanske hade programmet mått bättre av att blanda upp programledarna med någon som stod för något annat än dessa två som känns identiskt lika? Kunde inte t.ex. Gustav från Jävligt gott eller Therese från Svenssons mat  ha tillfört fantastiskt mycket mer fokus på själva kärnan dvs MATEN istället på allt lull lull runt omkring? Jag saknar någon med en annan bakgrund, stil, eller annat uttryck än detta vaselinperfekta? Någon som man rent fördomsmässigt tänker kanske inte (ens) är vegetarian. Kanske hade programmet nått ut till fler vego-ängsliga om en Morberg-stereotyp stått och prisat grönsakernas förträfflighet? Jag tror tyvärr att SVT, snarare än Karoline och Elenore, hade formatet klart för sig och formade programledarna och innehållet därefter. Mycket synd.


2. Vegetarisk mat är inte samma som trädgårdsporr
Återigen det känns förminskande att vegetarisk matlagning ska vara lika med nära till naturen. Vore det inte skönt avslappnat om en kunde presentera råvarorna som i vilket matlagningsprogram som helst istället som för nu; hylla fröet för all inneboende livskraft och rabbla upp "klorofyll" som en av många anledningar till att groddar är nyttiga att äta? Måste fuktiga tomater plockas direkt i växthuset och rotfrukterna skrubbas direkt havet? En svepande bild på en blommande aster i förgrunden. Vill vi ha trädgårdsmatlagningsromantik så finns ju Tareq i Trädgårdstisdag, och där känns den mer hemma. Och mindre frireligiös.


3. Kan vi skippa instagram-scenografin?
Och while where at it.. Detta med alla de rustika redskapen; lanthandelsinteriören så som glasburkar, emaljerade tallrikar, decilitermått i plåt, en gammal ullsax från sekelskiftet att pilligt klippa ruccolagroddar med och att avslappnat skiva potatis på en flisig trälåda på stranden känns lika placerat som valfritt Underbaraclara inspirerat instagramkonto. Dessutom får vi lära oss att det är viktigt att göra en piffig "swirl" i röror och tallrikssmoothies för extra perfektion, istället för det man egentligen undrar över t.ex. hur man ska grilla lins-hirsburgarna över öppen eld utan att de bränns. I ett matlagningsprogram önskar i alla fall jag mig tips och instruktioner på hur man faktiskt får till den där riktiga finishen, sånt som oftast inte står med i recepten. Men nu går åtskilliga minuter åt till att se programledarna vandra runt på åkrar och stränder, närbilder på champinjoner som rullar på en skärbräda, stilla bilder på en gullig höna, i vad jag antar, ska skapa en varm jordnära känsla och bidra till inspiration men som i mitt tycke hör mer hemma i ovanstående trädgårdsprogram.


4. Fyll inte ut med frukostrecept och smoothies
Klassiskt fel som även de allra flesta vegokokböcker också gör. Böckerna likväl som programmet ser härligt späckade och välfyllda ut men efter en stunds bläddrande så inser du att många recept är på frukostar eller mellanmål, kanske även massa desserter och inte middagar. Att göra en frukost eller ett mellis köttfritt kan nästan varenda vit kränkt baconman räkna ut hur man gör. Men det är ju middagarna, luncherna, det är där köttätarna behöver hjälp med att se hur man bygger en näringsriktig och GOD vegetarisk rätt där köttet inte saknas alls. Och vi redan frälsta behöver få tips på nya goda rätter som vi kan slänga ihop en onsdagkväll eller nåt festligt att bjuda på en söndag. Att en smoothie eller en gröt är köttfri är väl liksom en självklarhet för de allra flesta människor.


5. Skala av och sluta krångla till det
Om syftet är att visa på hur enkelt det kan vara att laga vegetariskt och locka fler att våga prova vegokäk så dödar man det suget i samma stund som man kvittrar fram ordet näringsjäst, tamari, acaibärspulver eller havremjöl. För hur många har det stående hemma i skåpen? Att behöva leta upp en hälsokost eller ta sig till den välsorterade hipsterbutiken i stan innan man ens kan närma sig att fullfölja recepten, det är ju faktiskt asjobbigt. Att sedan alla recept innehåller minst 35 ingredienser vardera gör det ännu mer motbjudande. Nej, fram med lite mer rakt käk, recept på saker som gemene man har i skåpen och introducera max en ny "udda" ingrediens per avsnitt. Jag förstår att Karoline och Elenore passar på att gå bananas när de får en schysst programbudget att köpa roliga grejer för, men det skrämmer mer än det lockar. Och det är väldigt synd.

Och förresten, whatsup med att alla recept utom rotfruktspaketen kräver en fucking blender/hushållsassistent?

Snälla public service varför är det så svårt att ge oss törstande vegosar ett vettigt, enkelt att följa och oknussligt program som vi kan sätta våra mindre upplysta släktingar och vänner framför så att vi nästa gång vi kommer på besök slipper få ännu en kolhydratmiddag utan proteininslag.


Här, här och här är några andras tankar om programmet.

