Lego sluta lek med Shell!

Jag var ett riktigt litet legoälskande barn när jag var kiddo. Min bror och jag lekte sjörövare, hajattack, riddarturneringar och byggde städer där våra gubbar (och gummor) bodde. Minns ni att det fanns legobitar med Shell-symboler på? Det minns faktiskt jag när jag tänker efter. Och tänker efter är precis vad jag gjorde efter att ha sett den här filmen som Greenpeace tagit fram.

Riktigt obehagligt att Shell har haft som strategi att ladda sitt varumärke med positiv koppling redan på små barn. På mig. På oss. Och det har pågått så länge. Och att Lego samarbetat med ett oljebolag = tjänat så sjukt mycket stålars på denna ruggiga typ av marknadsföring och varumärkestvätt. Fy alltså.

Resume skriver följande om Greenpeace aktion riktad till Lego och deras samarbetspartner Shell:

Miljöorganisationen menar att Lego bör lämna Shell annars riskerar leksaksbolaget att få dålig publicitet på grund av oljejättens satsningar i Arktis.

– Lego har fantastiska sociala och miljömässiga värden och har tagit stora steg för att minska sin miljöpåverkan. Men genom att låta Shell sätta sin logotyp på deras leksaker, hjälper de Shell att legitimera sina riskfyllda oljeborrningar i Arktis, säger Annika Jacobson, chef för Greenpeace i Sverige.

Greenpeace film har titeln "Everything is NOT awesome" och har tagits fram av byrån Don´t Panic.

Greenpeace har än så länge fått in 250 000 namnteckningar efter att man har kört igång kampanjen "LEGO Save the Arctic, Stop Playing with Shell".

Odla staden

Förra veckan var jag på invigningen av en ny utställning på Naturhistoriska Riksmuseet. En utställning om odling i städer och med en egen grönskande innergård för att visa hur vi kan förvandla tråkiga hårdgjorda ytor till gröna rabatter för matförsörjning.

Är det någonting jag brinner för så är det att tänka smart när vi utvecklar våra städer. Att förbättra tidigare dålig stadsplanering och integrera naturen i staden istället för att skära bort den och stänga den ute. Jag är för en vildare stad där stadens landskapsarkitekter väljer träd och plantor utifrån de ekosystemtjänster de tillför. Som blomstrande sälgar, nyponrosor och fruktträd om våren som ger mat till bin och humlor. Att gamla träd i parker få stå kvar så att ugglor kan bosätta sig ett stenkast från de hippa restaurangerna på Södermalm. I gengäld kommer de käka möss och råttor resten av året och hoa mysigt sent på kvällen. Jag vill se att det på gator med höga halter av luftföroreningar planteras träd som är som mest effektiva på att fånga upp dessa partiklar. Jag vill att varje parklek ska ha ett vinbärssnår eller en hallonhäck för barna att äta av. Då blir det gröna även någonting nyttigt. Och det finns så mycket oanvänd yta i staden som skulle kunna användas på ett bättre sätt för att skapa mervärden till oss innevånare. Yta som legat bortglömd men som på senaste åren nyupptäckts och återkoloniserats, ett bra exempel är Trädgården på spåret.

Att odla är ett roligt och givande sätt att förgröna våra bostadsområden och stadsdelar, oavsett om det är på den egna balkongen, utanför förskolan, på bostadsrättsföreningens innergård eller helt sonika i en tovig slänt i parken som ingen brytt sig om på länge. Att skapa mat och tjusiga blomsterstilleben mitt bland asfalten är väldigt kul men också otroligt viktigt eftersom fler och fler stadsbor sällan tar sig ut till naturen. Något som är både synd och en risk för folkhälsan eftersom forskning visar att en stunds promenad eller stillasittande i en skog eller vid ett vatten tydligt sänker stresshormonerna i kroppen. Och odling har en liknande effekt.

Det är också viktigt att ge barn en tidig koppling till naturen, då undersökningar visat att barn som har en egen relation till djur och natur värnar densamma på ett helt annat sätt än barn som aldrig vistas i den. Så för återväxten av naturvänner och miljöfolk som ska ta över stoppa miljöförstörings-stafettpinnen så behöver grunda för att vi har en ung befolkning som lever nära naturen eller i alla fall är nyfiken på den (eller i alla fall typ vet att den finns och kanske tom vad den hjälper oss med!?). Mitt intresse för natur och miljö startade i förskoleåldern när jag blev fascinerad över att paprikafrön från butikspaprikan kunde go till en stor planta och ge nya (förvisso mindre) paprikor. Det var ju helt fantastiskt. Det är det fortfarande.

Det bubblar verkligen av odlingssug i Stockholm, och de koloniföreningar som finns har plötsligt fyrdubblat sina väntelistor. Men utställningen Odla staden visar att du inte alls behöver en odlingslott för att kunna odla din egen mat. Det räcker lika gott med en pallkrage, eller en kruka eller kanske till och med med gamla mjölktetror. Använd fantasin och TESTA! Utställningen vill ge tips på hur du kan vattna resurssnålt, lära dig vad som är ätbara blommor, hur du kan tänka och vilka växter du kan välja att odla för att till exempel maximera avkastningen per yta. Dessutom finns det också en verkstad för kiddos där de kan vika fina fröpåsar, bygga en egen ampel eller ett humlebo. Jag kan varmt rekommendera ett besök dit om du vill få lite tips och idéer kring vad stadsodling är och hur du lättast kommer igång.

Bra talat!

 

 

 

 

Idag är det Miljöpartiets dag i Almedalen. Jag vill därför passa på att tipsa om detta fantastiska tal av Isabella Lövin. Spot on rörande vad som är viktigt och vad vi väljer att lägga vår energi på. Det är lätt att gå vilse när många andra pekar frenetiskt åt andra håll än det en själv har tänkt att gå. Jag fortsätter att vara imponerad över denna grymt smarta och proffsiga kvinna! Vi behöver fler som hon i svensk politik.

Veckans sallad och ett snacksrecept

 

Såhär ser det ut i mitt kylskåp just nu. Dvs fullproppat med röd romansallat, mizunakål och rädisor. Vi äter fetaostsallader, sidosallader, sallad med quinoa och halloumi, ungsbakade rotfrukter med sallad men det tar aldrig slut. Fantastiskt såklart! Men alltså, har ni något annat salladstips så hojta för sjutton. Vad för annat kul kan jag göra med mizunakålet till exempel????

Förresten. Ni vet väl vad som är helt sinnessjukt gott snacks? Här kommer ett "recept".


Ta en krispig rädisa
Bred en klick ekosmör på
Strö lite flingsalt över
Bit av.

Jag vet inte vad det är men det är en fulländad smakkomposition. Den här typen av kvällsmyssnackstillbehör käkade jag och mina vänner intensivt under en period i gymnasiet. Nu med alla rädisor i kylen fick den en revival hos mig igen.

Alice och meningen med livet

From i helgen kan vi i vanlig ordning lyssna till Sommarpratarna i P1. Programmet som för många är lika med att ligga i hängmattan, åka bil till landet, dricka kaffe i köket medan det regnar utanför. Jag älskar sommar i P1 för dess skildringar, oväntade historier och för att de ibland ställda djupare frågorna som fastnar i mig. Förra veckan sökte jag igenom radioarkivet bland alla tidigare års sommarprat. Jag fastnade för det här med Alice Bah Kunkhe. Lyssna på det! Hon pratar om många viktiga frågor, bl.a. global rättvisa, den rådande arbetslinjen, om att våga misslyckas och om att våga förlåta. Ämnen som är ständigt aktuella. Jag gillar Alice, mycket för att hon bytt riktning i sitt arbetsliv från programledare till något som hon tror på och brinner för, som generalsekreterare på Rättvisemärkt, eller hållbarhetschef på ÅF. Men också för att hon verkar vara en härlig människa som kan erskänna sina svagheter och vara stolt över sina styrkor och som bara kör.

Det som berörde mig mest med programmet var Alice insikt om vad hon anser att hennes liv går ut på. Hon säger nämligen att varje dag som går i hennes liv utan att hon gjort någoting gott är en helt meningslös dag. Det satte lite ord på tankar som formats i mitt eget huvud. Jag fick nämligen frågan ställd till mig för ett tag sen men svarade aldrig riktigt på den. Men jag tror, precis som Alice, att vi som lever idag i ett så välbärgat land som Sverige, på något sätt har en skyldighet att göra livet lite lite drägligare för andra som inte är lika tursamma. Det behöver inte vara stordåd, det behöver inte kosta så mycket. En hjälpande hand kan vara en fullgod daglig gärning. Att ge bröd eller växelmynt till en av alla tiggare på stan. Hjälpa en åldring med en krånglande rullator. Eller köpa rättvisemärkt kaffe. Skänka pengar till Naturskyddsföreningen eller engagera sig i någon läxläsningsorganisation en dag i veckan. Alla behöver inte åka på volontäruppdrag även om det också är en konkret och viktig grej.

Men att göra någonting meningsfullt med tiden vi disponerar här på jorden är en trevlig livsåskådning tycker jag. En blir liksom lite mer ödmjuk.

Så lyssna på Alice. Gör det. Det är en bra start på dagen.

2 x WTF

WTF 1

Visste ni att det inte finns en enda kvargprodukt i våra butiker som är tillverkad i Sverige? Nej det är sant, kolla själv nästa gång du går och handlar. Kvarg som blivit lika viktigt för träningssverige som chips och dipp är för fredagsmyset. Kvargen som säljs kommer från Tyskland, Frankrike, you name it. Är inte det konstigt? Vad är det i vår mejeriproduktion som sätter stopp för svensk kvarg? Är det för dyrt? Är vi dåliga på att framställa den? Jag misstänker att det är en kostnadsfråga. Och om så är fallet måste konsumenterna kräva svensk kvarg för att det ska vara lönsamt att ta fram, vilket är svårt om konsumenterna inte ens vet att utbudet som finns idag inte är svenskt. Det känns så sniket av de stora mejeriföretagen att smyga in produkter under som flagg som för så många är lika med svensktillverkat. Att Arlas Yalla youghurt är dansktillverkad och är därmed GMO-baserad är nog också något som väldigt få konsumenter känner till. Jag tycker att Arla bör kunna krävas att märka ut de produkter som inte är från Sverige med det landets flagga. Men tills dess ligger det hos dig som konsument att läsa innehållsförteckningen efter tillverkningsland, alt. leta efter Svenskt sigill-loggan, alternativt leta efter arla-kossan som enbart får sitta på svensktillverkade produkter.

WTF 2

För några dagar sedan skummade jag igenom flödet på Supermiljöbloggens senaste inlägg. Där hittade jag följande rubrik: Illinois förbjuder farlig plast i tvål. Och min första tanke var så bra! Och min andra var, men vaddå finns det plast till och med i tvål? Det ante mig liskom! Den här jäkla plasten finns ju för sjutton precis överallt. Sedan när jag läste vidare så blev jag bara trött. Det är så sjukt deppigt hur vi fortfarande spyr ut plastpartiklar som ansamlas i haven och i djuren och oss själva för något så löjligt som skrubbeffekt i flytande tvål. Jag blir galen på sånt. Kan vi snälla tänka ett varv till, och se längre än avståndet till vår egen själlösa plånbok någon jävla gång?

Odlingsmetaforer och årets första skörd

Juni, denna härliga men åh så hektiska tid. Allt som ska göras och planeras innan sommarsemestrarna drar igång. På jobben och på fritiden. Som tur är har nykolonialieringen av vår nya markplätt rullat på enligt planerna. Vi har reclame:at meter efter meter från ogräsrötternas våld. Försökt hitta samförstånd och skapar en plats för alla, både kultiverade kulturväxter, vackra utomlandsfödda bönor och råbarkade lokala asfaltsblommor. Dock har både ogräsarméer och rabattblommor tvingats bort och även sätta huvudena till för att skapa ordning i vår lottanarki. You can't win them all. Att etablera en ny koloni innebär bokstavligt att du får offra både blod, svett och tårar (av glädje och/eller uppgivenhet). 

Ok. Nog med metaforregnet. Vi har planterat ut fänkål, squash och kronärtskocka i omgångar. Vi har sått rättika, mangold, sallat, bondbönor och rödbetor. Vi satte potatis tre veckor efter alla andra. Och i helgen har vi skördat våra första blad av mitzunakål och dragit upp späda rädisor nog för att räcka till flera krispiga middagssallader.

Nu återstår en ynka pallkrage att rensa och fylla med de vaxbönor och gurkplantor som förgror hemma på balkongen. Och därefter ser jag framför mig detta; kaffe och bok i solstolen medan vår nyförvärvade gamla vattenspridare arbetar hårt men rättvist för att fördela vattenresurserna till alla landets plantor som behöver assistans.