Saffransskorpor och söndagssol

Nu, i mörkaste november, behöver jag all möjlig stimuli för att inte deppa ihop helt. Även om jag försöker omfamna mörkret och riktigt mysa loss på eftermiddagar och kvällar så tär detta ständiga gråa på mig. Det tär att bara få se sitt hem i någorlunda dagsljus två dagar i veckan.  Och det tär att inte ha ork att fixa och trixa med grejer på vardagkvällar mer än att laga middag och att fylla på diskmaskinen. Därför är jag lite extra stolt över att jag denna söndagsmorgon (efter 11 h sömn) studsade upp och bakade saffransskorpor innan frukost. För att tjuvstarta advent och allt decemberpyssel som  närmar sig och för att bakning är mitt bästa höstmys.

Jag testade ett nytt recept och de blev sötare än de jag brukar göra och passar bättre som biscotti än vanliga skorpor med marmelad. Men goda hur som helst och enkla och dessutom relativt snabba att göra. Använd gärna så många ekologiska ingredienser som möjligt. Det smakar godare rent samvetsmässigt och är fint att kunna skriva på etiketter om du vill ge bort dem.

Ingredienser:

8 dl vetemjöl
1.25 dl socker
1 msk bakpulver
150 g smör
1.5 dl mjölk el grädde
1 påse saffran

Gör:
Ställ fram smöret en stund innan så det blir rumsvarmt och lätt att bearbeta. Sätt ugnen på 225 grader. Blanda sedan alla torra ingredienser, utom saffranet, i en bunke. Nyp ner det mjuka smöret i blandningen. Värm gärna mjölken lite grann och blanda i påsen med saffran (jag har fått för mig att saffran blandar sig bättre med mjölken om den är fingervarm). Häll därefter saffransmjölken över mjölblandningen och arbeta snabbt ihop till en smidig deg. Forma sedan till små runda bollar som du plattar till lite grann på en plåt med bakplåtspapper.

Grädda skorporna i mitten av ugnen i ca 8 min och låt dem svalna lite utan att bli helt kalla. Sänk ugnsvärmen till 150 grader under tiden. Dela skorporna på mitten med en gaffel och lägg tillbaka på plåten med snittet uppåt. Grädda därefter skorporna på nytt i ca 10-15 min  tills de fått lite färg och känns torra. Låt sedan svalna och torka helt på galler. Enligt receptet jag använde ("Bakpulverskorpor" från 7 sorters kakor) skulle det bli 180 st vilket är ett jävla skämt om du inte tänkt baka till små små pysslingar. Nej, jag fick ihop den lagoma mängden 50 st macaronstora skorpor som var perfekta munsbitar till kaffet precis som de är eller med en klick smör på. De är även utmärkta som gå-bort-present. 

Den oväntade fortsättningen på sötpotatisprojektet

Gissa min förvåning när jag tömde ut min halvvissna sötpotatisranka ur sin kruka, för vidare transport till komposten, och hittade följande små knölar i jorden!!

Blev så himla överraskad över denna upptäckt. Jag hade ju inte kunnat föreställa mig att det skulle funka att odla sötpotatis i kruka. Så fantastiskt glatt att se.

Och tänk om jag hade vetat vad som jäste i jorden, då hade jag värnat min trötta ranka lite mer än jag gjorde på slutet. Pysslat om och givit mer vatten och näring som värsta sugarmaman.

Nu är knölarna uppätna under högtidliga former och jag smider planer om att testa detta med förökning av sötpotatis i lite större skala nästa år. Är det någon som har egen erfarenhet av detta?

Tidigare episoder av sötpotatisprojektet hittas här:

Inspirationsklippet

Del 1: Groddning

Del 2: Plantering och skottsättning

Del 3: Finns tydligen inte (?) = Har jag missat att uppdatera om hur frodig och grön potatisrankan har varit hela sommaren? Fy skäms mig! Får leta igenom mina foton för att se om jag kan visa en tjusig bild på den.

Ang medias okritiska refererande till SLU-forskarna

Skärmdump från dn.se 2014-11-17

Ni har väl inte missat SLU-forskarna som skrivit en debattartikel rörande att ekologisk produktion är lika med svält? Svårt att missa förresten eftersom deras ord smetats ut i alla mediakanaler under senaste dygnet. Förutom att forkargruppens förenklade och smala synsätt triggar igång blodcirkulationen på morgonkvisten, så blir jag ännu mer triggad över att media (i mitt fall; sr och  svt) framställer detta som fakta och ställer mycket få okritiska frågor. Ingen motpart får heller uttala sig på ett objektivt sätt utan refereras till "Miljörörelsen ger mothugg" eller liknande.

Läste dock ett bra blogginlägg angående medias roll i hur forskning framställs, från Jens Johansson på U&We, där han bl.a. skriver följande:

"Imorse möttes man av nyheten i ekot att “ekologisk mat inte är bättre”.
Det visade sig att det var det gamla vanliga gänget på SLU som skrivit en debattartikel i SvD som helt utan kritiska kommentarer refererades. Var det ny forskning? Inte vad jag kan se. Att de personer som skrivit debattartikeln tycker som de tycker är ingen nyhet. De framför dem regelbundet. Här är två exempel från 2005 och 2009.

Så varför släpps det fram som en nyhet? Varför ställer man inga kritiska frågor?

En annan vinkling på denna nyhet hade ju kunnat vara: ”Forskare på SLU påstår att ekologisk odling är vägen till svält. Vad säger FN och den bredare forskningen?” Det är ju ett väldigt långtgående påstående från deras sida som inte håller vid närmare granskning. Avskogning, markförstöring och svält är stora problem men inte är det ekologisk odling som är orsaken till det. "

Oberoende media bör skapa plattformar där olika forskningsresultat kunde diskuteras och vridas och vändas på. Men media måste kanske även hjälpa konsumenten och gemene man att få veta hur många i varje läger som står bakom idéerna. Precis som när klimatskeptiskers argument, som står för 2 % av den enade klimatforskningskåren, framställs med samma tyngd som de över 12000 forskningsartiklarna från FN:s klimatpanel. Det blir framförallt skevt att enbart framhålla dessa 2% som fakta och det utan "mothugg". Jag efterlyser att media läser på om hur forskningsvärlden fungerar och hur media ska förhålla sig till alla publicerade forskningsartiklar.