Det är fjärde december idag, 20 dagar kvar till julafton och igår lagade jag mat på de näst sista morötterna från vår egen skörd. Såhär såg det ut när jag drog dem ur jorden i juli/augusti (Tänk att det kan vara så grönt och varmt ändå? Hur snabbt glömmer inte kroppen och huden det?).
Jag tycker att det alltid är lika svindlande med hållbarheten som finns i de där rötterna. Det känns som att man förflyttas tillbaka i tiden, till jordkällarnas storhetstid, när man odlade för hela året. Grova vintermorötter och rovor som inte var krispiga som sommarmorötterna men som tålde att förvaras i många månader under den kalla årstiden. Dagens påsmorötter är så avpersonifierade av historia, så man vet inte var de skördats eller om det var för en vecka sedan eller tidigt i somras.
Mina morötter har inte bara en egen historia utan också både ett unikt utseende och i vissa fall en alldeles egen karaktär. Jag kommer nog att sakna dem nu när jag snart återgår till påsmorötternas homogena skara.
Så vackert skrivet - maten har verkligen sin egen historia. Känner allt mer att jag också vill testa på att odla lite och få mat med historia
SvaraRaderaTack! Tycker absolut att du borde testa att odla lite. Även den minsta balkongen/fönsterbrädan kan producera mat! Satsa på tomat, kryddor och/eller bönor som ger mycket trots liten yta i anspråk!
Radera