Ingen weekendresa eller shoppingupplevelse går rimligen att jämföra med en framtid som består av katastrofer, extremt väder, konflikter och social oro"

Önskar att alla ville ta en halvtimme till att lyssna på det här avsnittet av Tendenser och reflektera över hur man själv tänker inför framtiden. Jag tror fler än man tror har klimatångest, eller i alla fall grubblar mycket på dessa frågor. Programmet intervjuar så kloka kloka förskolebarn men också kloka Mårten Pella och Idah Magnusson som har varit med och startat Push Sverige respektive Föräldravrålet. Dessa två frivilligorganisationer är förövrigt väldigt bra forum för den som vill göra någonting konkret av den oro man känner inför framtiden. Superinspirerande!

Några tänkvärda citat från programmet:

"Vi uppmuntras ju verkligen att bete oss så ohållbart som möjligt; hur kan vi gå med på det? Jag fattar inte det."

 Ella (7-8 år): Jag tycker att man borde uppfinna en bil som går på vatten eller nåt som är bra för naturen.

Intervjuperson: Tror du att det skulle kunna gå att göra det?

Ella: Ja jag tror det om vi barn, om vi när vi växer upp kan bli uppfinnare.

Intervjuperson: Du tror inte att de som är vuxna nu kan ordna det?

Ella: Jo. Mm. det kan dom. Om dom får den tanken.

Intervjuperson: Tycker du att det verkar så, att dem får det?

Ella: Jag vet inte. Det finns ju en framtid och då vet vi inte hur det blir.

"Det är jättessvårt för mig personligen när vänner, som jag uppfattar som verkligen tänkande och välvilliga personer, gör långa flygresor och fortsätter äta massa kött och fortsätter leva precis som innan fast man har fått information om läget. Det är också tufft att förhålla sig till"

"Det är så tabu på nåt vis, och, att lägga sig i någon annas livsstil är inte okej. Vi lever verkligen i en sån tid att det är sånt fokus på individen. Det är liksom "Du ska förverkliga din dröm". Alltså, jag fattar inte att vi kan acceptera att vi är på väg mot en värld som kan vara flera grader varmare med fruktansvärda konsekvenser. INGEN weekendresa eller shoppingupplevelse går rimligen inte att jämföra med en framtid som består av katastrofer, extremt väder, konflikter och social oro"

"Det var en kris, som gick från chock till ilska, väldigt mycket ilska. Känslan av att bli förd bakom ljuset. Och liksom, varför sa ingen detta till mig INNAN jag bildade familj. Hade jag ens gjort det om jag hade vetat?... Det kändes väldigt omtumlande och ganska ensamt."

"Det är jättelätt att känna att man bara är en liten betydelselös individ som inte har en chans att påverka det här. Det tror jag är jätteviktigt att få bukt med den känslan, vi måste komma samman, och forma samhället som vi vill ha det och inte bara åka med på det här galna tåget mot en värld påverkad av stora klimatförändringar. Det är inte försent, men det börjar bli bråttom."

"Det jag kan sakna från mitt liv som det var innan är känslan av att verkligen kunna lita på att livet fortsätter, jag känner att vi just nu är i en brytpunkt där vi nånstans bestämmer; ska livet fortsätta i generation på generation på generation eller har vi ett begränsat antal tre, fyra, fem generationer kvar. Och då behöver man runda av lite grann, och hur gör man det??"

"Jag tror att vi måste prata med varandra, vi måste prata om klimatförändringarna, och vi måste våga göra det i alla sociala sammanhang för att om några år måste vi ändå börja prata om det... Det blir väldig svårt att låta bli att prata om dem när det väl har triggat igång sig själva, det är bättre att göra det nu när vi fortfarande har en chans att påverka skedet."

Jag säger bara: Lyssna och reflektera.