Ekoreko färgar håret PK

För någon månad sedan provade jag att färga håret med en ekologisk hårfärg för första gången. Jag har tänkt flera gånger att jag borde göra det eftersom vanliga hårfärger innehåller allt möjligt skit som känns otäckt att ha i hårbottnen. Här kommer lite tankar om hur ekofärgning funkade för mig, rakt upp och ned och helt onyanserat.

Jag började med att gå till Stockholms bästa hälsokostbutik Gryningen och kollade in deras hårfärgsutbud. Eftersom jag gillar att ha håret i lite mörkare brun färg fick det bli teak-nyansen även om jag bävade lite för att den kanske skulle vara lite väl rödaktig för min smak. Ekohårfärgerna finns ju än så länge bara i begränsat antal färger, vilket hos Gryningen innebar två blonda, tre bruna och två svarta nyanser (just när jag var där iallafall). Ingen idé att vara kräsen alltså.

Det fanns också två varianter av hårfärgerna, jag valde creme-varianten eftersom jag brukar använda toningar. Verkade som att den "vanliga" ekohårfärgen krävde någon form av bearbetning med iblandning av kaffe? För min del kändes det som överkurs. Både cremefärgen och den vanliga färgen var en mix av örter och henna. Det kan vara bra att testfärga en hårtes så att man vet hur man reagerar på hennan. Det sket jag i dock. Var lite för otålig efter veckor av trist vinterhår-utan-tydlig-färg-komplex.

Väl hemma läste jag instruktionen och insåg att man tydligen helst skulle köpt med både schampo och efterbehandlingscreme. Lite dåligt, eftersom jag tycker att det bör ingå allt man ska behöva för behandlingen i samma förpackning. Jag tog mitt vanliga milda schampo och handdukstorkade det som jag brukar. Sen började jag.

Det första jag tänkte på var att det var en väldigt rinnig kräm. Det andra jag tänkte var att det luktade otroligt örtigt. Min ovana av den rinniga konsistensen gjorde att det både en och två gånger rann färg utmed nacke och skuldror. Lite extra meckigt alltså. Det var också lite svårare att få med alla småhår vid tinningar och i pannan utan att färga huden med hårfärgen. På förpackningen stod det att den räckte till kort till medellångt hår, har man längre hår bör man köpa två förpackningar. Det kan jag inte annat än motsätta mig. Till mitt ganska tjocka och rätt torra hår räckte en förpackning gott och väl, håret blev tom mättat innan jag klämt ut sista färgen.

När all färg var i håret fick det verka under plast-duschmössa i 2 (två) timmar. En otroligt lång tid kändes det som, eftersom jag 1) hann bli väldigt kall och frusen av det blöta håret 2) Kände mig drogad av den starka örtlukten och 3) dessutom inte kunde köra min vanliga rörlighet i rädsla att kladda ner möbler och kläder. Nåväl, tvättade tillslut ur håret vid 23.20-tiden på kvällen och eftersom jag inte köpt med efterbehandlingsprodukten så satte jag i lite inpackning istället och lät verka i ca 5 min.

När jag torkade håret var det en tydlig skillnad från traditionell toning, håret var ganska strävt och svårkammat, jämfört med den otroligt glatta känsla håret har efter vanlig hårtoning (förmodlingen pga alla kemikalier och mjukgörare de innehåller). Efter några dagar (och en klippning av topparna) blev det dock bättre. Och färgen har hållit väldigt bra (även mina få men grå hår). 

Slutbetyg: 3 av 5. Jag är inte helt nöjd ändå, det är synd för jag vill så himla gärna gilla den här produkten. Men den var rätt krånglig och med otydlig info på förpackningen. Synd också att hårets struktur blev sträv och torr efteråt. Vet någon varför? Trots detta funkar det ju ändå för syftet; att färga håret. Och till det på ett miljöbättre sätt! Det väger ju ändå upp en hel del! Bra alltså, men med förbättringspotential.