Fem fel i nya vegorätt!

Jag, liksom större delen av Vego-Sverige satt i veckan förväntansfullt bänkade framför SVT:s nya matprogram "Vegorätt". Äntligen... ja, alltså SVT... what took you so long? Känns det inte lite passé med helvegoprogram 2016? Som att det konceptet eg var hett och spännande för tio år sen? Men alltså. Äntligen skulle vegomat få ta plats som vilken mat som helst. Äntligen lite matinspiration där man inte behöver göra om några recept och byta ut protein och tillagningssätt hit och dit, Nu jävlar ska det lanseras nya vardagsrätter även till mitt oinspirerade januarikök. Eller?

Nej tyvärr. Nya Vegorätt är en enorm besvikelse, vilket fler med mig verkar vara överens om. Här är mina 5 punkter om varför.


1. Förstärk inte den gamla dassiga vegetarian-är-lika-med-bohem-och-flum-stereotypen
Alltså jag är verkligen pro att fler entreprenörskvinnor tar plats i rutan och visar vad de går för. Alltså verkligen. Men att två kvinnor ska äta frukost och yoga bland vimpelprydda halmbalsfält, mata varandra med cashewnötsmajonäs och lekandes hänga grönkål i håret på varandra, Alltså really SVT? Det känns så dammigt och ofräscht att jag munkräks lite när jag tänker på det. Sluta reducera vegokulturen till en smal stereotyp av namaste-frälsta tjejer som ääälskar superbär och antioxidanter. Kanske hade programmet mått bättre av att blanda upp programledarna med någon som stod för något annat än dessa två som känns identiskt lika? Kunde inte t.ex. Gustav från Jävligt gott eller Therese från Svenssons mat  ha tillfört fantastiskt mycket mer fokus på själva kärnan dvs MATEN istället på allt lull lull runt omkring? Jag saknar någon med en annan bakgrund, stil, eller annat uttryck än detta vaselinperfekta? Någon som man rent fördomsmässigt tänker kanske inte (ens) är vegetarian. Kanske hade programmet nått ut till fler vego-ängsliga om en Morberg-stereotyp stått och prisat grönsakernas förträfflighet? Jag tror tyvärr att SVT, snarare än Karoline och Elenore, hade formatet klart för sig och formade programledarna och innehållet därefter. Mycket synd.


2. Vegetarisk mat är inte samma som trädgårdsporr
Återigen det känns förminskande att vegetarisk matlagning ska vara lika med nära till naturen. Vore det inte skönt avslappnat om en kunde presentera råvarorna som i vilket matlagningsprogram som helst istället som för nu; hylla fröet för all inneboende livskraft och rabbla upp "klorofyll" som en av många anledningar till att groddar är nyttiga att äta? Måste fuktiga tomater plockas direkt i växthuset och rotfrukterna skrubbas direkt havet? En svepande bild på en blommande aster i förgrunden. Vill vi ha trädgårdsmatlagningsromantik så finns ju Tareq i Trädgårdstisdag, och där känns den mer hemma. Och mindre frireligiös.


3. Kan vi skippa instagram-scenografin?
Och while where at it.. Detta med alla de rustika redskapen; lanthandelsinteriören så som glasburkar, emaljerade tallrikar, decilitermått i plåt, en gammal ullsax från sekelskiftet att pilligt klippa ruccolagroddar med och att avslappnat skiva potatis på en flisig trälåda på stranden känns lika placerat som valfritt Underbaraclara inspirerat instagramkonto. Dessutom får vi lära oss att det är viktigt att göra en piffig "swirl" i röror och tallrikssmoothies för extra perfektion, istället för det man egentligen undrar över t.ex. hur man ska grilla lins-hirsburgarna över öppen eld utan att de bränns. I ett matlagningsprogram önskar i alla fall jag mig tips och instruktioner på hur man faktiskt får till den där riktiga finishen, sånt som oftast inte står med i recepten. Men nu går åtskilliga minuter åt till att se programledarna vandra runt på åkrar och stränder, närbilder på champinjoner som rullar på en skärbräda, stilla bilder på en gullig höna, i vad jag antar, ska skapa en varm jordnära känsla och bidra till inspiration men som i mitt tycke hör mer hemma i ovanstående trädgårdsprogram.


