torsdag 31 januari 2013

Köttguiden!





Efter Fiskguiden och Återvinningsguiden kommer nu Köttguiden; som ska lotsa osäkra konsumenter till ett mer miljövänligt middagsval. Den här guiden är otroligt genomarbetad och går igenom nötkött, fläskkött, kycklingkött och ägg, lammkött samt alternativa proteinkällor. Dessutom skiljer man på köttets ursprung och eventuella märkningar och allt illustreras med de glada och ledsna gubbarna som vi känner igen från de svenska miljömålen. Det jag tycker är bäst med köttguiden är att den tar ett helhetsgrepp på de största djurskydds- och miljöproblemen kopplat till köttproduktionen och inte enbart klimatpåverkan som många andra sammanställningar tar upp.

Det här typen av både översiktlig och enkel information tillsammans med fördjupande avsnitt täcker in det mesta av det konsumenter kan vilja ha reda på gällande köttets miljöpåverkan. 

För det är inte enkelt att förstå och räkna ut allt själv som konsument. För att ta ett exempel så har jag en vän vars kille kommer ifrån Argentina (där det äts en hel massa kött hela tiden). Min vän berättade att de brukade köpa kött från Argentina i hötorgshallen i Stockholm väl medveten om de långa transporterna. Men eftersom köttet ansågs ha bättre kvalitet, vara billigare och även om det är flygtransporter så trodde hon att det var ett bättre miljöval då nötdjuren går ute året om och bara äter gräs på det stora stäpplandet Pampas. Inget sojafoder eller bekämpningsmedel. Jag tyckte det lät rimligt. Men om man letar upp Sydamerikanskt kött  i köttguiden kan man läsa följande:


Exempel - Importerat nötkött från Sydamerika

Klimat: Allt importerat nötkött ger som det svenska upphov till stor klimatpåverkan, p.g.a. utsläpp av metan från fodersmältning, samt utsläpp från foderodling och gödselhantering. Nötkött från Sydamerika ger extra höga utsläpp, nästan dubbelt så höga som det europeiska nötköttet, p.g.a. att djuren där växer långsamt och hinner släppa ut mycket metan under sin livstid. Dessutom sker mycket stora utsläpp av koldioxid från marken och från växtligheten som tas bort när skogs- och buskmarker omvandlas till betesmark. Klimatpåverkan från transporter av kött bidrar bara med några procent av köttets totala klimatpåverkan även om transporten sker från Sydamerika 

Biologisk mångfald: Ökad efterfrågan på kött från Sydamerika leder till att skogs- och buskmarker med mycket hög biologisk mångfald skövlas och omvandlas till betesmark. Detta är mycket allvarligt då dessa marker är bland de artrikaste i världen. Därför får kött från Sydamerika stort rött ljus. 

Kemiska bekämpningsmedel: I Brasilien betar djuren ute året om och användningen av kemiska bekämpningsmedel på betesmarkerna är sannolikt låg (data saknas). Betesmarkerna i Brasilien har dock anlagts på marker där den naturliga floran med hjälp av bekämpningsmedel ersatts med högproducerande gräsarter. På andra platser i Sydamerika och även i mindre omfattning i Brasilien slutgöds djuren i så kallade "feed-lots", trånga fållor där de ges kraftfoder för att växa snabbt. I sådana system blir användningen högre. 

Djurskydd och bete:  Nötdjuren i Sydamerika lever ett fritt liv med bete utomhus hela året (Sydamerika). Djur som går ute på stora ytor riskerar dock sämre tillsyn och kan få dras med skador och sjukdomar längre än djur som står i stall eller går på mer begränsade betesmarker. Djuren i Sydamerika skyddas inte av lika sträng djurskyddslagstiftning som i Sverige. Tjurarna kan t.ex. kastreras utan bedövning. I Brasilien och Argentina finns lagar kring slakt som är strängare än i EU. Slakt utan bedövning är inte tillåtet. Därför blir det gult ljus för det sydamerikanska köttet där djuren betar hela året.