The resurrection of Fröken Ekoreko

2016. Ett nytt år och kanske därför äntligen dags för att säga hej hej och ge ifrån mig ett litet livstecken på den här bloggen. 2015 var ett år som alltid kommer att finnas kvar i mig. På många sätt ett svart år i många frågor, både på hemmaplan och globalt. Men även en del att glädjas åt och som ingjuter hopp om framtiden. Ett globalt klimatavtal tex! Hur peppigt är inte det!? Eller att många svenskar reste sig ur soffan och aktivt började engagera sig i flyktingfrågan. Det om något visar på  solidaritet och medmänsklig värme.

Själv har jag under året gått från att jobba med att styra upp byggandet av miljösmarta fastigheter, till att jobba med att bygga en ny miljösmart världsmedborgare. Det uppdraget visade sig kräva väldigt mycket tid och energi. Därav har bloggen fått hamna i ett tillstånd av permafrost ett tag. Men jag hoppas att nu när ljuset och våren snart återvänder så ska även denna blogg börja tina upp och komma tillbaka till livet.

Detta med att skapa en ny person till en värld med rätt taskiga framtidsutsikter är något jag grubblat över i flera år. Kanske skriver jag mer om mina tankar kring detta framöver. Men just nu tänkte jag faktiskt mest tipsa om ett litet gästspel jag gjort på Scouterna webbtidning, där ger jag lite tips på vad man kan tänka på om man vill bli lite mer miljösmart, med fokus på friluftsliv och scoutaktivitetet. Läs artikeln här.

Nytt test av hälsobra solkräm

Lagom till högsommarvärmen har slagit till så har Norska Konsumentverket gjorts ett solkrämstest som kontrollerar marknadens vanliga solkrämer och dess innehåll av allergerner, hormonstörande ämnen och nanoparktiklar. Dessvärre var det inte så många krämer som klarade alla tre testområden, men några finns det iallafall. 11 av de 35 solkrämerna som var med i testen är godkända inom alla tre områden. Se suddig bild nedan.

Dessvärre är inte den jag köpt för säsongen någon av dessa. Min solkräm innehåller tydligen både nanopartiklar och hormonstörande ämnen. Ruggigt och trist. Får försöka köpa en ny godkänd så fort som möjligt! Men även om det är jobbigt att höra att man köpt en dålig produkt, så är det är ju väldigt tacksamt att dessa tester görs för att genomlysa marknaden och sätta press på producenterna av solkrämer att skärpa till sig. Hoppas verkligen dem gör det! Och att detta testresultat får bra med spridning så att så många konsumenter som möjligt blir informerade om vilka solkrämer som bör undvikas och inte, t.ex. klarar ingen av Niveas solkrämer testet, vilket är skrämmande med tanke på hur många som använder deras produkter nu på sommaren.

Testets tre testområden faller alla under försiktighetsprincipen och bör därför undvikas av alla som vill var på den säkra sidan, men framförallt om barn och unga ska använda produkterna då barn är mer känsliga för dessa kemiska ämnen än vad vuxna är. Testet visar att även om barnsolskydden får överlag får fler gröna gubbar än övriga solkrämer så är det ändå bara 5 av 14 solkrämer för barn som blir godkända på alla tre testområden. På tok för få när det handlar om produkter som är specifikt framtagna till kids!

Se hela testet här.

Perspektiv

Sommaren varmaste dag hittills. Idag har jag legat på en filt vid en sjö och tagit sommarens först dopp. I baddagspackningen fanns både en god bok, syltkakor och islatte i termos och till lunch blev det medhavd quinoasallad med halloumi. En lat skön sommardag som utspelar sig på så många platser i Sverige just nu.

Samtidigt får jag rapporter från min bror som just nu är på uppdrag med Läkare utan gränser. Han är mitt i en fruktansvärd svältkatastrof. En svält som ingen känner till eller rapporterar om här i vår del av världen. En svält där det finns barn av skinn och ben som är 1 år gamla och som väger mindre än en vanlig nyfödd i Sverige. Som kämpar för sina liv i torkan och värmen. En svält där den långvariga mat- och näringsbristen leder till bristsjukdomar och begränsningar av viktiga utvecklingssteg hos både små och stora barn. Detta sker i ett område där alla (ALLA) barn redan lider av mask (eller värre) i magen och många har drabbats av parasiter som lägger ägg under tå -och fingernaglarna, som förstör deras händer och fötter på ett mycket påtagligt och smärtsamt sätt. Och på detta läggs alltså akut svält.

Det är så svårt att få dessa rapporter från en vardag som skiljer sig så från min egen. Jag får en klump i magen varje gång jag och min bror pratar i telefon, och det är så svårt att återgå till det jag just företagit mig. Eller att få bilder, som den ovan, skickade till mig medan jag äter min jordgubbsfrukost. Det är lätt att känna att allt jag gör är trivialt i jämförelse. Jag kan inte hjälpa eller underlätta på något vis varken för min bror eller människorna där på plats. Och det stör mig att allt detta lidande pågår utan att någon talar om det på nyheterna. Tusentals människorna svälter och barn dör i ett land, utan att vi ens får reda på det. Inga insamlingar pågår. katastrofen nämns inte ens i en notis i tidningarna. Precis den känsla av upprördhet som jag fick när jag läste Schibbye och Perssons bok 438 dagar om övergreppen i Etiopiens öknar som skedde utan omvärldens vetskap eller intresse.