4. Fyll inte ut med frukostrecept och smoothies
Klassiskt fel som även de allra flesta vegokokböcker också gör. Böckerna likväl som programmet ser härligt späckade och välfyllda ut men efter en stunds bläddrande så inser du att många recept är på frukostar eller mellanmål, kanske även massa desserter och inte middagar. Att göra en frukost eller ett mellis köttfritt kan nästan varenda vit kränkt baconman räkna ut hur man gör. Men det är ju middagarna, luncherna, det är där köttätarna behöver hjälp med att se hur man bygger en näringsriktig och GOD vegetarisk rätt där köttet inte saknas alls. Och vi redan frälsta behöver få tips på nya goda rätter som vi kan slänga ihop en onsdagkväll eller nåt festligt att bjuda på en söndag. Att en smoothie eller en gröt är köttfri är väl liksom en självklarhet för de allra flesta människor.


5. Skala av och sluta krångla till det
Om syftet är att visa på hur enkelt det kan vara att laga vegetariskt och locka fler att våga prova vegokäk så dödar man det suget i samma stund som man kvittrar fram ordet näringsjäst, tamari, acaibärspulver eller havremjöl. För hur många har det stående hemma i skåpen? Att behöva leta upp en hälsokost eller ta sig till den välsorterade hipsterbutiken i stan innan man ens kan närma sig att fullfölja recepten, det är ju faktiskt asjobbigt. Att sedan alla recept innehåller minst 35 ingredienser vardera gör det ännu mer motbjudande. Nej, fram med lite mer rakt käk, recept på saker som gemene man har i skåpen och introducera max en ny "udda" ingrediens per avsnitt. Jag förstår att Karoline och Elenore passar på att gå bananas när de får en schysst programbudget att köpa roliga grejer för, men det skrämmer mer än det lockar. Och det är väldigt synd.

Och förresten, whatsup med att alla recept utom rotfruktspaketen kräver en fucking blender/hushållsassistent?

Snälla public service varför är det så svårt att ge oss törstande vegosar ett vettigt, enkelt att följa och oknussligt program som vi kan sätta våra mindre upplysta släktingar och vänner framför så att vi nästa gång vi kommer på besök slipper få ännu en kolhydratmiddag utan proteininslag.


Här, här och här är några andras tankar om programmet.

The resurrection of Fröken Ekoreko

2016. Ett nytt år och kanske därför äntligen dags för att säga hej hej och ge ifrån mig ett litet livstecken på den här bloggen. 2015 var ett år som alltid kommer att finnas kvar i mig. På många sätt ett svart år i många frågor, både på hemmaplan och globalt. Men även en del att glädjas åt och som ingjuter hopp om framtiden. Ett globalt klimatavtal tex! Hur peppigt är inte det!? Eller att många svenskar reste sig ur soffan och aktivt började engagera sig i flyktingfrågan. Det om något visar på  solidaritet och medmänsklig värme.

Själv har jag under året gått från att jobba med att styra upp byggandet av miljösmarta fastigheter, till att jobba med att bygga en ny miljösmart världsmedborgare. Det uppdraget visade sig kräva väldigt mycket tid och energi. Därav har bloggen fått hamna i ett tillstånd av permafrost ett tag. Men jag hoppas att nu när ljuset och våren snart återvänder så ska även denna blogg börja tina upp och komma tillbaka till livet.

Detta med att skapa en ny person till en värld med rätt taskiga framtidsutsikter är något jag grubblat över i flera år. Kanske skriver jag mer om mina tankar kring detta framöver. Men just nu tänkte jag faktiskt mest tipsa om ett litet gästspel jag gjort på Scouterna webbtidning, där ger jag lite tips på vad man kan tänka på om man vill bli lite mer miljösmart, med fokus på friluftsliv och scoutaktivitetet. Läs artikeln här.