Se där. Det är alltså inte alls ett miljöbättre alternativ än svenskt kött, och och framförallt inte bättre än svenskt kravmärkt kött. Det är på så många olika sätt miljöförkastligt. Och med det menar jag inte att hänga ut min vän som är väldigt insatt och miljömedveten, utan bara påvisa att det är så himla svårt att se hela bilden och produktionens miljöproblem.

Jag önskar verkligen att alla jag känner skulle ge köttguiden minst en halvtimmes surfning för att få större förståelse för hur produktionen av kött faktiskt ser ut i Sverige och världen idag. Att den är långt ifrån Bregottfabrikens ystra och välkammade kossor som skuttar i prästkragsbeklädda hagar. Om man ger köttguiden sin uppmärksamhet kommer det blir svårare att sträcka sig efter den billiga danska fläskfilén eller de importerade kycklingarna. Låt oss inte blunda för denna annars så dolda verklighet!



måndag 28 januari 2013

Delade kläder är dubbel glädje




I lördags tog jag tunnelbanan till Midsommarkransen och knackade på och klev in genom den här dörren. Det var dags att lösa in mitt julklappspresentkort som jag fått; 6 månaders medlemskap i Lånegarderoben! Så himla fin klapp från en som väl känner till mina värderingar OCH mina ofta förekommande suck-attacker om att jag INTE HAR NÅGONTING ATT HA PÅ MIG inför en fest, en måndag eller en familjemiddag. Här fick jag alltså presenten som slår dessa två flugor i samma smäll.


Lånegarderoben fungerar lite som ett bibliotek dit man kan gå och låna kläder istället för böcker. Ett smart koncept som syftar till att minska konsumtionen. De har en drös givmilda designers bl.a. Filippa K, Dem Collective, Ekovaruhuset - House of organic, Lisa Larssons second hand och Lovisa Burfitt som sponsrar dem med kläder och smycken.

Lånegarderobens koncept är verkligen så smart. Jag gillar att man realiserat idéen med att minska konsumtionen genom gemensam konsumtion av kläder och andra accessoarer. Ofta tröttnar man ju faktiskt på sina kläder efter ett tag. Och många gånger sker klädköp på ren impuls, kanske inför lördagkvällens festligheter. Ibland funkar ju den taktiken och man hittar någonting som man verkligen fastnar för och älskar i flera år. Men det är väl inte bara jag som har köpt med mig både en och annan tröja som jag använt den kvällen och sedan aldrig mer?



Lånegarderobens garderob består av alla möjliga kläder. Både högt och lågt, och för både damer och herrar (även om damerna har ett bra mycket större utbud). Man kan även låna hattar, väskor, halsband, broscher och hårspännen. Allt med specifika tvättråd inför återlämningen. Själv gick jag därifrån med en ny varm vinterjacka, ett broderat linne och en fin stickad ylletröja. En konstig men dock väldigt trevlig känsla är att bara lämna fram ett lånekort istället för en lunta pengar i kassan.

Jag och en vän diskuterade just detta med att ha gemensamt ägande om olika saker, sk Collaborative Consumtion, så som bilpooler men i vårt diskussionsfall också olika typer av friluftsutrustningar, t.ex. tält, stormkök, liggunderlag och ryggsäck. Det är saker som ju egentligen är helt onödigt att köpa var och en för sig och sedan använda max en gång om året. Hur många liggunderlag ligger inte och torkar i alla Sveriges förrådsskrubbar? För att slippa investera ihjäl sig inför en fjällvandring eller liknande så kan man istället inventera kompiskretsen och se om någon är villig att låna ut utrustning till en. Då sparar man ju både pengar och naturresurser! Lite som när man var tonåring och delade sina vänners garderober och skor hej vilt. Vi behöver hitta tillbaka dit, även om det kan kännas främmande att dela garderob med en massa främlingar.