Apropå det, idag såg jag dokumentären "Yrke fotograf - Niclas Hammarström" på SVTplay. (Ni vet fotografen som blev tillfångatagen i Syrien 2013 tillsammans med journalisten Magnus Falkehed?). Den visar Niclas bilder från den svåra vardagen i krigets Syrien. Vackra men såklart fasansfulla bilder. Bilder som säger mer än tusen ord, även om Niclas beskrivande ord om sammanhang och bakgrund gör det så mycket mer levande. Dokumentären tar även upp vikten av att journalister bryter sin egen trygga vardag och åker iväg på repotageuppdrag för att vi i resten av världen ska få veta vad som pågår. Att dra världens blickar dit där ofattbara orättvisor pågår är ju första steget för att gemensamma insatser kan sättas in. Utan rapportering finns inte problemet.

Jag kan verkligen rekommendera att se den någon av dessa varma (eller regniga) sommarkvällar. Även om det känns motigt att se "något tungt", och även om du hellre tittar på nya avsnitt av favoritserien eller sjunger med i Allsången på Skansen. För det är så lätt nu att stänga av det som händer i världen. Att tänka bort alla orättvisor och allt hemskt och bara ta semester från det också. Att istället oroa sig över mygginvationer vid sommarstugan eller om mjölken kommer hinna surna i kylen över helgen. Men jag tycker, och det här säger jag med eftertryck, att det är vår förbannade skyldighet mot de som lever och jobbar i krig och katastrofområden, att som trygga välmående människor här i västvärden söka information och inte blunda för det som händer i resten av världen. Inte så att vi ska skämmas eller må dåligt över allt vi har här, eller nedvärdera de reella problem vi står inför i Sverige. jag menar bara att vi ska ta till oss av det som faktiskt rapporteras om. Och vara medvetna om att vi är priveligerade här, jämfört med hur livet ter sig på andra platser i världen. Så att vi verkligen förstår vad vi har och vad folk som flyr från krig och katastrofer söker när de kommer hit till Sverige och Europa och andra "trygga" delar av världen.


Fler tips på omskakande och viktiga berättelser och reportage mitt i sommarsverige är:

• Terese Cristianssons sommarprat i P1.  I sitt program återvänder hon till människor och händelser hon har mött i sin tid som korrespondent: barnfabriker där kvinnor tvingas föda barn som säljs helt nyfödda – med eller utan moderkaka; byggnader med män, kvinnor och barn som beskjuts med missiler och om att försöka stoppa krig med journalistik. Ett sökande efter rättvisan, svar och att civila offer i krig ska få ett bättre svar än ”shit happens” då de frågar varför de har drabbats av krigets fasor.

• "Betala eller vi dödar dem!" - Dokument utifrån-reportage. I Sinaiöknen sitter 100-tals eritreanska flyktingar fängslade hos utpressare som begär stora lösensummor av deras släktingar. Genom mobilsamtal via en ideell nätradiokanal i Sverige får vi följa dessa människoöden både bland kidnappade och deras släktingar. (Obs! Kan endast ses till och med fre 10 jul).

PS. Om vi håller oss uppdaterade och ser och lyssnar till reportage som dem ovan, blir det väldigt tydligt hur sjukt det är av Jimmie Åkesson att t.ex. säga i "Almedalen debatt" att han tycker att de som krigar för IS ska "portas från Sverige och stanna i stater där det är legitimt att våldta och mörda och halshugga folk. Att de kan stanna där och bygga ett sådant samhälle där nere i Islams namn". Han påstår alltså att det finns "stater" som tycker att IS-skräckvälde är legitimt (vilka är det?). Och att lösningen på det helt enkelt är att stänga EU-portarna, och sen titta på medan befolkningen på andra sidan förtrycks, förslavas och mördas. Kanske att vi kan skicka lite pengar som "gör mer nytta på plats". Enkelt att säga på en scen i Almedalen i trygga semestermysiga Visby.

Makrillspastasås - ett bra alternativ till tonfisk

Ibland kommer man hem och är sådär orimligt hungrig och behöver mat inom 12 min. Igår var en sån dag för mig och då slängde jag ihop den här makrillspastasåsen under tiden som det tog för pastan att koka klart. 

Makrill är ett grymt miljöbra alternativ framför den klassiska tonfisken. Den innehåller massa Omega 3 och är sådär köttig i konsistensen precis som den mer miljöfula tonfisken är. Dessutom är makrill i tomatsås riktigt bra och nyttig  budgetmat, perfekt om du vill spara pengar inför sommarens alla äventyr.

Ingredienser 1 stor portion

1 burk makrill i tomatsås

1/2 gul lök

1 vitlöksklyfta

0,75 dl krossade tomater

Kapris efter smak (jag hade stora cocktailkaprisar hemma och hackade ner två st i såsen)

Salt och peppar

Gör:

Koka upp pasta till 1 person. Hacka gullöken och riv eller pressa vitlöken och stek detta med olja på medelvärme så inte löken bränns. När den är glansig och mjuk har du i krossade tomater och låter sjuda ihop. Efter någon minut har du i kaprisen och makrillen samt all tomatsås som den ligger i. Peppra efter smak men vänta lite med saltet då både kaprisen och fisken har mycket sälta i sig själv. Finfördela fisken i mindre bitar. Låt bubbla ihop och kolla pastan. Smaka av och addera mer peppar och/eller salt. Servera med riven ost och lite kapris på toppen.

Varför dålig plast i tuber för miljömärkt tandkräm?

Ni har säkert också koll på att det bara finns två svanenmärkta tandkrämer bland alla de vanlig tandkrämsmärkena (ja, sedan finns det flera alternativa flourfria /naturliga tandkrämer i hälsokostbutiker också). Vad jag inte hade koll på var att dessa två typer av tandkrämer inte säkert är så trevliga vad gäller förpackningen. Acta är nämligen inte märkt alls och Zendium Classic är märkt med plastmärkningen 7 O. Plast som märks med 7:an är en samlingsgrupp för "övrigt"-plaster där både skadliga och mindre skadliga plastprodukter bakas in. Exempelvis hittas här polykarbonat-plast som innehåller det hormonstörande ämnet bisfenol A. 7o-plaster bör därför inte användas till matprodukter. Nu vet jag inte hur farligt det är i och med att vi inte sväljer tandkrämen utan spottar ut den, men samtidigt så fingrar vi ju på tuben två gånger per dag och om den då innehåller bisfenol A så är ju det lika illa som att fingra på hormonstörande kvitton? 

Att märka plasten är en frivillig handling för leverantören för att underlätta vid återvinning. Acta har inte valt att märka sin förpackning alls och det är därför svårt att veta vilken typ av plast som förpackningen är gjord av. Kanske är den reko, kanske är den inte det.

Men frågan jag ställer mig är varför inte dessa tandkrämsmärkena som ansträngt sig och svanenmärkt sina produkter (och därmed tagit ett miljö- och hälsoinitiativ) inte tänker miljö och hälsa hela vägen? Varför inte anstränga sig lite till och vara tydlig mot sina kunder konsumenterna för att visa att man är medveten och vill erbjuda en helschysst produkt utan onödiga hälsorisker. Våga göra saker ordentligt liksom.

Vill ni läsa mer om plastmärkningar så har jag skrivit om det tidigare här.

Tretton saker du känner igen om du är vegetarian

Igår surfade jag in på Allt om mat för att få lite middagsinspiration och hittade samtidigt den här rätt roliga listan med igenkänningsfaktorer för oss som är vegetarianer. Its funny cause its true så att säga, och jag är en sucker för enkla men geniala gif-filmer med träffsäker rubrik till.

Säsongsstart på kolonin

Då var det då äntligen dags att sätta händerna i jorden på allvar. Även om vi hängt på kolonin några gånger tidigare var det först idag som vi tog tag i landen på allvar. Innan har vi mest tömt matavfallet i nya facket för kökskomposten, rensat ris och dött gräs och glesat ur hallonsnåren från fjolårets gamla döda kvistar. 

Till vår stora glädje har rabarbern dykt upp ur jorden. Vi som trodde den avreglerat sig då den plötsligt försvann i september och efterlämnade sig några svarta rötter och en nedsjunken grop. 

På grund av det var det alltså mycket glatt att se de karaktäristiska röda knotorna i marsjorden. Vi misstänker dock att den inte mådde toppen på den plats den stod på då det var väldigt skuggigt och med tung ogräsfylld lerjord. Så även om jag vet att rabarber klarar sig nästan överallt så passade vi på att flytta den till en soligare plats med större utrymme för rötterna. Nu står den bredvid pionen och har blivit matad med vår finaste kökskompost som stått till sig över vintern.

Idag tog vi alltså sats med att börja ogräsrensa landen och två pallkragar. Känns som den milda vintern gjort att ogräset passat på att avancera ytterligare och på vissa håll tagit över landen nästan helt. Men i vårsolen får en mer energi än annars och vi kastade upp maskrosor och kvickrötter på löpande band tills det bildade flera gedigna högar. 

Sista veckan i april är det eldningsvecka i Stockholm så vi passade på att redan nu rensa ihop alla kvistrar och annat torrt brännbart material till en egen liten majbrasa. Överst på rishögen la vi några maskrosrötter på tork så vi blir av med dem när vi väl får fyr. 

Nästa helg blir det sådd av bondbönor och sättlök! 

Björnbärsmarmelad med vanilj och mörk MÖRK choklad

När jag äntligen tar tag i att frosta av frysen (har dragit på det sedan i julas) hittade jag ingredienser till både sylt, saft och marmelad. Här har jag testar en ny variant med björnbär från i höstas och finchoklad med 75% kakaohalt. Jag tillsatte vanilj också för en extra smakdimension. Tycker björnbär och vanilj alltid passar så bra ihop. Kan hälsa att det helt objektivt blev en sjutusan till lyxmarmelad! Så här gör du:

Ingredienser 

Ca 1 liter björnbär

Max 1 dl vatten

5 dl syltsocker

1 knapp tsk vaniljsocker

75 gram mörk fairtradechoklad (minst 70% kakaohalt)

Gör

Tina björnbären i en rymlig kastrull tillsammans med vattnet. Låt koka upp och bubbla sedan lugnt i ca 20 min så bären blir mjuka och trasas sönder lite. Rör om då. Rör i sockret och koka upp igen. Tillsätt sist vaniljsockret och chokladen fördelad i mindre bitar. Dra kastrullen från plattan och låt chokladen smälta under omrörning. 