Nytt test av hälsobra solkräm

Lagom till högsommarvärmen har slagit till så har Norska Konsumentverket gjorts ett solkrämstest som kontrollerar marknadens vanliga solkrämer och dess innehåll av allergerner, hormonstörande ämnen och nanoparktiklar. Dessvärre var det inte så många krämer som klarade alla tre testområden, men några finns det iallafall. 11 av de 35 solkrämerna som var med i testen är godkända inom alla tre områden. Se suddig bild nedan.

Dessvärre är inte den jag köpt för säsongen någon av dessa. Min solkräm innehåller tydligen både nanopartiklar och hormonstörande ämnen. Ruggigt och trist. Får försöka köpa en ny godkänd så fort som möjligt! Men även om det är jobbigt att höra att man köpt en dålig produkt, så är det är ju väldigt tacksamt att dessa tester görs för att genomlysa marknaden och sätta press på producenterna av solkrämer att skärpa till sig. Hoppas verkligen dem gör det! Och att detta testresultat får bra med spridning så att så många konsumenter som möjligt blir informerade om vilka solkrämer som bör undvikas och inte, t.ex. klarar ingen av Niveas solkrämer testet, vilket är skrämmande med tanke på hur många som använder deras produkter nu på sommaren.

Testets tre testområden faller alla under försiktighetsprincipen och bör därför undvikas av alla som vill var på den säkra sidan, men framförallt om barn och unga ska använda produkterna då barn är mer känsliga för dessa kemiska ämnen än vad vuxna är. Testet visar att även om barnsolskydden får överlag får fler gröna gubbar än övriga solkrämer så är det ändå bara 5 av 14 solkrämer för barn som blir godkända på alla tre testområden. På tok för få när det handlar om produkter som är specifikt framtagna till kids!

Se hela testet här.

Perspektiv

Sommaren varmaste dag hittills. Idag har jag legat på en filt vid en sjö och tagit sommarens först dopp. I baddagspackningen fanns både en god bok, syltkakor och islatte i termos och till lunch blev det medhavd quinoasallad med halloumi. En lat skön sommardag som utspelar sig på så många platser i Sverige just nu.

Samtidigt får jag rapporter från min bror som just nu är på uppdrag med Läkare utan gränser. Han är mitt i en fruktansvärd svältkatastrof. En svält som ingen känner till eller rapporterar om här i vår del av världen. En svält där det finns barn av skinn och ben som är 1 år gamla och som väger mindre än en vanlig nyfödd i Sverige. Som kämpar för sina liv i torkan och värmen. En svält där den långvariga mat- och näringsbristen leder till bristsjukdomar och begränsningar av viktiga utvecklingssteg hos både små och stora barn. Detta sker i ett område där alla (ALLA) barn redan lider av mask (eller värre) i magen och många har drabbats av parasiter som lägger ägg under tå -och fingernaglarna, som förstör deras händer och fötter på ett mycket påtagligt och smärtsamt sätt. Och på detta läggs alltså akut svält.

Det är så svårt att få dessa rapporter från en vardag som skiljer sig så från min egen. Jag får en klump i magen varje gång jag och min bror pratar i telefon, och det är så svårt att återgå till det jag just företagit mig. Eller att få bilder, som den ovan, skickade till mig medan jag äter min jordgubbsfrukost. Det är lätt att känna att allt jag gör är trivialt i jämförelse. Jag kan inte hjälpa eller underlätta på något vis varken för min bror eller människorna där på plats. Och det stör mig att allt detta lidande pågår utan att någon talar om det på nyheterna. Tusentals människorna svälter och barn dör i ett land, utan att vi ens får reda på det. Inga insamlingar pågår. katastrofen nämns inte ens i en notis i tidningarna. Precis den känsla av upprördhet som jag fick när jag läste Schibbye och Perssons bok 438 dagar om övergreppen i Etiopiens öknar som skedde utan omvärldens vetskap eller intresse.

