Några av vårens klimatnyheter

I branschtidningen Miljöaktuellt listas alltid senaste nytt inom miljöområdet genom korta nedslag över saker som hänt. Ett superbra sätt att skaffa sig överblick över de senaste fram- och bakstegen. Jag har valt ut några klimatkarameller ur vårens nyhetspåse:

- Forskning visar på att vinterpäls kan bli en potentiell dödsfälla. När vintrarna blir kortare kan djur som byter till vinterpäls få svårt att kamouflera sig, bl.a. harar och ripor blir lätta byten när snön smälter.

- Livsmedelsverket uppmanar skolor att av miljöskäl minska mångden kött samt byta ut riset mot potatis, pasta, matvete, quinoa, och bulgur som är mer klimatsmart.

- Försäljningen av ekologisk mjölk sjönk med 11% förra året, någonting som inte hindrar Arla från att fortsätta satsa på ekologiska mejeriprodukter.

-Kolenergi och boskapsuppfödning är de tillverkningar som belastar miljön allra hårdast. Det kostar mer att åtgärda skadorna som branscherna orsakar än vad de drar in i vinst.

- 1,6 miljoner ton växthusgaser sparade svenska konsumenter under 2012 genom att köpa andrahandsprodukter istället för nya, enligt en studie gjord av Blocket i samarbete med IVL (Svenska miljöinstitutet).

- Har vi nåt Peak Car? Bilåkandet har nåt sin kulmen i USA, Australien, Kanada och Europa, menar trafikexperter. Bensinförsäljningen sjönk med nära 10 procent förra året, bilförsäljningen går ned och körsträckorna blir kortare. Trafikexperter menar att bilismen har nått sin peak och att det inte enbart är en effekt av lågkonjunkturen i dessa länder.

En vegetarian på konferens

Aldrig känner man sig så udda som vegetarian som när man är iväg på konferens (eventuellt jämlikt med julbord). Antingen är sällskapet ett annat än de man träffar varje dag eller så blir folk man vanligtvis träffar bara mer uppmärksamma på ens kost på konferens. För jag får så otroligt mycket mer frågor om min mathållning på konfa-luncherna än jag får i lunchrummet på jobbet. Är det för att man alltid får in sin mat separat som det blir tydligare att jag äter nåt annat? Eller är det bara den nya omgivningen som öppnar upp för sådana frågor?

Dessutom händer det alltför ofta att jag som vegetarian på konferens känner mig kränkt pga. dålig kunskap om vegetarisk mat. Jag vet inte hur många gånger som jag enbart får äta tillbehören till köttet eller fisken. "Jaha, du vill ha en fullgod vegetarisk maträtt? Så du är missnöjd över att vi helt sonika plockat bort proteinkällan? Räknas inte ostmackan till soppan? Du får ju bulgursallad och bröd. Sluta sjåpa dig" Jag skulle vilja se den restaurang som skulle göra detsamma mot köttätare. "Varsågod här är kokt potatis och köttbullar, jaha vill du ha sås, inlagd gurka och lingonsylt också? Nej nej. Nu är du väl lite väl knusslig va? Du ska vara glad att du får något överhuvudtaget. Du blir ju mätt iallafall."

En vanlig händelse är även att hovmästaren på flotta restauranger muntligt berättar för gästerna vad som kommer att serveras till lunch/middag. Jag har dock inte varit med om att man nämner vad den vegetariska maträtten är, den är liksom fördold i dimmor. Är det inte rätt märkligt att det för restaurangen känns viktigt att ge den servicen till vissa kunder men inte andra? Jag tänker att om alla VD-pampar och högt uppsatta slipsnissar var vegetarianer så skulle det se annorlunda ut ute i konferens-Sverige. Då hade nog många fler restauranger varit mer noga med att även skryta om den vegetariska maten, och dessutom jobbat hårdare för att den faktiskt håller samma standard som kött- och fiskrätterna.

Restaurangerna har även en möjlighet att påverka gästernas nyfikenhet kring vegetarisk kost genom laga spännande god mat och att stolt berätta om det. Att våga flytta den vegetariska maten från undantagshyllan och istället fronta den som något exklusivt och nytt är något jag otåligt väntar på.  