Det här ingår i den nya typen av delad konsumtion som handlar om att dela på produkter, verktyg och samtidigt öka utbudet av olika tjänster t.ex. att låna ut sin soffa till turister. Det här med att allt ägande ska byggas individuellt känns på utgående. Att tänka nytt, våga lita på andra och skapa en tillhörighet och gemenskap är viktiga ingredienser både när man lånar ett stormkök av en vän eller lånar nygamla kläder från en lånegarderob.


torsdag 24 januari 2013

Fågelräknarhelg für alles!




I helgen är det dags för det stora ornitologiska eventet "vinterfåglar inpå knuten", då Sveriges ornitologelit tillsammans med hobbyskådaren och den totala nybörjaren går samman för att räkna in vinterfåglarna vid fågelborden utanför köksfönstret. Det är ett årligt evenemang som genomförs sista helgen i januari och alla som vill vara med räknar och antecknar antalet fåglar som syns utanför fönstret under en timmes tid. Därefter rapporterad fågellistan in till Sveriges ornitologiska förening. Förra året rapporterades det in fåglar från 19000 fågelbord runt om i Sverige.

Varför?
Evenemanget genomförs både för att öka kunskapen om fågelfaunan vintertid och för att på sikt kunna följa trender av ökningar och minskningar bland ett antal av våra övervintrande fågelarter. Du kan alltså bidra genom att räkna ”Vinterfåglar Inpå Knuten” i den "miljöövervakning" som genomförs av SOF och massor av intresserade frivilliga. Och glöm inte - fågelräkningen bidrar också till att öka dina egna kunskaper om fåglar och det är minst lika viktigt.

När?
Räkningsperioden omfattar fyra dagar från gryningen fredagen den 25 januari till skymningen måndagen den 28 januari 2013. Du kan räkna när som helst under den perioden.

Hur räknar man?
Räkna exempelvis under en timme och skriv upp och rapportera det högsta sammanlagda antalet individer av en art. Ser du 5 talgoxar, sedan 8 och sedan 6 så är det 8 som ska rapporteras.

När och hur rapporterar man sitt resultat?
Du som har tillgång till Internet kan rapportera på SOFnet t.o.m. måndagen den 10 februari 2013. Men det går fortfarande att skicka in pappersblanketten fram till den 15:e februari.


Jag tänkte att jag skulle försöka vara med på det här. Koka en god kopp kaffe, kanske knapra på en kaka och sen bara sitta och spana ut genom fönstret (som jag ändå gör varje dag). Känns kul, även om det bara är blåmesar och talgoxar som hälsar på min matstation på balkongen. Kanske kommer även hackspetten på besök just i helgen.

För nybörjaren är det här ett ypperligt tillfälle att lära sig känna igen och skilja på våra vanligaste fåglar. Passa på att låna en fågelbok på biblioteket inför helgen och har du inte redan matat fåglarna i vintern kan du skynda dig att köpa en talgboll eller liknande och hänga upp så hinner fåglarna hitta till dig innan helgen är över. Här finns tips om vilka fåglar som gillar vilken mat. Och här kan du få inspiration om att tillverka en fettbombsrestaurang.

Bilderna är från SOF:s bildarkiv.

tisdag 22 januari 2013

Svenska tulpaner - nu ekologiska






Kul att Coop tagit in och erbjuder kravmärkta tulpaner till sina kunder. Jag gillar när man träffar på ekologiska produkter där tanken på traditionell kontra ekologisk produktion inte ens slagit mig. Jag blir fortbildad direkt i butik om vilka miljövänliga sätt en tulpan (i det här fallet) faktiskt kan framställas på. Miljösmart växthusuppvärmningsbränsle check. Ekologiska lökar check. Icke besprutade blommor check. Jag tolkar det således som att traditionellt odlade tulpaner i Sverige inte innehar dessa komponenter. Och vem hade ens tänkt klart tanken på att kunna äta tulpanblommor? Nu är det möjligt. Blir plötsligt sugen på att baka en festlig tårta och flinga över kronbladen av en reko tulpan.