Apropå det, idag såg jag dokumentären "Yrke fotograf - Niclas Hammarström" på SVTplay. (Ni vet fotografen som blev tillfångatagen i Syrien 2013 tillsammans med journalisten Magnus Falkehed?). Den visar Niclas bilder från den svåra vardagen i krigets Syrien. Vackra men såklart fasansfulla bilder. Bilder som säger mer än tusen ord, även om Niclas beskrivande ord om sammanhang och bakgrund gör det så mycket mer levande. Dokumentären tar även upp vikten av att journalister bryter sin egen trygga vardag och åker iväg på repotageuppdrag för att vi i resten av världen ska få veta vad som pågår. Att dra världens blickar dit där ofattbara orättvisor pågår är ju första steget för att gemensamma insatser kan sättas in. Utan rapportering finns inte problemet.

Jag kan verkligen rekommendera att se den någon av dessa varma (eller regniga) sommarkvällar. Även om det känns motigt att se "något tungt", och även om du hellre tittar på nya avsnitt av favoritserien eller sjunger med i Allsången på Skansen. För det är så lätt nu att stänga av det som händer i världen. Att tänka bort alla orättvisor och allt hemskt och bara ta semester från det också. Att istället oroa sig över mygginvationer vid sommarstugan eller om mjölken kommer hinna surna i kylen över helgen. Men jag tycker, och det här säger jag med eftertryck, att det är vår förbannade skyldighet mot de som lever och jobbar i krig och katastrofområden, att som trygga välmående människor här i västvärden söka information och inte blunda för det som händer i resten av världen. Inte så att vi ska skämmas eller må dåligt över allt vi har här, eller nedvärdera de reella problem vi står inför i Sverige. jag menar bara att vi ska ta till oss av det som faktiskt rapporteras om. Och vara medvetna om att vi är priveligerade här, jämfört med hur livet ter sig på andra platser i världen. Så att vi verkligen förstår vad vi har och vad folk som flyr från krig och katastrofer söker när de kommer hit till Sverige och Europa och andra "trygga" delar av världen.


Fler tips på omskakande och viktiga berättelser och reportage mitt i sommarsverige är:

• Terese Cristianssons sommarprat i P1.  I sitt program återvänder hon till människor och händelser hon har mött i sin tid som korrespondent: barnfabriker där kvinnor tvingas föda barn som säljs helt nyfödda – med eller utan moderkaka; byggnader med män, kvinnor och barn som beskjuts med missiler och om att försöka stoppa krig med journalistik. Ett sökande efter rättvisan, svar och att civila offer i krig ska få ett bättre svar än ”shit happens” då de frågar varför de har drabbats av krigets fasor.

• "Betala eller vi dödar dem!" - Dokument utifrån-reportage. I Sinaiöknen sitter 100-tals eritreanska flyktingar fängslade hos utpressare som begär stora lösensummor av deras släktingar. Genom mobilsamtal via en ideell nätradiokanal i Sverige får vi följa dessa människoöden både bland kidnappade och deras släktingar. (Obs! Kan endast ses till och med fre 10 jul).

PS. Om vi håller oss uppdaterade och ser och lyssnar till reportage som dem ovan, blir det väldigt tydligt hur sjukt det är av Jimmie Åkesson att t.ex. säga i "Almedalen debatt" att han tycker att de som krigar för IS ska "portas från Sverige och stanna i stater där det är legitimt att våldta och mörda och halshugga folk. Att de kan stanna där och bygga ett sådant samhälle där nere i Islams namn". Han påstår alltså att det finns "stater" som tycker att IS-skräckvälde är legitimt (vilka är det?). Och att lösningen på det helt enkelt är att stänga EU-portarna, och sen titta på medan befolkningen på andra sidan förtrycks, förslavas och mördas. Kanske att vi kan skicka lite pengar som "gör mer nytta på plats". Enkelt att säga på en scen i Almedalen i trygga semestermysiga Visby.