De åtta myterna sprider kunskap och råg i ryggen

Alltså hurra vad jag gillar Naturskyddsföreningens nya mytdödarkampanj! Jag vet inte hur många situationer jag befunnit mig i där det smyger fram (eller kräks ut) skepsism, dumsnålhet och/eller okunskap vid middagar, fikastunder, lunchraster, fester mm. Jag försöker ofta svara så kort och koncist som möjligt för att inte bli klassad som predikant. Men ibland är man inte helt hundra på exakt hur det ligger till eller så trasslar man in sig i någon sidofråga. Därför blir man så himla glad att några smarta personer gjutit ner både myterna och smarta svar på dem så att man får stöd i sitt resonemang och råg i ryggen att våga stå på sig. Helst skulle man ju vilja att alla man möter kan gå in och läsa myterna själva, men tills dess är det bra att gå in och läsa på fakta för att kunna ta diskussionerna framöver.

Nu hoppas man ju även på att media slutar att underblåsa dessa felaktiga myter och i framtiden väljer att framhålla korrekta uppgifter i artiklar och sluta vinkla sönder nyheter om ekologiska produkter och livsstilar.

De åtta myterna (klicka för att se svaren):

1. Din kompis: Vaddå ekologiskt vin från Australien, hur ekologiskt är det med något från andra sidan jordklotet?

2. Din pappa: Men det är inte ekologiskt som är grejen - vi ska handla svenskt!

3. Din granne: Det är alldeles för dyrt med ekologiskt!

4. Din svärmor: Jag har hört att butikspersonal tar besprutade morötter och säljer dem som ekologiska. Efter hästköttskandalen och alla larm litar jag inte på någon!

5. Den uppdaterade kollegan: Jag är skeptisk. Läste till exempel att ekologiska olivoljor innehåller rester av bekämpningsmedel.

6. Din farfar: Äh, lite skit fixar kroppen. Själv badade jag i DDT och asbest som barn och titta på mig – jag lever!

7. Din bästis: Nåväl, jag har i alla fall besökt en ekologisk gård. Och det visade sig att ekobönderna kör mycket mer än andra bönder. Hur klimatsmart är det?

8. Din chef: Sorry, men ekologiskt funkar inte om vi ska mätta alla världens hungriga.

 

Den senaste veckan

Den senaste veckan har jag:

- Insett hur jobbigt det kan vara att ha bil
- Börjat rensa förrådet inför en loppis jag kommer att stå på i helgen
- Fått mina första fyra myggbett
- Planterat två amerikanska blåbärsbuskar på balkongen (ser framför mig nyplockade blåbär i frukostfilen i juli)
- Oroat mig över frölagar, skifferolja, förbifart Stockholm och vilka kemikalier man utsattes för som barn
- Ätit ekoglass under körsbärsblommor

Kolonin i majsol

Våren, var tog den vägen? Varje år är det samma sak. Från snösmältning till 20 grader och vitsippemattor på en vecka. Men jag undrar om det inte är extra kort vår i år? Nåväl, det är ju härligt på ett sätt, men den korta våren innebär ju en ketchupeffekt för oss odlare. När jorden väl går att bruka så ska alla freaking land ogräsrensas och fixas till på en gång. Hur ofta man än är ute på kolonin så ligger man hela tiden efter. Det finns ju en charm i det också. Och det bästa med att odla är just att man ser resultatet av ens arbete. Man ser vilka land man bearbetat och sått och man ser när fröna gror och gröna blad slår upp.

Här ovan har jag sått morot och rädisor i varannan rad. Rädisorna är snabbast på att ta sig upp och passar därför perfekt att så emellan de långsamma morotsraderna. På så sätt får jag ut två grönsakssorter på samma yta.

Vi har också satt gul och röd lök. Vi köper färdig sättlök och försöker alltid hitta ekologisk sådan. Har man bara sommaren med sig är sättlök bland det enklaste man kan odla. 