En liten löjlig grej är dock att ett knippe krav-tulpaner bara består av 9 stycken blommor och inte 10. Räcker det inte med att de kravmärkta redan kostar 20:- mer? Måste man spara in en ynka blomma per paket också? Känns lite som ett sneaky Tändstick-Kreuger-grepp om du frågar mig.

torsdag 17 januari 2013

Att sila grönsaker och svälja kött



En tanke som slagit mig angående inlägget om säsongsgrönsaker på vintern, är att det kanske lätt blir så att man tänker att man bör undvika många vanliga grönsaker nu i januari och i sin iver att tänka smart gällande långa transporter för sockerärtor och att dra ner på växthusodlade tomater kanske man minskar grönsakerna till förmån för en fisk, en korv eller en köttbit?

Jag vill bara förtydliga att grönsaker alltid alltid är ett klimatsmartare val än kött. Så står du och väljer mellan en matig grönsallad med tex rädisor och en falukorvsmiddag så är salladen alltid det som miljön blir gladast av. Det låter kanske helt självklart, men jag kom på mig själv med att försöka ersätta många grönsaker med en fisk eller en sojaprodukt och då tänker jag att icke-vegetarianer också faller dit och bygger vintertallriken med kött även fast man försöker vara medveten. Och eftersom vi ändå är inne på det klimatköttämnet så kommer här en liten lista på vilken typ av kött som är den bästa respektive sämsta ur klimatsynpunkt.

"Klimatsmarta" kött-lista
1. Kyckling
2. Fisk
3. Fläsk
4. Lamm
5. Skaldjur
6. Nöt

Dock vill jag passa på att poängtera att det ju finns andra anledningar än klimatet att undvika kyckling, de flesta fiskar och fläsk. Både djurrättsliga och ekosystemsmässiga skäl. Av de skälen känns nog både naturbeteskött och ekolamm som bättre alternativ. Vad som är viktigt att tänka på är att fokusera på de stora miljöbovarna och inte bli fixerade på att en vinterrädisa är sämre än rödbetor. Se först och främst till att sila bort köttet och inte grönsakerna.


måndag 14 januari 2013

Citron- och vallmomuffins med lakritsfrosting






I januari handlar mycket om att städa ut den kvalmiga julen och få in den krispiga höga-luft-vintern men kanske framförallt hoppet om ljus. För min del tar jag hjälp av våriga tulpaner och syrliga smaker. Smaker man inte känt på länge efter månader av glögg, kanel och sött sött sött. Därför slängde jag ihop dessa prickiga citronmuffins och pimpade dem med laktritsfrosting för den där extra helgkänslan.


Ingredienser:

100g smält och svalnat smör
4 dl vetemjöl eko
1 ½ dl socker (jag brukar minska till 1 dl)
1 tsk vaniljsocker
2 tsk bakpulver
1/4 tsk salt
2 ägg
1½ dl havremjölk/mjölk/fil/yoghurt
1½ msk blå vallmofrön
Rivet skal + juicen från en ekologisk citron (typ ½ dl?)

Frosting:
25 g smör
en halv ask philadelphiaost
juice från en halv citron
en knapp dl florsocker
2 tsk ekologiskt lakritspulver men funkar nog med hockeypulver också

+ Lakritsströssel


Gör:

Muffins - Smält smöret. Blanda alla torra ingredienser i en bunke inklusive vallmofröna. Riv citronszestet och pressa ut citronjuicen i bunken. Knäck i äggen och häv i mjölk och smöret. Blanda snabbt ihop till en smet (blir bättre om man inte rör så jämt och slätt). Fördela i muffinsformer. In i ugnen i 10-15 min på 225 grader. Muffinsarna är goda redan här me för den som sätta strössel på tillvaron kan fortsätta med att göra...

Frosting - Mosa rumsvarmt smör och färskosten. Ha i socker och lakritspulver lite åt gången. Smaka av med lite pressad citronjuice. Hur mycket laktritssmak frostingen ska ha är högst individuellt, dock bör man tänka på att smaken blir tydligare när frostingen fått dra. Tyvärr ser frostingen lite ut som hommus, men jag kan lova att den smakar helt annorlunda.