Makrillspastasås - ett bra alternativ till tonfisk

Ibland kommer man hem och är sådär orimligt hungrig och behöver mat inom 12 min. Igår var en sån dag för mig och då slängde jag ihop den här makrillspastasåsen under tiden som det tog för pastan att koka klart. 

Makrill är ett grymt miljöbra alternativ framför den klassiska tonfisken. Den innehåller massa Omega 3 och är sådär köttig i konsistensen precis som den mer miljöfula tonfisken är. Dessutom är makrill i tomatsås riktigt bra och nyttig  budgetmat, perfekt om du vill spara pengar inför sommarens alla äventyr.

Ingredienser 1 stor portion

1 burk makrill i tomatsås

1/2 gul lök

1 vitlöksklyfta

0,75 dl krossade tomater

Kapris efter smak (jag hade stora cocktailkaprisar hemma och hackade ner två st i såsen)

Salt och peppar

Gör:

Koka upp pasta till 1 person. Hacka gullöken och riv eller pressa vitlöken och stek detta med olja på medelvärme så inte löken bränns. När den är glansig och mjuk har du i krossade tomater och låter sjuda ihop. Efter någon minut har du i kaprisen och makrillen samt all tomatsås som den ligger i. Peppra efter smak men vänta lite med saltet då både kaprisen och fisken har mycket sälta i sig själv. Finfördela fisken i mindre bitar. Låt bubbla ihop och kolla pastan. Smaka av och addera mer peppar och/eller salt. Servera med riven ost och lite kapris på toppen.

Varför dålig plast i tuber för miljömärkt tandkräm?

Ni har säkert också koll på att det bara finns två svanenmärkta tandkrämer bland alla de vanlig tandkrämsmärkena (ja, sedan finns det flera alternativa flourfria /naturliga tandkrämer i hälsokostbutiker också). Vad jag inte hade koll på var att dessa två typer av tandkrämer inte säkert är så trevliga vad gäller förpackningen. Acta är nämligen inte märkt alls och Zendium Classic är märkt med plastmärkningen 7 O. Plast som märks med 7:an är en samlingsgrupp för "övrigt"-plaster där både skadliga och mindre skadliga plastprodukter bakas in. Exempelvis hittas här polykarbonat-plast som innehåller det hormonstörande ämnet bisfenol A. 7o-plaster bör därför inte användas till matprodukter. Nu vet jag inte hur farligt det är i och med att vi inte sväljer tandkrämen utan spottar ut den, men samtidigt så fingrar vi ju på tuben två gånger per dag och om den då innehåller bisfenol A så är ju det lika illa som att fingra på hormonstörande kvitton? 

Att märka plasten är en frivillig handling för leverantören för att underlätta vid återvinning. Acta har inte valt att märka sin förpackning alls och det är därför svårt att veta vilken typ av plast som förpackningen är gjord av. Kanske är den reko, kanske är den inte det.

Men frågan jag ställer mig är varför inte dessa tandkrämsmärkena som ansträngt sig och svanenmärkt sina produkter (och därmed tagit ett miljö- och hälsoinitiativ) inte tänker miljö och hälsa hela vägen? Varför inte anstränga sig lite till och vara tydlig mot sina kunder konsumenterna för att visa att man är medveten och vill erbjuda en helschysst produkt utan onödiga hälsorisker. Våga göra saker ordentligt liksom.

Vill ni läsa mer om plastmärkningar så har jag skrivit om det tidigare här.

Tretton saker du känner igen om du är vegetarian

Igår surfade jag in på Allt om mat för att få lite middagsinspiration och hittade samtidigt den här rätt roliga listan med igenkänningsfaktorer för oss som är vegetarianer. Its funny cause its true så att säga, och jag är en sucker för enkla men geniala gif-filmer med träffsäker rubrik till.