Kolonin 2011 - en årskrönika

Nu fullkomligt väller det i tidningar, på tv och radio av årkrönikor och 2011-utvärderingar och jag för min del vill inte vara sämre. Jag avslutar 2011 med en tillbakablick över det gångna koloniåret.





Mars
Säsongen började med inspirationshäng på trädgårdsmässan. Jag köpte sättpotatis, eko-frön, och lite pelargonsticklingar. Jag var ivrig att sätta igång trots att snön fortfarande låg tät utanför huset.




Dagen därpå var det på tiden att sätta tomater, squash och lite random frön jag plockat från andras rabatter förra hösten. Att få stöka fram alla småkrukor och köpa hem jord att fylla dem med, är för mig det riktiga startskottet på årets odlingssäsong. Jag älskar lukten av mulljorden och planterar helst en solig blåhimlad senvinterdag för bästa känslan.

April
Tidigt i april besökte vi kolonin för första gången på säsongen. Snön låg fortfarande som ett duntäcke över jorden. Vi tog en fika med varm choklad och satt och småplanerade vad vi skulle börja med när snön tillslut försvann...

.. vilket den gjorde två veckor senare. Vi började gräva och vända runt jorden, kratta bort torrt gräs och rensa kvickrotsrötter. Som ogräsbarriär från gångarna grävde vi ned en gul (ful) hårdplastremsa runt delar av lotten för att inte känna alltför stor hopplöshet inför kriget mot kvickroten. Den kapade vi i markhöjd så att den blir nära på osynlig.

Maj
Söndagar blev vår kolonidag och vi drack ansenliga mängder kaffe i vårsolen mellan arbetspassen.

I mitten av maj sådde vi mangold, rödbetor, rädisor, morot och persilja. Vi planterade även ut den förkultiverade squashen som vi drivit upp på i köksfönstret. Den fick som vanligt en omgång av angrepp från mördarsniglarna. Men överlevde tack vare motangrepp.

Hemma väntade även tomatplantorna på att få möta solen. Men de fick inte komma ut än på några veckor.




Under maj skördade vi dessutom rabarber i flera omgångar. Och festade på den här pajen nästan lika många gånger.

Rädisor och morotsplantor tittar fram efter några veckor. Vi passade också på att sätta potatis och lök.

Juni
Krusbärsbusken var nu överöst av gröna små kart. Den gamla busken var det enda som fanns på lotten när vi tog över den. Den är pålitlig och ger stora skördar på röda krusbär. Vi jobbar vidare med hittills obearbetade ytor på lotten. Ryggarna värker men vi somnar gott om nätterna efter väl utförda arbeten.

Vitlöken tar sig ordentligt och kan nog utses till årets mest lättodlade gröda. Lite vatten var allt den krävde och skötte den sig själv. Och oj så gott den smakade i augusti när vi skördade den. Egenodlad vitlök slår handlarnas med hästlängder! Helt klart.

På nationaldagen planterade vi ut den inköpta förodlade broccolin i det nya odlingshörnet på lotten. Vi planterade också ut alla förodlade små krukor med allehanda plantor i; sockerärtor, luktärt, majs och gurkor mm.

Frilandsgurkorna fick bo i små växthus av petflaskor i början för att skydda dem från kalla nätter och hungriga sniglar.

I slutet av juni festade vi på galet fina jordgubbar. De var så goda att man dog lite där och då.

Juli
Mitt i sommaren for vi bort en vecka och när vi kom tillbaka till lotten stod allt i prunkande prakt. Vi skördade lök och rödbetor, squash och mangold på löpande band. Det enda vi inte orkade med var gräset som ohämmat tog över yta efter yta av icke domesticerad jord.

Här är det nyaste (och finaste) hörnet av kolonin, broccoli till vänster, dill och vaxbönor på störarna ovanför dem. Gurkslanorna som breder ut sig skymtar till höger. Gångarna är fyllda med flis från min pappas päronträdsbeskärning.

Hej från djungeln.

Augusti
Den sanna skördetiden. Krusbär i massor. Vi fick säkert 10 liter krusbär att koka sylt och göra paj av. Vi har uppskattningsvis fortfarande hälften kvar i frysen.

I mitten av augusti började vi ta tabberas på grönsaksodlingarna. Vitlöken, morötterna och potatisen togs ur jorden. Bondbönor, vaxbönor, sockerärtor, lök, rödbetor, mera squash, gurkor och broccoli hämtades hem varje vecka.

Jag kände mig rikast i världen.

Sensommargrill med egen squash och kokta färskpotatisar. Squashen blir ovanligt saftig och god om man grillar den hel. Krydda kan man göra efteråt men det behövs knappt det heller. Nam!




I skogarna runt kolonin plockade vi med oss blåbär..

September
och i september hittade vi lite svamp.

Nu börjar den värsta skördefrossan lägga sig. Luften blir kyligare och lugnet sänker sig över lotten. Vi tar längre och längre kaffepauser och går mest och småplockar och klipper lite gräs. Vaxbönorna fortsätter att leverera långt in i september och lyser som guldregn i höstsolen.

Oktober
I mitten av oktober kommer första frostnätterna och vi skördar jordärtskockor för fulla muggar. Vi får med oss sådär 20 kg hem och ger bort en hel del till släkt och vänner. Vi plockar höstaster och jordärtskocksblommor och har i vas på köksbordet. Hösten är helt klart den bästa tiden på året.

Vid sista besöket plockade med oss en handfull mangoldblad hem innan vi städade kolonin från redskap, verktyg och stolar och gjorde den redo för vintersömn.

Nu står den där och väntar in att det tjocka snötäcket ska svepa över alla pallkragar och odlingsbäddar igen. Jag längtar redan till i vår när planteringsnerven i mig spritter till. Tills dess ska jag bara vila upp mig och äta ur frysen på alla grönsaker och bär som fortfarande huserar där. Kolonin förser oss bokstavligen med mat för ett helt år. När man tänker på det är det faktiskt helt magiskt vad vi och naturen kan göra tillsammans!

En stilla önskan...

..är att de här stormarna som far över Sverige just nu också kunde föra med sig lite mer sånt här.

Min snölängtan är total och jag vantrivs ordentligt över att det inte knarrar under fötterna, singlar vitprickar över himlen och att snoret inte frostfryser i näsan när man drar in ett djup andetag.

Kom minusgrader, raggsockor och rosenkinder! Jag välkomnar er med öppna armar.

Julledigt!

Nu tar jag jul. Hoppas ni gör detsamma. Glöm inte att likt kloke Karl-Bertil tänka på de olyckliga satar för vilka fränslingsarmens grytor hållas kokande. Att ta från de rika och ge åt de fattiga bör vara devisen för fler svenskar då vi tillsammans kränger 65 miljarder kronor på julhandeln. Tänk så mycket gott dessa slantar kan göra istället för att hetsköpa lyxsalami till far och hemtex-handdukar till mor!

Romtryffeln den bästa är.

Inget slår hemgjort tryffel. Det är både svingott och enkelt att göra. Köp 100 g god mörk choklad (med fairtrademärke och kravsignatur) och en grädde. Värm 1 dl av grädden och hacka och häv i chokladen. Dra kastrullen från plattan. Toppa med en klick smör som du låter smälta ned. Om du vill kan du ha i lite florsocker för att söta till den mörka chokladen lite. Vispa sedan tills allt är blankt och jämt. Ha i din smaksättning. I mitt fall tog jag någon matsked fin åttaårig rom. Andra goda smaker är typ allt annat i finspritväg, glögg, apelsinskalsriv, mixade hallon, kanel etc.

Därefter är det bara att låta tryffelsmeten stelnat i en plastlåda, alternativt i knäckformar eller nåt annat som du tycker verkar praktiskt. När tryffelsmeten stelnat är det bara att skära/forma tryfflarna till fyrkanter eller bollar och rulla i kakao eller florsocker.

Men vad du gör! Snåla för guds skull inte in och handla med dig den snubbiga blockchokladen hem! Den är både mindre god, mindre nyttig och framförallt mycket sämre för miljön. Oekologisk kakao tillsammans med palmolja ger inte rätta julkänslan och får dig att bl.a. bidra till regnskogsskövling och orangutanghemlöshet. Detta gäller tyvärr de allra flesta chokladsorter under julen bl.a. Aladdinaskar, tjusiga praliner och aluminiumtäckta chokladtomtar. Så det världsbästa sättet att frossa i god choklad i jul är helt klart att göra den själv. Dessutom får man grymt många komplimanger för man är så sjukt händig i köket. Dubbelplus på den!

det som brinner.

det största brottet av allt är att bemöta det som brinner med en halvfuktig trasa
- unknown

Det var då ett jävla liv för ett gammalt ruttet träd. Eller?

Ingen har väl undgått att läsa och höra om den numer rikskända radioeken som stod på oxenstiernsgatan utanför radio- och tvhuset. Jag har följt den här processen noga och det finns flera saker som gör mig förbannad.

För det första känns det fruktansvärt unket av Trafikkontoret (TK) att i sitt beslut att fälla eken hoppa över att lyfta radioeksfrågan bland Stockholms politiker. TK ansåg att den 500-1000 år gamla ekens fällning låg på samma värdenivå som snöröjning och att man därav inte behövde politikernas medgivande. Förfarandet skedde dessutom ovanligt snabbt för att ske på en kommunal förvaltning då man satte upp informationslappar på eken och meddelade att den skulle fällas inom 14 dagar. Kan man ana att detta gjordes för att så få som möjligt skulle hinna reagera?

För det andra valde TK att inte vänta in den fristående aboristrapporten som höll på att tas fram. De behövde bara vänta en dag till för att den skulle bli klar. Kan man ana att de var medvetna om att rapportens resultat skulle ge fällningen röd flagg? Kan man ana att det var därför de  valde att snabbt fälla eken mitt i natten innan det fanns bevis för att eken var solid?

