Nytt test av hälsobra solkräm

Lagom till högsommarvärmen har slagit till så har Norska Konsumentverket gjorts ett solkrämstest som kontrollerar marknadens vanliga solkrämer och dess innehåll av allergerner, hormonstörande ämnen och nanoparktiklar. Dessvärre var det inte så många krämer som klarade alla tre testområden, men några finns det iallafall. 11 av de 35 solkrämerna som var med i testen är godkända inom alla tre områden. Se suddig bild nedan.

Dessvärre är inte den jag köpt för säsongen någon av dessa. Min solkräm innehåller tydligen både nanopartiklar och hormonstörande ämnen. Ruggigt och trist. Får försöka köpa en ny godkänd så fort som möjligt! Men även om det är jobbigt att höra att man köpt en dålig produkt, så är det är ju väldigt tacksamt att dessa tester görs för att genomlysa marknaden och sätta press på producenterna av solkrämer att skärpa till sig. Hoppas verkligen dem gör det! Och att detta testresultat får bra med spridning så att så många konsumenter som möjligt blir informerade om vilka solkrämer som bör undvikas och inte, t.ex. klarar ingen av Niveas solkrämer testet, vilket är skrämmande med tanke på hur många som använder deras produkter nu på sommaren.

Testets tre testområden faller alla under försiktighetsprincipen och bör därför undvikas av alla som vill var på den säkra sidan, men framförallt om barn och unga ska använda produkterna då barn är mer känsliga för dessa kemiska ämnen än vad vuxna är. Testet visar att även om barnsolskydden får överlag får fler gröna gubbar än övriga solkrämer så är det ändå bara 5 av 14 solkrämer för barn som blir godkända på alla tre testområden. På tok för få när det handlar om produkter som är specifikt framtagna till kids!

Se hela testet här.

Perspektiv

Sommaren varmaste dag hittills. Idag har jag legat på en filt vid en sjö och tagit sommarens först dopp. I baddagspackningen fanns både en god bok, syltkakor och islatte i termos och till lunch blev det medhavd quinoasallad med halloumi. En lat skön sommardag som utspelar sig på så många platser i Sverige just nu.

Samtidigt får jag rapporter från min bror som just nu är på uppdrag med Läkare utan gränser. Han är mitt i en fruktansvärd svältkatastrof. En svält som ingen känner till eller rapporterar om här i vår del av världen. En svält där det finns barn av skinn och ben som är 1 år gamla och som väger mindre än en vanlig nyfödd i Sverige. Som kämpar för sina liv i torkan och värmen. En svält där den långvariga mat- och näringsbristen leder till bristsjukdomar och begränsningar av viktiga utvecklingssteg hos både små och stora barn. Detta sker i ett område där alla (ALLA) barn redan lider av mask (eller värre) i magen och många har drabbats av parasiter som lägger ägg under tå -och fingernaglarna, som förstör deras händer och fötter på ett mycket påtagligt och smärtsamt sätt. Och på detta läggs alltså akut svält.

Det är så svårt att få dessa rapporter från en vardag som skiljer sig så från min egen. Jag får en klump i magen varje gång jag och min bror pratar i telefon, och det är så svårt att återgå till det jag just företagit mig. Eller att få bilder, som den ovan, skickade till mig medan jag äter min jordgubbsfrukost. Det är lätt att känna att allt jag gör är trivialt i jämförelse. Jag kan inte hjälpa eller underlätta på något vis varken för min bror eller människorna där på plats. Och det stör mig att allt detta lidande pågår utan att någon talar om det på nyheterna. Tusentals människorna svälter och barn dör i ett land, utan att vi ens får reda på det. Inga insamlingar pågår. katastrofen nämns inte ens i en notis i tidningarna. Precis den känsla av upprördhet som jag fick när jag läste Schibbye och Perssons bok 438 dagar om övergreppen i Etiopiens öknar som skedde utan omvärldens vetskap eller intresse.