Det är är mitt bidrag till månadens sötsak hos Söta saker.



fredag 11 januari 2013

Odlingsåret 2012


Februari




Jag och en vän hade fröbytardag en mörk söndagkväll. Jag bytte mangold mot kålrot och salladslök mot kronärtskocka. Rädisa och krispsallad mot gul klotsquash och aubergine. En smart grej om man vill testa nya grönsakssorter utan att ruinera sig.

I slutet av februari tyckte jag att det var dags att plantera om mina pelargoner och övriga krukväxter. Bästa vårtecknet!

Mars


I mars var det dags att starta odlingssäsongen med förkultivering inne på fönsterbrädan. Här gror basilika, persilja och kronärtskocka. Tyvärr gick mycket fel (redan här) eftersom många frön inte grodde som de skulle.  

April-maj


 

I april och maj omskolade jag plantorna i köksfönstret så de fick rymligare krukor. Vissa plantor fick sola sig på balkongen varma dagar. Och så började vi rensa allt (?) ogräs på kolonin. Vi grävde oss fördärvade och fick valkar i händerna. Sen satte vi lök och skördade rabarber som vi kokade kräm och bakade rabarbermuffins på. Man ska ju faktiskt inte glömma bort att fika i grönsakslandet.



Juni





I juni fick vi bråttom och sätta alla frön, potatisknölar, bönor och plantor som hittills inte hamnat i jorden. Spenaten växte så det knakade och vi skördade bladen i stora påsar. Morötterna grodde och växte ikapp med potatisen och kronärtskockor. Men mycket slog fel! Rödbetorna grodde dåligt. Vaxbönorna och sojabönorna grodde inte alls. Klotsquashen blev uppäten av sniglar och gurkorna tog aldrig riktigt fart (trots pet-flaskeväxthusen). Jordgubbarna var hur goda som helst men där fick vi en handfull skörd, resten tog sniglarna hand om när vi inte var där. Det skulle visa sig bli en ursligt regnig och kall sommar.

Augusti



Augusti - glädjens, besvikelsens och mordens månad. Glädje när jag skördar min första kronärtskocka och hovar hem kilovis med morötter. Besvikelsen när squash-, lök- och potatisskörden blir mindre än väntat. Vitlökarna skördades i slutet av månaden och visade sig vara underutvecklade om än väldigt goda. Och jag förvandlades till en mosa-mördarsniglar-maskin som tyvärr förlorade landandelar mot denna armada av spanjorer. Jag tröstade mig med att plocka körsbär från kommunens träd och kokade saft och sylt på. Och så suktade jag efter första tomatskörden på balkongen. Herregud så sent den första röda tomaten kom!


September- Oktober

Odlingsåret slutade med vackra höstmånader där höstsolen värmde och termoskaffet smakade sådär extra gott. Kronärtskockorna och morötterna fortsatte att frodas. Jag bakade min livs godaste morotskaka och plockade fallfrukt från diverse äppelträd. Sista besöket på kolonin i oktober skördade vi jordärtskockor och plockade en höstig bukett födelsedagsblommor till en vän. 

2012 alltså. Äntligen var det tråkiga odlingsåret-som-gud-glömde över! Jag peppar och hoppas innerligt att 2013 blir ett roligare år för oss med höga odlingsambitioner.



onsdag 9 januari 2013

Säsongsgrönsaker på vintern






Nu på vintern är det extra svårt att äta varierad kost och samtidigt vara miljösmart. Som de västerländska människorna vi är, har vi såklart vant oss vid den nutida stora gastronomiska variationen som erbjuds i livsmedelsbutikerna. Vi både kan och vill äta det vi känner för årets runt. Som färska sockerärtor, sparris och rädisor i slutet av december till exempel. Inte alls miljösmarta val, tyvärr.

Det här med dagens stora variation av mat blev för mig så tydligt när jag såg på Historieätarna på SVT. Speciellt när de förklarade att statarna och fattigbönderna alltid åt en enda sorts gröt. Och det hela livet igenom. HELA livet liksom. En enda rätt tre gånger om dagen 365 dagar om året i ett helt liv. Det fick mig att sudda ut en del tankar på att det är himla ogörligt att bara äta rotfrukter hela vintern. Ja för det har jag tyckt själv (även om jag ändå pådyvlat en viss sambo att vi bör göra just det). För även om det kan kännas skralt med dagens mått mätt så har vi fortfarande otroligt mycket variationsmöjligheter för klimat- och miljösmarta middagar under vintrarna.

Kloka Maja Söderberg har spaltat upp hur man bör tänka i sin inspirerande bok "Sju årstider i Majas kök". Hennes matpyramider ser ni ovan där botten innehåller vad man bör äta ofta, mitten ibland och toppen sällan.

Under vintern bör man köpa och basera sin mat på:

- Rotfrukter
Så som morot, palsternacka, rödbeta/gulbeta/polkabeta, jordärtskocka, kålrot, rotselleri, persiljerot, svartrötter
- Kål
Som tex. rödkål, vitkål, savojkål, grönkål/palmkål/svartkål, brysselkål, kålrabbi. Dock inte blomkål, salladskål fänkål eller broccoli så där värst ofta.
- Potatis 
(Välj ekologisk och svensk pga den höga användningen av bekämpningsmedel i odlingen)
- Lök 
Rödlök, gul lök, vitlök, purjolök. Dock inte salladslök, då den odlats i växthus. (Välj ekologisk och svensk pga den höga användningen av bekämpningsmedel i odlingen)
- Äpplen
- Groddar/skott

Det innebär alltså att det är detta som ska dominera tallriken, sen är det fritt fram att pimpa tallriken med annat. Kanske en kravmärkt fisk, linsgryta eller andra grönsaker i någon god pastasås. Just för att tillgången är så dålig på grönsaker är det mer ok att komplettera med importerade (helst frilandsodlade) grönsaker från europa nu än under resten av året. En tumregel är att välja grönsaker från 1. Sverige, 2. Nordeuropa, 3. Sydeuropa. Undvik alltså grönsaker som transporterats från Syd/Nordamerika, Afrika, Asien.


Grönsaker man absolut bör undvika under vintern (pga långa transporter) är:
- Sparris
- Sockerärter
- Rädisa (vänta till säsongen för svenska rädisor börjar)
- Färska bönor


Mina vintermattips:

- Jag satsar mycket på att göra fina och matiga råkostsallader med vit- och rödkål och morot. Ibland med äpplen och nötter i, ibland bara med pressad citron över. Bara att välja bort den vanliga grönsalladen med tomater och gurka gör stor skillnad.
- Potatis potatis potatis. Denna fantastiska knöl går ju att variera i oändlighet! På vintern satsar jag på att ofta laga soppor, klyftpotatis, raggmunk (så går höstens lingonsylt åt också), potatismos, ljumna potatissallader med olivolja, bönor och rosmarin, och så kokt och stekt potatis förstås, men faktiskt inte så ofta ändå.
- Rotfrukter i ugn är en stående klassiker för en vegetarian. Men lagar såklart även vintriga soppor med dem. Grytor med morötter, palsternacka och kålrot är supergott. Och i gratänger i ugnen.
- Rödbetskokt quinoa med fetaost och diverse grönsaker är supergott och blir knallrött och tjusigt. Gärna med en sojafilé eller liknande till.
- Jag satsar också på att äta ur frys och skafferi på saker som stått sen i somras/höstas. Dessutom blir det en del bönor, soltorkade tomater och oliver i maten. Och ost! Vad skulle jag göra utan all min ost. Fetaost, halloumi, saganakiost, parmesan. Ja ni fattar. Med ost är ingen mat tråkig!
- Mina ambitiösa vänner brukar även ta sig för att göra vegetariska kåldolmar, vego-palt och annat spexigt som jag ännu inte vågat mig på.







måndag 7 januari 2013

Nystart 2013




Idag är det många av oss som är tillbaka på arbetet eller i skolbänken. Jag vet inte hur ni känner med jag är jäkligt ur gängorna efter två veckors dekandent ledighet. Jag har tappat rutiner och behöver hitta rätt spår igen. Och det gäller inte bara på jobbet utan även lite i livet också. I engagemanget. Jag behöver ruskas om för att få min målbild tillbaka. Den kan ju lätt bli lite suddig när ens dagdrivarlivsstil fokuserat på filmmaraton, matmaraton och sovmorgonsmaraton.