Koka vatten och fyll upp syltburkarna med för desinficering, låt stå någon minut  innan du tömmer ut vattnet. Fyll sedan glasburkarna med marmeladen och förslut med lock direkt. Glöm inte att låta burkarna svalna innan du skickar in dem i kylen, då blir isbjörnarna på Arktis extra glada!

När du bryter ytan och resligt rätar på nacken mot solen

Så var det då äntligen dags. Den 15 mars rensade jag av köksborden och klädde in det i tidningspapper. En viktig ritual för att dels få det lättstädat efteråt och dels förbereda skallen på denna årliga happening.

Jag har köpt en ny såbyttehistoria. Den ska skapa pluggplantor och har ett självbevattningssystem. Bra för mig som har lägenhet i söderläge, där vårsolen transformeras till högsommarsol och fönsterbrädan till en öken = småplantorna torkar ut efter en enda dag på jobbet. Ser fram emot att slippa vattna varje dag innan (och efter) småplantorna har grott.

Jag preppade krukorna med vanlig planteringsjord i botten ca två tredjedelar och sedan såjord på sista tredjedelen på toppen. Sen vattnade jag igenom jorden och därefter sådde jag fröna.

Denna första sådd bestod av tre sorters tomat, fänkål, purjolök och persilja. De flesta fröer är från Runåbergs och är ekologiska. Såjorden och planteringsjorden är Änglamarks ekojord. Känns bäst så. Jag vill ju ge fröknoddarna bästa möjliga start i livet.

Efter en vecka ser det ut såhär i sålådan! Tomaten var såklart först, därefter fänkålen och sedan är det jämt lopp mellan persiljan och purjolöken. De har än så länge endast brutit jordytan för att tveksamt sola nackarna innan de vågar resa sig ur jorden likt en nyfiken struts i en sandpöl.

Två tummar upp för bra initiativ

Första tummen går till H&M som jag fick tips om har infört totalförbud på bl.a. PVC i sina kollektioner! Fantastiskt bra steg framåt. Skönt att kunna veta att om du är sugen på ett plagg med t.ex. en fejkskinn-detalj eller en barntröja med fräckt mangatryck så kan du vara säker på att de inte ska innehålla PVC-plaster.

Om du går in och läser vidare på deras lista över förbjudna kemiska ämnen hittar du även (bland många andra):
- Bisfenol A (används det ens i klädtillverkning? Eller smycken? Smink?)
- Triclosan (vanligt ämne i tandkrämer och i Head'n Shoulders-schampon, som är farligt för vattenlevande organismer)
- Ett gäng olika metaller såsom koppar, bly, kvicksilver, arsenik och Nickel
- Mineraloljor

Andra tumme går till Indiska som tydligen börjat ta betalt för sina plastpåsar för att minska slentriananvändningen och plastspridningen i världen. Ja, det KAN ju ev. finnas en affärsmässig tanke bakom också, men när kassapersonalen berättar för kunderna om problemet med plastpåsar och vad för otyg de ställer till med så gör de faktiskt en informationsinsats för folk som annars kanske inte känner till plastberget i stilla havet eller att det tar 300 år för naturen att bryta ner en vanlig plastpåse.

PS. Om du känner att du har missar plastproblemet i haven kan du läsa mitt inlägg om det här eller bara bildgoogla "plastics sea" eller "micro plastics sea" för lite snabb uppdatering.

Post 8 mars: Handling och tanke-tankar

När en vän till mig träffade en ny kille och hon sådär nykär analysberättade om honom och hur han är sa hon bl.a. att han rent teoretiskt stödjer den feministiska idén, att det är självklart att män och kvinnor ska ha lika rättigheter, men han kallar sig inte feminist sådär rakt av. Det är nämligen också himla viktigt för honom att verkligen få känna sig manlig, stark och skyddande. Att han gillar att ta hand om henne och vara den stora och modiga mannen som förklarar komplicerade vetenskaper eller politiska lägen. Kortfattat; feminist i teorin men omfamnar sina typiskt manliga drag i praktiken.

Det här resonemanget har fastnat lite hos mig. Jag har nämligen funderat på om det verkligen funkar så. Om du kan stödja en ideologi i teorin men inte praktisera den själv. Är man verkligen feminist då? Eller bara feg? Eller bekväm? Eller kanske dejtstrategisk?

Om man sätter in detta resonemang i ett annat sammanhang säg; allas lika värde oavsett etniskt ursprung, hudfärg eller religion. Och du som normativ vit person i Sverige rent teoretiskt håller med om att alla är lika mycket värda oavsett bakgrund och utseende mm, men samtidigt ändå tycker det är viktigt att du som vit svensk får en lite tydligare gräddfil i samhället än dem. Att du oftare får ta plats, lättare får jobb, eller kan fredagshärja och skräna på stan med dina kompisar utan att du blir speciellt ifrågasatt eller stoppad. Om sånt ändå är rätt viktigt för dig, kan du samtidigt stödja allas likaberättigande i teorin. Gör inte det dig till lite av en bluff?