Apropå det, idag såg jag dokumentären "Yrke fotograf - Niclas Hammarström" på SVTplay. (Ni vet fotografen som blev tillfångatagen i Syrien 2013 tillsammans med journalisten Magnus Falkehed?). Den visar Niclas bilder från den svåra vardagen i krigets Syrien. Vackra men såklart fasansfulla bilder. Bilder som säger mer än tusen ord, även om Niclas beskrivande ord om sammanhang och bakgrund gör det så mycket mer levande. Dokumentären tar även upp vikten av att journalister bryter sin egen trygga vardag och åker iväg på repotageuppdrag för att vi i resten av världen ska få veta vad som pågår. Att dra världens blickar dit där ofattbara orättvisor pågår är ju första steget för att gemensamma insatser kan sättas in. Utan rapportering finns inte problemet.

Jag kan verkligen rekommendera att se den någon av dessa varma (eller regniga) sommarkvällar. Även om det känns motigt att se "något tungt", och även om du hellre tittar på nya avsnitt av favoritserien eller sjunger med i Allsången på Skansen. För det är så lätt nu att stänga av det som händer i världen. Att tänka bort alla orättvisor och allt hemskt och bara ta semester från det också. Att istället oroa sig över mygginvationer vid sommarstugan eller om mjölken kommer hinna surna i kylen över helgen. Men jag tycker, och det här säger jag med eftertryck, att det är vår förbannade skyldighet mot de som lever och jobbar i krig och katastrofområden, att som trygga välmående människor här i västvärden söka information och inte blunda för det som händer i resten av världen. Inte så att vi ska skämmas eller må dåligt över allt vi har här, eller nedvärdera de reella problem vi står inför i Sverige. jag menar bara att vi ska ta till oss av det som faktiskt rapporteras om. Och vara medvetna om att vi är priveligerade här, jämfört med hur livet ter sig på andra platser i världen. Så att vi verkligen förstår vad vi har och vad folk som flyr från krig och katastrofer söker när de kommer hit till Sverige och Europa och andra "trygga" delar av världen.


Fler tips på omskakande och viktiga berättelser och reportage mitt i sommarsverige är:

• Terese Cristianssons sommarprat i P1.  I sitt program återvänder hon till människor och händelser hon har mött i sin tid som korrespondent: barnfabriker där kvinnor tvingas föda barn som säljs helt nyfödda – med eller utan moderkaka; byggnader med män, kvinnor och barn som beskjuts med missiler och om att försöka stoppa krig med journalistik. Ett sökande efter rättvisan, svar och att civila offer i krig ska få ett bättre svar än ”shit happens” då de frågar varför de har drabbats av krigets fasor.

• "Betala eller vi dödar dem!" - Dokument utifrån-reportage. I Sinaiöknen sitter 100-tals eritreanska flyktingar fängslade hos utpressare som begär stora lösensummor av deras släktingar. Genom mobilsamtal via en ideell nätradiokanal i Sverige får vi följa dessa människoöden både bland kidnappade och deras släktingar. (Obs! Kan endast ses till och med fre 10 jul).

PS. Om vi håller oss uppdaterade och ser och lyssnar till reportage som dem ovan, blir det väldigt tydligt hur sjukt det är av Jimmie Åkesson att t.ex. säga i "Almedalen debatt" att han tycker att de som krigar för IS ska "portas från Sverige och stanna i stater där det är legitimt att våldta och mörda och halshugga folk. Att de kan stanna där och bygga ett sådant samhälle där nere i Islams namn". Han påstår alltså att det finns "stater" som tycker att IS-skräckvälde är legitimt (vilka är det?). Och att lösningen på det helt enkelt är att stänga EU-portarna, och sen titta på medan befolkningen på andra sidan förtrycks, förslavas och mördas. Kanske att vi kan skicka lite pengar som "gör mer nytta på plats". Enkelt att säga på en scen i Almedalen i trygga semestermysiga Visby.