Första och enda riktiga semesterveckan i sommar tillbringades på denna järnlady Ms von Tandem. Ovetandes om vad vi gett oss in på är jag taggad som få på att få cykla till svärföräldrarnas torp vid södra Hjälmaren. Uppstigning 06.00 och en knapp timme senare sittandes på pendeln till Mölnbo, Stockholms läns södra avkrok. Här: Mölnbo station 08.00, avfärd!
Det är viktigt med fikapauser, speciellt i kuperad terräng med stark motvind. Här under en stor ek söder om Stjärnhov.
Vegetarisk snabbmat i Flen innebär tydligen bagge med räkor. Oh yes! Har förträngt hur svårt det kan vara att hitta schysst mat på resande fot..
Tidvis cyklade vi på uppmärkta leder. Mindre trafik, finare vyer, lika mycket backar. Sverige är verkligen väldigt vackert under högsommaren. En fördel med att cykeltransportera sig själv är att man upplever landskapet och naturen på ett annat sätt. Nyklippt gräs, kallsänkor i mörka granskogar, solbelyst tallmark och hallonsnår. Vi blev även varse om en mindre angenäm doftupplevelse då det tydligen också är säsong för gödselspridning på var och varannan åkerplätt.
Vi checkade in på pitoreskt vandrarhem i Katrineholm. Med 8,7 mil i kroppen var vi bara intresserade av att äta och sova. Så blev det. Trevlig stad har jag hört. Men ännu trevligare att sova 11 timmar och ändå gå upp kl 08.00.
Sedan var det bara att knäppa på sig hjälmen och fortsätta.
Vi hade ett härligt åskoväder bakom oss hela andra dagen. En bra motivation till att cykla vidare och inte ta för långa pauser.
Grusvägar är ju himla fina, men kan inte anses vara ultimat vägunderlag för en tandemcykel från 70-talet med lite för lång kedja. Hopp hopp.
Sedan kom vi äntligen fram till torpet efter 15 mil. Där väntade glada svärföräldrar med champagne, vilket förstärkte känslan av att man just vunnit en etapp i tour de france!
Därefter följde ett par lata dagar i vildmarken. Svamptur, grill, fika fika fika och frågesport stod på agendan.
Jodå. Det regnade förvisso i nästan 1½ dygn. Men när man vet att stugan ligger runt knuten så gör det ingenting. Och så slipper man ju tvätta håret!
Att bli störtblöt är bara mysigt när man är på landet och har en braskamin som värmer och torkar en på nolltid.
Och så får man hasa omkring i mysiga sockor som gamla skrynkliga gummor i Himalaya stickat.
När mjölksyran trängts undan och sittbenen precis återhämtat sig var det dags att packa väskorna och hoppa på gamla Bettan igen. Mot Stockholm via Malmköping.
Med fina lugna dagar på landet började tankarna kring vad man sysslar med komma ikapp en. Det är faktiskt en rätt fantastisk grej att kunna ta sig fram av egen kraft och cykla sträckor som man annars alltid räknar i biltimmar. Att det bara är av egen (och ens pojkväns) muskelkraft som får en att komma vidare. En annan kul insikt är att man lär sig uppskatta hur lång tid en viss sträcka tar att nå, dvs man lär sig fatta vad kroppen går för och kan planera ungefär var man kommer vilja stanna och luncha. Man lär sig också uppskatta nedförsbackarna och att Närke har lägre topografi än Sörmland.
Fortsatt viktigt med fikapauser.
Fortsatt fin utsikt. Här är en kornåker som fått sällskap av blåklint. A lot of it. En väldigt vacker vy när åkern gungade i vinden som ett skimrande blått hav. Se där. Poet minsann. Blåklinten gjorde mig (förutom poetisk även) fundersam över om gården i fråga var ekologisk. Vad tror du?
Med flera timmar på sadeln utan större utsikt framåt, började jag underhålla mig med att spana efter svamp. Väldigt roligt och dessutom givande skulle det visa sig. Kantarellsafari är hyfsat effektivt och kan rekommenderas till dem som har långa obefolkade landsvägar till hands.
Med ett övernattningsstopp i Malmköping kom vi tillslut hem igen. Känslan av att sitta på sin vanliga pyspunkehoj var väldigt mystiskt efter att ha hållit i ett styre i 30 mil som varit fastsvetsat på framförvarande sadel. Lite mindre busskänsla. Lite mer flexibelt. Lite vingligt alltså, till en början.
Men bråket då tänker du säkert? Att ta en semestervecka på cykel, och tandem allra helst, verkar ge omgivningen associationer till parrelationerna i filmer som "Vi hade iallafall tur med vädret" och "Göta kanal" dvs ett BIG major No No. Funderar lite över varför denna misstro till att två vuxna människor som gillar varandra och träffas varje dag inte skulle palla att sitta på cykel tillsammans en vecka? Var kommer denna spridda cynism ifrån? Kan meddela att det är 100 gånger enklare att cykla tandem med sin någon än att ro ihop en vardag under de mörka energilösa vintermånaderna! Nä, den här semestern har varit rolig, fin och peppande inför den kalla årstiden framöver. Där i ruggiga november, när jag trött står och väntar på tunnelbanan hem ska jag tänka på och skratta åt de löjliga visor vi hittade på längs cykelvägarna om allt och alla vi såg.