Potatis är ju ett måste och i år har vi satt den rödskaliga potatisen Cherie och den avlånga sparrispotatisen. Cherie är en semitidig sort och sparrispotatisen är en sen sort. Tydligen är de senare sorterna mer känsliga för olika sjukdomar, och vill man garanterat få en lättodlad stor skörd ska man undvika dem. Jahapp. Vi får väl se hur det går.

Just nu är dock det största problemet utrymmesbrist och felkalkylering över hur stor plats potatisen behöver. Vi har bl.a. fått bryta ett helt nytt land och ändå bara fått plats med hälften av alla sättpotatisar. Oh my liksom. Lösningen blir att ge bort överblivna knölar till vänner med balkong eller uteplats.

 Jag har faktiskt redan skördat lite grönt. Gräslöken har vuxit sig superfin och börjar få knoppar = dags att skörda första gången. Jag klipper ner den och fryser in för framtida kulinariska äventyr.

Jag har också tagit hem några stjälkar rabarber, äntligen! Alltid lika efterlängtat. Maj på kolonin börjar bra, och jag hoppas den har lika mycket kvar att ge!

Nytt frö-lagförslag stjälper bevarandet av den biologiska mångfalden

Jordbruksverket har fram till idag haft en föreskrift (Ursprungligen EUdirektiv) ute på remiss som handlar om att reglera fröproducenter och registrera alla frösorter som säljs (eller till och med byts samt förädlas för eget bruk i Sverige). Vad innebär det då? Jo. Det kommer som förslaget ligger idag att slå ut småskaliga fröhandlare som har stort utbud av t.ex. köksväxtfröer men som inte säljer så mycket av varje sort. Avgifterna som kommer att tas ut är så höga att mindre fröfirmor inte kommer att ha råd att registrera alla sina sorter och därmed minskar man utbudet av anpassade växter för svenskt klimat, kulturvårdsväxter, samt andra udda sorters växter av t.ex. palsternacka, lökar och andra köksväxter. De enda som kommer att ha råd med dessa avgifter är de stora fröföretagen som satsar på få sorter men i stora upplagor. Det stora utbudet av ekofröer som främst kommer från mindre fröhandlare kommer således att försvinna och kvar blir en homogen marknad av samma fröer i hela EU. Det kommer att bli slut med att som fritidsodlare kunna prova att odla en ovanlig röd morot eller en gammal rikgivande bondböna. Ett otroligt stort bakslag för bevarandet av kulturväxter, inte minst anledningen att bevara genetiskt viktiga fröbanker för framtida förädling och forskning.

För det är som i vilka miljö- och natursammanhang som helst; ju större utbud av arter gör systemen mindre känsliga för förändring. Med färre arter är systemen känsliga för sjukdomar, väder/klimatomställningar eller insektsangrepp. Och det gäller såväl för naturliga ekosystem, jordbruksodlingar och långsiktig hållbarhet i trädgårdsodlingsbranschen. Det är därmed ett ytterst oroande förslag som Jordbruksverket och EU har lagt fram. Må remissinstanserna gå samman och kräva total omskrivning av föreskriften.

Såhär skriver vassa Johannnes Forssberg på Expressen angående "Statens jordbruksverks föreskrifter om bevarandesorter och amatörsorter av köksväxter":

"Den här skriften, som fram till i morgon är ute på remiss, kommer om den antas att tvinga många småskaliga fröhandlare att antingen lägga ner eller leva utanför lagen.

Föreskriften kräver att de registrerar varje liten frösort hos jordbruksverket, till en kostnad av 3000 kronor, följt av en årlig avgift på 2000 kronor.
Om det var kokablad de odlade skulle det inte vara något problem. Men det är tyvärr inte fullt så lönsamt att sälja utsäde från någon ovanlig gammal skånsk löksort.
Avgifterna blir omöjliga för småföretagare som har hundratals slags frön i sortimentet, varav de flesta enskilt inte säljer för mer än någon tusenlapp om året.