För det tredje blir jag förbannad över tjänstemännens medieövertag. Engagerade och arga stockholmare viftades undan i och med benämningen trädkramare och övervintrade almstridare. Media hakade på och lyfte inte frågan till den nivå den förtjänade utan intervjuade flummiga trubadurer. Miljörörelsen och stockholmarna höjde rösten för att exploateringarna i stadens grönområden aldrig upphör, för att man bygger och bygger och tar stora kakor av grönmark och asfalterar och spränger och plattar till berg. Eken fick stå som symbol för den unika biologiska mångfalden som finns mitt i Stockholm. Men eken är också en kulturellt värdefull organism som på ett svindlande sätt har upplevt Stockholms historia som ingen annan. Rent ekologiskt kan en enda gammal ek hysa 1000 arter av insekter, lavar, mossor, fåglar som i sin tur fyller ekosystemen med liv. Att bevara Radioeken som står på ett så strategiskt ställe hade varit ett bra och ett förhållandevis enkelt sätt för Stockholms stads tjänstemän att visa  för allmänheten (om än bara som ett spel för gallerierna) att man värdesätter Stockholms närnatur.

För det fjärde blir jag ledsen och uppgiven över att TK fortsätter att hålla fast vid att eken var svårt rötskadad även efter fällning, trots att man ser på stubben att den var stabil och livskraftig. En gammal ek kan som ni säkert vet vara fullständigt ihålig och bara stå kvar som ett skal, men ändå inte utgöra en fara för att falla. Det ingår i ekens biologi att angripas av röta. Radioeken hade en gren som sedan länge varit helt död. Av samtliga huvudgrenar var det bara en som inte var bladbeklädd. Tänk att det var just bitar från den grenen som TK valde att ta med till tekniska nämndhusets reception för allmän beskådan. Kan man ana att det bara var den grenen som påvisade den röta som de så högljutt pratat om?

Slutligen blir jag förbannad över folk som gått på detta mediala spel som TK är dirigent över och som suckar och pustar över att det är ett onödigt jävla liv för ett ruttet träd när barn svälter, regnskog skövlas och folk bor på gatan i Stockholm. Det finns även de som tycker att man inte ska gapa så mycket över ett enda träd när det finns stora exploateringshot mot biologisk värdefulla skogar i förorten. Jag har lust att säga många saker till dessa personer. Till exempel att man KAN vara engagerad i flera frågor samtidigt. Det är säkert. Så bara för att man värnar om Radioeken betyder det inte att man struntar i alla övriga exploateringar. Och återigen; genom att föra ljuset på Radioeken som i och med sin höga medial bevakning gavs stockholmarna möjligheten att samtidigt höja sina röster och protestera över andra avverkningshot.

Men framförallt vill jag fråga personerna som suckar och pustar över regnskog och svältade barn vad de själva gör för att förändra världen? Lämnar de husvärmen när det vankas demonstration för kvinnors rättigheter? Skriver de insändare om svälkatastrofen i Somalia eller uppmaningsbrev till Scan om att svenska kossor inte ska äta sojaprotein från regnskogarna i Brasilien? Om svaret på dessa frågor är nej så tycker jag faktiskt att de kan hålla käften och sluta gnälla över folk som faktiskt går ut och försöker förändra någonting som är skevt i samhället. Det är som att det finns sådär 3 procent av samhällsmedborgarna som engagerar sig i olika frågor och att resterande 97 procent anser sig ha någon slags rätt att  från tv-soffan ropa åt denna minoritet vad de ska fokusera sin energi på. Jag har lust att trycka upp dessa suck- och stönpersoner mot en vägg och gapa på min allra farligaste förortssvenska "Amen DURÅ???"

Mitt pepparkakeshus

Förra året gjorde jag mitt första egna pepparkakshus. När jag var yngre hade jag och min bror som tradition att tjata tjata tjata på vår far att vi skulle bygga pepparkakshus. Pappa gjorde ritningar och under åren byggde vi flera hus, en kyrka och stallet i Betlehem. Dock tyckte min bror och jag att det var kul i ungefär tio minuter och sen fick snälla pappa stå ytterligare 1½ timme och färdigställa bygget. Alltså, 17 år senare hade jag mognat så pass att jag ville prova att bygga mitt egna..



Inspiration till huset fick jag från semestertågluffen och besöket i fina Ghent i Belgien.



Till pepparkakshuset så använde jag ekologisk pepparkaksköpedeg. Jag googlade på kristyrrecept och använde ett med florsocker, vatten och lite ättikssprit. Jag blir ofta väldigt fokuserad när det gäller. Fick för mig att göra prickar över hussidorna vilket resulterade i krampande fingrar och darriga händer. Men det var det värt.

Jag struntade i allt va bränt socker hette och limmade behändigt ihop pepparstugan med min limpistol. Till fönster hade jag gelatinblad som också limmades fast. Det är tio gånger enklare att limma ihop huset än att stå vid spisen och drälla med bränt socker. Dessutom är brännblåserisken avsevärt lägre. Vill man promt äta upp pepparkakshuset vid rivning kan man ju gnaga på de bitar som inte blivit limmade..

Och såhär blev resultatet! Himla mysigt och fint tycker jag. Jag knölade in en snutt av ljusslingan i huset så att den lystes upp och allt blev extra stämningsfullt!