Jag vet inte. Det kanske inte går att jämföra så. Men i min värld är det svårt att inte i handling stödja mina teoreriska övertygelser. Om jag gör tvärt emot mina ideal skulle i alla fall jag känna mig lite som en hycklare. Med det sagt vet jag att många andra inte sätter sina ideal så högt som jag gör. Att det inte är så svartvitt för alla. Att man kan äta dansk pinad fläskfilé någon gång ibland även om man vet att den handlingen innebär ett tyst samtycke till den bristfälliga djurhållningen som finns i Danmark. Eller så är det det som är problemet här, att många inte ser handlingar som ett medgivande? Att tanke och handling är skilt från varandra. Vad innebär det i så fall för vårt samhälle?


Tips rörande att bryta invanda tankemönster, läs artikeln "Heltid - vår tids mansfälla".

Kvällslektyr första mars

Detta sysselsätter jag mig med en söndagskväll i tidigaste mars. Perfekt kvällslektyr för den som vill bädda för vilda odlingsdrömmar. Odlarens handbok av André Strömqvist är en finfin bok för den som vill gå mer på djupet, men fortfarande inte är superprofessionell och tekniknördig vad gäller grundstoderna i odling.  Ikväll plöjde jag kapitlet om "Kompost och gödsel" och längtar efter våren så att jag kan börja separera ut grönsaksavfallet och annat komposterbart  från vanliga hushållssopan igen. Jag har även planer på att efterlysa kollegors gräsklipp  och löv samt tömma och ta med mig hem kaffesumpen från kontorets kaffemaskiner som jag ska använda som gödningsmedel till kolonin. Det känns fint att kunna använda det andra ser som avfall. 

En PK-reko bankguide

Ett av de viktigaste sakerna du som privatperson kan göra för att minimera dina ekologiska och sociala fotspår är att försöka ta reda på hur du (och din bank) placerar dina pengar. Att få koll på dina kapitalplaceringar är faktiskt långt viktigare än om du väljer ekologiska äpplen i fruktdisken eller inte. Tyvärr är det ju verkligen lättare sagt än gjort. De flesta banker lovar guld och evig hållbarhet om du går in och läser om deras miljö- och hållbarhetsarbete på respektive hemsida. Huruvida detta engagemang är grundat i sanning eller inte är svårt för gemene man att säga något om. Som tur är har det kommit en schysst bankguide som heter Fair Finance Guide som har kollat upp just detta.

Hur investerar och arbetar våra svenska banker när det kommer till frågor som:

- mänskliga rättigheter
- biologisk mångfald
- vapen
- olja och gas
- klimatförändringar
- skatteflykt och korruption
- bonusar
- energi
- gruvor
- skog
- arbetsvillkor

Och hur villiga och öppna är de med att dela med sig av sina investeringsval? Det är detta som den här bankguiden går igenom. På ett mycket enkelt och lättfattligt sätt kan du se hur din bank ligger till, och du kan även lätt jämföra två banker med varandra. En annan finess är att du enkelt kan skicka iväg ett påverkansmejl till din bank om att du vill att de tar ett större ansvar i dessa frågor.

Bakom bankguiden står organisationerna Amnesty International, Naturskyddsföreningen, Diakonia, Fair trade center och Sveriges konsumenter. Ett rätt pålitligt gäng skulle jag säga.

Även om det finns stora skillnader, ger bankguiden underkänt till samtliga sju storbanker som har analyserats. Det visar sig att:

"Bland annat investeras svenska sparpengar i några av de mest klimatförstörande företagen i världen. Beräkningar visar att dina sparpengar därför genererar lika mycket växthusgaser som all din konsumtion, ditt boende och dina resor tillsammans."

En sak som känns allt annat än kul med tanke på alla medvetna val många konsumenter gör varje dag. Förhoppningsvis blir det med den här guiden lättare att sätta press på våra svenska banker så att de tar sig i kragen och städar upp i sina finansgarderober.

Grönsakslandet - Äntligen en grym odlingspodcast!

Alltså januari är en brutal månad för oss odlare, jag menar, vi (läs jag) har inte fått utlopp för våra odlingsnerver sedan ca mitten av oktober. Och mörka kalla januari innebär eg bara en lång lång väntan till ljusare tider för att vi verkligen ska kunna sätta igång med de små efterlängtade jordfyllda krukorna på fönsterbrädan som ska pysslas om.

Vad kan då vara bättre än att precis just denna tid, upptäcka att bästa Sveriges Radio börjat sända en podcast om odling! (Hur kan jag ha missat denna pärla som tydligen började sändas runt jul förra året?) Podden heter Grönsakslandet där de fina vänliga och roliga människorna tillika odlarna Bella Linde och Elin "the secret gardener" Unnes snackar odling på en underbart nördigt men ändå inkluderande sätt så även en nybörjare kan förstå och lär sig mer. Podden är både informativ och himla mysig för den som kan fundera över groddning, kompostering, besk sallad, eller vilken som är den bästa sortens squash.