Jordbruksverket kräver dessutom inte bara pengar. De vill ha utförlig skriftlig dokumentation om varje slags gröda, som om allmogen som historiskt har odlat dem har bestått av disputerade botaniker. Ingen kommer undan byråkratin, inte heller den fröföretagare som faktiskt lyckas få ordning på både papper och pengar. Frösorterna som godkänns får bara säljas i ett visst antal gram per påse, och i en viss sammanlagd kvantitet per år.
I föreskriften slår jordbruksverket till exempel fast att mängden sålt utsäde av en viss slags sparris inte får överstiga 6,5 kilo.

Dokumentet är en parodi på byråkratisk galenskap, som man skulle kunna skratta åt om det inte vore för konsekvenserna.
När ett antal köksväxter inte längre får säljas - och därmed inte kommer att odlas - försvinner både kulinariska, kulturhistoriska och biologiska värden. Trädgårdsodlarna får nöja sig med det torftiga sortiment som tillhandahålls av en handfull utsädesimperier. Vi får tråkigare tomater på tallriken och smaklösare sallad. Samtidigt förlorar vi genetisk back-up, som skulle vara värdefull om något hände med våra i dag vanligaste grönsaker."

För er i Stockholmsområdet som blir upprörda över det här ruskigt oroväckande förslaget och vill veta mer vill jag bara tipsa om att gå på det här FOBO-seminariet imorgon onsdag kl 18.30.

 

Efterlysning: Har du sett en igelkott?

Visste du att igelkottarna i Sverige minskar hela tiden? Varför vet man inte riktigt, men nu startar Naturskyddsföreningen en efterlysningskampanj för att kartlägga var igelkottarna bor. Det är bara att rapportera in när och var man såg en kotte sist (död eller levande, och det kan vara flera år tillbaka) och så  bidrar du till att Sverige får bättre koll på igelkottarnas situation, och kanske i slutändan varför de söta kottarna minskat i antal. Jag rapporterade in den här megasöta kotten och hens familj som bodde i idelgranshäcken utanför mitt jobb. Dog mysdöden när det prasslade bland löven och de små kottungarna kom vankandes.

På efterlysningssajten tipsas det också om hur du kan fixa din trädgård eller naturplätt så att igelkottarna trivs där, en bra grej eftersom det ju kan vara just bristen på gosiga livsmiljöer som är anledningen till igelkottens minskning.

Ekologisk rabarbercurd

Nu, lagom till att gräsmattorna blir gröna, björken skjuter skott och rabarberstjälkarna börjar resa sig mot solen, så passar jag på att testa att göra freaking Rabarbercurd. Det kan ju bara inte bli dåligt, tänkte jag. Och det blev det inte heller. Det blev precis så gott man kan inbilla sig att det skulle bli, med en tydlig smak av rabarber, majsol och med den där krämiga och lite smöriga konsistensen. 

Ingredienser:

ca 500 g rabarber (färska från trädgården eller frysta)

1 dl vatten/rödbetsvatten

½ obesprutad citron, skal och juice

2 st ekoägg

2 dl ekologiskt socker

½ dl syltsocker

50 g ekosmör

Gör:

Obs. Eftersom rabarber tenderar till att gå åt det gröna hållet (vilket ibland inte ser så aptitligt ut) kan man hjälpa de röda stjälkarna på traven genom att skiva en rödbeta tunnt och lägga i vattnet man ska använda till curden. Rödbetan ger färg men inte smak. låt dra ett tag.

1. Skala och hacka rabarbern i mindre bitar alt. tina den frysta rabarbern. Häv i den i en kastrull tillsammans med vattnet och låt koka upp försiktigt så att rabarbern blir riktigt mjuk och börja falla sönder. Mixa rabarbern till en slät smet alt passera den genom en sil.

2. Ta fram en rostfri bunke och knäck äggen i den, riv citronskalet från halva citronen och pressa ut juicen i äggskålen. I med socker och syltsocker och vispa ihop allt.

3. Tärna i smöret i äggblandningen. Koka upp vatten i en kastrull och sätt äggbunken i vattenbadet. Vispa äggsmeten hela tiden. Och rör försiktigt i rabarberkrämen i äggsmeten, hela tiden under omrörning, annars riskerar man att äggen koagulerar och det blir scrabbled eggs i curden = inte eftertraktat.

4. Rör curden tills den tjocknar. Det tar en jävla tid. Om du vill slippa röra så länge kan du antingen halvera receptet, eller byta ut sockret mot mer syltsocker. Eller bara ha tålamod. Motivera dig med att du tränar underarmsmusklerna! När curden är klar så desinficerar du några syltburkar, häller upp curden i dem och slänger på locken direkt. Låt svalna.

Rabarbercurden är det utmärkta tillbehöret till pannkakor, nygräddade scones, skorpor, rostmacka, som tårtfyllning och fyllning i bullar eller istället för sylten i hallongrottor. Eftersom "Tillbehör" är månadens tema på  Söta saker, så passar jag på att tävla om receptboken Sött från förr. Man kan ju liksom inte få för många tjusiga receptböcker med fina inspirerande bilder i bokhyllan.



More than honey

Vill bara tipsa er om att gå och se en enastående bra naturfilm/dokumentärfilm om bin. Trist tänker ni? Nej! säger jag. Filmen heter "Inte bara honung" eller "More than honey" och har precis börjat gå på bio just nu. Den var så smärtsamt vackert filmad, med fina närbilder så att man kom bina riktigt riktigt nära och såg dem som någonting betydligt mer än bara vanliga insekter. De är ju faktiskt helt otroliga organismer, programmerade att föröka sig på ett ytterst strukturerat sätt där alla har sin roll för att kupan ska bli framgångsrik. Filmen var som den mest spännande biologilektionen i skolan där wow-känslan kom gång på gång om hur fantastiska bina är.

Samtidigt tog filmen problematiken kring bidöden i världen och hur det kan påverkar stora delar av jordens livsmedelsproduktion. Filmen visar vilket jäkla galen industri biodlingen runt om i världen har blivit. Om ni tror att honungsburken för 20 spänn i butiken är producerad av ett litet biodlarkollektiv ute på vischan i något random land så misstar ni er. Det här är storföretag som vilken industrialiserad djuruppfödnings som helst.

Filmen visar hela kedjan av biodling i världen, från en enskild odlare i Schweiz som ärvt sitt yrke av sin far och farfar och som kämpar för att behålla sin gamla bisort, till en amerikansk massproducent som pumpar sina bin fulla med antibiotika och fraktar runt de tusentals kuporna på lastbilar över hela USA för att de ska pollinera mandelodlingar där, körsbärsodlingar där och äppelodlingar här. En storindustri som bidrar till att bin från olika kupor blandas och sprider sjukdomar. Vi får även följa en stursk mördarbiodlare i södra USA, träffa kineser som jobbar med att samla och sälja pollen, som sedan används för att pollinera fruktträd eftersom alla honungsbin och pollinerande insekter försvunnit i Kina. Slutligen besöker filmen en forskningsgrupp i Australien som försöker avla fram en motståndskraftig och vänlig bisort som till skillnad från mördarbina är produktiva men utan att vara agressiva. Allt detta tar filmen upp på ett väldigt filosofiskt och nära på poetiskt sätt. Magiskt och och oroande på en och samma gång.

När filmen var slut var satt alla i biosalongen kvar, tysta, lite häpna och med bekymrade rynkor mellan ögonbrynen. Att ett så litet och oansenligt djur som biet kan betyda så mycket.

Lövas träden och fylls av vind och seglar fram i frihet - Fiskgjuse du är för vacker!



Jag är lite betagen. För det är så fint att kunna få följa med till ett av de mest hemliga ställena i naturen och beskåda omgivningarna från en rovfågels perspektiv. Att sakta vaja i vinden bland trätopparna och då och då ta en flygtur. Höra småfågelskvitter. Om några veckor kommer äggen att kläckas och då blir det än mer spännande att följa de vackra fiskgjusarnas bestyr.

Här bor en baltisk fiskgjusefamilj och här en annan.

Knacka på och sitt tyst och bara titta.