Geranium - breaking dawn

Så var det dags. Vårvintersolens återkomst innebär bara en sak. Dags att plantera om alla krukväxter (som i mitt fall till 95 procent består av tantpoängblomman pelargon). För den hugade kan man läsa om hur jag övervintrar dem här. Att få plantera om och klippa ner pelargonerna är för mig ett lika säkert och efterlängtat vårtecken som sopbilarna och fågelsången. Att få täcka köksbordet i tidningar och sedan sprida ut jord och krukor. Jo det tycker jag faktiskt är himla trevligt. Jord luktar gott. Man känner sig duktig, och man ser att det spritter av liv i de där tjocka gröna stjälkarna.

Vid själva omplanteringen är jag försiktigt oförsiktig om ni förstår vad jag menar. Jag river bort och skakar ut överflödig jord från rotklumpen ganska bryskt, men samtidigt försiktigt så inte alla rötter stryker med. Är rotklumpen snustorr sänker jag ner den i vatten en stund tills det slutar bubbla.

 Sen klipper jag bort stjälkarna så att det bara återstår små stubbar. planterar om med ny (eko)jord och vattnar lite lätt.

Sen får de stå på rad på förstaparkett i sovrumsföntret och sola sig. Stympade men med hopp om nytt liv.

 Stjälkarna som blivit över blir fina sticklingar. Antingen sätter jag dem i vatten direkt eller så trycker jag ner en lagom stjälk i en kruka med jord direkt. Isåfall ser jag till att ta bort de flesta bladen och lämnar kanske två tre stycken bara. Sedan drar jag en plastpåse med lufthål över krukan och låter den sitta kvar tills det bildats rötter. När rötterna tagit sig är det dags att plantera (om).

Det blir fint med små stilleben. Och så snart de har rotat sig har jag fördubblat min pelargonkoloni.