Jag brände självklart alla tre (hittills) släppta avsnitt på ett bräde och ansåg mig vara, efter ca 5 minuters lyssnande, ny bästis och bundis med dem båda två. Dock blev ju odlingssuget så oerhört mycket större efter detta lyssnande. Jag ville släppa allt för händerna och akut åka in till närmsta trädgårdsbutik och klämma och känna på sättpotatis, pelargonsticklingar och slumpmässiga fröpåsar, även om det egentligen inte alls är tid för det ännu. Eller i alla fall inte akut bråttom att fixa precis just nu.

Så, resultatet av denna upptäckt är att jag gått från att vara en slumrande kolonist till att nu ha abstinens efter att både få börja odla igen och att få lyssna på nästa avsnitt av denna genialt fina podden. Oh well. Får ta och klicka hem ett par fröpåsar från Runåbergs fröer för att stilla den värsta odlingsfrossan.

Fröken Ekoreko en av de 60 grönaste bloggarna 2014!

Oj oj oj den överraskning och stolthet jag kände när jag fick nys om att Fröken Ekoreko finns med på GreenMatch lista över de 60 grönaste bloggarna 2014. Och detta utvecklades nästan till genans när jag insåg att jag dessutom låg på femte plats! Tack snälla GreenMatch för den fina motiveringen och att ni anser att min blogg hamnar före långt mer etablerade (tillika geniala) bloggar som Miljöaktuellt, Karins miljöblogg, Föräldravrålet, Camino m.fl mfl. En sån underbart rolig sak att få fira en grå januaridag! Kolla gärna in hela listan för att hitta nya inspirerande bloggar. Det ska jag göra!


Motiveringen:

Plats 5 Fröken Ekoreko 

Med en sann passion för miljö och natur, skriver Fröken Eko Reko om ekologisk odling, orättvisor och globala insatser för miljön. Till vardags jobbar hon med samhällsplanering - miljöarbete har under många år varit en dröm för denn fröken. Att slutligen få arbeta med sin dröm beskriver hon med: “Att äntligen få det där jobbet är som att vinna guld i sitt eget OS-lopp.” Därför anser vi att bloggens författare är en förebild och inspirationskälla på mer än ett sätt.
frokenekoreko.blogspot.se 

Vad New York gör med sina gamla tunnelbanevagnar

 

Jag har bara hört om den här nyheten tidigare, men så intressant att få se bilderna också (ärligt knyckta från länkad artikel). Det handlar alltså om att staden New York har valt att hantera sina gamla tunnelbanevagnar på ett lite nytt och udda sätt. Nämligen att blåsa ur all lös inredning och alla elledningar och dyligt för att sedan helt enkelt dumpa dem ute tills havs.

"Usch sån nedskräpning" börjar gemene hen kanske att muttra, men det finns ju (tack och lov) ett djupare syfte med den här hanteringen. New York håller nämligen på med ett långsiktigt byggprojekt för att skapa ett artificiellt korallrev i atlantens djup. Eller kanske snarare ett skelett där ett naturligt korallrev kan växa fram. Det som är spännande är att de tydligen har hållit på med det här projektet ett bra tag så att det faktiskt finns bilder på hur korallrevet utvecklats hittills. Kolla så fint!   

Ett himla smart och tänka-utanför-boxen-projekt där skrot förvandlas till något fint. Älskar när myndigheter vågar tänka nytt och utreda om en "galen idé" är genomförbar eller inte, istället för att bara säga NEJ av ren reflex.

Årets smartaste reklamfilm?

Det här kan ju vara årets smartaste reklam hittills. Måste ses till slutet! Big ups för Sum of Us!

Ekorekos hjälpbössa

Just nu pågår världens bästa jultradition. Musikhjälpen i P3 sänder grym radio för att samla in pengar så att vi tillsammans kan stoppa spridningen av HIV! Jag har skapat en insamlingsbössa som alla som vill gärna får skänka en slant genom.


Tycker det känns som en himla enkel och fin grej att göra inför jul. Fatta att det är 6000 människor som smittas av HIV varje varje dag runtom i världen. Och förra året dog 4000 personer i aids varje dag. De som inte dör lever i skräck och utanförskap. Kolla klippet om du inte är berörd ännu.

Att skänka en hundring är en så himla enkel grej som gör så stor skillnad. För att ta ett exempel så spontanköpte jag en klump ostronskivlingar på ICA i förrgår som kostade 50 spänn. Vilket fick mig att tänka; om jag kan lägga 50 spänn på lyxråvaror för att jag är trött på champinjoner så kan jag ju rimligtvis skänka minst dubbelt till en god sak. Känner du igen dig?

Världen över lever 35 miljoner människor med viruset och över 70 procent av dem bor i Afrika, i länderna söder om Sahara. Det finns ju medicin som i minimerar virusnivåerna i kroppen. Det som behövs är informationskampanjer och pengar till bromsmedicin och HIV-test.

Exempel på vad insamlade pengar kan räcka till

50 kronor kan räcka till bromsmedicin i en månad i länderna söder om Sahara där flest med hiv lever.  

50 kronor kan räcka till ett års förbrukning av preventivmedel.

100 kronor kan räcka till två års förbrukning av preventivmedel.

200 kronor kan räcka till att 25 blivande mammor får testa sig för hiv.

Såhär ger du ett bidrag:

Insamlaren kan dela sin bössa, antingen via SMS genom att knappa in potentiella givares mobilnummer, via delningsknapparna till Twitter och Facebook, eller dela sin insamlings-URL.

Beloppen som man kan bidra med till den digitala insamlingsbössan är: 25, 50, 100, 200, 300 eller 500 kronor.

För att bidra till en bössa skickar man ett sms till 72999 och skriver ”okSUMMA NAMN PÅ INSAMLING” i meddelandefältet. (I sms:et står det med citationstecken men i svaret ska det vara utan).

Exempel: ok50 ekorekos hjälpbössa

Då dras 50 kronor från givarens telefonkonto och det går att följa hur det går för den specifika insamlingen. Givaren får också ett tack-SMS och kan via det göra en uppdatering på sin Facebook-sida.

Inget juleljus i världen kan väga upp det här jävla SD-mörkret

Waldersten

Jag blir inte ens förvånad när jag avbryter jobbet för en stund och kollar nyheterna på datorn och ser hur SD meddelar att de kommer sänka regeringens budget. Ingen direkt överraskning. Icke desto mindre en oerhörd svart nyhet. SD har ju sedan valdagen haussat upp, viftat och hotat med den här vågmästarrollen svenska folket givit dem. De har verkligen lyckats optimera medias och invånarnas fokus på makten som SD besitter i och med sin roll som vågmästare. De har gång på gång sedan valdagen gjort utspel och därmed påmint väljarna om vad de besitter och gång på gång riktat blickarna mot sig och sin politik. Smart. Medias politiska bevakning har har legat på SD sedan valdagen, bortsett från grillningen och dreven som skickats på nya kvinnliga ministrar, något som btw enbart spelat SD i händerna för att underminera deras främsta nemisis MP.

De spelar det här spelet bättre än alla andra. Media är SDs marionetter oavsett vilka intentioner som redaktionerna har. Partiets nyhetsvärde är för högt för att media ska kunna säga nej och inte bevaka varje ord och möte SD har haft. Det ger medborgarna en skev bild av att SD är det mäktigaste partiet i Sverige.

Och så kommer dagen som SD i veckor har gapat om; att där och då ska vi berätta för er om vilken budget vi ska rösta på. Be there or be square. Nu är vågmästarrollen totalt urmjölkad och mediebevakningen maximal. Självklart tar de tillfället i akt att oemotsagda sprida sin rasistiska propaganda och rabbla felaktiga siffror om invandringen i 20 minuter innan de ger sitt budgetbesked. Alla landets öron är riktade mot dem. Direktsänt rätt ut i etern i Sverige 2014. Goebbels skulle gråta av stolthet.

Och likt ett samvetslöst vidrigt malligt småsyskon raserar de budgeten för att sedan peka på S och MP och skrika att de var NI som gjorde det här. Och invånarna som precis tittar upp från soffan och sin smartphone och ser på röran som uppstått utgår ifrån att den som skriker högst och pekar frenetiskt som är oskyldig. I kommentarsfälten väller det över med föraktfulla kommentarer om att MP och S ska växa upp och ta ansvar för Sverige, att i en demokrati borde alla samarbeta och man är omogen om man utesluter någon annan, att ansvar är att samarbeta med (stackars utstötta) SD etc. etc. Avsaknaden av en kritisk tanke om vem som utesluter vem här egentligen..

SD har skapad det kaos som de lovade att inte skapa, när de kom in i riksdagen för 4 år sen. Att gå emot praxis och sikta på nyval-kaoset skyller de på regeringen. Och minst 1/5 av Sverige nickar med. Det är nu mer än någonsin dags att på riktigt sluta underskatta SD. De är inte ett parti enbart fyllt med fjuniga rassar från Skåne som vill bevara den svenska julen, fornminnen och svensk pizza. De är vassa, mediatränade och har ett strategiskt entourage bakom sig som analyserar varje sväng som politiken tar och vilka spelpjäser som ska flyttas eller utspel som ska göras för att nå dit de vill. De jobbar på flera fronter och dolt bakom ett prydligt och samlat yttre vinner de förtroende genom att ständigt peka på någon annan än sig själva.

Deras största ess i rockärmen är att de kommer med enkla lösningar. Enkla lösningar är ju något som vi människor älskar, för enkelt är enkelt och komplicerat är svårt, och ingen (läs få) orkar ta tag i saker som är komplicerade och som kommer att kosta tid, resurser och energi. Inte ens om det på sikt leder till någonting bättre. Kortsiktigthetens synfält är SDs bästa medspelare.

Det är såhär de jobbar. Det var precis hit de ville. Rampljuset följer dem av scen. Full bevakning och maximal maktutövning för vågmästarna. De leker med oss och vi hinner inte med att organisera motstånd. De är för få som förstår allvaret, och för många som har lagt sin röst och sitt engagemang för sina hjärtefrågor i malpåse. Det är jobbigt att vara med, lättare att stå på sidan av och säga vad de andra gör för fel. Det dumma är att det är precis hit de vill få oss. Trötta och oengagerade och okritiska så att vi lättare sväljer ner deras sverigedemokratiska kletiga smörja, utan att reflektera i tid på den äckliga eftersmaken som kommer med deras skitiga politik.