Här är några bra saker jag har gjort eller ska göra för att skärpa till mitt miljöfokus nu i uppstarten av 2013:

- Läsa vassa blogginlägg om var världen, vägen och hoten. Bl.a. skarpa Nina Åkerstams inlägg om "Hur man kan göra istället". Handlar om behovet av ändrade maktpositioner mellan finansminister och miljöministern och naturens odiskuterbara gränser. Så gjutet skrivet. Önskar jag kunde få tag på det numret av Filter.

Jag vill även tipsa om Effektmagasinets blogginlägg "Konsten att ljuga övertygande för sig själv". Spännande teori och modell om hur vi hanterar tuffa besked så som t.ex. den globala uppvärmningen.

- Se dokumentärfilmen "End of the line" som beskrivs av The Economist som "the inconvinient truth about the oceans". Ett måste för alla som vågar blottlägga vår hänsynslösa hantering av våra hav.

 - Titta och grundligt läsa min julklappsbok "The human quest" av Mattias Klum och Johan Rockström. Makalösa fotografier på en mycket vacker och mycket trasig jord. En bok där foto och vetenskap smälter samman för att förklara dagsläget, vad som är satt i spel och hur vi ska göra för att förbättra vår värld.


Genom dessa steg är jag säker på att stigen på livstilskartan expanderar och blir tjock och tydlig som en motorväg genom landskapet. Det finns egentligen ingen annan väg. De som tror det har uppenbarligen inte läst, tittat eller förstått något av ovanstående.



lördag 5 januari 2013

Radiospaning om kemikalier och vår oförmåga att värja oss




 Jessika Gedin, denna fantastiska kulturprofil spånade i fredagens "spanarna" om förra årets flodvåg av kemikaliehot och andra gift-rön. Gedin menar att det är svårt för att inte säga omöjligt att värja oss från alla giftlarm som ständigt tillkännages på nyheterna, i tidningar och andra media. Vårt sätt att hantera dessa alarm, menar hon, är att vi helt irrationellt sovrar och väljer ut några av alla farligheter som just JAG vill undvika. Vi orkar inte med att undvika allt och därmed lever vi med en dubbelmoral där vi kanske undviker besprutade grönsaker men tuggar glatt i oss acrylamid-chips med E-nummerkryddad dipp på fredagkvällarna.

Vi klarar inte av att ta till oss alla larm. De är på tok för många. Vi sorterar helt enkelt ut det som känns hanterbart och håller oss till det. Även om det är ologiskt och inte speciellt rationellt. Och det är något som jag tror alla kan känna igen sig i.

Väldigt spännande spaning. Lyssna lyssna!

Spaningen finns HÄR.
(Gedin börjar spana 17.40 in i programmet)


torsdag 3 januari 2013

DIY Löskrage


Efter många dagar av julledighet pockar rastlösheten på uppmärksamhet. Idag tog jag mig för ett projekt jag funderat på att göra länge. Ett stycke löskrage inspirerat av COS:s version. Min version saknar resårbanden under armarna och är inte lika glammig och vågig men fyller samma funktion. Allt handlar ju om vilken ursprungsskjorta man får tag på. Min är en mansskjorta från random secondhandbutik för 40 pix.

Gör:
Det är verkligen inte raketforskning och känns nästan löjligt att beskriva men men.
Hitta en skjorta med fin krage. Märk ut hur stor du vill ha den. Klipp med tygsax på bak- och framsidan. Sy med sicksacksöm runt alla kanterna så tyget inte fransar sig.

Jag valde att ta bort den nedersta knappen som annars skulle bukta igenom tröjan man har över. Men det beror ju på hur urringade tröjorna man har tänkt att ha över är. Om de är urringade så är det finare att ha kvar alla knappar.

Så här blev resultatet.



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...