"Tyst vår" fyller 50 år

När man studerar miljöfrågor och dess historia kommer man ofrånkomligt att beröra pionjären Rachel Carson och hennes världsomvälvande bok "Tyst vår". Boken vände upp och ner på 60-talets Amerika vad gäller tilltron till kemiska produkters bidrag till samhällslycka och tillväxt. Hon kritiserade den vida användningen av DDT och påvisade att ämnet inte var så ofarligt som det tidigare ansetts. Titeln på boken syftar till att insektsmedlet DDT förgiftade småkryp och maskar som fåglarna och andra djur åt. DDT lagras i deras kroppar och förgiftade därmed även dem. Och så vandrar ämnet uppåt och utåt i näringskedjan. Effekten var flortunna äggskal, sterilitet och direkt död. En ekande tom och isande tyst vår utan fågelkvitter stundar om vi inget gör, menar Carson. Och hennes bok var så välskriven och tydligt konstaterande att dåtidens politiker inte kunde blunda för hennes forskningsresultat.

Rachel Carsons bok har som ingen annan bidragit till att lyfta miljöfrågorna i moden tid och är föregångare till miljörörelsens organiserade arbete mot övergödning, försurning och växthuseffekt. Det är allmänbildning att känna till den här miljöklassikern. Och igår var det 50 år sedan som Carsons bok översattes till svenska. Såhär skriver DNs Andreas Malm om boken som förlöste västvärldens miljöengagemang:

Självaste havsörnen – USA:s nationalsymbol – står vid randen till utrotning, hökar vrider sig i spasmer, rävar vandrar i cirklar, jordekorrar slocknar i förvridna ställningar, veterinärer får ta emot oupphörligt spyende katter, marken täcks av oräkneliga fågellik som måste brännas på bål och ”duvorna faller plötsligt döda ner från himlen”. Författaren form­ligen vadar genom död natur.

Inte att undra på att Carson väckte en nation. Hennes larmsignal följdes inom några år av ett amerikanskt totalförbud för DDT – på 1950-talet vördat som mirakel­medel – och en lång rad andra regleringar, inte bara för att hon spelade på nerverna hos en medborgarkår av hemmafruar och äventyrarmän, utan framför allt för att hon hade rätt. Dystopin grundades på forskning.

Vill du ge Rachel lite av din tid så kan jag varmt rekommendera det fina personporträttet som Sveriges Radio gjort. Lyssna HÄR. Se det som dagens historielektion om inte annat!

Det ger också perspektiv på hur ämnen som är så inrotat i samhället faktiskt kan vara urbota dumt att använda. Försiktighetsprincipen borde efterlevas mångt oftare än vad den gör idag. Och vi kan bara begrunda hur många ämnen vi använder i vår vardag som framtida generationer kommer att skaka på huvudet åt, precis som vi gör när vi ser bilder som dem nedan. Jag tippar på att Bisfenol A, ftalater och PVC är några av dessa.



DDT användes bl.a. glatt som effektivt lusmedel och man sprayade hus och hem, barn och arbetare i moln av kemikalien.






Gammal reklamslogan. Lite catchy sådär.