Vad ska jag med allt det här att göra? Jag vill resa bort. Jag vill se skogar och berg och floder. Jag vill gå under stora gröna träd med en liten vackert inbunden bok i fickan och tänka vackra, fina, goda, lugna tankar, tankar som man kan säga högt och få beröm för. Släpp mig, låt mig resa i morgon
- Hjalmar Söderberg, ur Doktor Glas
Den här hösten har på många sätt varit omtumlande. Det har hänt så mycket skit i världen bara det senaste halvåret. Saker som får en att höja på ögonbrynen, skaka på huvudet och känna oron i magen växa sig större, mörkare och starkare för varje vecka som gått. Jag har varit som ett jävla läskpapper vad gäller dessa orimligt hemska, utstuderat grymma och smygande otäcka skeendena. Mer än jag brukar vara. Jag känner mig ärligt talat helt slutkörd.
Som en disktrasa som absorberat all sur grå vätska som dräller runt i nyhetsinslag, tidningsartiklar, flashbacktrådar, bloggkommentarer och de senaste väljarundersökningarna. Samtidigt har jag inte kunnat se bort. Jag har ändå läst. Läst för att sedan må dåligt. Som sur disktrasa kan jag liksom inte fortsätta framåt utan att lämna bittra tårar där jag står. Jag behöver en paus. Behöver ladda själ, kropp och hjärna med annat mjukt och vänligt. Så jag åker bort en tid. Lämnar land och rike för nya upplevelser och för att göra saker jag drömt om sedan jag var en liten plutt. Jag hoppas att nästa år har en vändning i bakfickan. Jag tycker vi hoppfulla kämpande människor förtjänar det!
Vi hörs igen i januari!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar